Glad nyhet för alla Kalle Sändare-fans: Det har nyligen släppts en DVD (SISTA SÄNDNINGEN) med Kalle Sändare där han i bild sitter och ringer olika människor och dessutom själv blir uppringd av människor som tror att de ska få uppge sina åsikter om TV. Videoklippen är tagna från ett projekt med korta pausprogram för TV som spelades in 1988 men aldrig slutfördes. Nu har dock mannen bakom det hela - jazzmusikern och skivproducenten Rune Öfwerman - åter hittat de gamla filmklippen och tyckt att de förtjänar att nå en större publik ... och det tycker jag också. Jag har idag emottagit ett exemplar av DVD:n och avnjutit den en och en halv timme långa filmen i ett sträck. Det rör sig inte om några fantastiska scenerier. Blott en kostymklädd Kalle Sändare som sitter bakom en rad telefoner och pratar med en mängd olika människor (en är för övrigt Café Norrköpings vänlige programledare Ragnar Dahlberg som visserligen tidigt avslöjar Kalle, men ändå väljer att spela med). För den som lyssnat på Kalle Sändares skivor i över 20 år är det riktigt intressant att se hur han ser ut när han genomför samtalen och en gemensam nämnare som inträffar efter nästan varje samtal är hur han med ett leende glatt skakar lätt på huvudet när han lägger på luren. Mitt favoritsamtal var ett samtal med en 15-årig flicka (som idag bör vara i min ålder) som ringde Kalle för att klaga på att det inte är nog med bra ungdomsprogram i TV. En lätt road Kalle gjorde flera olika gubbar med olika röster som gång efter gång vidarekopplade flickan som blev både lätt frustrerad men också lätt road av det hela. När det hela blev alltför förvirrat utbrast den i övrigt rätt välartade men skojfriska flickan "Är du dum i huv'et?" - vilket i det fallet nog var en rätt motiverad fråga. En annan höjdare är när Kalle ringer angående en lägenhet i Skärholmen och fullständigt ignorerar att uthyraren gång på gång betonar att lägenheten redan är uthyrd. Eller varför inte när Kalle ringer angående en reklamfilminspelning för hundmat som behöver en hund som först är arg men som blir snäll när den får mat - och efter ett slag kommer Kalle på alternativet att i stället för en riktig hund använda sig av en till hund utklädd tvååring. Dessutom njuter jag av den underbart breda norrländskan som en uppringande man som ville ha mer boxning i TV kunde stoltsera med. Kort sagt var DVD:n en välkommen överraskning till alla Kalle Sändare-entusiaster - både de som är och som inte är med i Gris- och Skridskoföreningen.
Dessutom behövde man något att skratta åt efter en lång dag på jobbet och den lagom lockande framtida uppgiften att återställa alla bortkomna mp3-filer och rätta till alla felaktiga länkar.
Hå hå ja ja ...
