HUX FLUX DUX!

I fredags så kom jag över en tunn katalog över samtrimmade musikanläggningar av märket Dux från 1969. En anledning varför jag var nyfiken på denna katalog och betalade kring trettio spänn för den var för att jag var nyfiken på om anläggningen som fanns i mitt barndomshem skulle finnas med. Det var en kompakt stereogrammofon med radio av märket Dux och jag vet att den ursprungligen köptes av en amerikansk student i Uppsala i slutet av 60-talet/början av 70-talet och att den senare köptes begagnad av min mor när hon pluggade i Uppsala. Och ser man på, visst fanns anläggningen där med en noggrann beskrivning. Jag citerar katalogtexten:

Det här är en liten anläggning. I kompakt och sammanbyggt utförande. Lätt att få plats med. Snygg - i valfritt teak eller jakaranda. Ni kan vara säker på att den låter utomordentligt bra. Goda ljudresurser och bra prestanda hos varje enhet. Det är en anläggning som DUX tagit fram i en stor serie, för att Ni ska kunna köpa den till ett synnerligen lågt pris! Vissa fördyrande detaljer har tagits bort. Ingen Hi-Hi-beteckning finns. Men - hör och jämför! Gärna med något som är dyrare ... DUX stereoförstärkare STEREOGRAM DX 4681 har inbyggd FM-radio med Snabbväljare för 3 valfria stationer. Automatisk fininställning. Inbyggd stereoskivspelare av mycket god kvalitet för alla skivtyper. Frekvensområde enligt DIN inom 8 dB 40-18 000 Hz. Stereopick-up med diamantnål. Justerbart nåltryck. Förstärkardelen har 2 X 3 Watt Sinuseffekt och totalt 8 Watt musikeffekt. Frekvensområde ± 3 dB 20-20 000 Hz. Anslutningar för kristallpick-up (inbyggd), Hi-Fi-pickup kan anslutas via förförstärkare, bandspelare, 1 st. höger och 1 st. vänster högtalare samt antenn. Fällbart skyddslock i genomskinlig plast. DUX högtalare DX 051 är av tryckkammartyp med en volym på 5 liter. 4" X 6" högtalare. Frekvensområde 80-14 000 Hz, märkimpedans 4 ohm och gränseffekt 15 Watt - allt enligt DIN. Elegant svart ribbad front och låda i ädelträ. Lämplig bandspelare till detta set är t. ex. DUX kasettbandspelare för stereo Cassina SA 9114.

Ja, vem kan väl motstå en sådan beskrivning av en tämligen enkel men stilig grammofon / skivspelare med förstärkare och radio. Hur som helst så fick jag veta att modellen heter DX 4681, och när jag googlade lite fick jag se ett fotografi av modellen som jag sedan lade upp i Fejsbock. Bara för att visa lite vilka fånigheter som jag blir nostalgisk av. Så frågade en radiosamlare och internetbekant som kallas Errka om jag var intresserad av en sådan skivspelare i fungerande skick. Han skulle dessutom till Stockholm och Uppsala nästa dag och hade möjlighet att avlämna den. Sådana fantastiska tillfälligheter är det ju bara att haka på. Det var helt enkelt meningen att jag skulle få tag på den - trots att jag egentligen varken sökte efter den eller behöver den. Så nu står den hemma hos mig och fungerar hyggligt, men behöver nog smörjas en aning vilket jag skall göra så fort som jag fått tag på lite grafitolja (eller liknande). Jag kunde inte låta bli att göra en engelskspråkig Youtube-video i min Youtube-kanal "78rpmblog" om Duxen och de rätt så otroliga tillfälligheter som gjort att jag nu 28 år efter att min barndoms Dux gått till de sälla jaktmarkerna sitter här med en likadan skivspelare igen.

... och sällan har en bloggposts titel varit enklare att komma på: "Hux Flux Dux!"

Skannar i Lule ...

Efter att ha tillbringat en vecka tillsammans med min kära mor i min nuvarande hemstad Stockholm, vilket innefattade besök på Skansen, Nordiska Museet, Gamla Stan och till och med en dag i Uppsala, hade jag några lugna dagar (vilka i sin tur bl a innefattade bangolf mot kära sambon) innan jag åkte upp till Luleå. Det var en väldigt lugn resa utan förseningar innan jag nådde min före detta hemstad Luleå. Efter att ha emottagits av min mor och avnjutit rökt regnbåge med potatis, creme fraiche och stenbitsrom åkte jag en sväng till Skellefteå där jag träffade fem gamla gymnasiekamrater. Vi hade en skön kväll i Stjelet innan jag återvände till Luleå dagen därefter. Jag har ränt runt lite i Luleå och gjort en del ärenden och en del fynd och idag har jag besökt min gamle vän Roger. Så var det sammanfattat.

