Men rälsen är ny. Det blir visst a cappella
Ett nedslitet säte, en nedsutten sits
En nästan tom vagn i ett nästan tomt land
Mot en nästan tom stad och ett överfullt liv
Drittsäckar! Drittsäckar!
Hur kan ni behandla människor såhär?
Omsorg?
Jag önskar er alla en plågsam död!
Utan förbehåll!
Att ni sedan kommer att brinna i evighet vet jag redan!
Rätt åt er!
Stjälpa och hjälpa är inte samma sak
De norska fjällen har fallit för mina ögon
Jag kommer aldrig mer tillbaka
Vi ses nästa vecka
Och över alltihopa lyser moder sol!
Bofinkarna hottar och det finns trots allt liv!
Och över alltihopa lyser Affen!
Nu får han lattja med Zappa!
---------------------------------
Tja, den här dikten hittade jag i en bortglömd mapp på min dator, en dikt som jag skrev i samband med att jag gick någon form av kreativ kurs under min lärarutbildning. Dokumentet är från september 2004, vilket var kort efter att min mors pojkvän Affen gick bort och dikten är ju uppenbart inspirerad av sorgen och ilskan efter att detta brokiga levnadsöde tagit slut. Jag var ingen alltför inspirerad poet om jag inte kunde sätta musik till mina texter, men den här är åtminstone ganska intressant (om jag får säga det själv) och jag tror att jag minns hur jag tänkte och vad jag menade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar