torsdag, december 22, 2016

FÖDELSEDAGSPRESENT

I år fick jag detta i sen födelsedagspresent, tack så mycket ska jag ha! En Yamaha gitarrförstärkare och en guitalele av samma japanska märke. 


onsdag, december 21, 2016

BJÖRNS BITCHES

Som stolt lagkapten för "Björns Bitches" tar jag emot guldmedaljen i äkta choklad. Nu är det jullov - äntligen!

söndag, november 13, 2016

ÄNTLIGEN LITE HEDERLIGT SNÖKAOS!

Äntligen lite hederligt snökaos i Stockholm, bilar som lämnas översnöade på motorvägarna, snöplogar som är så små och puttenuttiga och fullständigt ineffektiva - lika ineffektiva som att försöka blåsa bort snön genom ett sugrör. Det är klart att alla stockholmare blir häpna, det är ju sällsynt sällsynt att det snöar i detta land, så man kan förstå att de automatiskt väljer att kaosa så fort de ser lite snö. Visst är det patetiskt, men nog måste man ändå älska det patetiska ibland. Trots allt så kan man njuta av några fina vintervyer vilket inte är en självklarhet och kanske det var det sista vi fick se av riktig vinter i år - lite tidigt, men bättre tidigt än aldrig. Jag tog dessa bilder runt Bredäng där jag bor för att visa att Stockholmsvinter kan vara estetiskt tilltalande. 







söndag, november 06, 2016

UMEÅBESÖK

Förra gången jag åkte till Umeå var 1991, med andra ord 25 år sedan. Ganska länge sedan faktiskt. Faktiskt. Men nu har jag åkt på en ny vända där jag dels fått uppleva skön vinter, Burmans legendariska skivhandel och bröderna Åhdéns fantastiska gitarrmuseum. Jag var fullt vinterutrustad förutom att jag missade ta vinterskor med mig, men å andra sidan grabbade jag tag i broddar just innan jag åkte hemifrån vilket var tur, för annars hade jag när jag varit i Umeå antingen stått på näsan eller tvingats köpa vinterskor. Typiskt korkade Stockholmare i lågskor. Men hur som helst, trots att jag varit ganska hostig och förkyld innan genomförde jag trippen till Umeå och den blev som synes full av fina upplevelser. Mina övriga upplevelser där är av mer privat natur, men de var också minnesvärda. 



Snöig bild från tågresan norrut


Guitars - the museum, Umeå


Tyvärr fick man inte provspela. 


 en gammal musikaffär återskapad i museet 


Besökte den mysiga skivaffären Burmans musik, som varit ett måste för skivtörstiga i Umeå sedan 1949. Jag tror dock inte att de hade så mycket Steppenwolf sent 40-tal.

lördag, oktober 29, 2016

A VISIT TO BROMMA RECORDS




Besök på Bromma Records - mycket trevligt, blev lite dyrare än vad jag tänkt, men har man fått löneförhöjning så har man och då kan man unna sig något extra gött.

fredag, oktober 14, 2016

RÅDJURSBESÖK

En trevlig sak med att bo där jag bor är att det bland de betonggråa husen ganska ofta dyker upp rådjur för att hälsa på och ett syskonpar (tror jag) födda i år verkar ha vår bakgård som ett favoritställe. Jag har tagit mig friheten att döpa dem till Hedobald och Albertina. 



söndag, oktober 09, 2016

TRUMP THOUGHTS

Trump says that he as a "star" and as a rich and powerful man can do whatever he wants to do to (including doing this and that to women - who are just objects to him and nothing else).
The big problem is not that he is saying it, not even that he seems to be proud of the fact that he is saying it.
The big problem is not even that I get the impression that Trump can do whatever nasty deeds possible, make the most horrible statements imaginable, and do the most unthinkable things and people will still want him as the next president.


The big problem is that if that is the case .... then Donald Trump is right.

.... and humanity is f-cked.

tisdag, oktober 04, 2016

MITT UNDERMEDVETNA VILL SÄGA NÅGOT TILL MIG

Jag har dragits med en tung förkylning under närmare en vecka, men i morgon tänker jag tvinga mig tillbaka till jobbet, om inte annat av ekonomiska och själsliga skäl. Min nattsömn har varit minst sagt orolig med hostan djupt ned i luftrören och mediciner sätter ju färg på de drömmar man har under nätterna. Nästan alltid glömmer ju jag vad jag drömmer om, men natten som gick drömde jag att jag var tillsammans med min mor. Det såg ut ungefär som i köket på Tunastigen 1 där jag växte upp. Jag höll på att hänga upp blöt tvätt, som dessutom såg ut som om någon glömt näsdukar i fickorna, dvs lite pappersprickig, vilket irriterade mig något, men jag kommenterade det inte i drömmen. Jag berättade för min mor att jag haft så många oroande drömmar på sistone (pratar drömmar i drömmen - hur meta är det?) och modern nickade förstående. Jag kommenterade det faktum att jag väldigt ofta hade mardrömmar när jag var barn, men att jag nog inte förstod varför. Då tittade modern på mig och sade: "Du hade fått tre killar i Herman". Jag såg oförstående på henne och upprepade: "Tre killar i Herman?". Hon svarade inte och jag fortsatte att hänga tvätt, samtidigt som jag tänkte och försökte förstå vad hon menat, men så tittade jag på henne  och frågade vad det betyder. Hon såg ut som hon försökte hålla sig lugn och munter, men nästa sekund brast det för henne och hon började gråta och jag vaknade. 

Klockan var någonstans runt två på natten. när jag vaknade och jag kände mig så uppskakad att jag satte mig upp på sängkanten, sträckte mig efter min iPad och öppnade Google och skrev in "tre killar i Herman", men naturligtvis var Google lika oförstående som jag, särskilt när jag satte orden inom citattecken. Jag ville bara veta om det fanns ett sådant uttryck och vad det betydde. Men det fanns inte, men jag öppnade "Pages" och skrev in "Du hade fått 'tre killar i Herman'", för att jag inte skulle glömma bort det - vilket jag naturligtvis annars hade gjort. Det betyder ju ingenting ... eller vill mitt undermedvetna tala om något för mig och i så fall, kan kanske mitt undermedvetna vara så snällt att det inte uttrycker sig så kryptiskt? 

söndag, september 11, 2016

HUDIKSVALL ÄR FINT

Spenderade helgen i Hudiksvall och kan bara konstatera att det är en liten trevlig ort som är såväl mycket fin som mycket glad - och Kanadagässen trivs där, vilket är förståeligt.

"Om man drömmer om Paris, hamnar man på något vis lik förbannat i Hudiksvall!"
Sorry, Ronny Eriksson, jag tror nog att jag föredrar Hudik i alla fall, om inte annat för att man förstår tugget. 


söndag, september 04, 2016

Fem år har gått.

Idag är det fem år sedan du lämnade oss.
Vår saknad kommer alltid att vara större än du kan ana. 
Tack för allt. 

tisdag, augusti 23, 2016

TILLBRINGAR KVÄLLEN I KUNGLIGT SÄLLSKAP

Elvis Presley, Way Down in the Jungle Room, en nyutkommen dubbel-LP med Elvis Presleys sista inspelningar som inte var konsertinspelningar. Den uttråkade Elvis kunde inte förmås att åka till en studio, så RCA fick åka ut till Graceland och smälla upp en studio i djungelrummet och resultatet blev ju över förväntan. Det är ju uppenbart att det inte är en Elvis i god form vi får höra, men likafullt så gör han ett ganska inspirerat intryck och det verkar till och med som han har lite kul när han galghumoristiskt skämtar om Neil Diamond (då Elvis dabbat sig när han skulle sjunga Solitaire, som ju var en känd låt ur Neil Diamonds repertoar), en telefon som passar på att ringa när det som passar minst - under inspelning - och alla sladdar som är dragna över djungelrummet. Att han hade utmärkta musiker med sig som han trivdes bra med under inspelningen är uppenbart, gitarristen James Burton var den i det starka kollektivet som lyste mest. Låtarna skulle ges ut på LP-skivorna "From Elvis Presley Boulevard Memphis Tennessee" 1976 och "Moody Blue" 1977, och även om jag hört dessa sånger åtskilliga gånger så är denna utgåva en upplevelse - avskalade direktinspelade versioner med små variationer från de officiella utgåvorna från tiden. För övrigt tror jag nog att jag aldrig kan få nog av Elvis Presley. Jo, så är det nog. 

