En Tjohoo Messengermissbrukares bekännelser ...

Först och främst: Tack för alla gratulationer i föregående bloggs kommentarsavdelning. Det värmer något oerhört, det skall ni bara veta. I måndags signade jag kontraktet som innebär att jag från den 14 augusti är anställd lärare på en grundskola i en av Stockholms södra förorter. Visserligen påpekade det lilla geniet i familjen att det vore bättre om jag skrivit kontrakt med Chelsea och jag tror nog att jag tjänat bättre, men å andra sidan hade jag nog fått sparken snabbare än en oljad blixt med propeller - då mina fotbollsspelartalanger inte riktigt håller Chelsea-klass.

Så när det inte längre är nödvändigt att sitta och söka jobb som en galning - vad göra då? Särskilt som vädret varit lite risigt under några dagar?

Tja, inte vet jag.

Men jag tog och laddade hem ett välkänt chattprogram som heter något i stil med Tjohoo Messenger (ingen gratisreklam här inte!) och började vandra runt i de olika chatrummen. Efter att inledningsvis ha irriterats av att ständigt bli uppmanad av sk 'bots' att klicka på diverse länkar för att få se dem nakna (botsen alltså - inte länkarna), så hittade jag chattavdelningarna 'Professors chat' och 'The University Years' - och där fanns det även riktigt folk att chatta med.

Jag märkte att jag blev sittande och sittande och chattande och chattande. Listan över nya chattkompisar växte med en imponerande hastighet - just nu består den av över 30 chattkontakter - det är mer än vad jag lyckats skrapa ihop i det där andra chattprogrammet ... vad var det nu det hette ... PMS Messenger? Nå, i alla fall, det är fler kontakter än vad jag lyckats skrapa ihop i det chattprogrammet under ett års tid.

Jag hade trott att de flesta jag skulle chatta med andvändandes Tjohoo Messenger skulle vara amerikaner, då jag tyckt mig märka att de föredrar det programmet före PMS Messenger - men jag verkar ha annorlunda chattider än amerikanerna, för hittills är det enbart asiater och afrikaner i min kontaktlista - däribland nästan en tredjedel från Filippinerna - av någon egendomlig anledning. Och nej, det är INTE bara brudar som finns i min chattlista - utan människor av alla olika slag och genustillhörighet. Som sagt var, främst från Filippinerna, men även från Nigeria, Nepal, Egypten, Syrien och Ghana.

Och samtalsämnena varierar något oerhört: från att försöka förklara den svenska kvinnan för en giftaslysten syriansk man, till att diskutera fotbolls-VM (gissa om man fått emotta många beklaganden sedan i lördags) med en fotbollsspelare från Ghana, från att diskutera djupa filosofiska frågor med en lärarkollega från Nigeria, till att trösta en småledsen studentska från Pakistan, från att prata om snömän med en omåttligt vänlig man från Nepal, till att prata litteratur och poesi med en filippinsk motsvarighet till min bloggarkompis Natricia, från att tjattra om ditt och datt med en filippinsk tjej som är mikrobiolog till att prata om olika skolsystem med en thailändsk lärarinna ... mitt i allt detta har jag dessutom hunnit med en trevlig chatt med Robban (som numera har tagit över förstaplatsen när det gäller antalet kommentarer i denna blogg) ... osv osv osv ... behöver jag tillägga att jag blivit en aning beroende? Nå, det är väl så med mig att jag alltid har en tendens att överdriva någon verksamhet som är ny för mig och som jag tycker är rolig - på samma sätt som jag hade en tendens att överdriva mitt bloggande förra sommaren. Nå, intresset mattas väl så småningom, men nog är det roligt alltid.

Nu lär det bli het sommar resten av veckan och då sitter man väl förmodligen inte framför datorn och svettas i onödan, och dessutom har jag ju en så fin livskamrat som visserligen är en aning beroende av att på min dator spela Spindelharpan, men som å andra sidan luktar gott, lagar god mat och är väldigt trevlig att krama och pilla på, så vem behöver Tjohoo Messenger då?

JAG HAR FÅTT JOBB!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Efter cirka 80 inskickade jobbansökningar och ett dussin intervjuer har det ÄNTLIGEN hänt!

Jag har fått höra det jag började så smått tro att jag aldrig skulle få höra:
"Vi vill ha dig! Vill du arbeta för oss! Vi tror att du är exakt den lärare vi söker. Vad vill du ha i lön?"

Jag blev så ställd att jag började mumla om en marknadsanpassad lön som inte är lägre än andra nyutexaminerade lärares. Då fick jag en lön som t o m är lite högre än vad som är 'brukligt'. Jag ville dock först fundera på saken, då jag hade andra eventuella tjänster på gång. Men efter ett inte alltför långt funderande konstaterade jag att: "Va f-n! Om de så gärna vill ha mig, skall de naturligtvis få mig!". Så ringde jag till rektorn som yttrade citatet i början på denna bloggpost och sade att om de fortfarande ville ha mig stod jag till deras tjänst. Så på måndag skall jag skriva kontrakt.

Känns nästan overkligt!

Men härligt!

Då det inte blir så mycket midsommarfirande i helgen - p g a att den jag helst firar tillsammans med arbetar hela helgen, kanske jag tittar in i era bloggar och läser en hel del. Det ser jag i så fall fram emot.

Trevlig midsommar allihopa!
/Björn.

Veckan som gått ...

Morrn da!

Eller go’kväll.

Den här veckan har varit väldigt händelserik, då jag har flängt fram och tillbaka i storstaden med omgivningar och varit på allehanda anställningsintervjuer. Om allt vill sig väl så har jag snart min anställning i en liten ask. Hoppas det i alla fall så många jobb som jag har sökt under de senaste månaderna – säkert närmare 60 eller 70 tjänster. Detta har lett till ca 10 intervjuer så här långt – så till och med en inbiten pessimist som jag kan se en ljusning på sysselsättningsfronten.

När jag införskaffade (efter otroligt många om och men … eller snarare: efter att äntligen fått tummen ur …) en CD-brännare till min dator och skulle sätta in den tokvägrade min dator att fungera överhuvudtaget, men efter lite konsultation från flickvännens bästa väninnas pojkvän vände jag på en kabel och sedan fungerade allt som det skulle. Jag har ju oerhört många egna inspelningar som skulle må bra av att hamna på CD-skiva – och nu är det ingenting som hindrar (peppar, peppar, ta i trä).

I går fyllde min blåa blogg (första halvåret hos MSN) ett år, vilket är en ansenlig ålder för en blogg som bara skulle finnas några veckor. Man kan lugnt påstå att den rent logiskt sett lever på övertid. Antalet läsare har stadigt minskat de senaste månaderna, men det är fullständigt välförtjänt eftersom jag har behandlat den tämligen styvmoderligt samtidigt som jag slarvat med bloggbesökandet i andras bloggar också. Men det är bara att ta nya tag och hoppas på det bästa. Grattis Björns Blåa Blogg! Och nej … du får ingen cykel! Pappa har inte råd … och vad skall en blogg med en cykel till?

Jag tog inte med mig min blogg (som någon slags tröstfödelsedagspresent) när jag igår tog mig ut till Sofia kyrka och avnjöt såväl Sofia kyrkokör och Sofia kammarorkester, då de bjöd på en utmärkt trevlig konsert. Ur ljudnördsynvinkel blev man helt knäckt … ingen surroundanläggning kan göra med ljudet det Sofia kyrka gjorde. Man önskade att man kunde befinna sig långt upp i luften under kupoltaken och höra hur ljudet lät där – men fick nöja sig med att sväva i tankarna. Programmet som bjöds var mycket varierat och välspelat. Kurt Atterbergs svit för violin, viola och stråkar var en för mig ny musikalisk upplevelse – och jag har insett att det finns ännu en lucka i min skivsamling. Oskar Lindbergs (eller Fäbopsalms-Oskar som någon enstaka kanske kallar honom) ”Pingst” med text av Oscar Levertin var den absoluta höjdpunkten (men så är jag svag för Fäbo-Oskar också), placerad som den var just före finalnumret, Waldemar Åhléns välkända ”Sommarpsalm”. När kören tågade ut på varsin sida om publiken under det just nämnda finalnumret, samtidigt som kammarorkestern satt kvar framför oss – gav det en fantastisk ljudupplevelse vid sidan av den musikaliska.

Kort därefter fick jag dessutom det stora nöjet att för första gången träffa en av mina bloggarkompisar, nämligen Millroll som äger en av de vackra stämmorna i Sofia kyrkokör. Det blev ett ganska kort, men ändå trevligt möte som gav mersmak, och det finns ju ingenting direkt som skulle förhindra fler sammanstötningar i framtiden.

Sådärja … vad det något mer?

Tror inte det.

Jo, förresten, jag har blivit tillfrågad av ovan nämnda Millroll om att göra någon form av sommarpratarblogg och det verkar intressant, även om jag just nu inte riktigt vet hur det skulle gå till rent tekniskt – men det löser sig säkert. Flickvännen påpekade förtjust när hon läst Millrolls idé att jag hade den perfekta radiorösten och därmed passade perfekt för uppgiften. Tja, vad vet jag om det, annat än att jag i mångt och mycket föredrar radiomediet före TV-mediet och att jag är ganska van vid att använda min röst – även om kanske bara några få brukar lyssna.

