Jag har väl inte direkt nämnt det tidigare (vad jag minns - men mitt minne hör ju knappast till de fräschaste), men en viktig och tämligen stor del av min skivsamling består av humorskivor. Jag har alltid, ända sedan jag som liten sjuårig knatte blev stolt ägare till en EP-skiva med Stig Grybe: "Fågelskådaren": "Jag gillar fåglar ... det spelar ingen roll vilken sort ... ALLA fåglar ligger mig varmt om hjärtat...". Jag spelade EP-skivan sönder och samman på mammas och mormors gamla batteridrivna Luxorskivspelare (grå plast med högtalare i locket) som jag fick ta över, tillsammans med ett antal EP-skivor och singlar med inplastade och laminerade omslag. Där fanns såväl Cacka Israelsson som Thore Skogman, men även Elvis och Hep Stars. MEN ingen av dessa skivor spelade jag så ofta som "Fågelskådaren". Jag kunde den utan och innantill under många år.
Några år senare började jag intressera mig för Hasse Alfredsons och Tage Danielssons revyskivor (och även Lindeman-skivor) och kort därefter väcktes min fascination för Povel Ramels ordlekande. Efterhand började jag köpa engelska humorskivor, bl a LP-utgåvor av TV-serierna "Monty Python's Flying Circus" och "Fawlty Towers". Faktum är att jag upptäckte dessa legendariska TV-serier genom LP-mediet, långt innan jag fick se dem på TV.
Då jag sedan snart tio år sedan samlar på 78-varvare, får jag erkänna att det pirrar lite extra när jag hittar någon komikerskiva på detta spröda medium. När jag för några år sedan hittade en skiva från 1914 med den östgötska bondkomikern Anners Annersa i Hultet blev jag glad som en galning, och för någon vecka sedan hittade jag en 78 med en annan (tack vare Tage Danielsson och Elektricitetsvisan) känd östgötsk bondkomiker, nämligen Åke Karlsson. Jag får väl erkänna att jag inte direkt skrattar åt dessa gamla inspelningar, eftersom humor är en sådan utpräglad färskvara. Däremot tycker jag att det är roligt att upptäcka vad folk skrattade åt för länge sedan.
Hur som helst. Under årens lopp har man fått sina små favoriter bland humorplattornas artister. Bland di svenske behöver knappast Povel, Hasse och Tage nämnas, ety de är givna. Vid sidan av dessa stjärnor är jag omåttligt förtjust i tidiga Galenskaparna och After Shave, Tjadden Hällström, Magnus och Brasse, Martin Ljung (från NOTVIKEN!), Nisse Ahlrot, Bernt Dahlbäck, Eric Törnqvist, Carl Gustaf Lindstedt, Kalle Sändare, Lasse O'Månsson, Olof Buckard, Sten-Åke Cederhök, Ronny Eriksson, Runo Sundberg och några till. Bland di ytländske måste jag nämna de i Sverige tämligen okända Smothers Brothers, Flip Wilson och Jonathan Winters, samt några mer välbekanta såsom Bill Cosby, Victor Borge, Monty Python, Peter Cook, Spike Jones, Tom Lehrer, bröderna Marx, Peter Sellers, Spike Milligan and many others.
En som jag belyssnat mycket på sistone är den amerikanske komikern Shelley Berman, som tydligen fortfarande är aktiv. Han gjorde bland annat originalversionerna av Carl-Gustaf Lindstedts monolog om en dam som hängde ut genom fönstret på ett varuhus, samt Roffe Bengtssons odödliga "Dagen efter kvällen före". Man måste dock säga att såväl Carl-Gustaf som Roffe gjorde monologerna till sina egna. De försökte inte bara apa efter Shelley Bermans original. Men det är klart ... hade de försökt göra på det viset hade det nog inte blivit särskilt roligt - vilket såväl Carl-Gustaf Lindstedt som Roffe Bengtsson var medvetna om, eftersom de var sällsynt proffsiga ... och framför allt ROLIGA komiker.
Några år senare började jag intressera mig för Hasse Alfredsons och Tage Danielssons revyskivor (och även Lindeman-skivor) och kort därefter väcktes min fascination för Povel Ramels ordlekande. Efterhand började jag köpa engelska humorskivor, bl a LP-utgåvor av TV-serierna "Monty Python's Flying Circus" och "Fawlty Towers". Faktum är att jag upptäckte dessa legendariska TV-serier genom LP-mediet, långt innan jag fick se dem på TV.
Då jag sedan snart tio år sedan samlar på 78-varvare, får jag erkänna att det pirrar lite extra när jag hittar någon komikerskiva på detta spröda medium. När jag för några år sedan hittade en skiva från 1914 med den östgötska bondkomikern Anners Annersa i Hultet blev jag glad som en galning, och för någon vecka sedan hittade jag en 78 med en annan (tack vare Tage Danielsson och Elektricitetsvisan) känd östgötsk bondkomiker, nämligen Åke Karlsson. Jag får väl erkänna att jag inte direkt skrattar åt dessa gamla inspelningar, eftersom humor är en sådan utpräglad färskvara. Däremot tycker jag att det är roligt att upptäcka vad folk skrattade åt för länge sedan.
Hur som helst. Under årens lopp har man fått sina små favoriter bland humorplattornas artister. Bland di svenske behöver knappast Povel, Hasse och Tage nämnas, ety de är givna. Vid sidan av dessa stjärnor är jag omåttligt förtjust i tidiga Galenskaparna och After Shave, Tjadden Hällström, Magnus och Brasse, Martin Ljung (från NOTVIKEN!), Nisse Ahlrot, Bernt Dahlbäck, Eric Törnqvist, Carl Gustaf Lindstedt, Kalle Sändare, Lasse O'Månsson, Olof Buckard, Sten-Åke Cederhök, Ronny Eriksson, Runo Sundberg och några till. Bland di ytländske måste jag nämna de i Sverige tämligen okända Smothers Brothers, Flip Wilson och Jonathan Winters, samt några mer välbekanta såsom Bill Cosby, Victor Borge, Monty Python, Peter Cook, Spike Jones, Tom Lehrer, bröderna Marx, Peter Sellers, Spike Milligan and many others.
En som jag belyssnat mycket på sistone är den amerikanske komikern Shelley Berman, som tydligen fortfarande är aktiv. Han gjorde bland annat originalversionerna av Carl-Gustaf Lindstedts monolog om en dam som hängde ut genom fönstret på ett varuhus, samt Roffe Bengtssons odödliga "Dagen efter kvällen före". Man måste dock säga att såväl Carl-Gustaf som Roffe gjorde monologerna till sina egna. De försökte inte bara apa efter Shelley Bermans original. Men det är klart ... hade de försökt göra på det viset hade det nog inte blivit särskilt roligt - vilket såväl Carl-Gustaf Lindstedt som Roffe Bengtsson var medvetna om, eftersom de var sällsynt proffsiga ... och framför allt ROLIGA komiker.
