Det tar på krafterna att ha roligt ...

... kan jag konstatera efter två underbara dagar i nostalgins och nöjets tecken. Jag var tämligen slut på lördagskvällen - och det berodde inte enbart på att jag varit med familjen på bio och sett senaste James Bond-filmen (vilken för övrigt var en besvikelse) ... nej det var inte det som gjorde att jag kände mig lite ... nja inte utarbetad direkt ... ut- .... utfestad kanske?

I fredags efter jobbet begav jag mig till Söders Hjärta, en restaurang med bar liggandes nära Maria Magdalena kyrka på Södermalm. Där skulle vi åter träffas, alla vi gamla snorungar som 1990-92 gick Estetisk-Praktisk linje med teaterinriktning på Hermelinsskolan i Luleå.

Naturligtvis kunde jag konstatera att jag hade glömt ta med mig de gamla tidningsklipp från den tiden som jag hade tagit med mig till Stockholm, naturligtvis kunde jag konstatera att jag inte höll på att hitta dit och senare trodde jag att jag glömt min kamera, bara för att när återträffen var över inse att jag lagt kameran i ett för mig fullständigt okänt och outforskat fack i min väska. Nå, det fotograferades rätt hejvilt ändå och en hel del material lär säkerligen dyka upp på Fejsbock så småningom. Det är ju till viss del Fejsbocks förtjänst att vi alla kom i kontakt med varandra efter alla dessa år. Mest hyllningar skall ändå gå till Kicki, som ägnade sig åt ett imponerande detektiv- och spaningsarbete för att lokalisera alla gamla klasskamrater. Resultatet blev också en underbar kväll där den goda maten och drycken hamnade totalt i bakgrunden för det sköna sällskapet.

Vi flyttade om mellan borden och drog våra livshistorier gång på gång, för alla ville ju veta vad som hade hänt ... för att inte tala om önskan att vältra sig i nostalgi, byta minnesbilder med varandra och bara insupa varandras sällskap - och konstatera att vi hade inte förändrats så himla mycket under dessa 16 år. Dessutom kändes det inte som om året var 2008 ... och det kanske det inte var heller ... i alla fall inte i fredags. Dagen efter samlades några av oss till en ny träff med fika i Kulturhuset - vi kunde helt enkelt inte få nog av varandra.

Tack för att jag åter fick träffa er alla: Jimmy, Kajsa, Malin, Stefan, Cilla, Lina, Jenny, Therese, Per, Tina, Sarah, Kicki, Camilla, Anna, Hanna, Anne, Sara, Lotta och Linus.

En sak tror jag vi är eniga om ... det får INTE dröja 16 år tills vi ses nästa gång.

Strosarsöndag i Stockholm

Ibland ... inte så ofta måste dessvärre medges ... men ibland vill jag bara strosa runt i Stockholm. Utan något särskilt mål. Och (som i detta fallet) utan några större sekiner på fickan. Efter att förra söndagen varit i Sofia Kyrka på Söder, insåg jag att jag allt borde styra mitt strosande mot Söder någon gång. Tidigare har jag mest strosat i trakterna runt Vasastan och Norrmalm. Jag kom lite väl sent på att jag borde tagit med mig digitalkameran för att ta lite bilder av storstaden, men jag hade ändå den halvtaskiga kameran i mobiltelefonen - så lite bilder blev det - om än tämligen suddiga.

---

Nåväl. Jag hoppade av tunnelbanetåget vid Medborgarplatsen (uppgången vid Folkungagatan), strosade längs Östgötagatan, Skånegatan och vände sedan och följde Nytorgsgatan. I min lilla fickkarta över Stockholm såg jag att det fanns något som heter Cornelisparken, så jag styrde stegen dit, men tyckte nog att den lilla gräsplätten var i pluttigaste laget. Promenerade sedan nedför Albert Engströms trappa och stod ovanför Söderbergstrappan och beundrade utsikten. Till vänster Gamla Stan, Framför mig Skeppsholmen och dess lilla bihang Kastellholmen och till höger såg jag Djurgården med Gröna Lund i förgrunden och långt borta i fjärran stack Kaknästornet upp sin bekanta nuna. Jag följde Stadsgårdsleden mot Slussen och tog tunnelbanan till St: Eriksplan för att kolla upp om jag hittade till ett ställe där jag nog kommer att göra ett besök när plånbok och tid tillåter, nämligen Nostalgipalatset. Jodå, jag hittade palatset - ganska nära Vanadisplan. Efter denna lokalisering, bestämde jag mig för att följa S:t Eriksgatan söderut. Det blev en lagom promenad mitt i det lagom brusande Stockholmsvimlet, över S:t Eriksbron och sedan tog en ganska trött BeJi tunnelbanan från Fridhemsplan och hem till Husby.

---

Kul sväng i höstrusket. Fast de mest intressanta platserna jag såg längs vägen hade söndagsstängt ... och fast jag inte hade många slantar på fickan ... så det var nog bara bra att det var stängt.

---

När jag stod och tittade på utsikten från toppen på Söderbergstrappan slog det mig ... det här är mitt hem. Den tanken slog mig aldrig under trettio år i Luleå - men i Stockholm slår den mig ganska ofta. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så förtjust i Fjollträsk, men jag får nog citera Piteågruppen Euskefeurats ord om Piteå: "Det är hit man kommer när man kommer hem". Fast jag har ju inte Piijt i åtanke direkt.