JAG HAR BLIVIT MED MANDOLIN!

Under en längre tid (flera år faktiskt) har jag varit sugen på att börja spela mandolin, och när nu under senaste året när de ekonomiska förutsättningarna infunnit sig har däremot inte tiden räckt till - men när jag nu äntligen fått lite tid över har det börjat klia lite i musikermusklerna igen - det började klia när jag hjälpte musikläraren på min skola med skolavslutningen - så beslöt jag att införskaffa ett stycke mandolin (en Tanglewood - likadan som på bilden ovan) med väska och ackordbok. Det är ju nämligen på det viset att man inte kan ta samma ackord som när man spelar gitarr, eftersom strängarna är stämda annorlunda, men jag har redan lärt mig några av de vanligaste ackorden. Vem har sagt att man inte kan lära en hund sitta? Man kan i vilket fall som helst lära honom spela mandolin tycks det. Bara man kan få fram det rätta Parkinson-darret på handen jag skall slå an strängarna med, så kan det nog så småningom låta ganska njutbart också.

Nyligen köpte jag också ett musikskaparprogram (Steinberg Sequel) till min dator också, så nu skall det börja skapas igen ... bara jag lär mig hur tusan man bär sig åt i programmet. Inte så himla svårt egentligen, fast rätt mycket pillande är det. Nåja, jag har ju klarat av tålamodskrävande pillgöra tidigare.

Alltid roligt när man kan glädja andra ...

För det första - fasen vad mycket gräspollen det är i luften - så här tidigt och så här mycket har jag inte snorat på mycket länge ... men det klarar sig.

För det andra - det har börjat rycka i musikertarmen igen efter att ha varit stiltje där ett längre tag - har mina små planer ... vi får se vad som händer.

och så för det tredje ... jag tänkte berätta om en händelse från början av veckan då jag hjälpte några av de mysiga lågstadielärarna på skolan där jag jobbar med att flytta bänkar mellan skolsalar inför höstens skolstart. De flesta skolsalarna är som bekant tämligen lika och det som brukar skilja dem åt är hur de är utsmyckade, hur bänkar, stolar och kateder står och vilka gardiner som hänger i fönstrena. Jag påpekade vid ett tillfälle i ett av klassrummen att jag faktiskt aldrig varit därinne tidigare. Varvid blivande mentorn för årskurs fyra tittade klurigt på mig och frågade om det verkligen vad på det viset. Jag såg mig om och bekräftade vad jag just konstaterat med en imponerande säkerhet.

Några sekunder senare gick jag ur klassrummet och insåg mitt misstag - i klassrummet där jag just stått och sagt att jag aldrig tidigare varit hade jag under hela läsåret undervisat i engelska ... jag kände bara inte igen mig eftersom alla bänkar bytts ut och flyttats om - likaså gardiner och kateder. Jag utbrast högt:

- Men ... här har jag ju varit många gånger!

Varvid det hördes högljudda fniss från min kollega ... och resten av dagarna innan vårt välförtjänta sommarlov hörde jag henne återberätta det hela mycket noggrant för alla sina kollegor ... och med viss ömhet tillstått att: "han var så söt när polettten äntligen trillade ned!".

Jaja ... alltid roligt när man kan glädja andra med sin oftast nödtorftigt dolda brist på lokalsinne.

Pissväder - alldeles utmärkt!

Det är nog många som har varit irriterade över det myckna regnandet över Stockholm idag, men jag som hade häcken full med arbetsrelaterade uppgifter att pyssla med framför datorn tog pissvädret med ro. Annars har det visst regnat hela dagen. Jag vaknade i morse av att min käresta steg ur sängen för att stänga sovrumsfönstret och då hörde jag också hur det öste ned. Med tanke på vilket helvetiskt varmt sommarväder vi har haft ett tag så tycker jag bara att det är bra. Trogna läsare vet (och otrogna läsare får veta nu) att jag avskyr värme och jag har dessutom plågats av allergiska problem pga höga halter av gräspollen. Dessa problem brukar inte börja (i den mån de börjar över huvud taget) förrän efter midsommar - och vid det laget brukar jag dessutom ha medicinerat mig med antihistamin några veckor i förväg - men så inte den här gången. Pollenhalterna tog mig på sängen med brallorna nere, vilket gjort att det har nysts och snorat en hel del senaste veckan.

Hur som helst, jag har suttit med skolarbete i helgen för att vara fri från allt sådant när jag går ut på mitt livs första betalda semester på onsdag. Vad gör man egentligen när man har semester? Före jag började studera var jag s.a.s. min egen, och då brukar det inte finnas utrymme för semester, och under alla mina studieår ägnade jag somrarna åt att arbeta inom äldrevården för att klara ekonomin. Ifjol ägnade jag en stor del av våren och sommaren åt att söka arbete, och när jag så småningom hade blivit anställd så hade jag ändå inga pengar att röra mig med innan det var dags att börja jobba. Det skall i vilket fall som helst bli intressant att ha semester och kunna göra lite som man vill. Tyvärr har inte mitt livs stora lycka och kärlek inte någon semester då hon fortfarande studerar och dessutom jobbar under sommaren för att få in lite extra pengar. Men vi har räknat ut att det förmodligen blir någon sommar här framöver då vi båda två kan försöka samköra våra semestrar - åtminstone på den här sidan millennieskiftet.

