lördag, januari 11, 2020

NÄR JAG FICK HANDLA MOT MINA PRINCIPER

När jag under julhelgen åkte norrut till Luleå så såg jag till att jag hade packat allt jag behövde, dvs mestadels kläder som inte såg alltför vidriga ut då man skulle trots allt umgås med andra människor, men när jag kom fram så insåg jag att jag till min stora förvåning hade glömt ett viktigt klädesplagg, nämligen långkalsonger. Nu var det ganska milt i Luleå när jag anlände 23 december och det skulle så vara även under julafton, juldagen och annandag jul, men sedan dagen innan jag skulle återvända söderut skulle den iskalla kylan komma och då skulle definitivt långkalsonger komma att behövas.

Julafton gick fint utan att jag behövde frysa tillsammans med modern och kusin Lina och hennes söta katter, men på juldagen så insåg jag att jag nog behövde åka in till staden för att inhandla ett par. Anledningen varför jag inte kände att det kunde vänta till annandagen var att jag den dagen redan var uppbokad för ett annat ärende, nämligen ett skivsamkväm med min vän Falkis. Alltså tog jag bussen från Hertsön in till Luleå centrum på juldagen. Jag insåg att antalet öppna affärer skulle vara begränsat men hade ändå förhoppning att hitta vad jag sökte efter. Mitt ursprungliga mål Dressmann där jag brukar köpa de flesta av mina gubbkläder var dock stängt, men efter många om och ännu flera men så såg jag att Åhléns faktiskt hade öppet. Yes! Det var nog den enda butiken i hela Luleå centrum som hade öppet verkade det som.

Att hitta herrkläder inne i den stora Åhléns-butiken var dock inte det lättaste, men efter att ha vandrat förbi otaliga damkläder så hittade jag ett utrymme stort som en städskrubb där det såldes resväskor på ena sidan och herrkläder på andra sidan. Jag insåg att det skulle röra sig om ett begränsat utrymme. Jag hade rätt. Det fanns ett smärre antal herrunderkläder till salu och bara ett par långkalsonger som med god vilja skulle passa mig och det paret var av märket Björn Borg.

Jag skall erkänna att jag aldrig har gillat Björn Borg. Alltså tennisspelaren. En anledning bland många andra är att jag så ofta fått slängt "Ahhh, BJÖRN BORG!" i ansiktet på mig när jag berättat vad jag heter i förnamn. Om de ändå slängt "Ahhh, BJÖRN SKIFS!" så hade det varit en annan sak, men det hände ju aldrig. Därför har jag heller aldrig känt någon vilja att köpa tennisgubbens kallingar men nu hade nöden ingen lag, då det var det enda som fanns att köpa i hela Luleå. Jag tog ned paret från hängaren och kontrollerade priset och fick ett apoplektiskt anfall. Jag hade kunnat köpa många andra roligare saker för de pengarna om jag bara inte varit så klantig att jag glömt packa ned långkalsonger. Men som sagt var, nöden har ingen lag. Jag köpte mitt livs första par Björn Borg-kalsonger. Så irriterande att tvingas handla mot sina principer. Ytterst irriterande.

Det som dock irriterar mig ännu mer är att de faktiskt både är bekväma och bra.

Jävligt irriterande.

Faktiskt.

Nå, tack för mig!

 Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...