VÅRDIKT

Vårdikt av min gamle vän Roger: 

"Här var det blommor!

Här var det blader!

Här sitter jag och äter kalvrullader!"

Jan Roger Carlsson (1974-2011)

Fem år har gått.

Idag är det fem år sedan du lämnade oss.

Vår saknad kommer alltid att vara större än du kan ana. 

Tack för allt. 

SKOJ VAR DET ...

När jag sitter och tittar igenom gamla bilder och videosnuttar så har jag hittat ett par av de få filmade klipp som existerar med mig och min gamle vän och lekkamrat Roger Carlsson. Det finns hundratals timmar bevarade med ljudinspelningar som vi gjorde mellan 1986-2011, men under de sista åren hade jag även tillgång till filmkamera och passade på att filma under ett par av våra ljudinspelningar för att dokumentera hur det kunde se ut. Dessa foton är stillbilder ur dessa klipp och visar väl hur kul vi hade tillsammans. Två av fotona är från februari 2008 och de övriga från juli 2010 vilket var en av de sista gångerna vi träffades - allra sista gången var ganska exakt ett år senare i juli 2011. Roger gick bort 4 september 2011.

FÖRRA NATTEN

Förra natten träffade jag min gamle vän igen. Vi pratade glada minnen från förr och konstaterade att de var alldeles för länge sedan vi träffades och hittade på något kul. När vi hade som trevligast och hade börjat diskutera framtida projekt ringde väckarklockan och jag vaknade. Då sögs jag tillbaka till nuet och verkligheten och fick konstatera att det inte kommer att bli av det hela då min gamle vän gick bort för fyra år sedan. Varför kunde man inte bara få sova och drömma vidare?

"Jaa ... NIKKALUOKTA!"

Nu ska inte detta enbart vara en blogg där gamla minnen gås igenom, men jag kom ihåg ett tillfälle för kanske 10 år sedan när jag och Roger spelade ett brädspel som hette "Sverige" som i stort sett var en variant av spelet "Geni" fast med frågor som alla på något sätt behandlade Sverige. Vi hade dock lagt till regeln att när man inte kunde svaret skulle man försöka svara så roligt eller räligt som möjligt. När Roger då fick frågan vilken svensk drottning som givit sitt namn till en ort i Lappland. Rätt svar var Dorotea som fick sitt namn från Gustav IV Adolfs hustru drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina (många norrländska småorter där på en gång) av Baden. Roger grunnade en liten stund innan han flinade till och trumpetade ut sitt svar: 

- Jaa ... NIKKALUOKTA!
Behöver man lägga till att det tog några minuter för oss att komma igång med spelandet igen?
....
Drottning Nikkaluokta ....

BIBELLÄSNINGSMARATON I HALLSTAHAMMAR (ett minne från 80-talet)

"Så, vad tycker du då om bibelläsningsmaraton som nu genomförs i Hallstahammar?"

"Ja, det ..."

Vad som sades därefter kommer jag inte ihåg och det var heller inte av någon större vikt. Jag och min kompis Roger satt i hans pojkrum i villan på Förargatan i Notviken och rattade på måfå på mellan radiostationerna på Rogers bergsprängare. Det var någon gång i slutet av 80-talet och en av våra stora nöjen var att spela in mer eller mindre humoristiska improvisationer på kassettband. Vi gjorde så att vi hämtade idéer för improvisationerna från tidningar, böcker, TV och radio, och denna gång hade ett förstrött sökande bland stationsfrekvenserna på Rogers radio lett till att vi fått ett riktigt guldkorn att hugga tänderna i. När vi hörde den torra oengagerade radiorösten ställa frågan om bibelläsningsmaraton i Hallstahammar så stirrade vi först på varandra som om vi inte trodde att vi hört rätt, och nästa sekund började vi skratta. Vi garvade långt och länge åt hur löjligt det hade låtit. Det var bara att rafsa fram ett ledigt kassettband, trycka in det i kassettbandspelaren, koppla in den enkla mikrofonen, trycka igång inspelningen och tuta och köra. Vad det blev av vår inspelning av bibelläsningsmaraton i Hallstahammar minns jag inte och tyvärr finns inte heller inspelningen kvar så vitt jag vet. 

Det var ju inte någon särskilt unik händelse eftersom vi gjorde inspelningar av mer eller mindre liknande slag till och från under 26 års tid, fram till ett par månader före Rogers bortgång i september 2011, men av någon anledning vaknade minnet av denna enskilda händelse som ägde rum för säkerligen 26-27 år sedan när jag i morse stod under mitt paraply i ösregnet och väntade på bussen som skulle ta mig till mitt arbete. Jag insåg även att jag fortfarande inte hade en aning om vad "bibelläsningsmaraton" innebär, även om jag minns att vi lät fantasin flyga fritt den gången - en kombination av att springa maraton samtidigt som man läser bibeln eller hur vi nu tänkte. Jag insåg även att jag knappt ens visste var Hallstahammar låg och att jag garanterat inte kände till något om denna ort förutom att det tydligen någon gång under 1980-talets senare del ägt rum ett bibelläsningsmaraton där. Jag skriver i imperfektform eftersom jag nu använt en känd website för att läsa på lite om Hallstahammar, men jag inser nu att inget som jag läser där är lika intressant som det jag redan visste. Så kanske det är dags att svara på frågan vad jag tycker om bibelläsningsmaraton i Hallstahammar? Jo, med tanke på all den glädje denna fråga väckte en gång i min späda (nåja) ungdom så får jag säga att jag ställer mig fullständigt positiv till bibelläsningsmaraton i Hallstahammar. 

till minne av Roger Carlsson (1974-2011)

I september 2011 gick min bästa kompis Roger bort. Vi träffade varandra första gången i augusti 1980 på Kristallens förskola och sista gången i juli 2011 hemma hos honom i Luleå. 

Roger var en lugn och pålitlig kille som kanske inte alltid öppnade sig direkt för främlingar men de som lärde känna honom kunde konstatera att han både var en intressant och humoristisk människa. Han gillade musik, trav, ishockey och det är utan tvivel så att det är hans förtjänst att jag själv en gång i tiden började intressera mig för ishockey. Jag vet att jag också fick hans musikintresse att växa och det är många gånger vi lånade skivor av varandra för att spela över på band när det begav sig. Ja, spela in ... som många kanske vet har jag alltid var intresserad av att göra inspelningar, ända sedan mamma köpte hushållets första kassettbandspelare 1980. Roger och jag gjorde otaliga inspelningar tillsammans från 1985 fram till två månader före hans bortgång 2011. Jag hade med mig inspelningsutrustning, vi talade igenom vad vi skulle göra för inspelning och så körde vi igång. Det handlade oftast om humoristiska mer eller mindre improviserade inspelningar. Många gånger blev det riktigt roligt, andra gånger blev det inte lika roligt, men VI hade enormt roligt varje gång. Därför finns det mycket material bevarat och jag har ofta lyssnat på våra inspelningar när jag då och då saknat honom sedan jag flyttade till Stockholm. 

Vi har sedan träffats ungefär två gånger om året och jag har konstaterat att de sista åren inte var så roliga för Roger. Jag vill inte gå in på några detaljer, men han var väldigt otursförföljd, men han beklagade sig aldrig utan konstaterade att det och det hade hänt och så var det inte så mycket mer med det. I januari 2011 gick hans mor Margit bort och då kunde han konstatera efteråt att "då var det tungt". Då visste jag att han menade det. 

Roger gillade musik och hade faktiskt en musikalisk talang även om han nog själv inte insåg det. Han spelade inget instrument och hade väl en hjälplig sångröst, men han skrev några sångtexter som jag senare tonsatte och där var det tydligt att han hade sinne för takt och betoning. Han hade också ett enormt minne när det gällde detaljer och kunde återberätta saker som vi två gjort in i minsta detalj även om det hade hänt kanske 15-20 år tidigare. Jag tror att det var 2000 (i samband med att det var 20 år sedan vi först träffades) som jag tog fasta vid detta och vi gjorde en inspelning där vi bara pratade minnen och nu i efterhand inser jag hur bra det var att jag tog detta initiativ. 

Om jag skulle skriva några ord om hans humor. Den låter sig inte lätt beskrivas då den var såpass speciell. Den var surrealistisk och snabb och om man skall göra en jämförelse med någon annan mer bekant humorist så skulle jag nämna Kalle Sändare (som Roger beundrade stort och även introducerade för mig) och engelske komikern Spike Milligan (som nog Roger aldrig hörde talas om - han hade lite svårt för engelska). Om jag skulle dra ett exempel på hans humor så blir det svårt, eftersom så mycket också hänger på hans sätt att berätta, och även på vårt samspel vid mikrofonen, men en gång så berättade han en historia om en man som var ute och åkte bil och råkade ut för att en älg klev framför bilen och hur mannen tvingades väja ned i diket. Så långt en dramatisk historia, men den stämningen ställdes helt på ända då Roger berättade att det turligt nog var en Röda Kors-utbildad älg som genast hämtade förbandslådan och kunde plåstra om bilens passagerare. Sådana surrealistiska saker dök alltid upp i de tokigheter som Roger och jag improviserade fram. Jag har aldrig publicerat någon av de inspelningar vi gjorde tillsammans eftersom jag visste att Roger var mycket mån om att inspelningarna var VÅRA nöjen som inte berörde någon annan. Jag har alltid respekterat detta. Roger bjöd mig ofta in i en fantasifull och galen värld och jag är stolt över att ha varit en av hans bästa vänner. 

Tack ska du ha!

SORG

Tack för den här tiden. Jag är glad och tacksam över att ha varit din vän men sönderslagen inombords över att du är borta. 

HUNDVECKA I LULE

Ja, jag har alltså tillbringat hela denna vecka i Luleå. Lämnade det dunderheta Stockholm i söndags och åkte med norrlandståget norrut - utan några koincidenter (fan, vad vitsig man kan vara). Sedan har jag varit på turné mellan släktingar, nya och gamla vänner, och det genomgående temat under veckan har varit hundar. Veckan började med att jag träffade min gamle chatt- och internet- och skivsamlar- och musikervän Falkis och gjorde honom till en IRL-vän också. Han hade tre hundar som vänligt och väluppfostrat önskade göra min bekantskap. Nästa dag träffade jag min gamle vän Roger som åter igen är hundägare efter många hundlösa år, och jag träffade även hans bror Mats som råkar vara ägare av Rogers hunds bror ... så då är vi på två dagar uppe i FEM hundar.

Nästa dag åkte jag tillsammans med modern och kusin Lina ut till morbroderns sommarstuga för att njuta av en varm och skön sommardag. Jag och Lina hade tidigare när hon besökte mig i Bredäng tummat på att vi skulle bada när jag kom norrut och vi stod för våra ord. Badkrukan Lina dock lite motvilligt då hon inte gillade att det fanns fisk i vattnet - vilket det också gjorde. Jag såg ett litet gäddyngel trycka under lite sjögräs under bryggan där jag badade. En sådan liten gädda har jag aldrig tidigare sett. Funderade på att fånga den och ta med den till moderns guppyakvarium, men det hade förmodligen lett till en stor minskning av guppybeståndet. I stugan fanns hunden Ferdinand, så nu blev det sex hundar.

Dagen som följde var faktiskt hundlös, då vi åkte och besökte mormor i Råneå, men nästa dag var ordningen återställd, då kusin Malin och hennes hund Troja kom på ett snabbt besök. SJU hundar alltså, på fem dagar - tror inte jag har varit med om en så hundtät vecka tidigare. Nu åker jag tillbaka norrut på måndagskvällen till ett Stockholm som förhoppningsvis blivit NÅGOT svalare än när jag for.

Avslutningsvis en bild på kattfröken Jolie som tycker att det där med akvarium är både intressant och närande såväl för själ som för kropp ... eller kunde vara om hon bara kunde komma på hur hon ska göra för att få sig en smakbit.

Lyxresa beställd och betald.

Nu hör jag till detta jordklots minst beresta personer och det är inget som jag känner mig alltför ledsen över ... faktum är att jag saknar det där suget att resa runt hela jordklotet för att skaffa nya intryck och "vidga mina vyer". Jag är helt enkelt ingen resemänniska ... jag vet att det nästan är politiskt inkorrekt och socialt oacceptabelt att erkänna det, men jag är för gammal för att bry mig om vad som förväntas av folk. Inte för att jag direkt har något emot att resa - jag känner bara inget större sug efter att göra det. Skall jag dessutom resa någonstans så vill jag resa på ett bekvämt sätt med åtminstone hyfsad komfort - tågluffning är för mig ett fullständigt obegripligt koncept.

