Visar inlägg med etikett flytten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett flytten. Visa alla inlägg

torsdag, januari 07, 2010

Björns Blåa Bredängblogg

Så håller man äntligen på att landa i den underbara vinterkylan. Senaste veckan har varit ett evigt nedpackande - en dags intensivt flyttande och ett evigt uppackande och skapande av det nya hemmet. Det har varit väldigt stimulerande och på det hela taget upplyftande att planera det nya hemmet - möblera, skaffa nya möbler, fixa och trixa lite här och lite där. Ännu är vi inte på långa vägar färdiga men det börjar onekligen kännas som ett hem. Till skillnad från när jag flyttade till Husby så kom jag till ett färdigt hushåll och även om jag på lite olika sätt gjort mitt bästa för att påverka dess utformning så känns det nu mycket bättre att vara med från början och ha kloka och dumma synpunkter om allt möjligt.
Mina kära skivor har blivit uppackade och snyggt och elegant placerade i sina hyllor och även i övrigt börjar det kännas som ett ställe jag gärna återvänder till efter en lång dag på jobbet. På lördagen (2 januari) skedde alltså flytten. Allt var nedpackat och redo för att packas in i flyttbolagets stora stora stora lastbil - så stor att den närmast fick klämma sig in på gården i Husby - lite ungefär som en sumobrottare som försöker klämma sig in i en cocktailklänning. Vi beundrade flyttgubbarnas slit (särskilt med tunga skiv- och bokkartonger) och när till slut alla kartonger och möbler var levererade till den nya adressen i området Bredäng, Skärholmen, så kände vi oss rätt slut i huvudet - trots att det inte var vi som slitit den dagen.
Två iskalla vändor till Ikea (Kungens Kurva respektive Barkarby) och ett flitigt ihopsättande av pojkarnas båda skrivbord, två Billybokhyllor och ännu en Expedithylla krävde en och en halvs dag flitigt monterande. En annan sak jag fått pålagt mig är att fixa Internet till lägenheten och som synes är det nu fixat - behöver bara införskaffa en Router så att övriga familjemedlemmar också skall få tillgång till det förlovade nätet.
Idag började jag jobba igen och terminen börjar passande med två studiedagar för att vi ska få möjlighet att planera ordentligt samt fixa ett och annat, och det kändes lite konstigt att bara åka tunnelbana i drygt fem minuter - till skillnad från femtio minuter vilket varit fallet de senaste åren. Det innebar att jag kunde stiga upp en timma senare och att jag även numera bor inom promenadavstånd och jag har lovat mig själv att försöka promenera hem så ofta som möjligt - inte av ekonomiska skäl, men av flåsförbättrande sådana.
... dessutom ... nog är det en fantastisk lyx att ha TVÅ toaletter i lägenheten. Det är faktiskt första gången i mitt 35-åriga liv som jag bor i en lägenhet med två toaletter. Lyxen är obeskrivbar!

lördag, december 19, 2009

Så var ännu en termin gången ...

... och jag skulle väl fara med rätt så mycket osanning om något direkt sensationellt inträffat under de senaste månaderna på jobbet. Nu har jag ju som princip att helst inte blogga om jobbet, vilket också gör att det inte blir så mycket skrivet de månader jag jobbar - eftersom jobbet slukar all tid ... men nu är det nog så att det inte har varit något särskilt intressant att skriva om ens om jag INTE hade ovan nämnda princip. Nåja - inga nyheter, goda nyheter antar jag.
Hela hösten har för övrigt varit ett evigt väntande på besked angående lägenhetsbyte och det positiva beskedet kom för ett par veckor sedan. Om ett par veckor flyttar inte bara jag och min familj till Bredäng, utan den här bloggen flyttar för andra gången. Från att första nio månaderna varit en Luleåblogg, så blev den en Kistablogg i mars 2006 och så blir gamle blåbloggen en Skärholmsblogg från och med det nya årets andra dag.
Den förestående flytten innebär att större delen av bohaget numera är nedpackad i diverse flyttkartonger. Skivsamlingen har legat där och väntat tålmodigt i över en månad nu och bara LÄNGTAR efter att bli uppackad och avspelad igen. Stackare, jag förstår hur ni känner er. Jag ser dock fram att byta miljö, att få närmare till jobbet och mer kvadratmeter att röra mig på - att helt enkelt lite långsiktigt bygga ett nytt hem.
Idag fyller jag för övrigt år (35) och har fått ta emot så många gratulationer över nätet att jag känner mig alldeles vimmelkantig. Det blir ju så när man är aktiv i diverse fora här och där och har chattkamrater och internetbekanta över hela världen. Som trevlig födelsedagspresent fick jag dels jullov från min arbetsplats men även ett gäng förmodat varma och sköna alpackasockar av min sambo. Dessutom har vintern kommit till Stockholm och fått trafiken att kaosa (vilket föranlett många och välförtjänta syrliga kommentarer utflyttade och kvarboende norrlänningar - varav jag är en). De senaste dagarnas snöväder har fått mig att med glädje minnas hur skön Luleås vinterdagar kunde vara när de var som bäst. I fredags var man inte bara glad för att det var sista arbetsdagen på två och en halv vecka utan också för att solen sken, luften var kall och klar och snön låg tjock på marken. Vinter när den är som vackrast, med andra ord. Bäst då att passa på att njuta så länge det varar - innan slasket återtar kommandot. Det skall bli intressant om det lyckas bli en vit jul här i storstaden. De senaste två jularna som jag upplevt här har varit rätt så grådaskiga även om snö fallit under nyårnatten två år på raken.
Nå i alla fall - jag håller på att varva ned så smått och ska försöka att njuta så mycket jag kan bland flyttkartonger och snödrivor. Även om skivsamlingen ligger nedpackad så finns en välfylld iPod med cirka 80 dygn musik och förströelse - så jag lär nog inte bli ALLTFÖR uttråkad i alla fall. Om inte annat finns ju ett vackert vintrigt Stockholm att strosa runt i.
Ja visst ja ... glömde att tillägga att mina borttappade mp3-filer har återfunnits och återplacerats på rätt plats vilket innebär att jag inte behöver ägna lovtid åt att göra om alla länkar i mina bloggar - TACK FÖR DET! Jag trodde att jag skulle bli tvungen att genomföra detta urtrista och tidskrävande jobb - men jag slapp!

måndag, november 02, 2009

SPALKAL KLING I LÖVEN

Ja usch vad länge sedan det var jag skrev något här - men jag har inte haft lust eller tid. Nu är iallafall hösten här och man kan likt Tjadden Hällströms figur Ludolf (som inte kunde säga R ... det blev alltid L) "spalka kling i löven". För idag föll löven från träden och gissa om många ungar hade roligt på rasterna.

Vad händer annars? Tja, snart ska vi FÖRHOPPNINGSVIS flytta från den lilla trean i Husby till en större fyra i Bredäng. Det är bara bostadsbolagen som ska ge tummen upp först ... och det tar ju en jäkla tid.

Annars gör vi alla vårt yttersta för att hålla svininfluensan på avstånd. Själv har jag drabbats av vanlig förkylning med ovanligt svår och efterhängsen hosta. Till slut ledsnade jag och uppsökte läkare och utredning pågår. Det ser dock ut som jag drabbats av någon form av astma - eventuellt förkylningsastma. Sista ordet är dock inte sagt - och sista undersökningen är inte gjord.

lördag, mars 25, 2006

I går såg jag en koltrast ...

När jag i går promenixerade bort till Kista Centrum för att ordna diverse postala och bankliga ärenden som jag inte hunnit med i Luleå såg jag en svart fågel som spankulerade runt en buske som var planterad vid kortsidan på ett av de betonghus som ligger närmast mitt nya hem i Husby. Det var först när jag tittade närmare på fågeln som jag såg att det var en koltrast och då insåg jag också att det var första gången som jag såg en sådan i verkligheten. Visst har jag sett många koltrastar på bild och TV och även hört dem besjungas av Paul McCartney ("Blackbird" - Beatles vita dubbelalbum), men i övrigt har jag aldrig upplevt denna svarta eleganta lilla fågel.

...

... och ja, jag är framme i huvudstaden. Torsdagens långa färd från Luleå Busstation på morgonen avslutades med att jag kom fram till Stockholms central på kvällen - med femtioelva kg bagage och vääääääääldigt långa armar.

Men hur kändes det då att lämna Luleå? Ja, hur skall ni veta det? Jag tyckte nog att det framför allt kändes konstigt, men inte alltför vemodigt - förutom under sista veckan då jag genomförde några nogsamt planerade besök hos diverse vänner och släktingar som jag förstod att jag nu inte skulle träffa på ett bra tag. Det var lite som att vara på en avskedsturné ... och det kändes egendomligt - inte tu tal om annat.
Under lägenhetstömmandet ledsnade jag på att ha håret hängande ned i ansiktet, så nu är den bohemiske långhårige hippien ett minne blott. Nu är jag lika prydlig som en civilekonom frisyrmässigt, men huvudsaken är att jag inte är som en civilekonom även känslomässigt och mentalt :-P

Nå, det var en kort liten rapport från mig. Jag skall försöka hinna med lite besök hos er lite senare ... jag har säkert missat en hel del. :-)

Ha en fortsatt fin helg allihopa.

måndag, mars 13, 2006

Sista dagen online ... på ett tag.

Ja govänner, datorn är tillbaka och fixad ... inte alltför många filförluster - förutom ett par dygns musik.

Jag vandrar mellan min gamla numera väldigt tomma lägenhet (knappast möjligt att se som 'hem' längre) och mitt tillfälliga läger i moderns lägenhet och städar ur och tömmer bort gammalt skräp. I dag kommer moderns kompis att hjälpa till med överflyttandet av de få kvarvarande tyngre sakerna (däribland säng, och diverse astunga överfulla flyttkartonger) och sedan är jag offline fram till och med flytten - då modern inte har något internetabbonemang.

Som synes har bloggen redan flyttat till Kista och snart kommer jag efter.

Rulle har redan övergivit mig vid det här laget - har inte delat min säng sedan jag tillfälligt flyttade över mitt nattläger till moderns lilla lägenhet ... men det beror förmodligen på att min hopfällbara tältsäng inte är bred nog för Rulles smak.

Tillbaka till kånkande och urstädande ...

Vi synes i cybern!

onsdag, mars 08, 2006

ofrivilligt offline :-(

Hejsan. Nu är det så att jag råkat bli ofrivilligt offline en dryg vecka tidigare än vad som var tänkt, då min dator har varit i olag ända sedan den slogs ut i samband med ett strömavbrott i söndags. Annars hade jag ju tänkt vara online ända in i det sista före flytten. Men så blidde det inte. :-(
Nå, morbror Åke som tidigare ryckt in och gjort underverk skall ta sig en titt på vraket i slutet av denna vecka och förmodligen installera om rubbet - just nu funkar det helt enkelt inte (detta är skrivet på en lånad dator på Hertsö Bibliotek).
Annars går flytten bra. Det är inte mycket kvar i lägenheten och jag har ordnat med hjälp med att flytta säng och andra saker som jag inte gärna bär för hand - apropå bära för hand: jag har nu kånkat så många tunga saker under de senaste veckorna att jag till min häpenhet upptäckte antydan till muskler på överarmarna ... undrar just var de kommit i från?
En annan glädjande nyhet är att jag har varit i kontakt med två tänkbara arbetsgivare i kungliga huvudstaden ... verkar lovande. :-)
Nå, som sagt var, jag kanske tittar in någon gång till innan flytten, men skulle vi inte höras/ses före dess önskar jag er alla allt gott.
Var rädda om er.
/Bj.

lördag, mars 04, 2006

LITE MORGONMUSIK

2) NATTFRIERI: VEM TROR DU ATT DU ÄR? (demo)

NÄR JAG VAKNADE EN MORGON HADE SOLEN NY FÄRG
NÅGOT HADE UPPENBARLIGEN SKETT
NÅGON VETTVILLING HADE MÅLAT HIMLEN GREDELIN
ELLER VAR DET JAG SOM MIST MITT VETT?
NÅGOT BUBBLAR INOM MIG
KONSTIG KOLSYRA DET HÄR
OCH DET BÖRJADE NÄR JAG FICK KONTAKT MED DIG
MEN VEM TROR DU ATT DU ÄR?
MEN VEM TROR DU ATT DU ÄR?
ÄLSKLING, I MINA KVARTER VET VI VILKA VI ÄR
MEN VI VET INTE VART VI ÄR PÅ VÄG
JAG KAN VÄNDA UPP OCH NED PÅ REGNBÅGEN
MEN JAG ÄR INGEN SLUG STRATEG
VÄNSTER BLINKERS ÄR NU PÅ
VEM VET VARTHÄN DET BÄR
SÅ JAG VÄNDER PÅ FRÅGAN OCH FRÅGAR SOM SÅ:
SÄG, VEM TROR DU ATT JAG ÄR?
SÄG, VEM TROR DU ATT JAG ÄR?
EN FÖRVIRRAD VANDRING BLAND LATINSKA CITAT
SOM ÄR DOPPADE I VIT CHOKLAD
LITE CHILI FÖR EN SJÄL SOM ÄR VAN VID FALUKORV
SOM ETT UPPFRISKANDE SYRABAD
VÄCK MED ONÖDIG HUD
SOM BARA ÄR TILL BESVÄR
OCH JAG FRÅGAR MIG SJÄLV OCH MIN INNERSTA GUD:
SÄG, VEM TROR JAG ATT DU ÄR?
SÄG, VEM TROR JAG ATT DU ÄR?
JA, VEM TROR JAG ATT DU ÄR?


---

3) NATTFRIERI: FATTAR INGENTING (demo)

DET BÖRJADE SOM EN VÄNSKAPLIG FLIRT
MELLAN TVÅ FISKAR SOM FASTNAT I SAMMA INTER-NÄT
BÅDA SÖKTE STIMULANSER OCH INTRYCK
OCH KANSKE EN OSKYLDIG CYBER-TÊTE-À-TÊTE
SÅ BLEV DE UPPTAGNA PÅ LAND
DE SPRATTLADE OCH KIPPADE EFTER LUFT
DET GICK SÅ FORT ATT DE INTE HANN UNDAN
FÅNGNA MELLAN FÖRNUFT OCH OFÖRNUFT
DET ÄR INTE KLOKT
FATTAR INGENTING
JAG ÄLSKAR DIG
DÄR LÅG DE OCH VÄNTADE OCH UNDRADE
VAD SOM EGENTLIGEN HÄNT
EN PIRRANDE LYCKA BÖRJADE VAKNA
EN ANING OM ATT LIVET HADE VÄNT
EFTER ATT HA ÅKT SAMMA TRISTA FÄRD
LÄNGS SAMMA TRISTA JÄRNVÄGSSPÅR
SPÅRADE TÅGET UR OCH RÅKADE I SKEN
FASTÄN HÖSTEN KOMMIT VAR DET VÅR
DET ÄR INTE KLOKT
FATTAR INGENTING
JAG ÄLSKAR DIG
AMANTES SUNT AMENTES
ALIQUANDO ET INSANIRE IUCUNDUM EST
AMOR VINCIT OMNIA
DUM SPIRO, SPERO
DET ÄR INTE KLOKT
FATTAR INGENTING
JAG ÄLSKAR DIG


---

Vad är nu detta? Jo, eftersom jag nu packar ned min gamla ('gamla' är verkligen ordet, sa Bull - 'uråldriga' är ännu mer precist) inspelningsutrustning på obestämd tid (monterar ned 'Perch Alley Studio' som jag lite ironiskt kallat min lägenhet så fort det varit musikinspelningar på gång) så har jag snabbinspelat två demoinspelningar på två sånger som så småningom kommer att ingå i den sångcykel jag en gång för miljoner år sedan (eller ÅTMINSTONE 6-7 år sedan) bestämde mig för att en gång i livet skriva. "NATTFRIERI" som är sångcykelns arbetsnamn är verkligen ett långsiktigt projekt och jag är glad och nöjd bara den blir färdig före världens undergång. Men, som sagt var, eftersom jag nu knappast kommer att ha mycket tid och lust över till musikskapande och musikinspelande den närmaste tiden beslöt jag mig för att spela in de två sångerna i sångcykeln som var 100% klara. Jag erkänner att de är lite hafsigt inspelade rakt av (med lite halvtaskigt ljud) och det märks att jag inte övat in dem nog mycket, men strunt samma, det är ju ändå bara demoinspelningar.

---

Hur har veckan varit i övrigt då? Jo tack, inga attentat från kollapsande skivhyllor denna vecka ... iofs är det bara lördag idag och mycket kan ännu hända ... men det är knappast troligt. Nu börjar det blir tomt på stora möbler i min lägenhet. Idag skall jag få ny hjälp av kompisen Roger (nykär i en vacker japanska vid namn Toyota Corolla) med att frakta bort diverse kartonger, lådor och annat filijox. Mycket småplock är ännu kvar, men bland de 'riksviktiga' större sakerna som ännu finns kvar kan nämnas, sängen, datorn och televisionsapparaten ... och en minidisc med tillhörande skivor att lyssna på samtidigt som man plockar och stuvar undan, slänger och bär sig åt ... men snart skall även dessa saker försvinna från lägenheten ... så snart är jag inte 'online' längre. Det är nämligen så att modern inte har något internetsabbonemang, så när jag tillfälligt flyttat över till henne blir det inget mer bloggande förrän jag är på plats i den kungliga hufvudstaden om ... låt se nu ... MINDRE ÄN TRE VECKOR ... .... ... ... vad sitter jag här för? Dags att fortsätta med flyttbestyren!

