Mitt liv i tjugo skivspelare ...

Jodå, jag lever … om än knappt. Jag skriver ingenting om jobbet, eftersom det ändå är sekretess på nästan allt. Dessutom gillar jag inte att ta med mig arbetet in i bloggen, på samma sätt som jag inte gillar att ta med mig arbetet hem.

För ett par veckor sedan löste jag ett av mina största problem sedan jag kom till Stockholm – nämligen bristen på vinylspelare och vinylskivor. Jag tror inte att några människor (förutom de som är vinylgalningar liksom undertecknad) kan förstå hur det känns att INTE spela vinylskivor under flera månaders tid. Ett sådant uppehåll har jag aldrig tidigare haft – kanske några veckor på sin höjd, då någon rar skivspelare varit trasig och jag inte haft tid eller råd att fixa den eller köpa en ny. Så det har känts MYCKET konstigt och onaturligt. Efterhand har jag ju tänkt forsla över åtminstone delar av vinylsamlingen till Stockholm, men det är en fråga om utrymme … och jag har dragit mig för att frakta ned någon av mina älskade vinylsvarvar från Luleå, då de är ganska ömtåliga. MEN … för några veckor sedan hittade jag av en slump en hemsida för försäljning av DJ-utrustning, och där fanns en liten skivspelare från det inom DJ-kretsar respekterade märket ’Numark’. Den var inte dyr och har ett fullt acceptabelt ljud, så nu har jag införskaffat lite trevlig vinyl från affärer i Stockholm med omnejder – bl a i Solna finns en härlig vinylaffär som heter ”Rainbow Music” som drivs sedan drygt 20 år tillbaka av Fredrik Hallberg. Att pyssla med vinylskivor är som att andas frisk luft och att inte göra det är som att sitta i fängelse. Det känns skönt att tagit på sig sina väl ingångna vinylnördsgaloscher igen.

Undrar vilken skivspelare i ordningen detta är för mig?

Nu får jag fundera lite … och jag bör väl räkna med alla sorters skivspelare i så fall – då jag ju även pysslat med gamla vevgrammofoner och CD-spelare. Få se nu …

1) Moderns Dux-skivspelare, beskriven i mitt sommarprogram. Den var inte stor, men den hade två högtalare, inbyggd radio och man var tvungen att ta av locket om man ville skriva LP-skivor. Den hade en sådan där enkel vändbar nål som fanns i många av Philips och Dux skivspelare under 60-talet. 1974-84***

2) Moderns och min morbrors batterigrammofon av märket Luxor – grå plast och högtalare i locket. Morfar hittade den undanstoppad i förrådet när jag var kanske fem-sex år gammal, kollade att den fungerade och gav den till mig, tillsammans med en ganska rejäl bunt gamla singlar och EP-skivor med allt möjligt på, bl a Thore Skogman, Cacka Israelsson och Hep Stars. Men mest gillade jag ”Fågelskådaren” med Stig Grybe. Ca 1980-84***

3) En otroligt liten batterigrammofon av märket Philips. Jag minns att skivtallriken var MINDRE än en singelskiva. Jag fick den av en väninna till min mamma, men tyvärr fungerade inte högtalaren, så jag behöll den inte särskilt länge. Ca 1981*

4) När Duxen gick sönder i början av 80-talet lånade vi först en gammal stereo (även den av märket Dux) av en granne, men tyvärr hade den något fel på tonarmen – eller om det var motvikten som var borta … jag minns inte riktigt, men den gick inte att använda. 1984*

5) Då fick vi morfars och mormors gamla Skantic-stereo, eftersom de köpt en ny Fischer-anläggning. Jag gillade den mycket, men tyvärr hade den något glapp i elförsörjningen, så ofta gick den inte att få igång … men när den fungerade var den mycket trevlig och bra. 1984***

6) Men nu var det dags att lägga ned pengar på något nytt … och 1984 köpte vi en stereoanläggning av märket Fischer – samma modell som morfar och mormor köpt kort före. Den skivspelaren jobbade hårt under några års tid och fungerade fint. Men när 90-talet började närma sig var det också uppenbart att en ny teknik var på väg … 1984-90****

7) … så 1990 köpte jag en ny stereoanläggning av märket Fischer, som även inkluderade en CD-spelare. Dessvärre var det ingen höjdaranläggning. Skivspelaren kändes billig och lyckades inte locka fram något skönljud under mina vinylskivor – fast jag spelade nästan ändå bara CD under det tidiga 90-talet. Men det var ingen höjdarkvalitet och bara några år senare var anläggningen slut. 1990-94**

8) Jag köpte en s k CD-limpa av märket Sony 1993, alltså bärbar anläggning med CD-spelare och kassettbandspelare, men jag hade ingen vettig vinylspelare… 1993-ca 2002***

9) … förrän jag beslöt mig för att välja bort stereoanläggningspaketen som jag dittills nöjt mig med och så köpte jag en Sony receiver och en Sony skivspelare vid årsskiftet 1993-94. Receivern hänger fortfarande med och skivspelaren fanns kvar ända fram till min flytt till Stockholm, även om den varit undanställd (pga att motorn var sliten) under många års tid. Men trots allt var det en skivspelare som hade ett bra ljud - trots att den var väldigt billig. Den var extremt bra på att spåra skivor som var buckliga och skeva. 1993-2006****

10) Jag köpte en CD-växlare av märket Sony (det var väldigt mycket Sony under dessa år) 1995, men den bara krånglade och fick mig att i fortsättningen undvika växlare. 1995-97**

11) 1997 hade jag ledsnat på krånglet och satsade lite extra pengar på en CD-spelare av märket Pioneer, och den har fungerat utmärkt sedan dess – vilket visar att det ibland lönar sig att betala lite mer för grejorna. 1997-*****

12) Senare samma år beslöt jag mig för att satsa lite pengar på en bättre vinylspelare också och köpte en engelsk spelare av märket Rega och gav mig själv i födelsedagspresent. Den finns fortfarande kvar i Luleå och fungerar utmärkt fint. Ett mycket bra köp. 1997-*****

13) På en loppmarknad i Luleå köpte jag hösten 1998 en batterigrammofon av märket Philips från slutet av 60-talet i orange plast och med högtalare i locket. Den skulle jag ha att spela 78-varvsskivor på, och det gjorde jag. Det var väl inget höjdarljud direkt, men den funkade i alla fall ända tills jag skulle hitta ett bättre alternativ. 1998-2004**

14) 2001 fick jag min mormors gamla resegrammofon från 30-talet (skulle jag tro). Det var en enkel modell med schweizisk Thorens-motor och amerikansk Victor-ljuddosa. Kul att plocka fram då och då och veva igång – men ljudet är väl inget att skriva hem till mamma om … men å andra sidan – vid totalt strömavbrott så är den mer användbar än de flesta moderna musikmaskiner. 2001-**

15) Mitt sämsta köp gjorde jag när jag sensommaren 2001 satsade en större summa när jag köpte en stationär CD-brännare av märket Philips och denna maskin var mer inlämnad på service än ståendes hemma hos mig. Fy fasen. 2001-03*

16) Samma år gjorde jag ett betydligt bättre köp när jag för en struntsumma köpte en radiogrammofon från ca 1954-55 av märket Stella Radio. Denna vackra pjäs har jag tidigare lovordat i min blogg och det var med viss sorg i hjärtat jag skiljdes från den när jag flyttade söderut. Så vacker den var och vilket varmt och organiskt ljud den kunde locka fram ur 78-varvarna – mums filibabba! 2001-06****

17) Jag tyckte att jag behövde en bärbar CD och köpte en billig modell (Aistar) från Clas Ohlson. Den dög att lyssna på, men den var knappast av någon högre kvalitet – men jag tyckte att den fick duga tills jag fick råd med något bättre. 2004-06**

18) Mitt livs bästa köp var nog när jag köpte min skivspelare av märket Lenco hösten 2004. Den var ursprungligen inköpt 1971 och var som i skick som ny. Vacker och elegant med schweizisk urverksprecision. Härlig känsla i tonarmen och kunde få fram underbart ljud ur såväl vinylskivor som 78-varvare. Jag har verkligen saknat den sedan jag for till Stockholm, men har varit rädd för att frakta ned den. För det första är den ömtålig, men den är dessutom väldigt tung. Men oj oj oj … jag minns att jag inte kunde somna av lycka efter att ha köpt den. En sådan känsla har jag nog aldrig känt tidigare för en skivspelare. 2004-*****

19) I Stockholm köpte jag ganska nyligen en ny bärbar CD-spelare av märket Panasonic som man dessutom kan spela mp3-skivor på. Den fungerar utmärkt så här långt. 2006-****

20) … och ser man på … min nya Numark-skivspelare är alltså min tjugonde skivspelare (DVD-spelare och CD-spelare i datorer oräknade). Lite av ett jubileum alltså … men nog lät det väldigt mycket med TJUGO skivspelare … men … är man en skivfetischist sedan födseln så är man …