måndag, juni 30, 2008

Ja usch ja ...

... väldigt var man har varit slö i sin blogg å sistone - inte för att tiden inte räckt till - tvärtutemot kan jag gärna säga. Min semester började den 19 juni och jag har medvetet tagit det lugnt och varvat ned ... fast jag har ingen ursäkt varför jag slöat till så med bloggandet. Jag ber min blåa blogg om ursäkt och önskar i efterhand grattis på 3-årsdagen. Den 15 juni 2005 blev jag en blåbloggare - som en del kanske minns - och det ledde ju till en hel del trevliga saker.

Min käresta jobbar och jobbar och jobbar och jag pysslar med allt möjligt för att hålla mig sysselsatt men också för att det är roligt att pyssla med allt möjligt. Jag tog mig en tur till Tekniska Muséet (äntligen - har tänkt göra det länge) och Riksidrottsmuséet och tittade på utställningen om VM 1958 bl a. Lika bra att få det gjort innan busschaufförerna går i strejk resonerade jag - och sagt och gjort.

Idag tänkte jag göra lite ärenden på stan, men togs verkligen på sängen av ett av de mest imponerande regnväder jag upplevt sedan jag kom till kungliga hufudstaden. Jag hade underskattat regnmolnen och hade på mig mina nyinköpta och supersköna Foppatofflor - äntligen har jag lärt mig se bortom det estetiska. Men hur bekväma de än är så klarade de inte skyfallet och särskilt inte när jag försökte korsa ett övergångsställe där regnvatten verkligen forsade fram - jo forsade ... ingen överdrift alls. Avbröt mina planer således och återvände hem med första bästa tunnelbana och fick slänga såväl genomblöta strumpor som jeans i tvätten.
Det var inte tänkt att jag skulle göra någon utflykt helt enkelt - och eftersom det lovas hettsomfasiken-väder närmaste dagarna får jag ser om jag vågar sticka ut nunan för att göra något nytt ärende/ny utflykt.
På torsdag tänker jag för övrigt ta en ny tur norrut till Luleå. Norrlandstågen har visst förändrats en del nu i vår och jag tänker denna gång ta liggvagn - annars har jag ju av ekonomiska skäl plågat mig med vanliga sittvagnar - men tänkte vara lite mer bekväm den här gången. Jag har en del inplanerade sysslor att göra under den dryga veckan jag tänker vara där, och har också blivit inbjuden till en av mina kollegor som är från Boden och som dessutom tillbringar sommaren i denna metropol och undertecknads födelsestad. Jag har inte lovat något, och får se om jag hinner. Jag åker inte upp för att rulla tummarna som sagt var.
Nå, det kan till och med hända att jag författar någon bloggpost från Luleå (i så fall den första bloggposten skriven i Luleå sedan mars 2006) eftersom min mor efter många om och men blivit med internet - och eftersom jag dessutom planerar att ta med min laptop på resan upp för att skryta med den ... och för att den kan bli användbar i de olika projekt jag planerar genomföra när jag är där. Nåväl, vi får välan se.
Mina övriga egna sommarplaner inkluderar att försöka göra färdigt mitt musikprojekt (som väl är klart till två tredjedelar ungefär), pyssla lite mer med min engelska 78-varvarblogg (inget hindrar - har gjort mp3-filer av en rejäl mängd 78-varvare och även fotograferat en del av dem ... brukar nämligen alltid avbilda dem i bloggen för alla etikettfetischister) och spela lite mer överhuvudtaget - innan musikern inom mig fullständigt torkar ut. Fick lite blodad tand när jag på skolavslutningen hjälpte till med musiken genom att spela elbas. Tog med gammelbasen som jag köpte hösten 1991 till skolan och alla ungar tyckte att det var ett sällsynt häftigt intrument ... sorgligt nog får jag intrycket att dessa ungar inte har någon musik alls i sitt liv, vilket jag tycker är förbannat sorgligt. När jag en dag tog med min kära mandolin väckte den dock ingen beundran bland ungarna som tyckte att det var en löjlig liten gitarr ... nej en stor svart elbas imponerar mer tydligen. I och för sig var jag kanske likadan i samma ålder - jag minns inte riktigt - men jag hade aldrig trott att det rört sig om en liten gitarr. Så pass musikalisk var man i alla fall. Har jag i alla fall för mig ...

onsdag, juni 04, 2008

Så var man ihop med en sjuksköterska!