Trevlig helg ... och gör som jag på söndagsmorgonen: åk INTE Vasaloppet, utan ligg till sängs med en stor kopp kaffe och njut av att se tusentals galningar med brädlappar på fötterna plåga livet ur sig.

lördag, februari 25, 2006

Rulle leker konståkning.


Ikväll har jag sannerligen gjort mig förtjänt av mitt lördagsgodis ... om jag får säga det själv ... och det får jag. Hela dagen har jag burit hela vinylsamlingen och alla mina stenkakor (enligt aktuell diskografisk statistik: 1678 LP, 612 singlar/EP, 704 stenkakor) ned för mina trappor (eller rättare sagt min trappa - bor en trappa upp) och in i kompisens bil - sedan ur kompisens bil och upp för moderns två trappor och sedan placera skivorna i lagerbokhyllan jag burit över (utan bilhjälp - f-n vad många parenteser det blev här - min svensklärares enda klagomål på det jag skrev var att jag överanvände parenteser ... hmm ... vart var jag?) tidigare i veckan. Detta var samma lagerbokhylla som försökte ta livet av mig i måndags, men nu är nya och ordentliga krysstag införskaffade och fastskruvade.

Nu får jag se om jag får vinylabstinens. Apropå abstinens, så höll jag på att få Luleabstinens för några dagar sedan (vilket är lite oroande då jag ännu inte har lämnat Luleå), när jag såg en härlig dokumentär om den förståndshandikappade Luletjejen Sara Granström som gick på TV - ni kanske såg den? Om inte missade ni en värmande och välgjord dokumentär. Vid sidan av att bli förtjust i den mysiga flickan (som jag känner igen från Luleås gator) så fick man se åtskilligt av Luleå i bakgrunden (hoppas inte Munin såg dokumentären för då fick hon väl spunk), däribland Gammelstad med kyrkbyn och medeltidskyrkan, men jag såg även den viadukt där jag själv promenerat över hundratals gånger och där Galina och jag halkade runt samma kväll hon kom till mig i Luleå. Luleå är ibland så oerhört vackert ... men man kan inte leva på skönhet allena ... och det känns som om Luleå gör det, och som om Luleå så småningom kommer att bli Sveriges vackraste vrak. Så himla synd. Luleå förtjänar bättre.

Nå ... Skivorna borta alltså ... Dessutom har jag fimpat såväl min nedsuttna gamla dunderfula läderfåtölj som mitt gamla tunga och fula köksbord och även min gamla och (visserligen sköna, men ändå tämligen) slitna soffa - vilket gjort att Rulle stirrat på mig aningen förfärat. Nå, jag har soffkuddarna kvar som han kan få sova på om han vill. Men de senaste dagarna har Rulle kommit på att det är riktigt roligt att rusa omkring som en galning (mina fingrar höll på att skriva 'galina' automatiskt, vilket inte var meningen - visar bara vart alla mina tankar ligger) i hela lägenheten, jama högt, skutta omkring, leka med sina möss, springa och tvärnita, osv osv osv ... så mycket golv att leka på utan att en massa dumma möbler står i vägen. Särskilt köksgolvet som är lite glatt är populärt hos den evigt unge Rulle-Bulle. Jag vet inte om han försöker låtsas att han är Irina Slutskaya eller vad han sysslar med, men roligt det har han ... och jag blir så glad varje gång han får sådana här kattfnattryck, eftersom det är ett gott tecken på att det fortfarande finns vitalitet i kattrackarn. Glädjen blir inte alltför mycket mindre bara för att han får kattfnattryck halv fem på morgonen - det bjuder jag på ... Rulle busar och leker alltid på ett sådant sätt att han inte stör den som vill sova.

Vinylen borta alltså, men å andra sidan har jag fått tillbaka min hett saknade minidisc som gick sönder i slutet på förra året och som har legat inne för service sedan dess. Utdömd. Men tack vare min försäkring har jag fått en ny som fungerar. Det enda jag behövde betala var självrisken på 195 kr - no problem! Den minidiscen är ett av mina bästa köp, då jag dels använder den till mina inspelningar och även använder den som extra hårddisk till datorn. Att jag saknat den är m a o inte helt omöjligt att förstå.

Nä, nu lägger jag ned skrivandet för ikväll, tittar på bronsmatchen och smaskar lösviktsgodis.

G'afton.

tisdag, februari 21, 2006

EN NY BLOGGPOST (inspirerande titel)

Ja ... förra bloggposten kunde ha blivit den allra allra sista från undertecknad.
...

Sent i går kväll var jag med om något som kunde ha slutat MYCKET illa.
...

Jag tänkte ägna gårdagskvällen åt att tömma ur en lagerbokhylla där jag bl a har delar av vinylsamlingen - däribland fem hyllplan LP-skivor (vägandes uppskattningsvis 225-250 kg - hyllplan och gavlars vikt icke inräknad) ...

När jag endast hade kvar att plocka ur LP-skivorna insåg jag att jag gjort en stor blunder. Jag trodde att hyllorna med vinylen hade ett krysstag som stabiliserade bokhyllan, vilket hyllsektionen intill hade ... när jag plockade bort den sista hyllan från den hyllsektionen började LP-sektionen att svaja. Jag insåg mitt misstag och försökte illa kvickt sätta tillbaka hyllan som givit helheten den stabilitet som krävdes - men, alas (som engelsmännen säger), de järnkrokar som håller hyllorna på plats ramlade av ... :-S

Resultat: jag står plötsligt och gör mitt yttersta för att undvika att en hyllsektion med 225-250 kg vinylskivor skall rasa över mig ... och förmodligen göra mig till - om inte mos, så tämligen illa tilltygad. Rätt många tankar hinner snurra i huvudet när man inser vilken penibel situation man befinner sig i. Jag började iaf i första hand tänka ut olika tänkbara lösningar hur man skall komma ur situationen med hälsan i behåll. Min första taktik var att försöka tömma hyllorna bit för bit - plocka ur LP-skivor med en hand (samtidigt som andra handen krampaktigt försöker undvika att hyllorna rasar), lägga dem på golvet och på så sätt göra hyllorna lättare ... men fem hyllplan LP-skivor låter sig inte så lätt nedplockas på det sättet - och jag förstod att jag inte skulle orka med denna gymnastik, så jag gav upp denna taktik efter några minuter - då jag lyckats plocka ned en kvarts hyllplans skivor.

Sedan insåg jag att TV, DVD, Lenco och (värst av allt) min kära gitarr stod väldigt dumt till om allt skulle rasa - även om jag skulle lyckas kasta mig undan. Så samtidigt som jag höll upp hyllorna med händerna började fösa undan TV-bänk, stereobänk och gitarr med fötterna så att de skulle stå på någorlunda säkert avstånd ... och vad hände då? Jag fick kramp i båda fötterna av de egendomliga fotrörelserna ... det gjorde ont som ... tja, det vet väl de flesta hur sådant känns ... men jag insåg att det inte var läge att känna efter alltför mycket ... det gick turligt nog över när jag vickat lite på fötterna och tagit några improviserade danssteg ... måste ha sett ut som om jag övat pardans a la tryckare med skivhyllan som partner.

Så stod jag väl där och funderade på hur jag skulle göra ... men jag insåg att jag var i en fullständigt låst position - fanns INGENTING jag kunde göra på egen hand - annat än att stå där och hålla upp hyllorna ända tills jag inte längre orkar och måste låta allt rasa över mig ... ingen vidare situation med andra ord. Vid sådana här tillfällen är man bra glad över att man har en trådlös telefon - som dessutom låg inom räckhåll (nästan ... fick sträcka på benen för att joxa telefonen åt mitt håll - tack och lov för att vår herre utrustat mig med långa armar, långa ben och därmed också bra räckvidd). Men det var nära att allt rasade när jag plockade upp telefonen, eftersom jag var tvungen att släppa taget om hyllorna med ena handen. Jag ringde efter hjälp och sedan var det bara att stå blickstilla och vänta. Jag började känna att om jag rörde mig det minsta skulle jag inte orka hålla mot längre ... tack och lov stod TV på så jag hade något att fördriva tiden med medans jag väntade ... kunde inte se skärmen, men kunde åtminstone höra på hur damkronorna förlorade på ett snyggt sätt mot Kanada.

