INTRESSANT TUR MED BUSS 55 MOT HJORTHAGEN

Dagens egentliga huvudpunkt var väl snarast skivmässan i Eriksdalshallen och nog var den bra. Jag kom hem med pungen tom och säcken full vilket väl var meningen, men det är snarast det som hände efter mitt skivmässande var över som är det jag kommer att minnas från denna dag. 

Just när jag kom fram till en busshållplats rullade buss 55 mot Hjorthagen in och då tänkte jag blixtsnabbt: "Varför inte? Jag har inte bråttom någonstans och om jag åker med den här bussen så kommer jag att få se delar av Stockholm som jag inte ser så ofta - då jag sällan åker buss och aldrig åker bil - och dessutom är ändhållplatsen i Hjorthagen vilket ligger vid tunnelbanestationen Ropsten. Sagt och gjort, jag hoppade på bussen och satte mig och började studera husen och människorna utanför. 

Då klev det på en man som dels gjorde en högljudd hånfull kommentar om att bussradion spelade lättare operamusik. Efter ett tag började han tala högt, och här var det uppenbart att inte alla hästar var hemma i stallet. Han anklagade bussens passagerare för att vara medlemmar i sekten som låg bakom att hans bror torterats till döds. "Supertrevligt", tänkte jag. Han hoppade dock av vid Mariatorget och fortsatte väl sin vilsna tillvaro där. Efter ett tag så fastnade trafiken och genast började flera av passagerarna av typen "stockholmare modell äldre som knappast borde ha så otroligt bråttom någonstans en söndag" att gnälla högt och klaga. Själv passade jag på att studera den intressanta arkitekturen utanför bussen extra noga, det är sällan man har tillfälle till det. Så efter ett tag dök det upp två kvinnliga ridande polisen som stoppade trafiken i en korsning i närheten av Norrmalmstorg (vill jag minnas), och då började man ju undra vad som hade hänt. Efter en kort stund hördes dock musik spelas och så kom en väldigt välpolerad vaktparad till häst marscherande förbi bussen. De surmulna stockholmarna sken upp en smula, även om de fortsatte gnälla efteråt när trafiken åter kommit igång. Lite senare än vanligt kom bussen fram till Hjorthagen och jag passade på att äta lunch där innan jag tog tunnelbanan hem igen. 

Men så här i efter hand undrar man ju: Den där sekten som skulle vara ansvarig för att bussmannens bror torterats till döds och som han anklagade bussens passagerare (mig inkluderad) att vara medlemmar av .... vilken sekt kan det ha varit? Postkodlotteriet?

Nå, vem vet. Jag läste nu när jag kommit hem att en buss beskjutits i trakten av Rinkeby, så det verkar vara en dag då SL:s bussar drar till sig många dårfinkar - bland annat undertecknad som bara tyckte att det skulle vara kul att uppleva bussvägen till Hjorthagen för en gångs skull. 

TEN INCH ALBUMS

NEW RECORDS, LATE AUGUST 2014

HAT, HAT, HAT, VÄX UPP ....

Det var värst vad det hatas nuförtiden. Jag tycker mig märka att ordet "hat" används mer och mer för varje år, och det har till och med blivit så att hatet tas för givet. Alla ska hata något och det anses konstigt om man inte hatar. Den inställningen märks åtminstone bland de yngre - ett slarvigt begrepp som jag använder när jag beskriver de som är yngre än jag. För några år sedan diskuterade några av mina elever vad de "hatar" och så frågade de, naturligt och okonstlat vad jag hatar och när jag svarade att jag inte hatar blev de förvånade. Jag fick ju lära mig att "hat" var ett starkt ord som man inte skulle använda om man absolut inte menade det. Att ogilla, eller irriteras över, eller att inte känna sympati för, är ju icke detsamma som att hata. Att hata är en aktiv handling som enbart drabbar en själv, för ska vi verkligen vara så blåögda att vi tror att den vi hatar verkligen bryr sig ett dugg? Det går bara en massa onödig energi som skulle kunna användas till något vettigare. 

Om vi sedan talar om hatbrott och att hata vissa människogrupper så är det ju bara ordet "hat" som används felaktigt igen. De som i de fallen säger sig hata är i själva verket bara rädda men har inte nog med ryggrad att erkänna det. Istället för att hata kan man ju försöka bli vuxen istället - oavsett biologisk ålder. 

NY EGEN HEMSIDEDOMÄN!

Ny egen domän till min hemsida.

CAROLINES VINYLPROJEKT

WEBB-TV OM VINYLSKIVOR

I början av april fick jag ett mail från en ung dam som presenterade sig som Caroline Wallén och hon berättade att hon nyligen hittat min Youtube-kanal "78rpmblog" och prisade vad hon sett och så berättade hon att hon håller på med ett projekt om vinylsamlingar, och tanken är att hon ska hälsa på hos olika samlingar och bli guidad bland deras skivor och även få veta lite hur intresset för musik och vinylskivor började. Detta skulle sedan, berättade hon, bli en webb-TV-serie för SVT och om jag var intresserad föreslog hon att vi skulle träffas så hon kunde berätta mera. 

