Lång marsch mot våren kan man också kalla det, då våren nästan verkar ha bestämt sig för att nästan infinna sig, då den då och då blir avbruten av höststormar och snöfall. Dock har pollensäsongen kommit igång rekordtidigt och jag har fått inhandla pollenmediciner tidigare än någonsin. Snön är borta ute, men den kan säkert få för sig att göra ett sista gästspel så där någon vecka innan midsommar, det är ljusa dagar och det är lite lättare att komma på fötterna på morgnarna då man får naturlig ljusterapi. Tack och lov för det, för det är mörkret som är vinterns värsta inslag, inte snöstormar och höga elräkningar utan mörkret.
Galina var en vecka i Turkiet tillsammans med ett par väninnor, och hon hade det trevligt, även om det inte var utrymme för mycket slappande under den veckan. Beskrivningen lät mer som ett rally än som en semester, men till och med det hade varit trevligare än detta ständiga jobbande. Men man ska ju egentligen inte klaga, det kommer stunder när man säkert önskar mer än något annat att man har ett jobb och en fast inkomst (jag har redan upplevt sådana stunder åtskilliga gånger i min ungdom) och då önskar man att man fick bli utarbetad. Nog är det konstigt att man antingen skall vara utarbetad eller arbetslös - har vi avskaffat begreppet "lagom"?
Dessa tankar saknar struktur märker jag nu, och vore jag min egen lärare skulle jag ha uppmanat mig själv att först göra en tankekarta innan jag sätter igång och skriver, men jag är inte ute efter att få något betyg, inte ens efter att få ett nobelpris i litteratur; jag vill nog bara skriva för att visa att jag lever - TROTS allt jobbande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar