SKYLTSÖNDAG OCH UPPBROTTSTANKAR

För första gången på många, många, många år har jag gjort samhället osäkert och trängts bland alla andra hasafötter när det nu (första advent som det sägs vara idag) varit så kallad skyltsöndag. Det kan faktiskt vara nyttigt att se en massa andra knäppisar trängas runt då och då – om inte annat får man bekräftat att det faktiskt finns folk i Luleå, eftersom det ibland verkar mer än lovligt dött här. Jag har varit mer negativ tidigare till att trängas bland en massa människor, men numera har jag inga bekymmer med det. För det första har jag fördelen att vara ganska lång, så oavsett mängden människor har jag god överblick och för det andra är jag inte så lätt att tackla omkull i trängseln.

Jag har suttit i några veckor och läst ett tjugotal tjocka volymer om tidig inspelningsteknik och inspelningsindustri för en individuell fördjupningsuppgift i min historiekurs på LTU – denna historiekurs som det i övrigt bara blivit skräp av – vilket beror på att jag studerat på LTU sedan 2000 och överhuvudtaget studerat på heltid sedan 1997 – studenten inom mig har helt enkelt fått nog nu. Den senaste veckan har jag vid sidan av att lida av en gammal krämpa som gjort tillfällig comeback (mår bättre nu), ägnat åt att skriva inlämningsuppgiften som nu är färdig och skall lämnas in i morgon. Det största problemet med uppgiften var att den var alltför liten – maximalt sju sidor, vilket ju egentligen knappt räcker till en inledning – och jag har egentligen läst in betydligt mer material än vad som var nödvändigt. Ca 700-800 sidor krävdes, men jag har säkerligen läst över 3000 sidor om mitt fördjupningsämne. Anledningen till denna flit är naturligtvis att jag är intresserad av historien som berör tidig inspelningsteknik och inspelningsindustri – skivsamlare som jag ju är – och att jag egentligen valde mitt fördjupningsämne för att få tid att läsa alla dessa intressanta böcker som jag annars aldrig fått tid att läsa. Så nu vet jag ännu mer om ämnet (hade ju vissa förkunskaper) och skulle säkerligen kunna hålla timslånga föredrag om någon var dumdristig nog att be mig. Men eftersom fördjupningen maximalt fick vara sju sidor lång, fick jag göra en enklare och kortfattad redogörelse om Thomas Alva Edison och hans fonograf, Berliner och hans grammofon och den framväxande industrin som berör kommersiella ljudinspelningar.

Att jag varit så flitig med denna verksamhet och dessutom startat min engelska 78-varvsblogg verkar väl förmodligen oerhört hurtigt, men man måste ju göra något av all extra levnadsenergi som min första IRL-vecka med Himlens Ljus gav mig. Jag har börjat tänka lite tankar som berör min framtid … eller börjat är väl fel ord, de har pågått länge (över fem år), men sensommarens och höstens händelser har lett mina tankar in på mer konkreta spår. En sak är säker: Stannar jag kvar någon längre tid i mitt älskade Hasafotsland kommer jag att gå under. Det finns inga lärarjobb här och nyligen har jag läst i de lokala tidningarna om nya nedskärningar inom skolan – hade jag den eviga kärleken till hembygden skulle jag kunna tänka mig att stanna och kämpa, men den kärleken har mer eller mindre falnat vid det här laget … eller man kan uttrycka det så här: jag älskar min hembygd, men jag har inte sett några större tecken på att den skulle älska mig och en sådan ensidig kärlek håller inte i längden. Genom att stänga av alla känslor och ägna sig åt studier till 150% (vilket jag gjort sedan sent 90-tal) går det att förtränga en trist situation. Men nu är studierna över … de har egentligen varit över hela hösten, trots att jag denna höst simulerat min gamla beprövade roll som trägen student … och då finns det inget skydd längre. Det börjar vara dags att röra på sig … att söka nya riktningar i sitt liv … höja blicken bortom de närmaste tegarna … se de möjligheter till underbar framtid som börjar teckna sig mot horisonten … jag har vuxit i höst … jag har börjat leva.