onsdag, augusti 03, 2016

AJA BAJA! INTE KÖPA!

Myrorna I Hjorthagen hade dessa skönheter. Nej, jag lyckades motstå frestelsen. 



söndag, juli 24, 2016

En liten tanke.

Fälldin är borta, den siste sanne centerpartisten. Då är bara frågan, vad i allsin dar fyller Centerpartiet för funktion idag när de likt alla andra politiska partier skiter i landsbygden?

söndag, juli 17, 2016

AMINA ANNABI - I STILL LOVE YOU!




Tänka sig att det har gått 25 år sedan jag såg den fransk-tunisiska sångerskan Amina Annabi sjunga "C'est le dernier qui a parle" för Frankrike i Eurovision Song Contest. Jag var 16 år ung och förmodligen ganska lättpåverkad, men hon gjorde ett djup intryck på mig med sin vackra röst - och en typ av sångstil som jag aldrig tidigare hört - och så var hon enorm vacker också, framför allt mörka ögon man kunde drunkna i. För drygt tio år sedan gjorde jag en låt där jag hade med frasen "hon hade ögon som en tunisisk natt" och där var jag nog inspirerad av Amina Annabi. Jag letade som fan för att hitta hennes skiva men det var inte det lättaste i redan då kulturellt utarmade Luleå. Jag hittade en samlings-CD med Eurovision-låtarna sjungna av originalartisterna .... förutom det franska bidraget som sjöngs av en falskt galande sångerska vid namn "Anisa" - hm vad är falsk marknadföring för något? Några månader senare hittade jag äntligen singeln, och något år senare CD:n. Hon gjorde ett album något år senare "Wa di ye" som var ännu bättre, men sedan tappade jag lite fokus på Amina Annabi och hennes fortsatta musikaliska äventyr. Hon gav ut ytterligare ett album i slutet av 90-talet som gick mig förbi, och så läste jag många år senare sedan jag flyttat till den kungliga hufvudstaden på ett välkänt och ökänt internetforum att hon flyttat till Kiruna av alla jäkla ställen. Nå, hur som helst, när jag nu besökt Lule igen så läste jag förstrött igenom vilka artister som skulle uppträda under hamnfestivalen, och så såg jag: Amina Annabi. Saken var biff, biffen var klar, naturligtvis skulle jag gå på konserten och det gjorde jag också. Det var en timmes konsert där himlen först såg lite hotfull ut, men lagom till konsertens start hade regnmolnen skingrats. Amina och hennes medmusikanter hade lite bekymmer med krånglande mikrofoner och musikinstrument men medan de fixades  improviserade Amina nya sånger till höres uppkomna i stunden. Ju längre konserten pågick desto närmare uppmanade Amina sin publik att komma scenen och i slutet när jag tog fotona stod jag rakt framför en av högtalarna. Det visslade lite "i pallet" men det var en skön smärta och förmodligen sommarens bästa upplevelse. Min kärlek till Amina och hennes musik är oförminskad så här 25 år senare. 

lördag, maj 14, 2016

SÄNGEN ÄR HUVUDSAKEN

Jag har i dagarna blivit med säng, eller skall sanningen fram så ägs väl sängen till stora delar av ett avbetalningsbolag vilket ju så ofta blir fallet när man köper något som kostar lite extra. För första gången så får jag lägga min rådbråkade kropp i en lyxig säng med ställbar huvud- och fotända, vilket är till stor glädje då jag med åren sovit allt bättre i halvsittande ställning. Det är i och för sig inget nytt, en period i början av 00-talet så sov jag nästan varje natt i min gamla nedsuttna skinnfåtölj istället för i min säng, och då var väl den främsta anledningen att min dåvarande sängmadrass började sjunga på sista versen. Det är ju det de brukar göra så småningom, men jag hoppas att den nya dröjer ett bra långt tag innan det är färdigsjunget. Kanske man ska fundera igenom de sängar man haft under åren? Eller kanske inte? Jo, jag gör nog det iallafall: 

Jag skall ha haft en spjälsäng med vita spjälor under de tidigaste åren men den har jag få (till och med inga alls) minnen av, men jag har dock sett fotobevis på att jag haft en sådan säng. Kort därefter hade jag en röd säng med låga röda spjälor, dvs av den sorten som man kunde klättra över utan problem, men då vi barn har en ful ovana att växa så var den snart urvuxen. Nästa säng var en spånplattehistoria i med enkel madrass på och den (om jag nu inte missat någon säng vilket är fullt möjligt) ersattes under de tidiga tonåren av en bäddsoffa som jag ännu minns med viss ömhet. Den ömheten blev lite mer påtaglig när jag blev för lång för den och sparkade i sömnen i soffans armstöd. Då ersattes den av en enkel spiralmadrass på en metallställning. Den var betydligt bredare än bäddsoffan och det gjorde att jag tappade lite grepp om hur bred min sängplats var vilket ledde till att jag andra natten jag sov i min nya säng vaknade av att jag hängde i luften vid sidan av sängen likt en parodi på Gråben. Sedan drasade jag ned i golvet med en smäll och jag kunde skatta mig lycklig att jag inte lämnat någonting på golvet nedanför sängen då minsta lilla kvarglömd attiralj nog gjort ganska ont att landa på. Jag hade helt enkelt för (vad jag kan minnas) första och hittills enda gången ramlat/rullat ur sängen. 

Nåväl, spiralmadrassen följde med tills den var såpass utnött att jag började föredra den tidigare nämnda nedsuttna skinnfåtöljen, så då byttes madrassen ut mot en likadan fast ny, och den lades på samma ställning som tidigare. Sedan jag blev Stockholmare för tio år sedan har jag sovit på samma madrass, en madrass som var ganska gammal redan då och som sista året varit utsliten - de brukar ju endast hålla kring tio år och denna hade säkert varit med 16-17 år. Så kom den nya sängen för några dagar sedan. Jag var så ivrig att sova i den att jag inte kunde sova, då det är svårt att sova när man är ivrig, men nu har såväl kropp och själ börjat vänja sig vid att för kanske första gången sova i en lyxvara .... en lyxvara som borde vara standard för oss alla, då det ju icke finns någon möbel vi använder större del av vårt liv än just sängen - sängen ÄR huvudsaken. 

torsdag, april 21, 2016

AVDELNINGEN: SKAFFA ETT LIV

Christer Björkman om Terry Wogan:
"Han gjorde detta i 28 år och det fanns alltid en hånfull sida av hans kommentarer. Han lärde upp en hel generation i Storbritannien att tro att detta bara är en rolig show som saknar betydelse. Det förstörde verkligen Eurovision. På grund av det Terry Wogan gjorde gör UK inte sitt bästa i tävlingen"
....
Snälla lilla Christer Björkman .... det ÄR bara en rolig show som saknar betydelse.

tisdag, april 12, 2016

VYER FRÅN VÅRBERGSTOPPEN




Idag var det idrottsdag med orientering och när jag lunkade runt i skogen (dock utan att råka på någon Olle att säga "Mors, lilla Olle!" till) så tog jag mig upp till Vårbergstoppen, denna höga utkikspunkt som är ett 90 meter högt konstgjort berg gjort av schaktmassor från tunnelbanebygget. Jag passade på att lite på måfå fotografera utsikten med min mobilkamera, och resultat blev fullt godkänt. 

onsdag, mars 23, 2016

20 SWEDISH CHILDREN RECORDS

TIO ÅR!

Idag för exakt tio år sedan satt jag på en buss på väg mot Sundsvall där jag skulle byta till tåg mot Stockholm. På kvällen var jag framme i Kista med mina väskor och sedan dess har jag varit Stockholmare. Ångrar inte en sekund. 

Det var en tidig morgon då jag släpat mig till Loets busstation med femtioelva (kändes det som) väskor och min gitarr på ryggen. Nu skulle det äntligen bära av söderut. Jag högg en av de bättre platserna på bussen och inledde resan med att skålla mig på det nybryggda kaffet som personalen serverade. Resan till Sundsvall kändes ändå lång (och det är ju en lång resa) och när jag kom fram så var det redan tidig eftermiddag. Då bussen var lite sen fick jag stressa lite för att hinna med tåget, och dessutom så hade jag som sagt var femtioelva (kändes det som) väskor med mig, men när jag äntligen kunde sjunka ned i sätet på X2000-tåget mot Stockholm så kunde man andas ut en smula. Intill mig satt en man i övre medelåldern som sade sig vara rektor och arbetade på .... ja var det en gymnasieskola i Gävle eller kan det till och med ha varit Gävle Högskola. Han tog del av min historia och visade ett genuint intresse för den unge nyutexaminerade lärarens äventyr, såväl i geografin som kärleken. Han lärde mig hur man säger "Jag älskar dig" på ryska, vilket jag naturligtvis redan visste. Han bjöd på kaffe ur sin termos och erbjöd även droppa i något starkare om jag önskade vilket jag dock vänligt avböjde.  När jag äntligen var framme hade min kära hälft gjort sig redo att möta mig på perrongen med en stor bagagekärra. Min nye rektorsbekant hivade till hennes stora förvåning flera av mina väskor på kärran, och när jag berättade efteråt vad det var för en kuf, så muttrade G.: "Skulle det där vara en rektor??". Det var det nog, vid en närmare googling har jag insett att det rörde sig om Leif Svensson som var rektor 2001-08 på Gävle Högskola och som gick bort nästan fyra år efter vårt enda möte.

En snabb taxi till Husby och snabb dusch och äntligen kunde man varva ned i sitt nya hem ... och på den vägen är det. 

tisdag, mars 22, 2016

VILKA LOVORD!

För inte så länge sedan blev jag omnämnd och spelad i podcasten The Drax Files Radio Hour with Jo Yardley. Jag visste i förväg att min låt "Come to me" skulle spelas, men var inte beredd på hennes smickrande lovord. Klicka nedan och lyssen!

Lovord från Jo Yardley

torsdag, mars 03, 2016

TILLBAKA I UPPSALA



Fyrisån från St:Olofsbron var inte lika fotogenisk som när jag var där förra våren.


onsdag, mars 02, 2016

NOW - DYSTOPIAN LOVE SONGS

Så var det hela färdigt. En ny samling med 13 låtar av varierande slag och det genomgående temat den här gången är kärlek och dystopi - och att det kan vara bra att fokusera på nuet. Därav titeln "Now - Dystopian Love Songs"

https://soundcloud.com/bj-rn-jakobsson/sets/now-dystopian-love-songs



måndag, februari 29, 2016

JOSEFIN NILSSON (1969-2016)


Någon gång runt 1986 lyssnade jag och spelade på band in ett radioprogram om lokalrevyer, och i det programmet hörde jag första gången talas om Lasse Brandebys Kurt Olsson (detta var något år innan han blev riksbekant med Kurt Olssons Television). I samma program fanns ett längre inslag om showen "Händerna på täcket" med kvartetten Ainbusk Singers. Där fick jag första gången höra Mari Nilssons roliga och tänkvärda texter och lillasyster Josefin Nilssons melodiska och lite ömtåliga röst. Och nu har jag fått höra att hennes röst har tystnat. Alldeles för tidigt tycker jag.

Nå, tack för mig!

 Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...