En missbrukarsjäl tar till orda ...

Det är nämligen så här. Jag försöker just nu göra mig av med ett missbruk som jag haft under väldigt många år och som utökades kraftigt under mina många studieår. Men när jag nu märker att kroppen börjar ta skada av mitt missbruk skall jag göra ett allvarligt försök att ta mig ur det. Fortsättning följer säkerligen.

Det är nämligen också så här: Jag är utrustad med en missbrukarsjäl, som alltid går till överdrift när ett nytt intresse vaknat till liv. Jag överdoserar alltid utan att tänka mig för och det har satt sina spår i min personlighet, min miljö och i mitt allmänna liv. Det är bara att titta på min jättelika skivsamling, så får man bekräftat att här är en kille som verkligen gillar inte bara gillar skivor utan som också skulle kunna trycka upp dem intravenöst om det nu vore fysiskt möjligt. Under några år under min barndom var jag en akvariemissbrukare som visste allt som om möjligt gick att veta om akvarieskötsel och akvariefiskar. Den sortens missbruk är ju visserligen ganska harmlös och har väl mest positiva effekter, t ex en för en sjuåring imponerande kunskap om guppies, svärdbärare, platys och algätare. Under min lärarutbildning utnyttjade jag min missbrukarsjäl till att trycka i sig massvis med pedagogisk litteratur utöver de som användes i kurserna, och sommaren 2005, kort efter min andra examen, inleddes mitt bloggmissbruk - som i och för sig fått ett antal riktigt trevliga konsekvenser. Visserligen har alla dessa missbruk stannat av eller åtminstone lugnat ned sig, förutom skivmissbruket förstås. Jag erkänner gärna att de flesta av mina akvariekunskaper har flytt all världens väg och mitt bloggande har mattats under de senaste månaderna - och det har inte enbart berott på att jag inte haft tid till det - intresset har mattats helt enkelt. Jag erkänner lika gärna att innehållet i många av de extra böcker jag läste under min lärarutbildning försvunnit någonstans i samma riktning som mina en gång så skarpa kunskaper kring olika arter av pansarmal - trots att jag ändå idag skulle haft stor nytta av den extrapedagogiken. Mitt tämligen nya Tjohoo-Messengermissbruk kommer säkert att avta så småningom också, om inte annat för att jag inte kommer att ha någon tid över till det - men även för att jag har insett att jag gått på några nitar som väl avlivat ännu några av mina så omtänksamt vårdade illusioner.

Det senaste året har ett nytt missbruk utvecklats i form av en djup passionerad kärlek till en alldeles speciell kvinna, men jag tror nog (och hoppas) att detta missbruk inte kommer att mattas - åtminstone så länge hon inte ber mig dra åt skogen. Vilket jag inte tror kommer att ske, men det beror till stor del på att det är en såpass remarkabel kvinna - inte på att jag inte skulle förtjäna det.

Men ...

Nu kommer jag till det jag nämnde i inledningen. Under mina gymnasieår började jag dricka kaffe - först av rent sociala skäl: alla drack kaffe och man var bara till besvär om man ville ha något annat. Efter hand märkte jag att jag gillade den svarta drycken och som den missbrukarsjäl jag har ville jag naturligtvis ha den så stark som möjligt. När jag startade om mina studier för ca tio år sedan märkte jag vilken positiv effekt den svarta drycken hade på mina studier och följaktligen började jag dricka mer och mer ... och som i allt missbruk märkte jag att det bara hade effekt om det var så starkt som möjligt. Under mina studieår behövde jag inte alltför mycket i mitt hushåll för att klara mig: egentligen bara kaffe och toalettpapper, och jag brukade skämta om att min blodgrupp var Mellanrost.

Men under det senaste året (när mina studier varit avklarade) har jag lyckats skära ned lite på kaffet och till och med börjat med den tidigare otänkbara ovanan att skvätta komjölk i kaffet. Men nu har jag börjat märka att mitt kaffemissbruk inte varit så nyttigt för kroppen och att den börjat säga i från på olika sätt. Därför beslöt jag mig i fredags för att ha en kaffefri period. Senare samma dag fick jag en vink om att det nog var ett riktigt beslut eftersom kaffepannan exploderade när den skulle rengöras (lugn, inga personskador). Jag har fungerat förfärligt illa under några dagar, dels pga den olidliga värmen som höll på att ge mig värmeslag, men även pga kaffeabstinensen. Den har gjort mig retlig, deprimerad, irriterad och gnällig och tack och lov har min älskade jobbat hela helgen och sluppit bevittna de värsta momenten - även om hon säkerligen märkt att jag varit ur balans och även fått tillfälle att märka mitt dåliga humör.

Jag älskar verkligen kaffe, men jag har märkt att kaffet inte älskar mig och att det nog är bäst att ta det lugnt med den varan i fortsättningen ... även om det kommer att bli mycket svårt.

Samtidigt när jag skriver dessa rader slår det mig att jag kan vara jäkligt glad att jag aldrig haft något större intresse för starkare drycker eller för narkotika, för då hade jag nog utan tvivel fått svåra problem.


Så var det med den saken.

En Tjohoo Messengermissbrukares bekännelser ...

Först och främst: Tack för alla gratulationer i föregående bloggs kommentarsavdelning. Det värmer något oerhört, det skall ni bara veta. I måndags signade jag kontraktet som innebär att jag från den 14 augusti är anställd lärare på en grundskola i en av Stockholms södra förorter. Visserligen påpekade det lilla geniet i familjen att det vore bättre om jag skrivit kontrakt med Chelsea och jag tror nog att jag tjänat bättre, men å andra sidan hade jag nog fått sparken snabbare än en oljad blixt med propeller - då mina fotbollsspelartalanger inte riktigt håller Chelsea-klass.

Så när det inte längre är nödvändigt att sitta och söka jobb som en galning - vad göra då? Särskilt som vädret varit lite risigt under några dagar?

Tja, inte vet jag.

Men jag tog och laddade hem ett välkänt chattprogram som heter något i stil med Tjohoo Messenger (ingen gratisreklam här inte!) och började vandra runt i de olika chatrummen. Efter att inledningsvis ha irriterats av att ständigt bli uppmanad av sk 'bots' att klicka på diverse länkar för att få se dem nakna (botsen alltså - inte länkarna), så hittade jag chattavdelningarna 'Professors chat' och 'The University Years' - och där fanns det även riktigt folk att chatta med.

Jag märkte att jag blev sittande och sittande och chattande och chattande. Listan över nya chattkompisar växte med en imponerande hastighet - just nu består den av över 30 chattkontakter - det är mer än vad jag lyckats skrapa ihop i det där andra chattprogrammet ... vad var det nu det hette ... PMS Messenger? Nå, i alla fall, det är fler kontakter än vad jag lyckats skrapa ihop i det chattprogrammet under ett års tid.

Jag hade trott att de flesta jag skulle chatta med andvändandes Tjohoo Messenger skulle vara amerikaner, då jag tyckt mig märka att de föredrar det programmet före PMS Messenger - men jag verkar ha annorlunda chattider än amerikanerna, för hittills är det enbart asiater och afrikaner i min kontaktlista - däribland nästan en tredjedel från Filippinerna - av någon egendomlig anledning. Och nej, det är INTE bara brudar som finns i min chattlista - utan människor av alla olika slag och genustillhörighet. Som sagt var, främst från Filippinerna, men även från Nigeria, Nepal, Egypten, Syrien och Ghana.

Och samtalsämnena varierar något oerhört: från att försöka förklara den svenska kvinnan för en giftaslysten syriansk man, till att diskutera fotbolls-VM (gissa om man fått emotta många beklaganden sedan i lördags) med en fotbollsspelare från Ghana, från att diskutera djupa filosofiska frågor med en lärarkollega från Nigeria, till att trösta en småledsen studentska från Pakistan, från att prata om snömän med en omåttligt vänlig man från Nepal, till att prata litteratur och poesi med en filippinsk motsvarighet till min bloggarkompis Natricia, från att tjattra om ditt och datt med en filippinsk tjej som är mikrobiolog till att prata om olika skolsystem med en thailändsk lärarinna ... mitt i allt detta har jag dessutom hunnit med en trevlig chatt med Robban (som numera har tagit över förstaplatsen när det gäller antalet kommentarer i denna blogg) ... osv osv osv ... behöver jag tillägga att jag blivit en aning beroende? Nå, det är väl så med mig att jag alltid har en tendens att överdriva någon verksamhet som är ny för mig och som jag tycker är rolig - på samma sätt som jag hade en tendens att överdriva mitt bloggande förra sommaren. Nå, intresset mattas väl så småningom, men nog är det roligt alltid.

Nu lär det bli het sommar resten av veckan och då sitter man väl förmodligen inte framför datorn och svettas i onödan, och dessutom har jag ju en så fin livskamrat som visserligen är en aning beroende av att på min dator spela Spindelharpan, men som å andra sidan luktar gott, lagar god mat och är väldigt trevlig att krama och pilla på, så vem behöver Tjohoo Messenger då?