Rulle som håller sig undan när jag kånkar på saker hit och dit kom nu fram och såg olyckligt på mig ... han insåg att något var fel och jamade mycket oroligt och ängsligt. Det var bara att svara: "Det är lugnt, Rulle, det ordnar sig" och försöka se till att han höll sig undan. Fast jag började känna att jag av kroppsansträngningen och den statiska ställningen började få tendenser till kramp och att jag dessutom började bli lite yr i huvudet ... men kort därefter kom hjälpen, som kunde sätta tillbaka järnkrokarna och sätta fast ett par hyllor som gjorde att hela hyllsektionen fick tillbaka sin stabilitet.

Äh-PUH!

...

Det var först efteråt som jag började räkna ut den ungefärliga vikten av det jag stått och hållit uppe ... JÖSSES ... tur att jag inte gjorde det när jag stod där ... då hade jag nog kommit till slutsatsen att: men inte orkar jag hålla uppe detta!?!?! Och då hade nog allt rasat över mig. Å andra sidan är det imponerande vad man orkar när man det gäller livet. Jag har ju läst många historier om mödrar som lyft omänskliga tyngder för att rädda sina barn som hamnat under bilar och dylikt, så de historierna är säkert sanna - de är i alla fall fullt möjliga.

Sedan såg jag också att webbkameran varit riktad mot platsen där händelsen ägt rum, men tack och lov var den inte påslagen ... det hade nog varit en ganska förbryllande syn - men när åskådaren förstått vad som pågått, hade det nog varit ganska obehagligt att titta på. Nu börjar min morbida sida titta fram: vilket sätt att sluta sitt liv - att inför en webbkamera bli begravd under en kollapsande lagerbokhylla med skivor. Bli begraven under ett berg av vinylskivor - vore det inte den ideala döden för en skivsamlare? ... njae ... kanske inte ... :-S

Nåja ... allt gick ju bra i alla fall ... men jag var alltför uppjagad av händelsen för att sova under natten och idag känns det i kroppen som om jag blivit överkörd av en ångvält - stel och öm överallt ... en RACKARNS träningsvärk kan man säga. :-)

Så idag tar jag ledigt från flyttbestyren.

söndag, februari 19, 2006

JÖSSES ...

... vad jobbigt det här var ... alltså att tömma hyllor, kånka ut skräp, bära tung-jävla-skivor ... för att inte tala om alla dessa beslut som skall fattas ... slängas eller inte slängas? Just nu är mitt måtto - är det inte in-i-h-vete nödvändigt att det bevaras så ryker det. Sedan att rätt mycket av det räddade inte följer med söderut är en annan historia. Idag har jag stått och balanserat på en stol med en kniv i högsta hugg ... har alltså joxat ned tavelkrokar från väggarna - ganska imponerande så bra de sitter, när man en gång fått dem att fästa i betongväggar ... Lite jobbigt eftersom jag är tämligen ensam om att ha stark rygg och starka armar i omgivningen - så jag får göra det mesta själv.

Jag börjar begripa varför jag flyttar så sällan: född Boden 1974, bor i Ängesbyn tillsammans med modern hos morföräldrarna 1975, flyttar med modern till Mjölkudden/Tunastigen Luleå och blir kvar där - visserligen i flera olika lägenheter (de tidigaste flyttarna minns jag naturligtvis inte) fram till 1998, då jag flyttar till Hertsön där jag bott fram tills nu.

Det bästa med den aktuella flytten är ju att det inte är livsnödvändigt att jag tar med så många saker på en gång - jag menar, det är ju ingen större mening med att släpa med porslin och andra husgeråd, då alldeles utmärkta sådana redan finns dit jag flyttar - mkt skönt! Däremot blir jag (för min egen skull) tvungen att plocka med några av stereogrejorna mina så småningom - kan bli knepigt för den gamle HiFi-nörden att låta sig nöjas med en CD-radio a la Clas Ohlson i köket - no offense Galina! Men det är ingen panik ... huvudsaken är att undertecknad når sitt mål.

Billetten är beställd och betald, fast jag blev lite putt över att studerande (mina student- och mecenatkort är giltiga fram till slutet av mars - äntligen har man lite nytta av dem) inte kunde beställa första klass-biljetter - bara för att man är en fattig (i mitt fall fd) student kan man ju vilja resa lite bekvämt? Nå, som sagt var, jag vet ju vilket målet är - så jag kan stå ut med att resa andra-klass - det gick ju alldeles utmärkt senast.

