Jag glömde att säga att jag mest hänger här numera. Det är min gamla 78-varvarblogg på engelska som jag startade som ett sidoprojekt hösten 2005 - till viss del för att få något att pyssla med efter det legendariska besöket av Galiningen i Luleå i månadsskiftet oktober/november samma år. Nu lät det som om jag behövde återhämta mig efter att ha besökts av Djingis Khan. Det var inte riktigt meningen. Hur som helst, det var kul att pyssla med under den hösten, men ganska mycket arbete. Inte nog med att jag skulle skriva på engelska som trots allt kräver lite mer - särskilt om man som jag vill att allt skall stämma till 100% (vilket är dumt eftersom det ändå aldrig gör det) - jag måste vara lite mer noga med fakta än vad jag är i blåbloggen, jag skall avbilda skivan i fråga och jag skall dessutom föra över minst en gammal grammofoninspelning från skivspelare till dator - från 78-varvare till mp3-fil. Sedan skall mp3-filen laddas upp någonstans på nätet så att det går att ladda ned den när man klickar på därtill avsedd länk ... med andra ord, lite bökigare är det - men samtidigt roligt. Samtidigt är det kanske färre som intresserar sig rent allmänt, men å andra sidan gör engelskan att bloggen når entusiaster i andra länder också. Jag har bl a kommit i kontakt med en japansk samlare, som till och med uppskattade "Cellos snarkologi" trots att min nye asiatiske vän inte förstår ett ord svenska.
Förra året tänkte jag återuppta skrivandet i 78-varvsbloggen, men då märkte jag att servern där jag hade alla ljudfiler hade totalkraschat - eller åtminstone försvunnit - och då jag inte hade tillgång till de filer jag laddat upp på nätet kom satsningen av sig. När jag fick ner min älskade Lenco L78-skivspelare till Kista vid årsskiftet så har jag börjat samla på nytt och när jag var upp till Luleå häromveckan testade jag frakta ned de allra käraste 78-orna från Luleå. Gissa om de var väl förpackade, men nog var jag lite nervös för att de skulle skadas ändå, men det gick finfint. Så nu har jag fixat de gamla länkarna i bloggen och uppdaterat en hel del och jag har överhuvudtaget väldigt trevligt med mina skivor.
Tur att jag kan hålla mig sysselsatt med något som känns vettigt för mig, då min stora kärlek nästan arbetar dygnet runt numera så det känns som vi nästan aldrig ses, och jag då inte heller kan använda min överskottsenergi på henne.
Jag var för övrigt på Stockholms Stadsbibliotek häromdagen och fick en grånad men flink bibliotekarie att hämta några gamla luntor om grammofonskivor från det förmodligen dammiga biblioteksmagasinet. Biblioteksmagasin brukar nämligen vara dammiga - det minns jag tydligt från min prao på Luleå Kommunbibliotek i nionde klass för sisådär sjuttinutton år sedan. En av böckerna bibliotekarien fick hämta var "Musik på skiva" av Göte Carlid och Bengt Pleijel från 1951. I slutet av boken diskuterar författarna de nya 33 1/3-varvsskivorna och 45-varvsskivorna som nyligen gjort sin entré på svenska marknaden och dess för- och nackdelar jämfört med den på den tiden dominerande 78-varvaren:
"Kommer den långspelande skivan att helt dominera repertoaren? Frågan är inte så lätt att besvara, som man skulle tro, och skivsamlaren gör säkerligen klokt i att vid val av spelapparat gardera sig för både 33 1/3 och 78 varv (45-varvsskivans framtid ter sig måhända mera tvivelaktig"
Carlid och Pleijel trodde alltså inte på den lilla sjutumssingeln. Då hade de inte räknat med alla ungar som föddes ungefär vid samma tid som boken gavs ut och som skulle fylla familjehemmen med singlar med Elvis, Beatles, Rolling Stones, Hep Stars och Tages. Formatet lever t o m fortfarande i viss mån. Det svenska skivbolaget Dolores har t o m en sk Singelklubb, och till skillnad från andra singelklubbar så behöver inte medlemmarna vara singlar. Däremot får de singlar med ny svensk popmusik hemskickade i brevlådan. Fast å andra sidan så verkade Carlid och Pleijel fullständigt inriktade på den klassiska skivrepertoaren, och där blev aldrig singeln ett allmänt använt format. Carlid och Pleijel trodde vidare på en lång övergångsperiod mellan de olika formaten. I själva verket blev övergången hastig när vinylskivorna äntligen började sälja. Kring 1954-55 gick vinylen om 78-varvarna och bara ett par år senare hade 78-varvarna försvunnit ur skivaffärerna - utdömda som otroligt gammalmodiga.
Nå, nog om detta. Hur har ni haft det då?
