MORFAR OCH MORMOR I SIN UNGDOM

Morfar när han var 18 år (1944-45) och morfar (Henry Jakobsson 1926-96) och mormor (Ines Jakobsson 1929-2010) på cykeltur 1950 ett år innan de gifte sig. Enligt anteckning i blyerts på baksidan av morfars foto hade han telefonnummer 38. Historiens vingslag 😊

EN ANNAN ANNANDAG ....

För tio år sedan var det en annan annandag och en annandag som många minns med sorg och förtvivlan. Min annandag 2004 handlade mest om att jag och min mor besökte min mormor i Råneå, en tradition för oss den dagen. På vägen dit hördes det tal om en katastrof i Asien, dels på stan men också i radiosändningar, men jag kan inte påstå att jag direkt tänkte på det hela innan jag återvänt hem till min lägenhet på Abborrgränd på Hertsön i Luleå. När jag knäppte igång den gamla trogna fjortontummaren av märket Philips och den något nyare (men dock gamla) datorn och den nyare internetuppkopplingen så började jag förstå att något förfärligt hade hänt på andra sidan planeten. Veckorna innan hade jag och min studentkamrat Maria T ägnat en massa energi åt att få vårt examensarbete någorlunda färdigt och redo för opponeringen i början av januari 2005. Marias dotter skulle resa till Thailand och plötsligt visste Maria inte om hennes dotter hade råkat ut för tsunamin. Efter många om och men fick hon tag på henne, men då befann hon sig på andra sidan Thailand och hade inte ens sett vad som hänt på nyheterna. Det var bara MTV som betittades på den TV:n som fanns i hennes närhet. Det måste dock ha varit några väldigt oroliga timmar innan det stod klart att inte hon blivit drabbad. Vad jag vet har ingen jag känt dött i katastrofen, även om jag inte kan veta säkert än i denna dag. Dansbandet Flamingokvintettens relativt färske pianist Fredrik Strelvik dog i katastrofen och även hans familj, men det var ju bara en av ett otal katastrofer och tragedier som drabbade oss i samband med tsunamin. 

En annan annandag, sex år senare, på morgonen dog min mormor på ett vårdhem i Råneå. Det var väl ingen chock, särskilt som jag redan på julafton fått rapporter om att slutet närmade sig, men döden tar en ändå alltid på sängen när den drabbar en. 

Idag har det varit en annan annandag, och jag vet inte vilka tragedier som drabbat landet idag, då jag inte direkt brytt mig om nyhetsrapporteringen nu under min julledighet. En kall annandag och på eftermiddagen började lovikkavantar ramla från himlen i form av stora snöflingor. Själv kryper jag nu i under täcket och konstaterar att ännu en annan annandag har passerat. Detta var väl inte en av de mest minnesvärda, men den har åtminstone inte orsakat några tårar. Det kan man inte säga om de tidigare annandagarna jag skrev om. 

SEAMOS AMIGOS!

Jag lyssnar sällan på kassetter men plockade nu ikväll fram denna spanska Elvis-kassett, inköpt åt mig av mina morföräldrar, förmodligen på Gran Canaria eller Teneriffa eller någon liknande plats för närmare 35 år sedan. Den unge Björn blev mycket glad vilket knappast behöver påpekas. Nu är både morfar och mormor borta sedan några år tillbaka, men såväl kassetten som många glada minnen finns kvar.

Uppdatering

Ja, det är klart att det måste bli någon form av uppdatering när jag nu inte klottrat här sedan i november. Särskilt med tanke på att det trots allt hänt en del. Det tråkigaste är att min mormor gick bort på annandag julmorgon. Det var inte så oväntat, men man är ju ändå aldrig beredd på sådana saker. I somras när jag sist träffade henne tyckte jag ändå att hon verkade lite piggare än vanligt, men samtidigt har hennes senaste höstar varit tunga och den här gången orkade hon inte längre. Jag laddade upp en liten stillsam hyllning i min youtubekanal 78rpmblog där jag spelar en av hennes favoritskivor "Ole Lukkeöye" av och med Ingrid Almqvist.

http://www.youtube.com/watch?v=hDLbNFOEx18

Tack och lov kunde jag ordna ledigt från jobbet och åka norrut i slutet av januari och deltaga vid hennes begravning 28 januari. Som av en slump är det samma dag som min far skulle ha fyllt 60 år om han varit vid liv och det är även samma dag som min gamle kompis Roger fyller år.