Min första reaktion var lite blandad, då jag egentligen inte är så förtjust i tanken att filmas i mitt hem, vilket kan tyckas konstigt då jag spelat in flera hundra videor för min Youtube-kanal, men där har jag ju själv haft 100% kontroll på innehåll och hur det hela skall framställas. Samtidigt så kände jag mig mycket smickrad över förslaget, att det var just mig hon frågade, och jag svarade att jag ville veta mera om projektet. En tid senare träffades vi i Skärholmen där vi fikade på ett café vid Skärholmstorget. Hon berättade entusiastiskt om projektet, att ett pilotavsnitt skulle först spelas in och klippas ihop för att presenteras för SVT och om SVT gillade de dem fick se och gav tummen upp för en hel programserie skulle Caroline och hennes team få besöka fler skivsamlare runt om i landet och spela in avsnitt hemma hos dem. Jag kunde inte låta bli att ryckas med i hennes entusiasm kring projektet och lovade att ställa upp. Hon visade under samtalets gång att intresset för vinylskivor var genuint och att hon redan hade stora kunskaper kring ämnet. 

Så bestämdes under sommaren att det hela skulle genomföras den 9 augusti, och jag kan lova att jag natten innan sov ganska "begränsat". Jag var såväl nervös och spänd som förväntansfull inför det hela. Klockan 9 kom hela teamet som bestod av sammanlagt fyra personer och alla hade bestämda uppgifter, t ex ljud, film, anteckningar etc. Det har ju varit en varm sommar och denna dag var väl om än inte superhet så garanterat varm, och trots att lägenheten jag bor i är ganska sval så blev det ändå en svettig arbetsdag. Mellan tagningarna satte vi igång en ju längre dagen gick mycket populär bordsfläkt som sprutade ut luft över vardagsrummet där vi höll till. När de var färdiga med allt, så bad jag om att få göra en inspelning för min Youtube-kanal för att dels dokumentera händelsen men också för att hjälpa till att projektet blir känt bland de som kan tänkas vara intresserade. 

När detta skrives har videon fått drygt 130 visningar (så här nästan två dygn efter publiceringen) och ett 50-tal sk "likes" på Facebook. Idag när jag bara har några dagar kvar till det är dags att jobba igen kommer jag ju på att jag absolut borde skriva om det hela här också i min stackars gamla bortglömda nioåriga blåblogg. Sagt och gjort.

ABOUT MOVING WITH RECORDS

RÖKIGT UPPVAKNANDE

Lagom kul att dels vakna vid sextiden av åskknallar och dels av röklukt i hela lägenheten, men det kändes lite lugnare när det var tydligt att det var röken från den västmanländska skogsbranden som nått ända hit. Man får se det positiva, man hjälps att börja stiga upp normal tid några dagar innan det är dags att börja jobba igen.

SUMMER RECORDS

Tåg mot Uppsala

Ja, jag brukar ju ta en sväng till Uppsala vid den här tiden så jag tyckte att det kändes som ett bra tillfälle idag när det inte är så otroligt varmt som det varit större delen av sommaren. För en vecka sedan var jag i Luleå och det var närmast en tropisk upplevelse. Temperaturer kring 30 hela tiden och de första dagarna var luften så fuktig att det kändes som att sitta i en bastu, men å andra sidan så fick de mina krånglande luftrör att må mycket bättre så det finns alltid något positivt med sådant som upplevs som jobbigt.

Vad annars? Jo, jag har blivit inblandad i ett intressant online-TV-projekt om vinylskivor och skivsamlande och jag har lovat hjälpa tjejen bakom projektet med att prata om lite skivor och spela lite favoriter i mitt hem. Sedan blir det deras knepiga uppgift att göra det intressant för andra. Det skall åtminstone bli ett pilotavsnitt och det är det som jag ska hjälpa dem. Det kan bli hur kul som helst, även om det är lite pirrigt.

Till hösten skall jag och en kollega ta hand om musikundervisningen på min skola vilket kommer att bli intressant. Åtminstone skall vi få igång en fungerande musikundervisning vilket väl saknats tidigare. Jag är dock glad att jag inte behöver göra det själv. Det kan dock bli ganska tacksamt då vi dels börjar från noll och därmed inte förväntas utföra mirakel direkt, men det är roligt att skolan vill satsa på ämnet så att vi kan förbättra och förstärka elevernas kreativa sidor.

I höjd med Märsta (detta skrives som sagt på min iPad på tåget mot Uppsala) så kan jag väl också nämna att jag är sk gräsänkling då resten av familjen rest till Ryssland för att träffa släktingar. Att åka till Ryssland verkar vara ett litet helsicke om man ser till all pappersexercis som måste genomlidas, ibland får jag intrycket att Ryssland inte gärna vill ha några turister, men de kanske inte behöver några. 

Nå, det var några halvsorterade tankar om vad som försigått i mitt liv sedan den senaste blogguppdateringen. Nu ska jag snart avnjuta Uppsala, gå till Open Mind Records och gräva lite och eventuellt fika lite gott på Ofvandahls.