Man borde nästan skämmas ...

... över att man inte skriver här oftare. Särskilt inte nu under påsklovet då jag FAKTISKT haft tid att skriva. Men är man en bekväm typ så är man. Nå, för ett par dagar sedan gjorde jag en liten utflykt i vår vackra huvudstad och med mig hade jag min nya digitalkamera för att leka lite med den och se hur den fungerar. Min gamla var samma som jag fick gratis när jag tecknade Bredbandsbolagsavtal i december 2004 - dvs äldre forntid. Den var aldrig riktigt bra, så det var på tiden att byta ut den.

Nåväl, en Samsung L700 blev det och med den i högsta hugg hoppade jag på tunnelbanan och så småningom hoppade jag av vid Slussen. Tittade in i en nyhittad skivaffär och köpte tre st LP-skivor med det ryska visgeniet Vladimir Vysotskij som senare överlämnades till en glad rysk flickvän. Jag var och kikade upp mot den pampiga Katarina Kyrka som ligger nära skivaffären jag nyss besökt. Det är verkligen en vacker kyrka, även om den har en riktigt ful ovana att brinna lite nu och då - senaste gången det hände var 1990. Den ligger för övrigt nära kvarteret Häcklefjäll som lär varit hemvist för häxor - åtminstone om man sätter sin tilltro till samtida dokument från häxprocessens glada dagar.

Efter att ha letat efter häxor - naturligtvis för sent - flera dagar efter påskhelgen - och inte lyckats hitta några gick jag till Mosebacke torg, satte mig ned och åt ett rött äpple och spanade in omgivningarna. Var man än vänder sig i Stockholm så verkar det finnas något intressant historiskt att uppleva. Bara ett stenkast bort ligger Urvädersgränd, där Carl Michael Bellman bodde för över 200 år sedan. Efter att ha lunkat såsmåningom förbi Bellmans boning gick jag till Götgatan och spanade in porten på Ebba Brahes palats där Gustav II Adolf lär spöka - Ebba Brahe var ju GA's ungdomskärlek.

Jag hoppade på tunnelbanan igen och åkte en station till Gamla Stan och promenerade ut till Riddarholmen och tittade på en annan imponerande kyrka, Riddarholmskyrkan, som ursprungligen var gråmunkeklostrets kyrka och sålunda kallades Gråmunkekyrkan. Där ligger många kungligheter begravda och man kan höra historiens vingslag fladdra. De blir dock tvungna att fladdra ganska högljutt eftersom det väsnas ganska mycket från den livliga trafiken på Centralbron. I andra änden av Riddarholmen (den nordvästra) ligger Birger Jarls torn och på Riddarholmskajen sitter Evert Taube (eller åtminstone statyn av honom) med lutan i högsta hugg och hälsar våren. Det låg en båt med svensk flagga i aktern alldeles vid Taubestatyn och jag kunde inte låta bli att ta ett foto där det ser ut som om Taube håller i flaggan - jag menar ... svenskare kan det inte gärna bli.

Jag vet att jag sagt det tidigare i den här bloggen, men jag säger det igen: Jag älskar Stockholm ... jag vet att jag som norrbottning inte riktigt bör säga sådant högt ... Fjollträsk kan ju ingen vettig människa tycka om ... men vem har sagt att jag är vettig?