OPTIMISTEN OCH PESSIMISTEN TITTAR PÅ SCHLAGER(S)KVALET

På 1930- och 1940-talet gick det ett populärt radioprogram som hette ”Optimisten och Pessimisten”. Det var ett program med komikerna Ludde Gentzel (optimisten) och Eric Abrahamsson (pessimisten) och de pratade om allt som pågick i landet och ute i världen – och de hade naturligtvis alltid olika ståndpunkter i när det gällde det mesta.

… och häromkvällen var det nästan så att man trodde att ett nytt avsnitt sändes ur en soffa i en av Stockholms norra förorter. Det skedde när de två rollfigurerna tillsammans betittade och belyssnade och bekommenterade det så omtalade kvalet inför finalen i schlagerfestivalen som kommer att avgöras på lördag.

Eftersom det blir lite långtradigt att återge dialogen som pågick samtidigt som det två timmar långa TV-programmet varade, så väljer jag att bara avlämna prov på ordväxlingar och kommentarer som ekade mellan väggarna i går kväll. Men först lite rollanvisningar (för alla teaterstuderande som vill prova att återge det nedan nedtecknade och vill komma rätt in i sina roller):

OPTIMISTEN:

Snabba spontana och i vissa fall dundrande (humörutbrott) kommentarer (oftast optimistiska men långt ifrån alltid) med ljus starkt klingande röst, svag rysk brytning och lätt stamning – ofta nära till skratt. Livlig som en porlande bäck.

PESSIMISTEN:

Stillsamma eftertänksamma kommentarer – ofta med en viss syrlig prägel (nödtorftigt döljande sin avsmak för vissa saker han ser och hör) med djup barytonröst och med lätt muttrande norrländsk prägel. Torr som fnöske.

SCENBILD:

De båda sitter i en soffa. De har varsitt glas ”Chateau de Madére” framför sig och diverse tilltugg och smått och gott (bl a vit choklad av märket ’1848’). Optimisten är klädd i ljusa färger och pessimisten i mörka.

Om Armeniens bidrag:

Optimisten: Det här gillar jag!

Pessimisten: Hmm…

Optimisten: Fast jag tål inte honom! (sångaren som sjunger bidraget)

Pessimisten: Åh! En melism! (ett utrop som ledde till en förvånat oförstående blick från optimisten vilket ledde till en kort lektion i musikteori)

Optimisten: Han irriterar mig! (förtrytsamt om samma sångare som ovan)

Om Bulgariens bidrag:

Optimisten: Snygga bröst!

Pessimisten: Ja … … … så är det bara att se om rösten är lika bra som brösten…

Om Sloveniens bidrag:

Pessimisten: Det var en slibbig djävel.

Om Andorras bidrag:

Optimisten: Åååååååh! Jag älskar henne!

Pessimisten: Ja, riktigt begåvat faktiskt. Jag är svag för sex åttondelsballader.

…

Optimisten: Om inte Andorra går till final blir jag SÅ bitter! (under presentationen av bidragen som gått till finalen)

Pessimisten: Kanske bäst att jag flyttar på mig då.

Om Albaniens bidrag:

Pessimisten: Säckpipa? Ser man på, det börjar ta sig.

Om Irlands bidrag:

Pessimisten: Klart att det blir en ballad när det är Irland

Optimisten: Och samma ballad som de har varje gång

Pessimisten: Johnny Logan-syndromet

Optimisten: Fast han var bra. Jag gillade honom

Pessimisten: Logan var bra, men den här typen sjöng falskt som bara den.

Om Monacos bidrag:

Optimisten: Åååh, vilken söt flicka!

Pessimisten: Jag har sagt det tidigare; det är alldeles för lite hulahuladansöser i Melodifestivalen.

Pessimisten: (sjunger) Agadoo-doo-doo ...

Om Rysslands bidrag:

Optimisten: Jag gillar låten, men tål inte honom …

Pessimisten: Grattis! (när det står klart att Ryssland går till final)

Om Turkiets bidrag:

Pessimisten: Den här blir nog farlig. Den är tillräckligt enfaldig för att bli en jättehit.

Om Ukrainas bidrag:

Optimisten: Åh … vilken söt flicka!

Pessimisten: Dragspelet är ett klart plus. Det här gillar jag verkligen.

Optimisten: Jag måste nog vara lite lesbisk, eftersom jag bara irriterar mig på de manliga sångarna och tycker att de kvinnliga är så vackra!

Pessimisten: Hon har verkligen allt! En härlig utstrålning, en bra låt med ett bra arrangemang!

Om Finlands bidrag:

Pessimisten: Det här ser jag faktiskt fram emot.

Optimisten: Jaaa … men det här älskar jag!

Pessimisten: Hyvvää Suomi! (utropas när de skålar före det finska framträdandet)

Om Litauens bidrag:

Optimisten: Men det är ju fullständigt idiotiskt. Ingen melodi alls! Och Enformigt!

Optimisten: (när Litauens bidrag ropas upp som en av finalisterna) Äh! Va faen!!!

Optimisten: (när det står klart att Andorra INTE går till final) … men LITAUENS idiotiska låt gick till final!!!

Om Portugals bidrag:

Pessimisten: (sjunger) Bring me up buttercup … viiiiilken låtstöld!

Om Sveriges bidrag:

Optimisten: Du får säga vilka elakheter du vill. Jag tycker att hon är bra!

Pessimisten: Jodå, så länge hon är tyst…

Optimisten: Skål för Carola! (vid skålande)

Pessimisten: (när det står klart att Sverige går till final) Äsch!

Om Estlands bidrag:

Optimisten: Nej det här gillar jag inte! (exakt två sekunder in på låten)

Pessimisten: Farsan hennes var bättre!

Om Bosniens bidrag:

Optimisten: Åååååååh! Jag ÄLSKAR det här!!

Pessimisten: Ja … … … … jag också! Väldigt bra!

Optimisten: Så vackert!!

Optimisten: Den skall jag rösta på! (rusar iväg till telefonen när omröstningen startar)

Pessimisten: Jag tror att jag skall rösta på samma som jag alltid röstar på …

Optimisten: Vilken är det?

Pessimisten: Ingen alls!

Spridda kommentarer från presentationen av finalisterna:

Optimisten: Åh … en ny söt klänning. Vad fin hon är! (om den kvinnliga programledaren)

Pessimisten: Men han har samma kavaj … (om den manliga programledaren)

Optimisten: Han behöver inte byta, för ingen tittar på honom!

Optimisten: Men … va faan! (utrop när programledarna pratar en massa strunt i stället för att presentera nästa finalist)

Optimisten: Jag HATAR henne!! (när den kvinnliga programledaren dragit ut på presentationen alltför mycket)

Så löd några av de ord som föll under gårdagskvällen. Den utlovade bitterheten som optimisten varnade för utifall Andorras bidrag inte skulle gå till final uteblev dock helt … strunt till optimist annars.

Och inte för att jag vet vilket typ av förhållande Ludde Gentzel och Eric Abrahamsson hade privat utanför radiostudion, men jag tror nog att gårdagskvällens outsända avslutning inte hade alltför många gemensamma beröringspunkter med 1930- och 1940-talets radiounderhållning.

Alla likheter med verkligheten är fullständigt slumpmässiga.