Nej, jag har inte bytt flickvän, utan det är flickvännen som idag har fått ta emot sin tjusiga brosch med rött kors på vit botten. Denna brosch får man när man tar sin sjuksköterskaexamen och det gjorde min kära hälft idag. Det var en trevlig (och inte alltför lång) ceremoni i Gustaf Vasa kyrka. Lite musik och lite tal och sedan fick varje elev hämta examensbevis och nyss nämnda och ovan avbildade brosch. Efter tre års studier är hon färdig och ser framtiden an med stor förhoppning trots den nyligen avslutade misslyckade sjuksköterskestrejken. Å andra sidan, sedan när fick de som verkligen utför något i samhälle löner efter sina insatser? Nej, just det. Hur skulle väl det se ut?

Det var för övrigt en vacker dag i ett vackert Stockholm. Pojkarna har roat sig på Gröna Lund och jag har fått min beställda skivspelarnål (jo jag fick nål jag också) och det är bara några dagar kvar att arbeta innan mina elever får sommarlov.

Solen lyser även inte bara på en liten stuga utan också på ett rödbrunt betonghöghus i en sketen förort. Som skalden säger ....

söndag, juni 01, 2008

BLÅBLOGGANDE I BLÅSOFFA

Så blev det juni ... och så var det väl inte mer med det.
Förutom att det är förfärligt varmt nuförtiden. Om jag inte tog hänsyn till mina närmastes psykiska hälsa och mitt eget känsliga skinn skulle jag bli nudist på heltid. Annars var det väl inte så mycket mer med det.
Förutom att det har varit en helg med mycket arbete. Jag har egentligen arbetat mer än vad jag borde och har grovt försummat mina sociala plikter. Om inte annat för att Karwan fyllde fjortis häromdagen, men han roade sig tillsammans med andra istället. Likafullt fick han dock en DVD med "Kickin it old skool", varmt rekommenderad av mina niondeklassare. "Fettrooliiiig!" var visst omdömet. Det är för övrigt främst för dessa nyss nämnda niondeklassares skull som min helg blivit tämligen fri från ledighet. Jag skall skriva in deras slutbetyg i morgon och det är naturligtvis av största vikt att dessa betyg blir rätt. För den som aldrig satt betyg så kan jag meddela att hur väl man än dokumenterat allt ens elever gjort så är det ändå ett tufft jobb att sätta rätt betyg. Men efter åtskilligt med tandagnisslan och hårslitande så blev jag såsmåningom någorlunda klar ... så klar man kan bli.
Det enda intressanta som har hänt idag är att vi har blivit med nya soffor. De gamla nedsuttna spräckliga (i svårdefinierade färger) sofforna har bytts ut mot en stilig soffgrupp i mörkblått. Det är i en av dessa jag placerat mina skinkor nu när jag skriver detta på min laptop, eftersom jag inte är så road av den där actionfilmen som min käresta avnjuter liggandes i en av de andra sofforna. Annars är det stiliga soffor och deras mörkblå ton gör att de passar fint ihop med den mörkblå vardagsrumsmattan och min käresta har erkänt att hon beställt gardiner som ska passa ihop med soffans sobra blåa elegans - ja se fruntimmer.
Nå alla roar sig på sitt sätt. Utom undertecknad som inte roar sig på sitt sätt utan på MITT sätt. Och ingen annans!

Nå, tack för mig!

 Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...