torsdag, juli 30, 2009

Helt slut! Har skruvat hela dagen!

Igår var vi en långsväng till Ikea i Barkarby och shoppade loss en hel del. Det blev såväl badrumsgarderob, badrumsbyrå, köksbord, köksstolar och soffbord och idag var det den stora ihopskruvardagen. Jag gillar att skruva ihop möbler, då det får mig att känna mig som en riktig hantverkare ... den där typen med blåställ och valkiga nävar. Därför är det bra att Ikea finns och kan erbjuda oss lättihopsatta möbler till helt okej priser ... lättihopsatta ja. Det var väl lite si och så med den biten till och från, och ibland så ville det jävlas men till slut efter en lång dag så var allt ihopsatt och det blev dessutom vad det skulle bli. Köksbordet blev t ex INTE en garderob.

Så nu sitter jag med lite ont i högerhandsingen då jag inte nyttjat sådana latmansverktyg som elektrisk skruvdragare utan hederlig gammal skruvmejsel ... vilket inte beror på att jag ser ner på elektriska hjälpmedel utan snarare på att jag inte hade något sådant i min verktygslåda. Det är väl dock träningsvärk som lär gå över, även om det nu känns som om jag spelat gitarr utan avbrott i fyra dygn - men samtidigt blandas smärtan ut med lite stolthet över vad jag hunnit med under dagen.

... och jodå, jag är fullt medveten om att bloggrubriken skulle bli MYCKET mer spännande om jag skrivit den på engelska! De oskyldiga stackare som även om de förstår engelska inte förstår vad jag menar med det får leva vidare i sin rörande ovisshet.

tisdag, juli 28, 2009

Jahaja. Fyra veckor tog det.


Då avtalet med bolaget som försåg oss med en hel massa tv-kanaler gick ut bestämde vi att vi i fortsättningen skulle klara oss på det "fria" utbudet, och då tänkte jag för mig själv: "Undrar hur länge det kommer att räcka?" Det visade sig inte vara mer än fyra veckor innan tal om skaffande av digitallådda till TV:n började. Ett begränsat erbjudande med tio fasta kanaler och åtta valfria verkar mest lockande, och i sann demokratisk anda har varje medlem i hushållet fått välja två kanaler var. Efter en smula funderande blev mina val "BBC Entertainment" och "ESPN America" vilket jag tycker bäst sammanfattar mitt ofta tämligen halvhjärtade tv-intresse. Brittisk underhållning och amerikansk idrott ligger mig varmast om hjärtat ... att sedan en annan familjemedlem vill ha "Nickelodeon" kan man ju sucka tungt åt, men ändå acceptera - av demokratiska skäl.

Det har varit en hel del möbelflyttande och åkandes till Ikea på sistone, då tid och energi plötsligt finns till att göra hemmet trevligare. Inte mig emot. Jag gillar att skruva ihop möbler och hyllor då det får mig att känna mig mer praktisk och "manlig" än vad jag i själva verket är.

Jag har hela sommaren jagat en banjolele, men har nu fått ge upp - åtminstone för den här sommaren, då jag helt enkelt inte kan hitta någon affär som verkar alltför villig att köpa in dylika instrument. Det finns visserligen vissa affärer som säljer via nätet, men musikinstrument vill jag inte köpa över nätet, eftersom jag då inte i förväg kan prova instrumentet och känna mig för om det är ett bra köp eller inte. Däremot har jag också haft planer på att ersätta min ifjol inköpta nybörjarbanjo med en gitarrbanjo. En gitarrbanjo har banjokropp och gitarrhals och gitarrsträngar, stäms som en gitarr och spelas av gitarrister när de vill få lite banjosound. När jag åkte runt mellan affärerna hittade jag en prisvärd gitarrbanjo i Gottfrid Johanssons musikaffär som finns i gallerian vid Hötorget. Någon hade fäst en kartongbit vid gitarrbanjon där det stod "Cheatin' Neil Young" och när jag frågade om detta svarade försäljaren att Neil Young brukade spela gitarrbanjo ibland - istället för vanlig banjo - gitarrist som han är. Då konstaterade jag att det brukar Lasse Åberg också göra. Det är alltså lite av fuskbanjo, och jag vet att de ortodoxa banjoälskarna ser ned på gitarrbanjor som något orent och förkastligt. Men det korset får man väl bära. Jag gillar den och tycker att det är roligt att spela på den - vilket jag inte tyckte om min "riktiga" banjo.

Roligt att ha något att pilla på.

onsdag, juli 15, 2009

Skannar i Lule ...

Efter att ha tillbringat en vecka tillsammans med min kära mor i min nuvarande hemstad Stockholm, vilket innefattade besök på Skansen, Nordiska Museet, Gamla Stan och till och med en dag i Uppsala, hade jag några lugna dagar (vilka i sin tur bl a innefattade bangolf mot kära sambon) innan jag åkte upp till Luleå. Det var en väldigt lugn resa utan förseningar innan jag nådde min före detta hemstad Luleå. Efter att ha emottagits av min mor och avnjutit rökt regnbåge med potatis, creme fraiche och stenbitsrom åkte jag en sväng till Skellefteå där jag träffade fem gamla gymnasiekamrater. Vi hade en skön kväll i Stjelet innan jag återvände till Luleå dagen därefter. Jag har ränt runt lite i Luleå och gjort en del ärenden och en del fynd och idag har jag besökt min gamle vän Roger. Så var det sammanfattat.

Häromdagen tittade jag i Kjell & CO:s katalog (Luleå har ju äntligen blivit med Kjell&CO-butik – vilket fanimej var på tiden) och såg en sk negativskanner. Detta har jag länge velat ha då, nästan alla bilder från min barndom försvunnit i en flytt – samtidigt som de flesta negativen finns kvar. Så nu köpte jag skannern, installerade den och kopplade den till datorn och plötsligt hade jag tillgång till en massa gamla bilder från min barndom. Trots att en del bilder blev lite rispiga, vilket beror på att negativen under årens lopp fått en del repor, så var det en glädje att se delar av sin barndom igen. När jag idag tittar på dem slår det mig vilken glad unge jag var. Nästan alltid ser jag glad ut på bilderna … jag har visserligen för mig att det beror på att jag tyckte att blixtkuberna som hörde till min mammas Instamatic-kamera var roliga – men ändå. Jag hade för mig att jag var ganska grinig, men det verkar som om jag ändå var en glad unge. En annan sak som slår mig är att jag hade tjejer i alla möjliga åldrar runt mig hela tiden. Det vimlar av bilder där min mammas kamrater håller mig eller på något sätt poserar med mig. Dessutom finns det många bilder av mig lekandes med flickor något äldre och något yngre än mig, vilket är ett tecken på att jag inte på något sätt var rädd för tjejbaciller – vilket jag skall hedras för.

Dessutom är det roligt att se bilder där jag är med min morfar. Jag har tidigare skrivit här om mitt förhållande till min morfar och när jag nu suttit och skannat gamla bilder så har jag till min glädje hittat bilder där jag tycker att det förhållandet illustreras på ett mycket fint sätt.

Nå, tack för mig!

 Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...