När jag i sensomras/höstas blev färdig med min musikutgåva FRÅN SAMMA TAK trodde jag att det nog skulle bli mitt sista musikprojekt (vilket jag i och för sig trott många gånger). Den främsta anledningen var att jag kände att nu har jag nått så långt jag kan komma med mina kunskaper/begränsningar. Dessutom har jag alltid försökt undvika att upprepa mig musikaliskt och när man har totat ihop kring 360 sånger under nästan tjugo års tid börjar det vara svårt att undvika viss upprepning. Hur som helst, när jag var färdig med FRÅN SAMMA TAK var jag väldigt nöjd och kände att detta kan jag nog aldrig överträffa – d.v.s. med de begränsningar som jag trots allt … jag har aldrig betraktat mig själv som särskilt musikaliskt talangfull. Jag klarar mig ganska bra inom ett visst musikaliskt spektra, men bortom detta räcker jag inte till. Nu talar jag inte om kunskaper om musikalisk teori, för sådana kan vem som helst som verkligen vill läsa sig till, utan snarare om den praktiska delen – m.a.o. få fingrar och händer att utföra underverk. Därför beslöt jag mig också för att inte (åtminstone inte i FÖRSTA lasset) ta med mina musikinstrument och inspelningsutrustning till Stockholm. I sista momangen beslöt jag mig dock för att ta med min kära gamla trofasta Washburn-gitarr.
Kort efter min flytt till Stockholm började jag dock skissa lite grann på olika sångtexter (utan melodier men med någon form av rytmisk struktur) när jag kände att jag behövde skriva av mig lite och inte kände att min blogg var rätta forumet. Texterna blev liggande utan att jag riktigt visste vad jag skulle göra av dem … alla musikinstrument (förutom min kära gamla Washburn) är kvar i Luleå, och så är som sagt var även fallet med nästan all min inspelningsutrustning. Så för en tid sedan blev jag tipsad om ett dataprogram för musikskapande och laddade hem en tids- och finessbegränsad demoversion och började leka lite smått med detta program. Det var då jag fick idén om detta nya musikprojekt som fått arbetsnamnet ”Mot Mina Principer”, eftersom jag under senaste året gjort så oerhört många saker som är emot mina principer. De som följt min blogg sedan jag startade för nästan ett år sedan har redan konstaterat detta. Vad vore då mer (eller mindre) naturligt än att även göra musik som är ’mot mina principer’. Sagt och gjort … jag som alltid föredragit ett akustiskt gitarrbaserat sound på mina inspelningar skall göra en utgåva med ett elektroniskt ljudlandskap och jag har haft riktigt roligt med datorprogrammet, där jag programmerar in allt det där musikaliska och ut kommer ett riktigt skapligt och aptitligt ackompanjemang – bland annat en discolåt (alla som vet vad jag tycker om disco blir nog rätt så förbluffade över detta försök till att utvidga genreområde). Visst har jag använt mig av synt och sånt tidigare, men den här gången har jag inte ens använt gitarr eller piano när jag komponerar utan börjat från andra hållet – med att plocka fram ett bra komp, leka lite med vilka harmonier jag vill ha med, vilket struktur sången skall ha … och utifrån detta grundkomp sedan skriva melodi och text. Även detta förfaringssätt är egentligen HELT mot mina principer. Alltså tycker jag att det blir bäst att göra på det sättet. Ännu kan jag bara ta fram dessa datorprogrammerade bakgrunder och måste vänta med att spela in gitarrer och sång tills jag har tillgång till mina studiopinaler igen – men på så sätt kan jag sångerna bra när det är dags att spela in dem – eller så får de större möjlighet att utvecklas och förändras under skapelseprocessen. Man kan säga att jag mer eller mindre skriver och komponerar alla sånger som skall vara med på kommande utgåva samtidigt.
När är allting färdigt då? Ja, säg det, goa pastorn. Det enda jag just nu vet att saker och ting är på gång och att en sångmakare kan vara tyst och oinspirerad länge … men till slut händer något och själva skaparanden vaknar upp på nytt igen – mot alla odds.
Kort efter min flytt till Stockholm började jag dock skissa lite grann på olika sångtexter (utan melodier men med någon form av rytmisk struktur) när jag kände att jag behövde skriva av mig lite och inte kände att min blogg var rätta forumet. Texterna blev liggande utan att jag riktigt visste vad jag skulle göra av dem … alla musikinstrument (förutom min kära gamla Washburn) är kvar i Luleå, och så är som sagt var även fallet med nästan all min inspelningsutrustning. Så för en tid sedan blev jag tipsad om ett dataprogram för musikskapande och laddade hem en tids- och finessbegränsad demoversion och började leka lite smått med detta program. Det var då jag fick idén om detta nya musikprojekt som fått arbetsnamnet ”Mot Mina Principer”, eftersom jag under senaste året gjort så oerhört många saker som är emot mina principer. De som följt min blogg sedan jag startade för nästan ett år sedan har redan konstaterat detta. Vad vore då mer (eller mindre) naturligt än att även göra musik som är ’mot mina principer’. Sagt och gjort … jag som alltid föredragit ett akustiskt gitarrbaserat sound på mina inspelningar skall göra en utgåva med ett elektroniskt ljudlandskap och jag har haft riktigt roligt med datorprogrammet, där jag programmerar in allt det där musikaliska och ut kommer ett riktigt skapligt och aptitligt ackompanjemang – bland annat en discolåt (alla som vet vad jag tycker om disco blir nog rätt så förbluffade över detta försök till att utvidga genreområde). Visst har jag använt mig av synt och sånt tidigare, men den här gången har jag inte ens använt gitarr eller piano när jag komponerar utan börjat från andra hållet – med att plocka fram ett bra komp, leka lite med vilka harmonier jag vill ha med, vilket struktur sången skall ha … och utifrån detta grundkomp sedan skriva melodi och text. Även detta förfaringssätt är egentligen HELT mot mina principer. Alltså tycker jag att det blir bäst att göra på det sättet. Ännu kan jag bara ta fram dessa datorprogrammerade bakgrunder och måste vänta med att spela in gitarrer och sång tills jag har tillgång till mina studiopinaler igen – men på så sätt kan jag sångerna bra när det är dags att spela in dem – eller så får de större möjlighet att utvecklas och förändras under skapelseprocessen. Man kan säga att jag mer eller mindre skriver och komponerar alla sånger som skall vara med på kommande utgåva samtidigt.
När är allting färdigt då? Ja, säg det, goa pastorn. Det enda jag just nu vet att saker och ting är på gång och att en sångmakare kan vara tyst och oinspirerad länge … men till slut händer något och själva skaparanden vaknar upp på nytt igen – mot alla odds.