Häromdagen tittade jag i Kjell & CO:s katalog (Luleå har ju äntligen blivit med Kjell&CO-butik – vilket fanimej var på tiden) och såg en sk negativskanner. Detta har jag länge velat ha då, nästan alla bilder från min barndom försvunnit i en flytt – samtidigt som de flesta negativen finns kvar. Så nu köpte jag skannern, installerade den och kopplade den till datorn och plötsligt hade jag tillgång till en massa gamla bilder från min barndom. Trots att en del bilder blev lite rispiga, vilket beror på att negativen under årens lopp fått en del repor, så var det en glädje att se delar av sin barndom igen. När jag idag tittar på dem slår det mig vilken glad unge jag var. Nästan alltid ser jag glad ut på bilderna … jag har visserligen för mig att det beror på att jag tyckte att blixtkuberna som hörde till min mammas Instamatic-kamera var roliga – men ändå. Jag hade för mig att jag var ganska grinig, men det verkar som om jag ändå var en glad unge. En annan sak som slår mig är att jag hade tjejer i alla möjliga åldrar runt mig hela tiden. Det vimlar av bilder där min mammas kamrater håller mig eller på något sätt poserar med mig. Dessutom finns det många bilder av mig lekandes med flickor något äldre och något yngre än mig, vilket är ett tecken på att jag inte på något sätt var rädd för tjejbaciller – vilket jag skall hedras för.

Dessutom är det roligt att se bilder där jag är med min morfar. Jag har tidigare skrivit här om mitt förhållande till min morfar och när jag nu suttit och skannat gamla bilder så har jag till min glädje hittat bilder där jag tycker att det förhållandet illustreras på ett mycket fint sätt.

INSPIRERAD AV ROBBANS BLOGG ....

Robban som i sin trevliga blogg lade in ett trettio år gammalt klassfoto och kåserade kring detta, det faktum att tiden flytt och funderade kring vilka människoöden som mött de oskyldiga ansiktena från det gamla klassfotot, fick mig att minnas ett gammalt klassfoto med klass 2A, Borgmästarskolan i Luleå, taget hösten 1982. Jag rotade fram fotot (eftersom jag ännu inte hunnit packa undan mina gamla foton och fotoalbum - sicken tur) och konstaterade att jag trots allt känner till några av de människoöden som mött de unga och ännu oförstörda skitungarna.

Jag ser mig själv iklädd brun plyschtröja och blåa jeanssnickarbyxor blicka allvarligt och misstänksamt rakt in i kameran, mittraden, andra från vänster. Min första tanke när jag såg mig själv var att jag förmodligen tyckte att fotografen betedde sig larvigt mot oss ungar för att få oss att skratta ... redan då hade jag svårt för vuxna som 'sänkte sig' för att hamna på 'samma nivå' som barn. Men nu har jag kommit på att fotot måste vara taget bara någon månad eller så efter min pappas död ... nu när jag tittar närmare så ser jag en viss svärta i ögonen - det gör jag faktiskt.

Nå, jag är ju inte ensam på fotot. Många av mina klasskamraters öden har jag enbart hört rykten om, men några känner jag till lite närmare. En av pojkarna i min klass miste livet i en ohygglig trafikolycka, då han med sin motorcykel frontalkrockade med en buss. En annan av pojkarna hade stora framgångar som medlem i rockbandet "Breach" i mitten av 90-talet. En annan av de små rara gossarna hamnade snett och hamnade visst långt senare bakom lås och bom, och en annan övertog sin faders företag. Min gamle kompis Roger som idag hjälpt mig flytta en hel del grejor syns tvåa från höger i översta raden (röd polotröja och snickarbyxor). Några började arbeta på SSAB (bor man i Luleå så gör man) och några flyttade till Stockholm för att finna lyckan där ... vet inte om de fann den, men hoppas det.

Nu kommer jag ihåg att min första 'girl friend' faktiskt också finns med på fotot, men detta korta förhållande skulle inte äga rum förrän tre år senare - i femte klass. Det var på en klassfest som hon frågade chans på mig (när vi dansade till Steve Wonders "I just called to say I love you" ... blluuueööörkkk, jag vet!), och jag blev så överrumplad att jag bara svarade: "Ja visst!". Sedan efter klassfesten tänkte jag att: "Det där var nog allt bra förhastat!" (eftersom jag inte var det minsta kär i henne ... tjejbaciller, bluöäh!)... så gjorde jag slut också dagen därpå :-S ... all vår början bliver svår, men jag hoppas att jag är förlåten vid det här laget. Jag bör tillägga att jag har bättrat mig när det gäller min inställning till tjejbaciller vid det här laget. :-)

Denna skolklass lämnade grundskoleväsendet 1990 och när det tio år senare skulle anordnas en återförening var det ett ringa intresse från alla håll ... ett tecken på att sammanhållningen varit väldigt dålig i klassen. Jag kunde själv inte deltaga i någon återförening av olika skäl som jag inte minns nu, men jag hörde senare att endast två personer från gamla klassen hade träffats. Lite annorlunda var det när min gymnasieklass hade en återförening bara TVÅ år efter utbildningens slut - då var det uppslutning vill jag säga, ända från Söderhamn i söder har jag för mig, men när jag gick min gymnasieutbildning märkte jag att det fanns klasser med sammanhållning också.