Ungarna lämnade ju min arbetsplats i onsdags när de hade skolavslutning, och en tradition som tydligen förekommer på skolan där jag arbetar är att eleverna delar ut blommor och presenter till lärare de antagligen anser förtjänar det. Jag fick en krukväxt (har nu glömt bort vad den hette), diverse styckblommor, en ask tryffel och en ljusstake i glas. Mycket trevlig tradition ... men inte hade jag någonsin ens kommit på tanken att ge någon av mina grundskolelärare någon present ... eventuellt en känga i akterkastellet, men absolut inga blommor eller choklad. Nåja, blommor står och pryder kökets fönsterbräda och tryffeln smakade alldeles utmärkt (tillsammans med lite Amaretto inköpt på Ålandsbåten) och ljusstaken ger mitt skrivbord lite extra nimbus.

PS.

Jag har öppnat upp en till adress för denna blogg: här. Innehållet är dock i stort sett detsamma som i denna blogg. Jag tycker att jag kunde behöva några till läsare att skrämma bort.

DS.

Grattis på tvåårsdagen - lille blåbloggen!

Visserligen har Millroll redan hunnit gratulera att min blogg fyller två år idag - vilket tyder på ett beundransvärt minne - redan innan jag försynt hunnit påpeka att bloggen har sin bemärkelsedag. När en blogg fyller två år kan man väl säga att den har hamnat i medelåldern. Blåbloggen har lämnat sin ungdoms ysterhet och för numera en stillsamt och stundtals puttrande tillvaro. Jag har påpekat (till och med tjatat om) det tidigare, men hade jag inte börjat blogga för två år sedan så vete tusan hur jag skulle ha det idag. Jag är helt säker på att jag inte skulle vara lika lycklig som jag är och ha det lika bra som jag har det idag.

Idag har jag avbetat en av mina sista arbetsdagar innan den efterlängtade sommarledigheten. Mina elever har flugit ut på sommarlov - det var skolavslutning i onsdags - och några av dem kommer inte tillbaka utan kommer att fortsätta sina studier på gymnasial nivå - Gud hjälpe dem ... menar jag eleverna eller deras gymnasieskolor? Säg det, goe pastorn!

Själv håller vi lärare på att städa undan och förbereda inför nästa termin innan även vi flyger ut - på såväl lätta som lättade vingar.

Alltnog och emedan, bloggen lever vidare - kanske lite mer tystlåten och lite gråsprängd i allt det blåa ... men likafullt vid liv ... för den rör ju på sig!

POVEL RAMEL 1922-2007

Efter att ha lyssnat på en trevlig CD med Povel Ramel som en forumkamrat från Povel Ramel-forumet skickat till mig fick jag för mig för att läsa nyheterna på Aftonbladets hemsida ... och där stod det att Povel Ramel var borta. Det känns så otroligt konstigt och tomt på alla möjliga sätt - en man som bara har funnits och funnits och funnits och levererat genialiteter i över sextio års tid sätter sina spår i oss alla. De som läst denna blogg och annat jag skrivit vet att jag är en stor beundrare av Povel Ramel och att jag är en idogen samlare av allt han skrivit och spelat in. Han har med andra ord betytt oerhört mycket för mig ända sedan mitten av 80-talet när jag köpte min första Povel Ramel-LP från en reaback skivor på Åhléns i Luleå. Det går inte ens att sammanfatta i några korta ord vad han har betytt ... men jag vet att jag inte är den ende som känner på det sättet.

Så nu blir det upp till oss andra att "hålla musiken igång" och det Povelska levande.

Tack för allt, Povel.

PS.

Lite egna länkar till egna texter om Povel Ramel:

Povels Nya Ord - en uppsats som jag skrev 2004.

Profile on Povel Ramel - en presentation på engelska, skriven 2002.

DS.

Snart är det sommarlov!

... och det är jag minst sagt glad för. Anledningen varför det inte har skrivits så mycket i denna blogg är inte för att jag i likhet med Linda Skugge lagt ned bloggverksamheten ... jag har haft - inte bara fullt upp - utan ÖVERFULLT upp. Det är prov som ska skrivas, rättas och bedömas och allehanda betyg som ska sättas och planering inför nästa termin osv osv osv. Nå ... jag klagar inte, eftersom det är bra att ha ett någorlunda vettigt jobb att gå till varje dag ... eller rättare sagt åka tunnelbana till. Det hade blivit jobbigt att gå varje dag - med tanke på att tunnelbaneresandet upptar ca två timmar av min tid varje dag. Hur som helst så har det gått ganska bra. Jag har skaffat rätt så rejält med erfarenhet - att nu stoltsera med vid sidan av de formella meriterna.

Det mesta som har hänt sedan jag senast skrev har på ett eller annat sätt varit jobbrelaterat, och eftersom jag helst inte skriver om jobbsaker i denna blogg - åtminstone inga intressanta detaljer så har det heller inte blivit så mycket nedplitat. Jag har dock för första gången i mitt liv åkt Ålandsfärja. Jag var lite orolig för hur jag skulle reagera. Visserligen har jag aldrig någonsin drabbats av sjösjuka och dessutom suttit i många båtar under årens lopp, men jag hade aldrig åkt med en såpass stor båt tidigare. Tolv våningar hög ... som en flytande skyskrapa alltså. Det var dock aldrig några problem, men det kan också bero på att det var ett sällsynt stillsamt väder och ingen sjögång alls.

Vad gäller stegräknaren (som jag skrev om i en tidigare bloggpost) så har jag numera enligt hemsidan tappa.se passerat Amsterdam och närmar mig med stormsteg Rotterdam. Dagen jag nådde Amsterdam var jag för övrigt på Ålandsbåten ... hur det nu kan komma sig ... Kaptenen måste ha styrt lite fel.