En Tjohoo Messengermissbrukares bekännelser ...

Först och främst: Tack för alla gratulationer i föregående bloggs kommentarsavdelning. Det värmer något oerhört, det skall ni bara veta. I måndags signade jag kontraktet som innebär att jag från den 14 augusti är anställd lärare på en grundskola i en av Stockholms södra förorter. Visserligen påpekade det lilla geniet i familjen att det vore bättre om jag skrivit kontrakt med Chelsea och jag tror nog att jag tjänat bättre, men å andra sidan hade jag nog fått sparken snabbare än en oljad blixt med propeller - då mina fotbollsspelartalanger inte riktigt håller Chelsea-klass.

Så när det inte längre är nödvändigt att sitta och söka jobb som en galning - vad göra då? Särskilt som vädret varit lite risigt under några dagar?

Tja, inte vet jag.

Men jag tog och laddade hem ett välkänt chattprogram som heter något i stil med Tjohoo Messenger (ingen gratisreklam här inte!) och började vandra runt i de olika chatrummen. Efter att inledningsvis ha irriterats av att ständigt bli uppmanad av sk 'bots' att klicka på diverse länkar för att få se dem nakna (botsen alltså - inte länkarna), så hittade jag chattavdelningarna 'Professors chat' och 'The University Years' - och där fanns det även riktigt folk att chatta med.

Jag märkte att jag blev sittande och sittande och chattande och chattande. Listan över nya chattkompisar växte med en imponerande hastighet - just nu består den av över 30 chattkontakter - det är mer än vad jag lyckats skrapa ihop i det där andra chattprogrammet ... vad var det nu det hette ... PMS Messenger? Nå, i alla fall, det är fler kontakter än vad jag lyckats skrapa ihop i det chattprogrammet under ett års tid.

Jag hade trott att de flesta jag skulle chatta med andvändandes Tjohoo Messenger skulle vara amerikaner, då jag tyckt mig märka att de föredrar det programmet före PMS Messenger - men jag verkar ha annorlunda chattider än amerikanerna, för hittills är det enbart asiater och afrikaner i min kontaktlista - däribland nästan en tredjedel från Filippinerna - av någon egendomlig anledning. Och nej, det är INTE bara brudar som finns i min chattlista - utan människor av alla olika slag och genustillhörighet. Som sagt var, främst från Filippinerna, men även från Nigeria, Nepal, Egypten, Syrien och Ghana.

Och samtalsämnena varierar något oerhört: från att försöka förklara den svenska kvinnan för en giftaslysten syriansk man, till att diskutera fotbolls-VM (gissa om man fått emotta många beklaganden sedan i lördags) med en fotbollsspelare från Ghana, från att diskutera djupa filosofiska frågor med en lärarkollega från Nigeria, till att trösta en småledsen studentska från Pakistan, från att prata om snömän med en omåttligt vänlig man från Nepal, till att prata litteratur och poesi med en filippinsk motsvarighet till min bloggarkompis Natricia, från att tjattra om ditt och datt med en filippinsk tjej som är mikrobiolog till att prata om olika skolsystem med en thailändsk lärarinna ... mitt i allt detta har jag dessutom hunnit med en trevlig chatt med Robban (som numera har tagit över förstaplatsen när det gäller antalet kommentarer i denna blogg) ... osv osv osv ... behöver jag tillägga att jag blivit en aning beroende? Nå, det är väl så med mig att jag alltid har en tendens att överdriva någon verksamhet som är ny för mig och som jag tycker är rolig - på samma sätt som jag hade en tendens att överdriva mitt bloggande förra sommaren. Nå, intresset mattas väl så småningom, men nog är det roligt alltid.

Nu lär det bli het sommar resten av veckan och då sitter man väl förmodligen inte framför datorn och svettas i onödan, och dessutom har jag ju en så fin livskamrat som visserligen är en aning beroende av att på min dator spela Spindelharpan, men som å andra sidan luktar gott, lagar god mat och är väldigt trevlig att krama och pilla på, så vem behöver Tjohoo Messenger då?