RING KLOCKA RING INTE OSS, VI RINGER ER ...

Det är lustigt att poeten Alfred Lord Tennysons mest kända dikt i Sverige är Nyårsklockan då den alls inte innehar samma ställning bland Tennysons verk i andra länder, hemlandet England inkluderat. När man studerar "Ring Out, Wild Bells" som originalet heter, så kan man konstatera att översättaren tagit sig ganska stora friheter med Tennysons dikt. Edvard Fredin hette översättaren och han var en dramatiker, översättare, skådespelare och teaterrecensent som under sin korta livstid (han var bara 32 år när han dog 1889) hann med åtskilligt med översättningar. Han översatte också bland annat Marseljäsen till svenska. När jag läser Tennysons original så kan jag inte säga att jag får samma känsla som när jag läser (eller hör) Fredins svenska version. Förmodligen för att den av gammal tradition blivit en av de mest kända dikterna i Sverige under de senaste 100 åren. Anders de Wahl som började läsa dikten på Skansen redan på 1890-talet var då en lovande ung skådespelare och när han läste dikten för sista gången från en radiostudio på 1950-talet, räknades han som en av Sveriges mest firade skådespelare genom tiderna. Jag har inte blivit klok på om traditionen att läsa Nyårsklockan fortsatte efter de Wahls död, men det verkar som om det var i samband med att SVT började sända från Skansen på 1970-talet som Nyårsklockan återupplivades. Då med den magnifike skådespelaren Georg Rydeberg, som efter sin död ersattes av Jarl Kulle, en annan av svensk skådespelarkonsts stora röster. När han gick bort minns jag att jag tänkte, att den perfekte ersättaren vore Jan Malmsjö. Nu fick istället Margareta Krook uppdraget, och naturligtvis var det ett inspirerat val, men när även hon lämnat oss fick Jan Malmsjö chansen. Hittills har alla Nyårsdiktsuppläsare avgått med döden, men nu har Jan Malmsjö meddelat att han vill att någon annan tar över, och det får man ju respektera. Min första tanke blev: vem ska nu ta över? Jag insåg att utbudet av skådespelare och artister av de Wahls, Rydebergs, Kulles och Malmsjös kaliber är begränsat. Egentligen fick jag bara två namn i huvudet: Johan Rabaeus och Tomas Bolme. De skulle jag mycket väl kunna tänka mig skulle göra ett alldeles utmärkt jobb. Tyvärr är det väldigt glest bland de riktigt stora svenska skådespelerskorna och jag kan inte komma på någon som skulle kunna göra ett lika bra jobb som Margareta Krook. Hur som helst, vad läser jag då i tidningen? De har givit uppdraget till den stelt uppblåste och okänslige Loa Falkman. De kunde lika gärna ha valt Blondin-Bella.