Min kära kusin Lina bodde hos oss två veckor i januari när hon skulle avsluta sin sminkösutbildning och det gick så bra så. Hela familjen här bara längtar efter att hon ska komma tillbaka och liva upp oss igen.

Just nu är jag gräsänkling då min kära Galina är och besöker sina systrar i Ryssland, vilket jag vet att hon längtat länge efter att få göra. Allt flyter väl ganska bra ändå, men det känns ändå lite ensamt till och från.

Idag roade jag mig med att spela in några videor med mestadels egna låtar för min andra youtube-kanal - den där jag lägger in annat material än gamla skivor från min samling. Två av videorna är med nya sånger som jag skrev i december. Eftersom jag har fått en del förfrågningar från icke svenskkunniga vad mina sånger handlar om tänkte jag försöka skriva lite på engelska igen - senaste engelskperioden var 1999-2003 då jag nästan uteslutande skrev på engelska.

http://www.youtube.com/watch?v=UGRi5Ak7q8w

http://www.youtube.com/watch?v=2wGcTxElZFU

HUNDVECKA I LULE

Ja, jag har alltså tillbringat hela denna vecka i Luleå. Lämnade det dunderheta Stockholm i söndags och åkte med norrlandståget norrut - utan några koincidenter (fan, vad vitsig man kan vara). Sedan har jag varit på turné mellan släktingar, nya och gamla vänner, och det genomgående temat under veckan har varit hundar. Veckan började med att jag träffade min gamle chatt- och internet- och skivsamlar- och musikervän Falkis och gjorde honom till en IRL-vän också. Han hade tre hundar som vänligt och väluppfostrat önskade göra min bekantskap. Nästa dag träffade jag min gamle vän Roger som åter igen är hundägare efter många hundlösa år, och jag träffade även hans bror Mats som råkar vara ägare av Rogers hunds bror ... så då är vi på två dagar uppe i FEM hundar.

Nästa dag åkte jag tillsammans med modern och kusin Lina ut till morbroderns sommarstuga för att njuta av en varm och skön sommardag. Jag och Lina hade tidigare när hon besökte mig i Bredäng tummat på att vi skulle bada när jag kom norrut och vi stod för våra ord. Badkrukan Lina dock lite motvilligt då hon inte gillade att det fanns fisk i vattnet - vilket det också gjorde. Jag såg ett litet gäddyngel trycka under lite sjögräs under bryggan där jag badade. En sådan liten gädda har jag aldrig tidigare sett. Funderade på att fånga den och ta med den till moderns guppyakvarium, men det hade förmodligen lett till en stor minskning av guppybeståndet. I stugan fanns hunden Ferdinand, så nu blev det sex hundar.

Dagen som följde var faktiskt hundlös, då vi åkte och besökte mormor i Råneå, men nästa dag var ordningen återställd, då kusin Malin och hennes hund Troja kom på ett snabbt besök. SJU hundar alltså, på fem dagar - tror inte jag har varit med om en så hundtät vecka tidigare. Nu åker jag tillbaka norrut på måndagskvällen till ett Stockholm som förhoppningsvis blivit NÅGOT svalare än när jag for.

Avslutningsvis en bild på kattfröken Jolie som tycker att det där med akvarium är både intressant och närande såväl för själ som för kropp ... eller kunde vara om hon bara kunde komma på hur hon ska göra för att få sig en smakbit.