Så. Nu har jag bloggat färdigt för denna gång.

Kändisar, Musikprojekt och Sirenen i Solna

Sådärja. Efter snart tre månader i Fjollträsk så kanske det är dags att sammanfatta den långa raden av ’kändisar’ som jag sett ’i lefvande lifvet’:

Lars Lönndahl (legendarisk smörsångare – mormors favorit … och jag tror nog det finns någon gammal Lönndahl-kaka i skivsamlingen)

Michael B. Tretow (mannen bakom ABBA-ljudet, och en av svensk musiks största galenpannor – en av mina favoriter)

Kristina Lugn (författarinna som nog i själ och hjärta är Kalixbo – åtminstone får man det intrycket av hennes enormt kvicka svada)

Bo Kasper Sundström (från Bo-Kaspers orkester – kanske en lilleputt ur kändissynvinkel men vad tusan …)

Den långa raden av BeJi-begluttade kändisar är ju inte alltför imponerande, men så har jag inte direkt varit alltför medvetet aktiv med denna sysselsättning.

I övrigt söker jag jobb (har nu lämnat in drygt 60 ansökningar) och springer på allehanda intervjuer. Hittills har det inte blivit något ordentligt napp, men det verkar eventuellt vara något på gång. Annars fortsätter jag att utforska Stockholm och närliggande hålor. Jag har bl a nyligen upptäckt Solna Biblioteks imponerande musiksamling. Där kan faktiskt Stockholms Stadsbibliotek slänga sig i väggen. Jag fortsätter att arbeta med mitt nya musikprojekt och har gjort bakgrunder till nio sånger. Ännu saknar jag dock möjligheter att göra sångpålägg, men det skall väl fixa sig så småningom.

De sångerna jag hittills donat med är:

ETT ANNAT SOLSYSTEM (disco a la Pet Shop Boys – handlar om en flicka som lämnar det liv hon levt bakom sig utan att veta vad som väntar)

KYMLINGE STATION (storstadsaktig svennesoul – lite Eric Gadd-aktigt komp – naturligtvis inspirerad av den mytomspunna t-banestationen och vad den kan tänkas symbolisera)

HUR KAN MAN VILJA (enkel gitarrbaserad popballad – handlar om att inte söka lätta lösningar i alla lägen)

HÄR SITTER JAG (snabb ’groovy’ orgellåt – sång som är ömsom stoisk och ömsom självömkande)

VEM TROR DU ATT DU ÄR (även denna lite storstadsaktig svennesoul – med lätt karibisk touch i rytmen – skrevs redan i januari – med tanke på en numera övergiven idé om en sångcykel – men sången var inte nog dålig för att bara kasta bort – den enda sången som jag komponerat med gitarr)

ÖNSKAR ATT DU VORE HÄR (något så ovanligt som en låt i elva åttondelars takt … vilket kan ge lätt yrsel i dansnerven – inåtvänt text)

MER ÄN LIVET (snabb låt i Blondieinspirerad stil – lite new age disco – en innerlig kärleksförklaring)

TACK FÖR MINA FÖTTER (glad lättrallad klämkäck reggae – inspirerad av många sköna promenader)

MOT MINA PRINCIPER (rytmiskt funkig med 70-talskänsla, mycket Fender Rhodes elpiano och koskällor – handlar om en filosofisk kovändning)

Apropå Solna, så fick jag en idé om ett sånguppslag igår när jag satt på en bänk i väntsalen vid Solna t-banestation och avnjöt en glass (Tip Top – har jag för mig). Då hörde jag plötsligt en väldigt vacker kvinnlig sångröst som verkade sjunga en vacker melodi utan några ord. Jag trodde först att det var en radio innan jag såg en vacker mörkhyad tjej som satt på en bänk längre bort och bara sjöng för sig själv … och det var så vackert. Så vackert att man bara försvann in i sig själv, och när jag vaknade till igen så hade sången tystnat och hon var försvunnen. Månntro det var en nutida siren jag såg och hörde. Utan tvivel var det ett uppslag till en sång som jag så generöst fick till skänks. Vem som stod för den gåvan vet jag dock inte … men jag tackar och tar emot.

Nu har jag snart skrivit färdigt … NU har jag skrivit färdigt.

/Bj.

PS.
Jag undrar just vad som blev av den där 'lumen_coeli' som skrev kommentarer i min blogg titt som tätt för några månader sedan ...
DS.

Ville just ingenting ... bara säga att ...

... jag har placerat min blogg i Kista på bloggkartan.se

Dessutom måste jag säga att denna sida givit mig mycket nöje på sistone.

För övrigt har livet sina förtjänster då och då.

... och Tyskland vinner nog fotbolls-VM.

Okej då, detta var väl kanske inte en av de mest intressanta bloggposterna ...