9 AUGUSTI 2005

Den 9 augusti, dvs för exakt ett halvår sedan, hade jag en lite oinspirerad period i min blogg. Jag ville gärna skriva, men kunde just inte hitta något att skriva om, och då såg jag på väggen i mitt dåvarande arbetsrum/kök en inramad tecknad seriestripp med serielegenden George Herrimans ”Krazy Kat” som beskrev att språket i själva verket fanns för att vi skulle missförstå varandra och inte för att vi skulle förstå varandra. Klockan 15:20, den 9 augusti 2005 dundrade en kommentar in till den bloggposten som skulle förändra mitt liv. En för mig fullständigt ny kommenterare som kallade sig ’lumen_coeli’ sågade såväl serier som Harry Potter på ett minst sagt egensinnigt men samtidigt positivt och glatt uppmuntrande sätt. Tja, det är väl ingen hemlighet bland de som hängt i min blogg under de senaste månaderna vem som dolde sig bakom denna ’lumen_coeli’.

Jag försöker nu erinra mig hur jag reagerade första gången jag kom i cyberkontakt med denna figur, och jag minns att jag nyfiken klickade mig in i ’lumen_coeli’:s blogg och såg en massa latinska citat. ”Aha …”, tänkte jag, ”en insnöad humanistisk akademiker … en lite mer lingvistiskt inriktad variant på Anna_Lys”. Sorry Anna_Lys, jag menar inte att just DU är insnöad, utan att jag snarare är av åsikten att de flesta akademiker är tämligen insnöade (MINA fåniga fördomar) … jag borde ju egentligen veta, då jag själv varit en sådan (dvs OERHÖRT insnöad akademiker) i drygt fem års tid.

Däremot dröjde det tills jag lite slarvigt läst denna ’lumen_coeli’:s andra kommentar i min blogg innan jag började reflektera över lumens genusmässiga tillhörighet, och då hon beskrev sig som en gammal skvallerkärring, så fick jag intrycket att det rörde sig om en äldre kvinnlig akademiker (lite av överliggare) i den övre medelåldern. Och så var det inte mer med det …

Så skrev jag en blogg om att jag från en asiatisk cyberbekant fått veta att mitt urgamla nick ’BeJi’ betyder ’helig källa’ på något avlägset asiatiskt språk, och detta väckte stor munterhet hos såväl min då tämligen nya cyberbekant ’Soulway’ som hos denna ’lumen_coeli’. Lite fick jag intrycket att de tyckte att jag drabbats av hybris när jag började skriva om ’helig källa’ osv – visar bara hur lite man visste. Då skrev lumen en kommentar som fick mig att bli riktigt intresserad av denna nya bekantskap, där hon bjöd mig på arabiskt kaffe och började berätta om att hon inte var svenska från början – utan sk ’svartskalla’ – vilket jag numera lärt mig är ett av hennes favoritbegrepp, och att hon därmed inte heller var utrustad med den där svenska finkänsligheten och att hon heller inte menade något illa med det hon skrev. Nu började jag titta närmare på lumens MSN-space och konstaterade att jag ALDRIG läst något liknande i hela mitt liv, och jag minns att jag var helt fascinerad över hennes sätt att skriva – kanske inte just innehållet (även om det var oerhört bra det också), men STILEN. Glatt lade jag hennes blogg till min blogglista ’Bloggar som svänger’ och konstaterade att här var verkligen en blogg som jag ville besöka fler gånger.

Någon kväll senare fick jag mycket oväntat ett mail från denna ’lumen_coeli’ som hade kikat en hel del på min ’egentliga’ hemsida och gillat vad hon sett. Mailet var fyllt av översvallande entusiasm och vänlighet, och hon berättade även vad hon hette (Galina), hur gammal hon var (bara några år äldre än mig – jag som väntat mig en nästan-pensionär) och hon skickade dessutom ett foto av sig – som tydligen (vilket jag förstått senare) gjort ett rekordkort gästspel i hennes blogg. Det var ett lite blurrigt mobiltelefonfoto, men den låga upplösningen kunde inte dölja att det rörde sig om en även fysiskt vacker kvinna. I sitt mail ställde Galina en ganska närgången privat fråga om min uppväxt, som jag för några år sedan förmodligen besvarat på följande sätt: ”Det skall du fullständigt skita i”, men Galinas entusiastiska och översvallande vänlighet gjorde att jag fick förtroende för henne och skrev ett långt brev där jag svarade på hennes privata fråga … liksom berättade hur mycket jag gillade hennes blogg.

Så inleddes ett ganska flitigt mailutbyte, samtidigt som vi även kommunicerade via min blogg. En oskyldig cyberflirt inleddes och i slutet av augusti konstaterade vi båda att nu var vi långt förbi den oskyldiga cyberflirten … vi var djupt förälskade i varandra … två självständiga och egentligen inte alls ’sökande’ singlar hade trillat dit fullständigt. Jag fick tidigt Galinas telefonnummer och hon fick mitt … men ingen av oss vågade riktigt ta det första ringsteget, men vid månadsskiftet augusti - september annonserade jag i ett mail till henne att hon skulle hålla sig i närheten av telefonen den och den tiden – för DÅ skulle JAG ringa. Samma dag som jag skulle ringa hade Galina kommit över ytterligare ett foto, där man såg mer av hur hennes ansikte ser ut, och jag konstaterade att det var en mycket vacker och söt kvinna jag blivit förälskad i. Så ringde jag sent på kvällen, och en ljus, lätt stammande röst som bröt lite på ryska svarade i telefonluren. Hon hade just hittat något i någon blogg som hon irriterade sig på och fullständigt glömt bort att jag skulle ringa. Vi pratade lite stelt om ditten och datten i en kvart ungefär … och i slutet av telefonsamtalet hämtade jag andan och talade om för henne att jag älskar henne. Detta förstörde tydligen nattsömnen för henne, eftersom jag hade sagt det utan att tveka det minsta … jag menade det!

Ännu var det mycket hysch-hysch, men några dagar senare skrev jag min ’legendariska’ kaboom-bloggpost … och ett dygn senare hade Galina repat mod (eller vad det nu var hon repade) nog att skriva sitt svar … och på den vägen är det … om man så säger.

Och som sagt var … idag är det exakt ett halvår sedan det började … det som vände upp och ned på min tillvaro och som lett mig in på nya spännande vägar som jag längtar efter att börja vandra. Det är inte klokt vilken tur jag har haft. Bara jag tänker på allt detta kan jag inte låta bli att le med hela kroppen och måste ibland FORTFARANDE nypa mig i armen för att försäkra mig om att jag inte drömmer.

-----

PS. Häromdagen raserades en av de sista fästningarna. BeJi skaffade en mobiltelefon och ett mobiltelefonabonnemang. Oj, vad jag har motsatt mig detta under årens lopp! Men nu när jag flyttar och säger upp mitt gamla fasta abonnemang behöver jag en yuppienalle. Det blev en mer finessfylld variant än vad jag tänkt mig, med 3G, kamera, MMS, Internet och hela faderullan – även om telefonerandet och SMS:andet är det viktiga. Som ringsignal har jag ett gökur (det mest passande alternativet bland de medföljande signalerna) och jag har tagit ett stiligt foto av Rulle att ha som bakgrundsbild. Om någon undrar om märket på mobilen, så säger jag det inte eftersom jag inte vill göra gratisreklam – men det rör sig om ett japanskt-svenskt märke (så kan ni räkna ut det själva). DS.