Nog är det typiskt att när man är som mest orakad och minst presentabel och känner minst för att språka med någon som helst människa eller annan varelse och går ned till den lokala affären och har en hel del onyttigheter i varukorgen .... klart att man springer på en elev från ens skola, och från klass två som garanterat vet vem jag är fastän jag inte hade en aning vem det var om han inte stolt presenterat sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar