Jag sitter just nu på nattåget som rullat ut från Stockholms Centralstation för en stund sedan och bör snart vara i Uppsala. Det är dock inte målet med resan utan det är till Luleå jag ska. Ja, surprise, surprise, det är ju bara dit jag brukar åka. Det är dock länge sedan jag åkte i juletid, senaste gången var faktiskt 2006, samma år jag flyttat till Stockholm. Då beställde jag resan redan innan höstlovet, men med facit i hand så kanske jag skulle ha stannat hemma. Jag blev i vilket fall som helst inget trevligt sällskap då jag ägnade i stort sett två veckor åt att sova. Efter mitt första alltför köriga halvår så var jag helt enkelt utmattad. Därför har jag sedan dess hållit mig hemma och vilat över julhelgen sedan dess, men i år tänkte jag att det var dags att uppleva julen norröver igen. Jag är trött den här gången också men inte lika utmattad till kropp och själ. Tvärtom har det varit en bra och stimulerande höst och jag har trivits bra med mitt jobb och då gör det mindre att det ibland blir tröttsamt i höstmörkret.
Jag fyllde 40 för några dagar sedan och det är ju i sanning en pseudohändelse men det var ändå en dag jag kommer att minnas länge, så jag blev ordentligt firad av elever och kollegor. Då jag och min kollega ordnat ett juluppträdande med fyra årskurser och då uppträdandet ägde rum den sk högtidsdagen så genomförde min kollega en kupp och lät alla elever på skolan och all personal sjunga "Ja må han leva" samtidigt som jag stod kvar på scenen och försökte undvika att dels flyga in i bakre scenväggen av draget och samtidigt undvika att fälla en rörelsens tår. Mäktigt var det i alla fall.
Känner jag mig gammal då? Nja, det kan man väl inte påstå. Jag känner mig inte ung, men det har jag väl aldrig gjort, men jag känner mig inte redo för graven heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar