Under en längre tid (flera år faktiskt) har jag varit sugen på att börja spela mandolin, och när nu under senaste året när de ekonomiska förutsättningarna infunnit sig har däremot inte tiden räckt till - men när jag nu äntligen fått lite tid över har det börjat klia lite i musikermusklerna igen - det började klia när jag hjälpte musikläraren på min skola med skolavslutningen - så beslöt jag att införskaffa ett stycke mandolin (en Tanglewood - likadan som på bilden ovan) med väska och ackordbok. Det är ju nämligen på det viset att man inte kan ta samma ackord som när man spelar gitarr, eftersom strängarna är stämda annorlunda, men jag har redan lärt mig några av de vanligaste ackorden. Vem har sagt att man inte kan lära en hund sitta? Man kan i vilket fall som helst lära honom spela mandolin tycks det. Bara man kan få fram det rätta Parkinson-darret på handen jag skall slå an strängarna med, så kan det nog så småningom låta ganska njutbart också.
Nyligen köpte jag också ett musikskaparprogram (Steinberg Sequel) till min dator också, så nu skall det börja skapas igen ... bara jag lär mig hur tusan man bär sig åt i programmet. Inte så himla svårt egentligen, fast rätt mycket pillande är det. Nåja, jag har ju klarat av tålamodskrävande pillgöra tidigare.
2 kommentarer:
Älskling!
Jag har aldrig tidigare varit svartsjuk: varken Nora Jones eller Laureen Hill (stavas hon så?:ds) eller allehanda sköna amerikanska nymfer fått min självkänsla på fall. Men nu - NU känner jag mig förtvivlad! Nu, när du sitter eller kanske t o m ligger! - och kramas med den sköna Mandolina och har glömt MIG!!!:D:D:S
Ta förnuftet till fånga - annars går jag och skaffar mig en kontrabas!:D
I´m not a number, I´m a free man!!
Ja, jag måste ha missat att trycka på "uppdatera" när jag var här senast, ty då såg jag Povelbloggen som "headline".
Jorå, så att... Ha en skön söndag i regnet!
/Roooob
Skicka en kommentar