Måndagsfunderingar

Återkom från en ny tur norrut för några dagar sedan, om jag räknat rätt, den fjortonde sedan jag blev stockholmare. Denna sväng hann jag också med det mesta jag föresatt mig att göra då jag var några dagar längre. Det är ju i sanning bara i semestertider som man egentligen hinner koppla av och njuta av tillvaron. Jag hann träffa kompisen Andreas två gånger och även släkt i form av modern, kusinerna, morbror med fru och även ett antal husdjur av olika slag. Kompisen Roger fick jag inte träffa, men jag lyssnade en hel del på våra gamla inspelningar som jag fört över till iPoden. Jag undrade först hur det skulle kännas att lyssna på dem, men upplevelsen var enbart positiv. Man blev på gott humör, man fick glada minnen, trots att inspelningarnas andra deltagare (förutom undertecknad alltså) inte längre är med oss.

till minne av Roger Carlsson (1974-2011)

I september 2011 gick min bästa kompis Roger bort. Vi träffade varandra första gången i augusti 1980 på Kristallens förskola och sista gången i juli 2011 hemma hos honom i Luleå. 

Roger var en lugn och pålitlig kille som kanske inte alltid öppnade sig direkt för främlingar men de som lärde känna honom kunde konstatera att han både var en intressant och humoristisk människa. Han gillade musik, trav, ishockey och det är utan tvivel så att det är hans förtjänst att jag själv en gång i tiden började intressera mig för ishockey. Jag vet att jag också fick hans musikintresse att växa och det är många gånger vi lånade skivor av varandra för att spela över på band när det begav sig. Ja, spela in ... som många kanske vet har jag alltid var intresserad av att göra inspelningar, ända sedan mamma köpte hushållets första kassettbandspelare 1980. Roger och jag gjorde otaliga inspelningar tillsammans från 1985 fram till två månader före hans bortgång 2011. Jag hade med mig inspelningsutrustning, vi talade igenom vad vi skulle göra för inspelning och så körde vi igång. Det handlade oftast om humoristiska mer eller mindre improviserade inspelningar. Många gånger blev det riktigt roligt, andra gånger blev det inte lika roligt, men VI hade enormt roligt varje gång. Därför finns det mycket material bevarat och jag har ofta lyssnat på våra inspelningar när jag då och då saknat honom sedan jag flyttade till Stockholm. 

Vi har sedan träffats ungefär två gånger om året och jag har konstaterat att de sista åren inte var så roliga för Roger. Jag vill inte gå in på några detaljer, men han var väldigt otursförföljd, men han beklagade sig aldrig utan konstaterade att det och det hade hänt och så var det inte så mycket mer med det. I januari 2011 gick hans mor Margit bort och då kunde han konstatera efteråt att "då var det tungt". Då visste jag att han menade det. 

Roger gillade musik och hade faktiskt en musikalisk talang även om han nog själv inte insåg det. Han spelade inget instrument och hade väl en hjälplig sångröst, men han skrev några sångtexter som jag senare tonsatte och där var det tydligt att han hade sinne för takt och betoning. Han hade också ett enormt minne när det gällde detaljer och kunde återberätta saker som vi två gjort in i minsta detalj även om det hade hänt kanske 15-20 år tidigare. Jag tror att det var 2000 (i samband med att det var 20 år sedan vi först träffades) som jag tog fasta vid detta och vi gjorde en inspelning där vi bara pratade minnen och nu i efterhand inser jag hur bra det var att jag tog detta initiativ. 

Om jag skulle skriva några ord om hans humor. Den låter sig inte lätt beskrivas då den var såpass speciell. Den var surrealistisk och snabb och om man skall göra en jämförelse med någon annan mer bekant humorist så skulle jag nämna Kalle Sändare (som Roger beundrade stort och även introducerade för mig) och engelske komikern Spike Milligan (som nog Roger aldrig hörde talas om - han hade lite svårt för engelska). Om jag skulle dra ett exempel på hans humor så blir det svårt, eftersom så mycket också hänger på hans sätt att berätta, och även på vårt samspel vid mikrofonen, men en gång så berättade han en historia om en man som var ute och åkte bil och råkade ut för att en älg klev framför bilen och hur mannen tvingades väja ned i diket. Så långt en dramatisk historia, men den stämningen ställdes helt på ända då Roger berättade att det turligt nog var en Röda Kors-utbildad älg som genast hämtade förbandslådan och kunde plåstra om bilens passagerare. Sådana surrealistiska saker dök alltid upp i de tokigheter som Roger och jag improviserade fram. Jag har aldrig publicerat någon av de inspelningar vi gjorde tillsammans eftersom jag visste att Roger var mycket mån om att inspelningarna var VÅRA nöjen som inte berörde någon annan. Jag har alltid respekterat detta. Roger bjöd mig ofta in i en fantasifull och galen värld och jag är stolt över att ha varit en av hans bästa vänner. 

Tack ska du ha!

Väck med facebook tills vidare

Mitt konto har visst blivit hackat så de som läser min blogg kan därför inte hitta mig online just nu och just där. Jag hoppas återkomma inom kort med annat konto.