Men likafullt ÄR det ett stort steg jag är på väg att ta. Jag är ingen berest och världsvan människa. Jag har haft en uppväxt utan ekonomiska möjligheter att ’vidga vyerna’, även om jag trots allt gjort mitt bästa genom att lyssna på musik från hela världen, läsa böcker om alla möjliga ämnen, möta och lära känna människor som inte har samma kulturella bakgrund som mig – så jag tror nog att jag lyckats undvika den fruktade inskränktheten i alla fall. Men ändå har mitt egentliga geografiska upplevelseområde varit ganska avgränsat. Som jag någon gång konstaterat: min mest exotiska reseupplevelse var en resa till Växjö när jag var fem år gammal. Jag har min släkt i Norrbotten, och jag har mina vänner sedan många år (de få som inte försvann när jag lade ned mitt sociala liv under mina studieår 1997-2005) i Norrbotten, jag har mina rötter så långt det går att mäta (1700-talet) i Norrbotten. Jag älskar den norrbottniska folkmusiktraditionen och tycker ändå att de flesta norrbottningarna är härliga människor … men ändå … det börjar vara dags att söka sig till nya marker. Detta är som sagt var inga nya tankar hos mig, de har bara blivit alltmer konkreta och beslutsamma i sin natur. Jag skrev och spelade in en sång redan 2001 som heter ”SONG FOR A TOWN”, som inte är självbiografisk, men som ändå innehåller många av de tankar som jag haft om Norrbotten och Luleå under de senaste fem-sex åren. Jag har lagt in den som bakgrundsmusik i bloggen tills vidare:

…

Another grey removal van prepares to leave the town
The man puts on his raincoat, kicks the tyres with a frown
It’s time to leave the home town – his home for all these years
He bites his lips and blows his nose, but still can’t fight the tears
There’s no work, there’s no future, and there’s no other way to go
He hasn’t got a choice that’s why he’s feeling low
There will be many hours driving, until he finally will arrive
His dear hometown is dying, but he, he must survive

Home sweet home – I don’t care how sweet you are!
Someday you must show that you really care
Why should we care for you if you don’t care for us?
Consideration is something that you share
I think that idea is pretty fair!

He’s looking on his wristwatch – it’s time to toddle on
His friends has left some years ago – his enemies too are gone
The new place in the new town will probably be all right
But the home is still the home, and the memories are bright
It’s sad to see a town die, especially by its own hand
It’s sad to see the diamond stars reduced to shabby sand
But the strong survives and the weak will die – that’s the scenery today
So he entered the van, closed the door, and then he drove away

Home sweet home – I don’t care how sweet you are!
Someday you must show that you really care
Why should we care for you if you don’t care for us?
Consideration is something that you share
I think that idea is pretty fair!

…

Som språkbesservisser och nybliven engelsklärare ser jag lite språkliga småfel här och där, men strunt samma, tanken är det viktiga. Nu är ju läget lite mer lovande för undertecknad än vad det var för mannen i den citerade texten. Jag har upptäckt möjligheten till en framtid som jag finner mer lockande än något annat i hela världen, så varför skulle jag tveka? Finns ju ingen anledning, och det gör jag inte heller, men samtidigt så är jag en planerande och långsiktigt tänkande människa som gärna vill veta hur han skall placera ut foten innan han tar ett danssteg. Så: en sak i taget. Efter nyår (vet ej ännu hur långt efter nyår) kommer jag att börja rycka upp rötterna ordentligt och jag har redan börjat ställa in mig på och se fram emot ett nytt liv i en ny miljö. Känns det skrämmande? Nej, inte ett dugg, men lite pirrigt! Jag är trots allt en optimist, och varför är jag det? Jo, för att jag har märkt att allting har en förmåga att ordna sig till det bästa. Det är ingen ungdomlig blåögdhet som givit mig den inställningen, utan en stigande livserfarenhet och mognad.

Men … det är mycket som måste göras … men det är med glädje jag kommer att göra det

kommentarer: 
Blunda och känn rytmen -det är härligt att dansa!Vemodigt och ganska tragiskt när hemorten inte klarar av att "ta hand om" sina invånare, men världen ä ju jättestor och den är DIN den också.Och även om man inte stannar "borta" för gott, så nog torde det vara givande att se sig om lite mer än i, hm vad var det nu, Växsjö!!Ah, hoppas att allt blir bra för dig och att Himlens ljus fortsätter att skina!=) / Aniara 27 nov 21:19

hmm, jag tror jag skriver ett brev i stället för en kommentar!:dPuss, älskling!:) / Galina 27 nov 22:07

Oj vad du skrivit i dag en meter blogg var det väl minst. Men kul och intressant. Vågar man kommentera här för du ser väl alla mina små fina stavfel.Men som sagt kan du tyda det jag skriver så är det ju tanken som räknas eller???kram / LillaTanta 27 nov 23:51

Jag hoppas verkligen att du hittare ett bra jobb och ett liv på ett ställe där du vill stanna (månne har kärleken inverkan på ditt val ?) Själv har jag bara bott i storstaden, men har å andra sidan flyttat runt här minst tio gånger. Det skulle kännas som ett stort steg att flytta ut från stan och det är modigt att våga tycker jag. Men det klart...om man fortfarande vore purung, så...Nej, jag har ju inte gjort det hittills !Vad det gäller önskningar om vinyl: Tja, gärna gammal jazz eller vad som helst. Det är kul med sådant som man aldrig hört också.Ha det bra ! / Millroll 28 nov 18:05

