MONICA Z

Sådärja. Nu har man sett "Monica Z". Lite blandade känslor. Edda Magnason är förmodligen årtiondets främste filmdebutant och gör förmodligen årtiondets främsta rolltolkning, men jag blev rätt så störd av att filmen var så anakronistiskt och kronologiskt sönderjiddrad. Dessutom tyckte jag att det kändes lite trist att utmåla Monica Zetterlunds far som en så bitter och kärlekslös person, vilket inte på något sätt verkar ha stämt med verkligheten. Förutom dessa irritationsmoment är filmen magnifikt välgjord med gott sinne för detaljer (fast dåligt sinne för kronologi).