Ikväll har jag sannerligen gjort mig förtjänt av mitt lördagsgodis ... om jag får säga det själv ... och det får jag. Hela dagen har jag burit hela vinylsamlingen och alla mina stenkakor (enligt aktuell diskografisk statistik: 1678 LP, 612 singlar/EP, 704 stenkakor) ned för mina trappor (eller rättare sagt min trappa - bor en trappa upp) och in i kompisens bil - sedan ur kompisens bil och upp för moderns två trappor och sedan placera skivorna i lagerbokhyllan jag burit över (utan bilhjälp - f-n vad många parenteser det blev här - min svensklärares enda klagomål på det jag skrev var att jag överanvände parenteser ... hmm ... vart var jag?) tidigare i veckan. Detta var samma lagerbokhylla som försökte ta livet av mig i måndags, men nu är nya och ordentliga krysstag införskaffade och fastskruvade.
Nu får jag se om jag får vinylabstinens. Apropå abstinens, så höll jag på att få Luleabstinens
för några dagar sedan (vilket är lite oroande då jag ännu inte har lämnat Luleå), när jag såg en härlig dokumentär om den förståndshandikappade Luletjejen Sara Granström som gick på TV - ni kanske såg den? Om inte missade ni en värmande och välgjord dokumentär. Vid sidan av att bli förtjust i den mysiga flickan (som jag känner igen från Luleås gator) så fick man se åtskilligt av Luleå i bakgrunden (hoppas inte Munin såg dokumentären för då fick hon väl spunk), däribland Gammelstad med kyrkbyn och medeltidskyrkan, men jag såg även den viadukt där jag själv promenerat över hundratals gånger och där Galina och jag halkade runt samma kväll hon kom till mig i Luleå. Luleå är ibland så oerhört vackert ... men man kan inte leva på skönhet allena ... och det känns som om Luleå gör det, och som om Luleå så småningom kommer att bli Sveriges vackraste vrak. Så himla synd. Luleå förtjänar bättre.
Nå ... Skivorna borta alltså ... Dessutom har jag fimpat såväl min nedsuttna gamla dunderfula läderfåtölj som mitt gamla tunga och fula köksbord och även min gamla och (visserligen sköna, men ändå tämligen) slitna soffa - vilket gjort att Rulle stirrat på mig aningen förfärat. Nå, jag har soffkuddarna kvar som han kan få sova på om han vill. Men de senaste dagarna har Rulle kommit på att det är riktigt roligt att rusa omkring som en galning (mina fingrar höll på att skriva 'galina' automatiskt, vilket inte var meningen - visar bara vart alla mina tankar ligger) i hela lägenheten, jama högt, skutta omkring, leka med sina möss, springa och tvärnita, osv osv osv ... så mycket golv att leka på utan att en massa dumma möbler står i vägen. Särskilt köksgolvet som är lite glatt är populärt hos den evigt unge Rulle-Bulle. Jag vet inte om han försöker låtsas att han är Irina Slutskaya eller vad han sysslar med, men roligt det har han ... och jag blir så glad varje gång han får sådana här kattfnattryck, eftersom det är ett gott tecken på att det fortfarande finns vitalitet i kattrackarn. Glädjen blir inte alltför mycket mindre bara för att han får kattfnattryck halv fem på morgonen - det bjuder jag på ... Rulle busar och leker alltid på ett sådant sätt att han inte stör den som vill sova.
Vinylen borta alltså, men å andra sidan har jag fått tillbaka min hett saknade minidisc som gick sönder i slutet på förra året och som har legat inne för service sedan dess. Utdömd. Men tack vare min försäkring har jag fått en ny som fungerar. Det enda jag behövde betala var självrisken på 195 kr - no problem! Den minidiscen är ett av mina bästa köp, då jag dels använder den till mina inspelningar och även använder den som extra hårddisk till datorn. Att jag saknat den är m a o inte helt omöjligt att förstå.
Nä, nu lägger jag ned skrivandet för ikväll, tittar på bronsmatchen och smaskar lösviktsgodis.
G'afton.
Nu får jag se om jag får vinylabstinens. Apropå abstinens, så höll jag på att få Luleabstinens
för några dagar sedan (vilket är lite oroande då jag ännu inte har lämnat Luleå), när jag såg en härlig dokumentär om den förståndshandikappade Luletjejen Sara Granström som gick på TV - ni kanske såg den? Om inte missade ni en värmande och välgjord dokumentär. Vid sidan av att bli förtjust i den mysiga flickan (som jag känner igen från Luleås gator) så fick man se åtskilligt av Luleå i bakgrunden (hoppas inte Munin såg dokumentären för då fick hon väl spunk), däribland Gammelstad med kyrkbyn och medeltidskyrkan, men jag såg även den viadukt där jag själv promenerat över hundratals gånger och där Galina och jag halkade runt samma kväll hon kom till mig i Luleå. Luleå är ibland så oerhört vackert ... men man kan inte leva på skönhet allena ... och det känns som om Luleå gör det, och som om Luleå så småningom kommer att bli Sveriges vackraste vrak. Så himla synd. Luleå förtjänar bättre. Nå ... Skivorna borta alltså ... Dessutom har jag fimpat såväl min nedsuttna gamla dunderfula läderfåtölj som mitt gamla tunga och fula köksbord och även min gamla och (visserligen sköna, men ändå tämligen) slitna soffa - vilket gjort att Rulle stirrat på mig aningen förfärat. Nå, jag har soffkuddarna kvar som han kan få sova på om han vill. Men de senaste dagarna har Rulle kommit på att det är riktigt roligt att rusa omkring som en galning (mina fingrar höll på att skriva 'galina' automatiskt, vilket inte var meningen - visar bara vart alla mina tankar ligger) i hela lägenheten, jama högt, skutta omkring, leka med sina möss, springa och tvärnita, osv osv osv ... så mycket golv att leka på utan att en massa dumma möbler står i vägen. Särskilt köksgolvet som är lite glatt är populärt hos den evigt unge Rulle-Bulle. Jag vet inte om han försöker låtsas att han är Irina Slutskaya eller vad han sysslar med, men roligt det har han ... och jag blir så glad varje gång han får sådana här kattfnattryck, eftersom det är ett gott tecken på att det fortfarande finns vitalitet i kattrackarn. Glädjen blir inte alltför mycket mindre bara för att han får kattfnattryck halv fem på morgonen - det bjuder jag på ... Rulle busar och leker alltid på ett sådant sätt att han inte stör den som vill sova.
Vinylen borta alltså, men å andra sidan har jag fått tillbaka min hett saknade minidisc som gick sönder i slutet på förra året och som har legat inne för service sedan dess. Utdömd. Men tack vare min försäkring har jag fått en ny som fungerar. Det enda jag behövde betala var självrisken på 195 kr - no problem! Den minidiscen är ett av mina bästa köp, då jag dels använder den till mina inspelningar och även använder den som extra hårddisk till datorn. Att jag saknat den är m a o inte helt omöjligt att förstå.
Nä, nu lägger jag ned skrivandet för ikväll, tittar på bronsmatchen och smaskar lösviktsgodis.
G'afton.
6 kommentarer:
Hmm... när ryssar tar guld i det patetiska spelet ishockey så blir det ståhej i ett par dagar, sedan slutar folk snacka om saken. Men när Sverige tar guldet, går det minst ett år innan man får leva en timme utan att det tjatas om att vi minsann spöade alla de ryssar och finnar och andra värdelösa motståndare...:):):)
Soulway - och BeJi förstås, och Robban (som säkerligen åker en segerrunda på sin truck och vrålar Sväääärje!!! :d), och alla andra: grattis för all del till guldet!:) Men tillåt mig sammanfatta Sveriges insats i OS: Sverige har vunnit, men inte för att de var ruskigt bra, utan för att de andra sannerligen var värdelösa!:ds
Kramkram, älskling, tack för den mysiga, gulliga dikten!:):):)
P.S. jag ältar bara EN förlust under OS: att det bara blev tre guld i konståkningen...:/:(
*asg* Ja du, mycket fnulande med länkarna blir det :-D
Du är bergis en riktig biff nu efter allt kånkande på obskyra vinylplattor. Inte för att du var tanig förut men... *HA*
SVÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRRRRRRRRRJJJJEEEEEEEEEEEEEEE!!!!
Hälsa Galina. :-))
Det svär jag på :-S
/ Guess
Dokumentären var bra, förresten. Härlig tjej!
Ha en bra vecka.
*Swischar iväg på forkliftern*
Du jag såg den där dokumentären, vi diskuterade hela familjen vart det var någonstans och gissade just på Lule fast vi har ju aldrig varit där så det var en vild gissning.Vad fint det är där! Jag blev helt imponerad, det måste väl vara lite svårt att flytta ifrån? Håller med om att dokumentären var bra, hoppas det går bra för tjejen.
Här kommer Nostalgi-Foten :) Såg en dokumentär som var ljuvlig här om dagen. Gammelstad med hela sin uppenbarelse förgyllde mitt hjärta med en hemlängtan som inte gick av för hackor (sicken mening va?)!
Jag kan inte riktigt kommentera dina bloggar just nu, jag är nämligen upptagen med att läsa dem ordentligt. Har inte hängt med nu på ett bra tag p g a Bredbandsbolagets påhitt, därefter for inspirationen sin kos. Men det börjar vakna till liv igen!
Hoppas nu flytten går bra att acklimatiseringen också! Du slipper iallafall gå igenom den ensam, som jag fick. Södertälje är ingen höjdare att flytta till vad beträffande gemenskap. Det tar evinnerliga evigheter innan man finner någon mer hållbar vänskap här...nästan ett helt liv:)
Well, det är inte likadant överallt! Du har dessutom intressen som gör att man kan hitta en flora av intressanta människor i stockholmstrakten, om man nu förståss är intresserad av sådant givetvis.
Nä nu ska jag återgå till att spika fast sladdar, som jag håller på med!
Jättekramen till dig, Rullis och Galina!
Skicka en kommentar