Jag har dessutom ännu inte blivit uttråkad av att utforska Stockholm. Men nu har jag i alla fall beställt och (halleluja) betalat en lyxresa som jag skall genomföra under mitt sportlov i slutet av februari. Resan går (i vanlig ordning) norrut till min forna hemby Luleå, men till skillnad från tidigare resor så har jag kostat på mig lite komfort. Jag åker tåg som vanligt, eftersom jag dels hatar att flyga och dels älskar att åka tåg - även om det tar betydligt längre tid. Men denna gång åker jag förstaklass ... jajamen ... här har kostats på. Jag har ledsnat lite på att åka i sittvagn och försöka sitta någorlunda bekvämt under 13-14 timmar. Senaste gången i somras valde jag att åka liggvagn men tyckte mest att den resan var än mindre bekväm. För trångt och för hårda britsar och för många idioter att dela kupé med. Därför valde jag att betala några kopek extra ... så nu har jag egen kupé med dusch och toalett och hela midivitten på resan norrut. På resan tillbaka söderut har jag en egen kupé också - visserligen med tre sängplatser - men de är mina allihop - så jag kan skifta om jag skulle bli uttråkad. Då jag aldrig åkt förstaklass tidigare så är jag riktigt nyfiken på hur det kommer att vara - och hur kupeerna kommer att se ut ... och ... det ska villigt erkännas ... jag är nyfiken på hur det känns att vara en förstaklasspassagerare ... alltså "känslan". Som sagt var kostade resan några riksdaler mer än vad jag brukar lägga ut, men vad fasen, jag har ett någorlunda hyfsat betalt jobb och förtjänar lite komfort när det är så dags att resa - det sker ju inte direkt varje dag.

PS. Grattis till min gamle vapendragare och kamrat Roger som dag fyller år. När jag ringde honom tidigare ikväll konstaterade vi att han är halvvägs till 70 ... det gick undan. DS.

Tillbaka i Luleå ... 3

Så kommer ännu en rapport från eder utrikeskorrespondent i Luleå.

Hela gårdagen ägnades i sällskap med gamle vännen Roger. Vi hade snackat ihop oss om ett nytt inspelningsprojekt och genomförde detta under mycken nöjsamhet - och kunde glömma vardagens bekymmer under sju-åtta timmar. I morse kändes det lite tungt i kolan till och börja med och det myckna regnandet gjorde att man inte kände för att göra några längre utflykter. Istället har jag pysslat bland mina kvarstående prylar - valt vad som gott kan slängas och vad som åtminstone tills vidare kan få finnas kvar - en vacker dag skall jag väl få med mig något av det. Har tömt och plockat isär en bokhylla och överhuvudtaget varit nyttig idag - och är säkerligen inte färdig ännu. Det finns fortfarande en del att gå igenom. Inga tokspännande upplevelser idag också och jag känner att jag klarar mig ganska bra utan det. Livet är nog fascinerande som det är.

Stilla dagar i Lule ...

... var namnet på en låt av Lulebandet Rekyl, och också en beskrivning av vad jag har genomlevt den senaste veckan. Jag tog nattåget från Stockholm förra lördagen och njöt riktigt ordentligt av resan - jag hade haft tur med min platsbokning och kunde breda ut min lekamen riktigt ordentligt under resan. Efter att ha ätit matsäck, löst korsord och tittat på några avsnitt av den engelska komediserien "Yes Minister" på min bärbara dvd-spelare så var jag vips framme i Luleå. Där fanns all den snön jag förgäves letat efter den här ynkliga vintern. Det var snö från Gävle och norrut ... nog kan vädergudarna vara orättvisa mot oss utvandrade hasafötter.

Jag möttes av min mor på Luleå tågcentral och vi tog bussen hem till hennes chateau långt ute på Hertsön. Rulle blev glad att se mig ... för de som undrade. Den gamle gentlekatten har nyligen fyllt hela fjorton år och nog börjar det märkas på honom ... men alltför skröplig är han ännu inte.

Apropå ålder ... ett av Luleås mest anrika hus är det där Fritz Olssons urmakeri och guldsmedsaffär hållit till sedan tidigt 1900-tal. Jag tyckte nog i somras när jag var i Luleå att fasaden på det stolta gamla huset skulle behöva få sig en finputsning, men naturligtvis valde de som bestämmer i Luleå att åter agera kulturskändare genom att besluta att det gamla huset ska rivas. Inavlade idioter! Med en vemodig suck valde jag att ta ett foto med min mobiltelefon på den gamla husfasaden ... den kanske inte finns kvar nästa gång jag återvänder.

Jag besökte min gamle vän Roger under måndagen och vi fånade oss och larvade oss som vanligt. Det är snart 28 år sedan vi träffades - men ännu har vi inte tröttnat på varandras sällskap. Jag får nog erkänna att det är vänner som Roger som jag saknar mest i hufvudstaden - vänner där man kan vara sig själv till 110%. Jag har svårt med det annars - tyvärr. Har tyvärr inte någon vidare social begåvning.

Åkte till Råneå på tisdagen och besökte min mormor. Hon verkade någorlunda piggelin, till min stora glädje. På onsdagen besökte min kusin Malin oss och hon hade hundarna Troja och Ferdinand med sig. Hushållets kattdam Jolie visade att hon kunde hålla en busig hund i schack och att hon inte var det minsta rädd för dessa stora monster. Var Killen och Rulle befann sig under Malins och hundarnas besök är dock en annan fråga. De hade väl något viktigt för sig.

Jag hade en del ärenden i Luleå under onsdagen och det var faktiskt den enda dagen då vädret inte var tipp topp. Annars var vädret kallt, klart och vackert. På onsdagen blåste det dock ganska mycket och jag kände att min stockholmska vinterjacka inte riktigt räckte till. Nå ... jag besökte bl a Christer Pettersson och hans musikcafé Musica och inhandlade lite vinyl - men framför allt fick mig en lååååååååång givande pratstund med en sann skiventusiast.

På torsdagen fyllde modern år ... jag ska inte säga hur mycket hon fyllde - inte rakt ut i alla fall. Det var hennes trettionde tjugofemårsdag, så det var verkligen dags för ett litet jubileum. Redan på tisdagen hade hon fått en födelsedagspresent från mig som hon uppskattade mycket - en stereoanläggning med vinylspelare, CD-spelare, radio och möjlighet att spela in på USB-minne. Senare under dagen kom min kusin Lina på besök. Hon har lovat att komma och besöka mig i Stockholm i april vilket jag ser fram emot mycket mycket mycket. På torsdagskvällen återvände jag till hufvudstaden och anlände under fredagen. Hemresan var väl inte lika bekväm, men vad kan man egentligen begära?

Jag kan konstatera att jag fick ut allt jag ville få ut av resan; träffa släkt, träffa Roger, träffa katterna, titta lite på Luleå, uppleva snö, och få med mig lite skivor tillbaka till storstaden. Som det heter på engelska; well spent time.

LITE MORGONMUSIK

2) NATTFRIERI: VEM TROR DU ATT DU ÄR? (demo)

NÄR JAG VAKNADE EN MORGON HADE SOLEN NY FÄRG
NÅGOT HADE UPPENBARLIGEN SKETT
NÅGON VETTVILLING HADE MÅLAT HIMLEN GREDELIN
ELLER VAR DET JAG SOM MIST MITT VETT?
NÅGOT BUBBLAR INOM MIG
KONSTIG KOLSYRA DET HÄR
OCH DET BÖRJADE NÄR JAG FICK KONTAKT MED DIG
MEN VEM TROR DU ATT DU ÄR?
MEN VEM TROR DU ATT DU ÄR?
ÄLSKLING, I MINA KVARTER VET VI VILKA VI ÄR
MEN VI VET INTE VART VI ÄR PÅ VÄG
JAG KAN VÄNDA UPP OCH NED PÅ REGNBÅGEN
MEN JAG ÄR INGEN SLUG STRATEG
VÄNSTER BLINKERS ÄR NU PÅ
VEM VET VARTHÄN DET BÄR
SÅ JAG VÄNDER PÅ FRÅGAN OCH FRÅGAR SOM SÅ:
SÄG, VEM TROR DU ATT JAG ÄR?
SÄG, VEM TROR DU ATT JAG ÄR?
EN FÖRVIRRAD VANDRING BLAND LATINSKA CITAT
SOM ÄR DOPPADE I VIT CHOKLAD
LITE CHILI FÖR EN SJÄL SOM ÄR VAN VID FALUKORV
SOM ETT UPPFRISKANDE SYRABAD
VÄCK MED ONÖDIG HUD
SOM BARA ÄR TILL BESVÄR
OCH JAG FRÅGAR MIG SJÄLV OCH MIN INNERSTA GUD:
SÄG, VEM TROR JAG ATT DU ÄR?
SÄG, VEM TROR JAG ATT DU ÄR?
JA, VEM TROR JAG ATT DU ÄR?