Nåja, tillbaka till kånkandet, nu när jag fått pusta ut i bloggform en liten stund.

----

Javisst ja! Det glömde jag nämna ... har hittat en liten present till Munin ... så nu är det bara att se till att det blir ett IRL-möte när jag kommer ned! Och därmed vedbastu! (internt Korplyeskämt).

onsdag, februari 01, 2006

Trött men harmonisk. :-)

Som rubriken antyder är jag trött men harmonisk. That's it!

...


...


...


...


...


...


Ja okej då, lite till kan jag väl skriva. Jag skrev lite om 'krångel' i slutet av månaden tidigare, och jag tror att tankarna på detta krångel försenat tillfrisknandet till stor del, eftersom jag inte har kunnat slappna av ordentligt. Nu är 'krånglet' avklarat ... och det på ett oväntat snabbt och elegant sätt, så nu behöver jag inte längre bekymra mig för det. Allt löste sig igår och jag har faktiskt sovit ganska bra natten till idag. Visst hade jag mina hostattacker, men jag kunde sova mellan dem och mådde hyfsat bra på morgonen, då jag tvingade mig upp för att springa i tvättstugan. Men jag är trött och har sovit till och från under dagens lopp och min trötthet är inte så konstig eftersom jag pga rethosta och oro inte kunnat sova ordentligt på över en vecka - så jag har en hel del sömn att ta igen. Likafullt känns det harmoniskt ... och denna harmoni kommer säkert att göra att jag får tillbaka hälsan snart - det är jag övertygad om, eftersom det känns bättre idag än vad det gjort på länge. Nu är det visserligen att utmana ödet att skriva att det känns bättre, eftersom det blivit sämre varje gång jag skrivit eller antytt det tidigare - men nu känns det faktiskt bättre. En kul detalj är att Husbybacillerna håller sakta men säkert på att slå ut hela Luleå. Min mor fick en liten förkylning (säkerligen smittad av mig) som hon nu spridit till nästan ALLA sina manliga arbetskamrater ... och så får vi se hur många de sprider vidare bacillerna till. Hoppas hela Lule blir insjuknar! Hehehehehe! Jag är det ondas genius!

---

Februari som blir min sista 'hela' månad i Luleå kommer att bli en hektisk månad med mycket att göra, men om jag tar itu med allt som måste göras med lugn och noggrannhet kommer det inte att bli stressigt alls. Faktum är ju att jag började fundera lite löst på att flytta redan år 2000, lite mer intensivt i höstas och sedan två månader tillbaka väldigt målmedvetet.

---

Vad är det med MSN spaces? Nog för att jag alltid tyckte att det var ett krångelställe när jag hade min blåa blogg där, men sedan de gjorde någon form av "uppgradering" (uttalas med jättelika portioner syrlighet) är det i stort sett omöjligt att kommentera. Ibland går det om man försöker några gånger, men ibland går det inte alls. Därför har jag heller inte kommenterat så mycket i allas fina MSN bloggar - vill gärna, men det går ju inte! Tur att ganska många av er har gästböcker! En sak är säker: jag ångrar inte att jag bytte 'bloggleverantör'. Blogger har varit sällsynt fritt från krångel så här långt (peppar, peppar) och jag har kunnat leka lite med designen i bloggen på ett sätt som MSN aldrig lät mig göra - bl a rubrikskylten längst upp är jag ganska nöjd med (och som nu NATURLIGTVIS inte syns eftersom Filelodge-servern där bilden ligger krånglar - ARRRGGGHHHH!) och skall göra fler varianter att växla mellan så småningom. För några dagar fick jag reda på att det är Google som står bakom Blogger, så det borde betyda att innehållet från blogspot-bloggarna borde vara ganska lättgooglade och det tycker åtminstone JAG (andra kanske tycker annorlunda) är positivt.

---

Slutligen vill jag bara skicka tacksamma cyberkramar till alla som engagerat sig i hur jag mår och skickat värmande hälsningar. De har gjort mycket gott. Även en varm cyberkram till Korplyan som jag gillar mycket, och som för någon dag sedan var extra bra att ha då jag behövde skriva av mig lite. Den största och varmaste cyberkramen går till min ständiga leverantör av 'G'-vitaminer. Gissa vad G:et står för. :-)

Nå, tack för mig!

 Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...