Tja, nog om detta.

Jag hade ju inte tänkt blogga mer detta veckoslut, men vad skall man göra när Robban väcker ens minnen och ens associationsbanor?

---

PS. Litet bloggtips HÄR. DS.

MOZART OCH JAG

Det vore väl själva hundan om jag inte skrev något om dagens födelsedagsbarn ...

... men först en hälsorapport:

Jag är skithes. Jag låter värre än någonsin. MEN jag mår bättre än på mycket länge. Mindre host, mindre hack och mindre yrsel i knoppen. Jag håller på att bli frisk - halleluja! Men som sagt var: jag är hes som en korp, men det är för att jag inte kunde låta bli att sjunga några nykomponerade låtar i går kväll. Om inte annat var det så roligt att höra den speciella sångröst jag har - som en korsning mellan Totta Näslund och Vysotskij ... och jag som alltid tyckt att jag haft alldeles för snäll röst - men nu har viruset gjort mig till en rocker. Naturligtvis borde jag vila rösten, eftersom jag vet att den kan ta allvarligt skada av att ansträngas när den är i detta skicket, men det var ändå kul att sjunga lite. Jag känner mig utsliten i halsen efter allt detta hostande under snart två veckors tid. Kände mig dock lite glad i går och: "Är du glad skall du sjunga" (Janne Loffe Carlsson). Jag lär nog vara ganska återhämtad nästa vecka när det är ett ABSOLUT måste att jag är någorlunda pigg - med tanke på så många saker jag MÅSTE göra.

----

Annars tror jag på musikens helande kraft och eftersom såväl SVT som SR (P2) bjuder på Mozart under hela dagen, så lär jag nog må bra vid dagens slut. Dessutom sänder SVT en konsert med en av favoriterkompositörerna Philip Glass kl 16.20. Goda förhoppningar till ytterligare bättring finnes alltså.

NÅ!

Mozart, Mozart, Mozart, Mozart ... vart börjar jag? Well, för det första: mannen var ett geni - nästan från första början. Betänk att han bara blev 35 år gammal och hann med att skriva så mycket odödlig musik. Helt otroligt! Kan inte låta bli att citera en annan av favoriterna Tom Lehrer: "Det är dystert att tänka sig att när Mozart var lika gammal som jag är nu ... så hade han varit död i två år!".

Mitt första möte med Mozart skedde naturligtvis bland moderns skivor, närmare bestämt en LP utgiven av bokförlaget Bra Böckers tämligen kortvariga skivbolag "Bra Musik". När jag nu rotat fram plattan och tittar närmare på titlarna (spelade av English Chamber Orchestra och dirigerade av Daniel Barenboim - by the way), så märker jag att det är de mest kända titlarna man bjudes på: "Eine Kleine Nachtmusik", "Pianokonsert nr 21 i C-dur" (komplett med "Elvira Madigan"-temat). Vacker musik som även en ...

...

...

...

...

Ursäkta dröjsmålet. Jag har just suttit och chattat med min kusin Malin och äntligen har jag fått webbkameran att fungera tillsammans med Messenger - det var på tiden! Och KUL var det!

...

Var var jag någonstans?

Ja, just det! Vacker musik som även en liten snorunge som hellre vill höra på Trazan och Banarne kan uppskatta. När jag var nio år såg jag filmen 'Amadeus' och den gjorde stort intryck på mig - till viss del pga skådespelaren Tom Hulces gnäggande skratt, men även pga den mörka stämningen som Mozarts (i filmen) fiende Salieri skapade. När jag har sett filmen på senare år har jag kunnat uppskatta den på ett lite djupare plan, men jag är samtidigt lite förvånad att jag som nioåring gillade 'Amadeus' - i vanliga fall föredrog jag nog hellre Jönssonligan på den tiden.

Nåväl, så många har redan skrivit om Mozarts storhet (och särskilt mycket har det nog blivit skrivet idag kan jag tänka mig) så det blir väl bara tjatigt om jag gör det också. Mozart var ett strålande geni, men han var enligt min åsikt inte den främste kompositören - den platsen är vikt åt Johann Sebastian Bach. Mozart rörde sig som fisken i vattnet när det gäller att komponera inom alla möjliga genrer, men jag tycker inte att han var särskilt nyskapande - till skillnad från Bach. Dessutom ... Mozarts musik är strålande vacker och välkomponerad, men den svänger inte - därför har heller inte särskilt många försök att jazza upp Mozarts musik genomförts - även här till skillnad från Bach och hans svängiga musik.

Likafullt!

Leve Mozart!