Jag har dragits med en tung förkylning under närmare en vecka, men i morgon tänker jag tvinga mig tillbaka till jobbet, om inte annat av ekonomiska och själsliga skäl. Min nattsömn har varit minst sagt orolig med hostan djupt ned i luftrören och mediciner sätter ju färg på de drömmar man har under nätterna. Nästan alltid glömmer ju jag vad jag drömmer om, men natten som gick drömde jag att jag var tillsammans med min mor. Det såg ut ungefär som i köket på Tunastigen 1 där jag växte upp. Jag höll på att hänga upp blöt tvätt, som dessutom såg ut som om någon glömt näsdukar i fickorna, dvs lite pappersprickig, vilket irriterade mig något, men jag kommenterade det inte i drömmen. Jag berättade för min mor att jag haft så många oroande drömmar på sistone (pratar drömmar i drömmen - hur meta är det?) och modern nickade förstående. Jag kommenterade det faktum att jag väldigt ofta hade mardrömmar när jag var barn, men att jag nog inte förstod varför. Då tittade modern på mig och sade: "Du hade fått tre killar i Herman". Jag såg oförstående på henne och upprepade: "Tre killar i Herman?". Hon svarade inte och jag fortsatte att hänga tvätt, samtidigt som jag tänkte och försökte förstå vad hon menat, men så tittade jag på henne och frågade vad det betyder. Hon såg ut som hon försökte hålla sig lugn och munter, men nästa sekund brast det för henne och hon började gråta och jag vaknade.
Klockan var någonstans runt två på natten. när jag vaknade och jag kände mig så uppskakad att jag satte mig upp på sängkanten, sträckte mig efter min iPad och öppnade Google och skrev in "tre killar i Herman", men naturligtvis var Google lika oförstående som jag, särskilt när jag satte orden inom citattecken. Jag ville bara veta om det fanns ett sådant uttryck och vad det betydde. Men det fanns inte, men jag öppnade "Pages" och skrev in "Du hade fått 'tre killar i Herman'", för att jag inte skulle glömma bort det - vilket jag naturligtvis annars hade gjort. Det betyder ju ingenting ... eller vill mitt undermedvetna tala om något för mig och i så fall, kan kanske mitt undermedvetna vara så snällt att det inte uttrycker sig så kryptiskt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar