TILL MINNE AV AFFEN

ALF OVE BRAATEN
28 november 1950 – 27 augusti 2004

Idag är det ett år sedan min mammas pojkvän Alf Ove Braaten – eller Affen som han kallade sig själv – gick bort, bara 53 år gammal.

Affen var en färgstark människa. En norrman med lika mycket cowboy och indian inom sig – dessutom en norrman med mycket stark vilja och en fullständig brist på respekt för auktoriteter – vilket åtminstone i mina ögon är ett stort plus.

Han började sin långa bana som reparatör vid Järnverket och beskrev sitt arbete: ”Jag gick omkring med en skiftnyckel i handen, så det såg ut som om jag var upptagen med något”. Han blev på 80-talet påkörd av en bil vid ett övergångsställe och trasade sönder såväl knän som ben. Doktorerna sade åt honom att han aldrig skulle kunna gå igen. Det var naturligtvis det bästa man kunde säga till Affen, som då gav sig f-n på att komma igen … och det gjorde han. Ändå gjorde skadorna från olyckan att han aldrig förmådde arbeta kroppsligt igen under resten av sitt liv, och naturligtvis skulle han ha fått förtidspensionering efter olyckan. Det fick han dock inte, fast han kämpade på alla möjliga sätt för att få det han hade rätt till. Jag skrev att han aldrig fick det, men det är inte riktigt sant – några dagar före sin död beviljades ärendet. Så dags!

När han inte längre kunde arbeta utbildade han sig till guldsmed och i Hedenäset utbildade han sig i skomakeri och skinnsömnad i slutet av 90-talet. Det var under den perioden i Hedenäset som min mamma (som gick möbelrenoverarutbildning) första gången kom i kontakt med honom. Något år senare när jag besökte modern i Hedenäset fick jag träffa honom och jag gillade honom skarpt. Han var en mycket mångkunnig man som var enormt skicklig i matlagningskonst … särskilt hantera och steka kött (vilket är en konst) var han en mästare på. Han var som sagt var mycket kunnig i konsten att arbeta med skinn och han gjorde ett stilfullt gitarrband i skinn som jag med vördnad bär varje gång jag plockar till min trogna gamla Washburn.

Vi delade musikintresset också, och jag hade en hel del skivor som han tyckte om. Särskilt glad blev han när han åter fick höra Bo Hanssons ”Sagan om Ringen” som han själv inte hört sedan någon gång på 70-talet. Det var många kassetter som spelades av. En av Affens husgudar var Frank Zappa. Jag minns att jag tyckte att Zappa var intressant, men att jag inte visste var jag skulle börja … den mannen gjorde ju en hel del … men då spelade Affen av en rad skivor på band med det han tyckte var bäst med Frank Zappa. Tack för den introduktionen! Jag har dock inte orkat lyssna på Zappa sedan Affens bortgång.

Affen levde till och från ett mycket hårt liv, särskilt vad beträffar alkoholen. När mamma och jag lärde känna honom hade han dock slutat det myckna drickandet sedan en tid tillbaka. Tyvärr var skadan redan skedd och hans lever var i stort sett slut.

Vi ville att Affen skulle flytta till Sverige eftersom vi trodde att han skulle lättare få hjälp här än i Norge (vars socialsystem är riktigt obehagligt), och jag tror nog att han själv ville det också. Men ekonomin var för dålig, så istället bodde Affen i en enslig stuga i gamla Noreg. När mamma fyllde 50 år i februari ifjol beslöt hon att hon skulle tillbringa hela sommaren tillsammans med Affen i hans stuga. Hon var där även året före och hade en härlig sommar. Fjolårets sommar blev dock inte lika härlig. Affen var svårt märkt av sin sjukdom och blev akut dålig i juli. Modern lyckades få iväg honom till sjukhuset och det såg riktigt illa ut under en tid. Affen visade tecken på att börja repa sig, men krafterna var slut. Den här gången orkade han inte längre. Han dog fredagen den 27 augusti 2004. Han efterlämnade tre vuxna döttrar och en son som idag är kring åtta år gammal.

Hoppas du har det bra där du är nu, Affen.
Nu får du lattja med Zappa!

