Dual P 51 with Dual 430 turntable

Tankar inför kommande Lulesväng (den sjuttonde)

Mindre än en vecka kvar till jag ska ta tåget norrut och träffa släkt och vänner i Luleå igen. Sedan jag flyttade söderut i mars 2006, blir det nu sjuttonde svängen norröver. Det har blivit en vana att åka en gång på sportlovet och en gång i juli, åtminstone sedan 2008 har schemat sett ut på det sättet. Undantaget är 2011 då jag åkte norrut tre gånger, först för mormors begravning i slutet av januari, nästa sväng tog jag på påsklovet i stället och så den vanliga svängen på sommaren. Sommarbesöken brukar vara mer avslappnade, då min sommarledighet har varat ett par veckor och jag har hunnit varva ned, men sportlovsbesöken har alltid varit mer efterlängtade då en längre tid gått sedan senaste besöket. Ibland får jag frågan om jag inte känner för att flytta tillbaka norrut igen, men jag är inte riktigt där än - jag vet inte om jag någonsin kommer att känna för att göra en sådan flytt, men å andra sidan trodde jag inte att jag skulle bli stockholmare heller.

Kanske en vacker dag jag reser någon annanstans också, jag världens mest obereste människa. Vem vet.

Tebax!

TEBAX!!!!!

Så hvad hafver hänt sedan sist? Jag har samma sambo, samma styvsöner och samma jobb som tidigare, samma jobb som jag haft sedan augusti 2006. En lång tid inser man när ens elever blir äldre och äldre och lämnar grundskolan för att plugga sig vidare i livet. 

Den 19 december 2012 (min 38-årsdag) avled min farmor och därmed var den sista mor- eller farföräldern borta. Av olika orsaker hade jag ingen kontakt med min farmor eller några representanter för släkten på min fars sida. Skall man söka efter orsaker så hittar man sådana men det är inte så viktigt att diskutera i nuläget, däremot så är det viktigt att berätta att jag i samband med bouppteckning äntligen fick kontakt med min farbror och faster med respektive familjer i Ängesbyn utanför Luleå. Under sportlovet 2013 knöts kontakterna åter och så var det som om man gick på plus igen efter att råkat ut för en krympande släkt under de senaste åren. Det kändes fint och genuint, som om gamla sår äntligen fick läka och bli hela igen. det hade ju varit bra om det hänt tidigare naturligtvis, men bättre sent än aldrig. Så det har nog varit det viktigaste som hänt mig sedan den senaste bloggposten.

Nu sitter jag i min soffa och lyssnar på en Beatles-LP, kastar kärleksfulla blickar mot min nyinköpta  Höfner elbas och Hagström Viking elgitarr och det är som om de sa till mig: Lägg bort iPaden nu och jamma med Beatlarna och oss istället! Nå, kanske senare ...

ACHTUNG! SICKLA UDDE!