Veckan som gått ...

Morrn da!

Eller go’kväll.

Den här veckan har varit väldigt händelserik, då jag har flängt fram och tillbaka i storstaden med omgivningar och varit på allehanda anställningsintervjuer. Om allt vill sig väl så har jag snart min anställning i en liten ask. Hoppas det i alla fall så många jobb som jag har sökt under de senaste månaderna – säkert närmare 60 eller 70 tjänster. Detta har lett till ca 10 intervjuer så här långt – så till och med en inbiten pessimist som jag kan se en ljusning på sysselsättningsfronten.

När jag införskaffade (efter otroligt många om och men … eller snarare: efter att äntligen fått tummen ur …) en CD-brännare till min dator och skulle sätta in den tokvägrade min dator att fungera överhuvudtaget, men efter lite konsultation från flickvännens bästa väninnas pojkvän vände jag på en kabel och sedan fungerade allt som det skulle. Jag har ju oerhört många egna inspelningar som skulle må bra av att hamna på CD-skiva – och nu är det ingenting som hindrar (peppar, peppar, ta i trä).

I går fyllde min blåa blogg (första halvåret hos MSN) ett år, vilket är en ansenlig ålder för en blogg som bara skulle finnas några veckor. Man kan lugnt påstå att den rent logiskt sett lever på övertid. Antalet läsare har stadigt minskat de senaste månaderna, men det är fullständigt välförtjänt eftersom jag har behandlat den tämligen styvmoderligt samtidigt som jag slarvat med bloggbesökandet i andras bloggar också. Men det är bara att ta nya tag och hoppas på det bästa. Grattis Björns Blåa Blogg! Och nej … du får ingen cykel! Pappa har inte råd … och vad skall en blogg med en cykel till?

Jag tog inte med mig min blogg (som någon slags tröstfödelsedagspresent) när jag igår tog mig ut till Sofia kyrka och avnjöt såväl Sofia kyrkokör och Sofia kammarorkester, då de bjöd på en utmärkt trevlig konsert. Ur ljudnördsynvinkel blev man helt knäckt … ingen surroundanläggning kan göra med ljudet det Sofia kyrka gjorde. Man önskade att man kunde befinna sig långt upp i luften under kupoltaken och höra hur ljudet lät där – men fick nöja sig med att sväva i tankarna. Programmet som bjöds var mycket varierat och välspelat. Kurt Atterbergs svit för violin, viola och stråkar var en för mig ny musikalisk upplevelse – och jag har insett att det finns ännu en lucka i min skivsamling. Oskar Lindbergs (eller Fäbopsalms-Oskar som någon enstaka kanske kallar honom) ”Pingst” med text av Oscar Levertin var den absoluta höjdpunkten (men så är jag svag för Fäbo-Oskar också), placerad som den var just före finalnumret, Waldemar Åhléns välkända ”Sommarpsalm”. När kören tågade ut på varsin sida om publiken under det just nämnda finalnumret, samtidigt som kammarorkestern satt kvar framför oss – gav det en fantastisk ljudupplevelse vid sidan av den musikaliska.

Kort därefter fick jag dessutom det stora nöjet att för första gången träffa en av mina bloggarkompisar, nämligen Millroll som äger en av de vackra stämmorna i Sofia kyrkokör. Det blev ett ganska kort, men ändå trevligt möte som gav mersmak, och det finns ju ingenting direkt som skulle förhindra fler sammanstötningar i framtiden.

Sådärja … vad det något mer?

Tror inte det.

Jo, förresten, jag har blivit tillfrågad av ovan nämnda Millroll om att göra någon form av sommarpratarblogg och det verkar intressant, även om jag just nu inte riktigt vet hur det skulle gå till rent tekniskt – men det löser sig säkert. Flickvännen påpekade förtjust när hon läst Millrolls idé att jag hade den perfekta radiorösten och därmed passade perfekt för uppgiften. Tja, vad vet jag om det, annat än att jag i mångt och mycket föredrar radiomediet före TV-mediet och att jag är ganska van vid att använda min röst – även om kanske bara några få brukar lyssna.

Så. Nu har jag bloggat färdigt för denna gång.