Hej Beji!Vilken härlig blogg. Livet väntar på dig och du kommer att få jättekul!!Jag skulle inte kunna bo så här lugnt om jag inte hade kappsäcken överbelastad med äventy, resor, uppbrott, förnyelser och guvetallt!WOW! Livet väntar på dig. Så känns det och du är att gratulera! Dessutom kommer allt att gå toppenbra för dig!!!!!!!!!!!!!!(((Kramar till Dej i massor. Och skicka några till Rulle respektive Galina också!!!)))Hälsningar Soulway / 28 nov 19:15
Du har liksom mognat nu, färdig att flyga ut, förstår jag. Trevligt att du känner en och annan utanför Norrbotten ;-)Tänk så roligt det blir sedan att resa hem till mamma i Lule och hälsa på!Jag har just undrat när du skulle skriva något om att flytta. Det har legat i luften ett bra tag nu.Klappa Rulle från mig och vet att du följs av vänliga tankar vars du än tar vägen.Kram Pova / 28 nov 21:00

Flytta, mmm det blir nog spännande hoppas jag. Kanske finns det mer chans till lärarjobb? Jag hoppas att det går bra och att allt blir precis så fantastiskt som du säkert hoppas på, ofta blir det ju trots allt som man tänkt sig.kram Linda Natricia / 29 nov 21:26

Brukar läsa din blogg då o då, med stort nöje. Har också följt hur kärleken till Galina utvecklats.Jag antar att det också är just hon som bidrar till flyttningen. Tror du gör helt rätt. Livet går så fort och vi måste våga ta chanserna/möjligheterna när de kommer.Rulle får väl följa med hoppas jag. Hälsa både honom o Galina. Lycka till! Lena / LenaSolljus 30 nov 00:10

Åh. Juste. Du bor i Luleå. Om du har hunnit flytta när Göthes nya pjäs har premiär - och det hoppas vi att du har - så får du, jag och Galina åka upp alla tre och bo hos din mor eller nåt sånt. Nej vadå, jag är inte alls desperat efter nånstans att bo när jag ska se Göthes pjäs!!!!!Ha det så himla bra :) (GALINA JAG SAKNAR DIG!
Om du skulle flytta till Sthlm så har du minst en vän här, förutom Galina.Robban / 30 nov 05:32

Hej.. Var ett tag sen..Vill bara säga att jag tror du kommer må kanonbra av lite ombyte och få ännu mer av din redan nu sprudlande livslust.Kärleken har väl ett finger med i spelet skulle jag tro.Brukar vara lättare att ta stora steg när man hittat ngn.Önskar dig *er*all lyckaKramCina / Brummelisa 30 nov 09:36

Vilka låååånga bloggar du har ;) / Wimsa 30 nov 15:13

Läste Munins blogg och lärde av dig:*avtryck* ;-) / Pova 30 nov 16:50

Bryt upp bryt uppden nya dagen gryrOändligt är vårt stora äventyr! / Kär-Stin 30 nov 21:21

Ang. Boye: Den mätta dagen är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.Jag är förvånad att du inte kunde utläsa den djupare meningen i min blogg. Att skotta snö är inget problem för mig. Liksom Galina tycker jag faktiskt om att göra det. Men bloggen handlade om någonting annat."Perversa böjningar" *asg*Hoppas det gick bra på redovisningen. Robban / 1 dec 05:26

I livets villervalla vi går åt skilda håll.Vi hakar våra skyltar var morgon på vår grind,och talar om väder och vind.I livets villervalla så nära vi kan gå men så skilda från varandra ändå.(en förkortad version av Nils Ferlin min IDOL)Men vad jag vill ha sagt med det, är att livet går vidare! Trots framtiden känns otrygg eller främmande så är det dina steg som styr vart DU ska gå!Det är där du ställer dina skor som blir ditt hem inte VAR som förväntas att du ska känna dig som hemma!Med Galina som din kärlek kommer du/ni klara ALLT så jag hoppas innerligt ni ger varandra den respekt och kärlek som ni båda förtjänar.Jag har försökt och kolla in din andra blogg men jag fick bara en inblick(avudsjuk)i din eminenta samling av favorit vinyl?Jag häpnar fortfarande över din GODA musiksmak och ditt verbalaspråk som gör att jag känner mig som en analfabet (: Men sluta inte skriva på MSN(snälla)för jag är digoch din sida trogen,då jag använder den som kunskapsbas och inspiritation(vete f.n om jag stavade rätt där?)så Björn och Galina,givetvis hadetbäst så ses viute i det blå,da,dada,da,da Kramizar till er båda Ammie från Halmstad med de blå tonerna! / Ammie 1 dec 22:12