Urblåst och insnöad i Luleå

Efter en rekordskön tågresa till Luleå är jag nu där och har prövat på att avnjuta Luleå när det är som snöigast och blåsigast. När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret föll snön ... eller inte riktigt föll ... snöflingorna färdades snarare i vågrät riktning - blåsigt med andra ord. Jag passade på att möta min farmor och hjälpa henne på Sunderbyns sjukhus. Detta sjukhus är onekligen ett av de mest välplanerade och modernaste sjukhus jag har sett. Då har jag trots allt kunnat jämföra med t ex Karolinska sjukhuset, vilket var rent kaosartad i sin organisation och service. Efter att ha skiljts åt tog jag bussen mot centrala Luleå och höll på att blåsa bort när jag skulle besöka modern i den ekologiska mataffären där hon jobbar. Det fortsatte sedan blåsa och snöa när jag sneddade genom stadsparken på väg till bussen - och då tog jag fotot ovan, med domkyrkan från 1893 till höger och en massa snöflingor i förgrunden.

TRE DAGAR KVAR ...

Nu börjar resfebern sätta igång ordentligt. De senaste dagarna har jag haft fullt upp av små och stora bekymmer (mest mycket som skall göras på VÄLDIGT lite tid) som tagit upp alla mina tankar så mycket att jag inte ens hunnit med att fundera så mycket på helgens och nästa veckas äventyr. Dessutom har jag mer eller mindre lovat min mormor i Råneå att besöka henne idag, och det skall jag göra också. Tidigare har jag kännt mig stressad över mitt tidigare löfte, men nu känns det helt okej. Mycket av det som skulle göras är nu gjort (en del är ogjort också, men det kommer ju alltid en morgondag ... och förhoppningsvis inte bara EN). Nu ser jag min (och moderns) bussresa till Råneå om mindre än en timma som lättare stretching inför mitt reseäventyr till helgen - så jag inte stukar bussmusklerna. Jag tänker hälsa till mormodern från er alla (vare sig ni vill det eller inte).

Nu har jag haft över 2200 besök på min webbkamerasida ... inte riktigt klokt! Kul att några av er skriver några rader i webbkameragästboken - när nu sådan finns. Och Munin ... du behöver inte oroa dig för att Rulle gjorde något 'olämpligt' i min säng. Han skulle nog hellre kasta sig i famnen på en rabiesgalen schäfer än att göra något 'olämpligt' - ty Rulle är en katt med stil och finess. Jag börjar känna mig alltmer bekväm med kameran och är alltmer ogenerad inför den - är alltmer mig själv inför den. Den enda förändringen i mitt beteende jag kan komma på just nu är att jag sover en aning mer påklädd än vad jag oftast brukar göra - jojo! Kanske den sista hämningen släpper också (det var väl något sådant en viss Saladam hoppades på) vad denna detalj beträffar så småningom. Det gör det lättare att slappna av och vara sig själv när man trots allt vet att bilderna är lågupplösta och inte särskilt detaljerade.

Fast nu blir jag ju offline under en veckas tid när jag reser bort - nåja, jag lär ju inte lida någon nöd av det ;-). Jag har sett att man om man har en egen webbkamera (som är igång) och är betalande medlem i 'camerades' som jag tror att det heter (sidan där jag har webbkameran) så kan man tydligen ta sk 'snapshots' av den sidan man tittar på, och dessa 'snapshots' läggs automatiskt in i ett fotoalbum på samma sida som jag tror att endast medlemmar (betalande och gratismedlemmar - som mig) kan komma åt. Nio gånger har jag blivit fotograferad så här långt. Två gånger vid datorn, en gång i soffan (i morse när jag drack kaffe och tittade på morgonnyheterna) och SEX gånger vid eller i sängen. Mest intressant blev det tydligen i morse efter uppstigningen när jag endast iklädd kalsonger bäddade sängen - då blev jag avbildad hela fyra gånger på mindre än en minut. Nåja, det gör ju ingenting - dels är det tämligen mörkt och murrigt och dels ser man inte så mycket mer än min rygg på dessa mörka lågupplösta bilder. Och för er icke-medlemmar och ickeägare av webbkamera som vill se hur det ser ut när jag bäddar sängen - håll till godo:

Inte särskilt märkvärdigt alltså.