---

3) NATTFRIERI: FATTAR INGENTING (demo)

DET BÖRJADE SOM EN VÄNSKAPLIG FLIRT
MELLAN TVÅ FISKAR SOM FASTNAT I SAMMA INTER-NÄT
BÅDA SÖKTE STIMULANSER OCH INTRYCK
OCH KANSKE EN OSKYLDIG CYBER-TÊTE-À-TÊTE
SÅ BLEV DE UPPTAGNA PÅ LAND
DE SPRATTLADE OCH KIPPADE EFTER LUFT
DET GICK SÅ FORT ATT DE INTE HANN UNDAN
FÅNGNA MELLAN FÖRNUFT OCH OFÖRNUFT
DET ÄR INTE KLOKT
FATTAR INGENTING
JAG ÄLSKAR DIG
DÄR LÅG DE OCH VÄNTADE OCH UNDRADE
VAD SOM EGENTLIGEN HÄNT
EN PIRRANDE LYCKA BÖRJADE VAKNA
EN ANING OM ATT LIVET HADE VÄNT
EFTER ATT HA ÅKT SAMMA TRISTA FÄRD
LÄNGS SAMMA TRISTA JÄRNVÄGSSPÅR
SPÅRADE TÅGET UR OCH RÅKADE I SKEN
FASTÄN HÖSTEN KOMMIT VAR DET VÅR
DET ÄR INTE KLOKT
FATTAR INGENTING
JAG ÄLSKAR DIG
AMANTES SUNT AMENTES
ALIQUANDO ET INSANIRE IUCUNDUM EST
AMOR VINCIT OMNIA
DUM SPIRO, SPERO
DET ÄR INTE KLOKT
FATTAR INGENTING
JAG ÄLSKAR DIG

---

Vad är nu detta? Jo, eftersom jag nu packar ned min gamla ('gamla' är verkligen ordet, sa Bull - 'uråldriga' är ännu mer precist) inspelningsutrustning på obestämd tid (monterar ned 'Perch Alley Studio' som jag lite ironiskt kallat min lägenhet så fort det varit musikinspelningar på gång) så har jag snabbinspelat två demoinspelningar på två sånger som så småningom kommer att ingå i den sångcykel jag en gång för miljoner år sedan (eller ÅTMINSTONE 6-7 år sedan) bestämde mig för att en gång i livet skriva. "NATTFRIERI" som är sångcykelns arbetsnamn är verkligen ett långsiktigt projekt och jag är glad och nöjd bara den blir färdig före världens undergång. Men, som sagt var, eftersom jag nu knappast kommer att ha mycket tid och lust över till musikskapande och musikinspelande den närmaste tiden beslöt jag mig för att spela in de två sångerna i sångcykeln som var 100% klara. Jag erkänner att de är lite hafsigt inspelade rakt av (med lite halvtaskigt ljud) och det märks att jag inte övat in dem nog mycket, men strunt samma, det är ju ändå bara demoinspelningar.

---

Hur har veckan varit i övrigt då? Jo tack, inga attentat från kollapsande skivhyllor denna vecka ... iofs är det bara lördag idag och mycket kan ännu hända ... men det är knappast troligt. Nu börjar det blir tomt på stora möbler i min lägenhet. Idag skall jag få ny hjälp av kompisen Roger (nykär i en vacker japanska vid namn Toyota Corolla) med att frakta bort diverse kartonger, lådor och annat filijox. Mycket småplock är ännu kvar, men bland de 'riksviktiga' större sakerna som ännu finns kvar kan nämnas, sängen, datorn och televisionsapparaten ... och en minidisc med tillhörande skivor att lyssna på samtidigt som man plockar och stuvar undan, slänger och bär sig åt ... men snart skall även dessa saker försvinna från lägenheten ... så snart är jag inte 'online' längre. Det är nämligen så att modern inte har något internetsabbonemang, så när jag tillfälligt flyttat över till henne blir det inget mer bloggande förrän jag är på plats i den kungliga hufvudstaden om ... låt se nu ... MINDRE ÄN TRE VECKOR ... .... ... ... vad sitter jag här för? Dags att fortsätta med flyttbestyren!

Trevlig helg ... och gör som jag på söndagsmorgonen: åk INTE Vasaloppet, utan ligg till sängs med en stor kopp kaffe och njut av att se tusentals galningar med brädlappar på fötterna plåga livet ur sig.