För tio år sedan var det en annan annandag och en annandag som många minns med sorg och förtvivlan. Min annandag 2004 handlade mest om att jag och min mor besökte min mormor i Råneå, en tradition för oss den dagen. På vägen dit hördes det tal om en katastrof i Asien, dels på stan men också i radiosändningar, men jag kan inte påstå att jag direkt tänkte på det hela innan jag återvänt hem till min lägenhet på Abborrgränd på Hertsön i Luleå. När jag knäppte igång den gamla trogna fjortontummaren av märket Philips och den något nyare (men dock gamla) datorn och den nyare internetuppkopplingen så började jag förstå att något förfärligt hade hänt på andra sidan planeten. Veckorna innan hade jag och min studentkamrat Maria T ägnat en massa energi åt att få vårt examensarbete någorlunda färdigt och redo för opponeringen i början av januari 2005. Marias dotter skulle resa till Thailand och plötsligt visste Maria inte om hennes dotter hade råkat ut för tsunamin. Efter många om och men fick hon tag på henne, men då befann hon sig på andra sidan Thailand och hade inte ens sett vad som hänt på nyheterna. Det var bara MTV som betittades på den TV:n som fanns i hennes närhet. Det måste dock ha varit några väldigt oroliga timmar innan det stod klart att inte hon blivit drabbad. Vad jag vet har ingen jag känt dött i katastrofen, även om jag inte kan veta säkert än i denna dag. Dansbandet Flamingokvintettens relativt färske pianist Fredrik Strelvik dog i katastrofen och även hans familj, men det var ju bara en av ett otal katastrofer och tragedier som drabbade oss i samband med tsunamin.
En annan annandag, sex år senare, på morgonen dog min mormor på ett vårdhem i Råneå. Det var väl ingen chock, särskilt som jag redan på julafton fått rapporter om att slutet närmade sig, men döden tar en ändå alltid på sängen när den drabbar en.
Idag har det varit en annan annandag, och jag vet inte vilka tragedier som drabbat landet idag, då jag inte direkt brytt mig om nyhetsrapporteringen nu under min julledighet. En kall annandag och på eftermiddagen började lovikkavantar ramla från himlen i form av stora snöflingor. Själv kryper jag nu i under täcket och konstaterar att ännu en annan annandag har passerat. Detta var väl inte en av de mest minnesvärda, men den har åtminstone inte orsakat några tårar. Det kan man inte säga om de tidigare annandagarna jag skrev om.
1 kommentar:
En annan Annandag kommer att bli din lyckodag, saker och ting vänder för eller senare OM man inte faller till marken själv av fallande lovvikavantar.
Skicka en kommentar