I september 2011 gick min
bästa kompis Roger bort. Vi
träffade varandra första gången i augusti 1980 på Kristallens förskola och
sista gången i juli 2011 hemma hos honom i Luleå.
Roger var en lugn och
pålitlig kille som kanske inte alltid öppnade sig direkt för främlingar men de
som lärde känna honom kunde konstatera att han både var en intressant och
humoristisk människa. Han gillade musik, trav, ishockey och det är utan tvivel så
att det är hans förtjänst att jag själv en gång i tiden började intressera mig
för ishockey. Jag vet att jag också fick hans musikintresse att växa och det är
många gånger vi lånade skivor av varandra för att spela över på band när det
begav sig. Ja, spela in ... som många kanske vet har jag alltid var intresserad
av att göra inspelningar, ända sedan mamma köpte hushållets första
kassettbandspelare 1980. Roger och jag gjorde otaliga inspelningar tillsammans
från 1985 fram till två månader före hans bortgång 2011. Jag hade med mig
inspelningsutrustning, vi talade igenom vad vi skulle göra för inspelning och
så körde vi igång. Det handlade oftast om humoristiska mer eller mindre
improviserade inspelningar. Många gånger blev det riktigt roligt, andra gånger blev
det inte lika roligt, men VI hade enormt roligt varje gång. Därför finns det mycket
material bevarat och jag har ofta lyssnat på våra inspelningar när jag då och
då saknat honom sedan jag flyttade till Stockholm.
Vi har sedan träffats ungefär
två gånger om året och jag har konstaterat att de sista åren inte var så roliga
för Roger. Jag vill inte gå in på några detaljer, men han var väldigt
otursförföljd, men han beklagade sig aldrig utan konstaterade att det och det
hade hänt och så var det inte så mycket mer med det. I januari 2011 gick hans
mor Margit bort och då kunde han konstatera efteråt att "då var det
tungt". Då visste jag att han menade det.
Roger gillade musik och hade
faktiskt en musikalisk talang även om han nog själv inte insåg det. Han spelade
inget instrument och hade väl en hjälplig sångröst, men han skrev några
sångtexter som jag senare tonsatte och där var det tydligt att han hade sinne
för takt och betoning. Han hade också ett enormt minne när det gällde detaljer
och kunde återberätta saker som vi två gjort in i minsta detalj även om det
hade hänt kanske 15-20 år tidigare. Jag tror att det var 2000
(i samband med att det var 20 år sedan vi först träffades) som jag tog fasta
vid detta och vi gjorde en inspelning där vi bara pratade minnen och nu i
efterhand inser jag hur bra det var att jag tog detta initiativ.
Om jag skulle skriva några
ord om hans humor. Den låter sig inte lätt beskrivas då den var såpass
speciell. Den var surrealistisk och snabb och om man skall göra en jämförelse
med någon annan mer bekant humorist så skulle jag nämna Kalle Sändare (som
Roger beundrade stort och även introducerade för mig) och engelske komikern
Spike Milligan (som nog Roger aldrig hörde talas om - han hade lite svårt för
engelska). Om jag skulle dra ett exempel på hans humor så blir det svårt,
eftersom så mycket också hänger på hans sätt att berätta, och även på vårt
samspel vid mikrofonen, men en gång så berättade han en historia om en man som
var ute och åkte bil och råkade ut för att en älg klev framför bilen och hur
mannen tvingades väja ned i diket. Så långt en dramatisk historia, men den
stämningen ställdes helt på ända då Roger berättade att det turligt nog var en
Röda Kors-utbildad älg som genast hämtade förbandslådan och kunde plåstra om bilens
passagerare. Sådana surrealistiska saker dök alltid upp i de tokigheter som
Roger och jag improviserade fram. Jag har aldrig publicerat någon av de
inspelningar vi gjorde tillsammans eftersom jag visste att Roger var mycket mån
om att inspelningarna var VÅRA nöjen som inte berörde någon annan. Jag har
alltid respekterat detta. Roger bjöd mig ofta in i en fantasifull och galen
värld och jag är stolt över att ha varit en av hans bästa vänner.
Tack ska du ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar