Kändisar, Musikprojekt och Sirenen i Solna

Sådärja. Efter snart tre månader i Fjollträsk så kanske det är dags att sammanfatta den långa raden av ’kändisar’ som jag sett ’i lefvande lifvet’:

Lars Lönndahl (legendarisk smörsångare – mormors favorit … och jag tror nog det finns någon gammal Lönndahl-kaka i skivsamlingen)

Michael B. Tretow (mannen bakom ABBA-ljudet, och en av svensk musiks största galenpannor – en av mina favoriter)

Kristina Lugn (författarinna som nog i själ och hjärta är Kalixbo – åtminstone får man det intrycket av hennes enormt kvicka svada)

Bo Kasper Sundström (från Bo-Kaspers orkester – kanske en lilleputt ur kändissynvinkel men vad tusan …)

Den långa raden av BeJi-begluttade kändisar är ju inte alltför imponerande, men så har jag inte direkt varit alltför medvetet aktiv med denna sysselsättning.

I övrigt söker jag jobb (har nu lämnat in drygt 60 ansökningar) och springer på allehanda intervjuer. Hittills har det inte blivit något ordentligt napp, men det verkar eventuellt vara något på gång. Annars fortsätter jag att utforska Stockholm och närliggande hålor. Jag har bl a nyligen upptäckt Solna Biblioteks imponerande musiksamling. Där kan faktiskt Stockholms Stadsbibliotek slänga sig i väggen. Jag fortsätter att arbeta med mitt nya musikprojekt och har gjort bakgrunder till nio sånger. Ännu saknar jag dock möjligheter att göra sångpålägg, men det skall väl fixa sig så småningom.

De sångerna jag hittills donat med är:

ETT ANNAT SOLSYSTEM (disco a la Pet Shop Boys – handlar om en flicka som lämnar det liv hon levt bakom sig utan att veta vad som väntar)

KYMLINGE STATION (storstadsaktig svennesoul – lite Eric Gadd-aktigt komp – naturligtvis inspirerad av den mytomspunna t-banestationen och vad den kan tänkas symbolisera)

HUR KAN MAN VILJA (enkel gitarrbaserad popballad – handlar om att inte söka lätta lösningar i alla lägen)

HÄR SITTER JAG (snabb ’groovy’ orgellåt – sång som är ömsom stoisk och ömsom självömkande)

VEM TROR DU ATT DU ÄR (även denna lite storstadsaktig svennesoul – med lätt karibisk touch i rytmen – skrevs redan i januari – med tanke på en numera övergiven idé om en sångcykel – men sången var inte nog dålig för att bara kasta bort – den enda sången som jag komponerat med gitarr)

ÖNSKAR ATT DU VORE HÄR (något så ovanligt som en låt i elva åttondelars takt … vilket kan ge lätt yrsel i dansnerven – inåtvänt text)

MER ÄN LIVET (snabb låt i Blondieinspirerad stil – lite new age disco – en innerlig kärleksförklaring)

TACK FÖR MINA FÖTTER (glad lättrallad klämkäck reggae – inspirerad av många sköna promenader)

MOT MINA PRINCIPER (rytmiskt funkig med 70-talskänsla, mycket Fender Rhodes elpiano och koskällor – handlar om en filosofisk kovändning)

Apropå Solna, så fick jag en idé om ett sånguppslag igår när jag satt på en bänk i väntsalen vid Solna t-banestation och avnjöt en glass (Tip Top – har jag för mig). Då hörde jag plötsligt en väldigt vacker kvinnlig sångröst som verkade sjunga en vacker melodi utan några ord. Jag trodde först att det var en radio innan jag såg en vacker mörkhyad tjej som satt på en bänk längre bort och bara sjöng för sig själv … och det var så vackert. Så vackert att man bara försvann in i sig själv, och när jag vaknade till igen så hade sången tystnat och hon var försvunnen. Månntro det var en nutida siren jag såg och hörde. Utan tvivel var det ett uppslag till en sång som jag så generöst fick till skänks. Vem som stod för den gåvan vet jag dock inte … men jag tackar och tar emot.

Nu har jag snart skrivit färdigt … NU har jag skrivit färdigt.

/Bj.

PS.
Jag undrar just vad som blev av den där 'lumen_coeli' som skrev kommentarer i min blogg titt som tätt för några månader sedan ...
DS.