My Ferguson/Garrard SP25 mk IV turntable

I MORSE ...

I morse vaknade jag av att mobiltelefonens väckarklockeapp ringde, vilket jag alltid gör. Denna morgon såg jag dock att det fortfarande var 8 minuter kvar tills det skulle ringa. Så frågan är: var väckarklockeappen ovanligt morgonpigg eller drömde jag att den ringde?

5 YEARS ON YOUTUBE!

15 ELVIS PRESLEY ALBUMS WORTH HAVING

TALKING ABOUT MONTY PYTHON'S TOTAL RUBBISH - THE VINYL BOX

DAGENS ELEVCITAT

Dagens elevcitat: "Men varför håller ni inte koll på ert material? Det är faktiskt ert ansvar! .... N.n. kan du hämta min arabiskabok från ditt skåp?"

KÄRLEK!

LULEÅ VINYL RECORDS DECEMBER 2014

ÄNGESBYN RECORDS

EN ANNAN ANNANDAG ....

För tio år sedan var det en annan annandag och en annandag som många minns med sorg och förtvivlan. Min annandag 2004 handlade mest om att jag och min mor besökte min mormor i Råneå, en tradition för oss den dagen. På vägen dit hördes det tal om en katastrof i Asien, dels på stan men också i radiosändningar, men jag kan inte påstå att jag direkt tänkte på det hela innan jag återvänt hem till min lägenhet på Abborrgränd på Hertsön i Luleå. När jag knäppte igång den gamla trogna fjortontummaren av märket Philips och den något nyare (men dock gamla) datorn och den nyare internetuppkopplingen så började jag förstå att något förfärligt hade hänt på andra sidan planeten. Veckorna innan hade jag och min studentkamrat Maria T ägnat en massa energi åt att få vårt examensarbete någorlunda färdigt och redo för opponeringen i början av januari 2005. Marias dotter skulle resa till Thailand och plötsligt visste Maria inte om hennes dotter hade råkat ut för tsunamin. Efter många om och men fick hon tag på henne, men då befann hon sig på andra sidan Thailand och hade inte ens sett vad som hänt på nyheterna. Det var bara MTV som betittades på den TV:n som fanns i hennes närhet. Det måste dock ha varit några väldigt oroliga timmar innan det stod klart att inte hon blivit drabbad. Vad jag vet har ingen jag känt dött i katastrofen, även om jag inte kan veta säkert än i denna dag. Dansbandet Flamingokvintettens relativt färske pianist Fredrik Strelvik dog i katastrofen och även hans familj, men det var ju bara en av ett otal katastrofer och tragedier som drabbade oss i samband med tsunamin. 

En annan annandag, sex år senare, på morgonen dog min mormor på ett vårdhem i Råneå. Det var väl ingen chock, särskilt som jag redan på julafton fått rapporter om att slutet närmade sig, men döden tar en ändå alltid på sängen när den drabbar en. 

Idag har det varit en annan annandag, och jag vet inte vilka tragedier som drabbat landet idag, då jag inte direkt brytt mig om nyhetsrapporteringen nu under min julledighet. En kall annandag och på eftermiddagen började lovikkavantar ramla från himlen i form av stora snöflingor. Själv kryper jag nu i under täcket och konstaterar att ännu en annan annandag har passerat. Detta var väl inte en av de mest minnesvärda, men den har åtminstone inte orsakat några tårar. Det kan man inte säga om de tidigare annandagarna jag skrev om. 

JUL I NORR

Jag sitter just nu på nattåget som rullat ut från Stockholms Centralstation för en stund sedan och bör snart vara i Uppsala. Det är dock inte målet med resan utan det är till Luleå jag ska. Ja, surprise, surprise, det är ju bara dit jag brukar åka. Det är dock länge sedan jag åkte i juletid, senaste gången var faktiskt 2006, samma år jag flyttat till Stockholm. Då beställde jag resan redan innan höstlovet, men med facit i hand så kanske jag skulle ha stannat hemma. Jag blev i vilket fall som helst inget trevligt sällskap då jag ägnade i stort sett två veckor åt att sova. Efter mitt första alltför köriga halvår så var jag helt enkelt utmattad. Därför har jag sedan dess hållit mig hemma och vilat över julhelgen sedan dess, men i år tänkte jag att det var dags att uppleva julen norröver igen. Jag är trött den här gången också men inte lika utmattad till kropp och själ. Tvärtom har det varit en bra och stimulerande höst och jag har trivits bra med mitt jobb och då gör det mindre att det ibland blir tröttsamt i höstmörkret. 

Jag fyllde 40 för några dagar sedan och det är ju i sanning en pseudohändelse men det var ändå en dag jag kommer att minnas länge, så jag blev ordentligt firad av elever och kollegor. Då jag och min kollega ordnat ett juluppträdande med fyra årskurser och då uppträdandet ägde rum den sk högtidsdagen så genomförde min kollega en kupp och lät alla elever på skolan och all personal sjunga "Ja må han leva" samtidigt som jag stod kvar på scenen och försökte undvika att dels flyga in i bakre scenväggen av draget och samtidigt undvika att fälla en rörelsens tår. Mäktigt var det i alla fall. 

Känner jag mig gammal då? Nja, det kan man väl inte påstå. Jag känner mig inte ung, men det har jag väl aldrig gjort, men jag känner mig inte redo för graven heller.