Nej, nu måste jag kila till bussen! Hej svejs!

---

Är nu tillbaka och mormodern hälsar tillbaka!

BeJis julafton

Ibland när det faller några cm snö i södra Sverige brukar ord som 'snökaos' nämnas flitigt. Undrar just vad sörlänningarna skulle ha sagt om det väder som Norrbottenskusten bjöds på under julaftonen ... ? 'Armageddon'? Tja, inte vet jag, men det var ett sådant väder där man både blev insnöad och urblåst. Det fick jag känna av redan på julaftonsmorgonen då jag promenerade de tio minuter som krävdes för att komma till min moders hem ... dvs det BRUKAR ta tio minuter, men denna morgon tog det nästan det dubbla. Snön vräkte ned och hade tydligen vräkt ned hela natten mot julaftonen, och plogbilarna kämpade tappert hela dagen, men ändå var det lite som att ösa Titanic med en dessertsked ... och eftersom det dessutom blåste en hel del så drev de nyss upplogade vägarna igen ganska snabbt. Nå, jag tog mig fram ändå till slut, och kunde stampa och borsta av mig snön i tamburen samtidigt som jag togs emot hjärtligt av den omåttligt söta kattan Jolie och hennes hårige kattvän Killen. Sedan var det dags för den traditionella julaftonsfrukosten bestående av Skinkblöta (som denna kulinariska specialitet kallas längs Norrbottenskusten - en variant av 'dopp i grytan') och julmust att dricka ... i sällskap med modern - en gammal tradition som sträcker sig tillbaka ända till 70-talet ... 1970-talet är det kanske bäst att tillägga.

Jag passade på att ringa en viss dam i Kista för att önska henne god jul (vilket är en NY tradition) ... och även modern fick sig några ord med henne, och en stund senare (när såväl blötan som skinkan och musten sjunkit undan en smula) drog jag på mig kängorna igen, drog ned Ängesbymössan över huvudet och gav mig ut i det strålande sommarvädret igen och begav mig hem. En dryg timme senare satt jag och modern på en buss som skulle ta oss till avfarten till Ängesbyn där vi skulle fira julen tillsammans med morbror Åke, hans fru Maud, deras döttrar (och mina kusiner) Malin och Lina, Mauds föräldrar och farbror, min mormor och Malins hund Ferdinand. Det blev en mycket trevlig julafton där alla verkade vara i god form och på bästa humör. Maten smakade utmärkt och sällskapet (vars medlemmar var mellan 19 och 86 år unga - Ferdinands ålder icke inräknad) var mycket trevligt på alla sätt och vis - trots att några gruvat sig för att ge sig ut i det förfärliga vädret.

Lite illustrerande bilder:























De tre yngsta i sällskapet.




















Malin och Ferdinand (som något ovillig tomte).

























Lina.
























Åke och knähunden Ferdinand.

















Ferdinand är trött. Det är jobbigt att vänta på tomten. Eftersom han var yngst var det han som fick till uppgift att tindra med ögonen - en uppgift han klarade med glans.



















Maud med sina föräldrar Inga och Helge.
























Jag trodde att det låg ett luftgevär i detta avlånga paket som min mormor fick, men det visade sig var något helt annat ... vad var det då i paketet? Äh ... ni behöver ju inte få reda på allt!
























"Öppna paket. Åh! Alfapet! Just vad jag önska' Hopp trallallala!" - apropå nyligen citerad julvisetext. Men i detta fallet var entusiasmen betydligt mer äkta, då jag blev utmanad att delta i ett parti Alfapet - tyvärr hanns det inte med - eller det kanske var lika bra ... det hade ju varit pinsamt om jag förlorat ...

En riktigt god fortsättning till er alla!