KOMMENTARER: 
Vilken fin hyllning till en intressant och livsbejakande människa! Och alldeläs för ung för att gå bort vid 53 års ålder!Förstår genom din beskrivning att du tyckte mycket om honom och att ni säkert hade en hel del gemensamt.*Kramar om* / Jenny 27 augusti 08:34

Åh detta sorgearbete man måste gå igenom...varje gång en älskad människa går bort...min bror var 55 år och jag är så ledsen att inte vi fick bli gamla tillsammmans.....Va härligt ändå att ni hade saker gemensamt så du har fina minnen att plocka fram .....skulle lyssna på låterna men det står att filen inte kunde läsas vad är det för program jag saknar?Va duktig du är....finns din skiva att köpa?härlig helg önskar Nitha// 27 augusti 09:18

Fint skrivet. Jag är egentligen här för att säga hur imponerad jag är över din musik. Du har en jättefin röst och jag fick tårar i ögonen av från samma tak.Zappa känner jag inte till så mycket förutom "Catholic Girl" som en galen person introducerade en gång i tiden. / Natricia 27 augusti 09:54

ja, "färgstark" var nog den mest passande beskrivning, när man ser på bilderna...:)Beklagar, BeJi...Kram på dig :) / Galina 27 augusti 10:19

Jisses så vackert.. Den respekt du visar Affe med att berätta om vem han var är oerhört fint. Det är ju genom minnen hos dom kvarlevande som vi alltid finns kvar. Och att hedra människor som har lämnat oss är för mig både viktigt och det berör mig alltid väldigt starkt när jag ser andra göra det för sina nära & kära. :) Kram Camilla / Mimmi 27 augusti 11:06

Återigen en sån där generös blogg från dig. Du berättar så fint och vördnadsfullt, men ändå rakt upp och ner. Mycket fint skrivet och jag önskar också att Affen får träffa Zappa där han är nu...Tack BeJi för att du delar med dig så här.Tackar också för skivtipsen här under. Jag hörde Ane på tv för inte så länge sedan och fångades av hennes röst direkt. Jag ska nog köpa skivorna faktiskt, så det var bra att du tipsade. Hade glömt namnet rent av...*rodnar*..har svårt med namn annars bruuukar minnet funka rätt så bra :) Kram Munin / 27 augusti 20:49

Hej Beji!Jag tycker också att det är ett bra skrivet minnesporträtt. Lugnt, stillsamt och ärligt. Gillar också att du får in "den verklighet" han levde i med skiffnyckeln i sin hand (för att se knegande ut;-) men också olyckan och kampen för att kunna gå igen och så samhället. Du har fått en riktigt "stor" bild av Affe.Mycket fint! Jag är säker på att han halsar en bira (tror man blir reparerad i himmeln från skavanker)med Zappa och "gruffar" lite belåtet över grabben från Lule och hans mor! (Morsa?)Kram från Soulway / 28 augusti 06:32

Hej igen jag har alla programen men det går inte ändå ..blev så besviken...men hör av dej till mej när den finns till salu jag ställer mej på kö för att köpa en går bra med kasset för min del//ha en fin söndag//Kram //Nitha 28 augusti 10:53

Trokigt att en man som man är så god vän me skall gå bort. Visst önskar man mer tid med en så bra vän. Han har det bra där han är nu & lever livets goda dagar. Kramizz Fia. / Smultrondroppen 29 augusti 16:31

Hej Beji!!!Hoppas allt är gott med dej? Du har blivit upphöjd på min sida. (Se länkar: öar,kobbar.) Du är nu trea( och hur du hamnade så högt???? heheheee..säger jag inte.)Ha det gott i stormarna och streta på mot nya vida mål hälsar Soulway! 29 augusti 18:25

Min rankning är strikt sexistisk, men eftersom jag inte vill komma i delo med mydigheterna satte jag två kvinnor före (som skydd).Ang fotande så föreslår jag svartvitt i sådana fall.Dramatiskt svartvitt.Ok nu hoppas jag att MIN statistiska tredjeplacering är säkrad för tillfället. (Hur räknar du? Varje kommentar eller skriver du ut statistiklistorna??)Ok, allt gott till Nisse (statistiken) och pussa Rulle!!Kramar från Soulway. 29 augusti 21:07

Ang. fin fortsatt kväll. Vet inte det precis men REN kan jag lova. Har saunat och piskat ut alla onda andar ur min lekamen. Nu är jag genomrenad som en gris inför slakten. Illskär.Hjälp, man får nog lite grand tänka på vad man säger för googles brukar ha ögonen med sig!!!Nattinatti hälsar Soulway 29 augusti 22:11