till minne av Rulle (ca 15 februari 1994 - 4 augusti 2010)

Idag kom beskedet att min kära gamla kattkompis, den evige gentlekatten Rulle har åkt till himlen för att jama för änglarna. Rulle var en snäll katt, otroligt snäll, inte den mest framfusige katt kanske, men utan tvivel en gentlekatt ... han om någon förtjänar det epitetet.

Här ovan är ett foto från sommaren 2006 när han solar på moderns balkong. En avslappnad livsnjutare och en strålande jägare med världens högsta spinn. Dessutom snackade han gärna om han tyckte att den som snackade var någorlunda vettig. Vilket skulle bevisas nedan:

Hej då kompis. Mjau på dig!

Stilla dagar i Lule ...

... var namnet på en låt av Lulebandet Rekyl, och också en beskrivning av vad jag har genomlevt den senaste veckan. Jag tog nattåget från Stockholm förra lördagen och njöt riktigt ordentligt av resan - jag hade haft tur med min platsbokning och kunde breda ut min lekamen riktigt ordentligt under resan. Efter att ha ätit matsäck, löst korsord och tittat på några avsnitt av den engelska komediserien "Yes Minister" på min bärbara dvd-spelare så var jag vips framme i Luleå. Där fanns all den snön jag förgäves letat efter den här ynkliga vintern. Det var snö från Gävle och norrut ... nog kan vädergudarna vara orättvisa mot oss utvandrade hasafötter.

Jag möttes av min mor på Luleå tågcentral och vi tog bussen hem till hennes chateau långt ute på Hertsön. Rulle blev glad att se mig ... för de som undrade. Den gamle gentlekatten har nyligen fyllt hela fjorton år och nog börjar det märkas på honom ... men alltför skröplig är han ännu inte.

Apropå ålder ... ett av Luleås mest anrika hus är det där Fritz Olssons urmakeri och guldsmedsaffär hållit till sedan tidigt 1900-tal. Jag tyckte nog i somras när jag var i Luleå att fasaden på det stolta gamla huset skulle behöva få sig en finputsning, men naturligtvis valde de som bestämmer i Luleå att åter agera kulturskändare genom att besluta att det gamla huset ska rivas. Inavlade idioter! Med en vemodig suck valde jag att ta ett foto med min mobiltelefon på den gamla husfasaden ... den kanske inte finns kvar nästa gång jag återvänder.

Jag besökte min gamle vän Roger under måndagen och vi fånade oss och larvade oss som vanligt. Det är snart 28 år sedan vi träffades - men ännu har vi inte tröttnat på varandras sällskap. Jag får nog erkänna att det är vänner som Roger som jag saknar mest i hufvudstaden - vänner där man kan vara sig själv till 110%. Jag har svårt med det annars - tyvärr. Har tyvärr inte någon vidare social begåvning.

Åkte till Råneå på tisdagen och besökte min mormor. Hon verkade någorlunda piggelin, till min stora glädje. På onsdagen besökte min kusin Malin oss och hon hade hundarna Troja och Ferdinand med sig. Hushållets kattdam Jolie visade att hon kunde hålla en busig hund i schack och att hon inte var det minsta rädd för dessa stora monster. Var Killen och Rulle befann sig under Malins och hundarnas besök är dock en annan fråga. De hade väl något viktigt för sig.

Jag hade en del ärenden i Luleå under onsdagen och det var faktiskt den enda dagen då vädret inte var tipp topp. Annars var vädret kallt, klart och vackert. På onsdagen blåste det dock ganska mycket och jag kände att min stockholmska vinterjacka inte riktigt räckte till. Nå ... jag besökte bl a Christer Pettersson och hans musikcafé Musica och inhandlade lite vinyl - men framför allt fick mig en lååååååååång givande pratstund med en sann skiventusiast.

På torsdagen fyllde modern år ... jag ska inte säga hur mycket hon fyllde - inte rakt ut i alla fall. Det var hennes trettionde tjugofemårsdag, så det var verkligen dags för ett litet jubileum. Redan på tisdagen hade hon fått en födelsedagspresent från mig som hon uppskattade mycket - en stereoanläggning med vinylspelare, CD-spelare, radio och möjlighet att spela in på USB-minne. Senare under dagen kom min kusin Lina på besök. Hon har lovat att komma och besöka mig i Stockholm i april vilket jag ser fram emot mycket mycket mycket. På torsdagskvällen återvände jag till hufvudstaden och anlände under fredagen. Hemresan var väl inte lika bekväm, men vad kan man egentligen begära?

Jag kan konstatera att jag fick ut allt jag ville få ut av resan; träffa släkt, träffa Roger, träffa katterna, titta lite på Luleå, uppleva snö, och få med mig lite skivor tillbaka till storstaden. Som det heter på engelska; well spent time.

HÖSTLOVET NÄRMAR SIG ...

... och både idag och i morgon är jag ledig, eftersom ca 90% av mina elever är muslimer och eftersom Ramadan tagit slut i dagarna - vilket betyder muslimsk helg. Första gången jag haft någon glädje av Islam, vad jag kan påminna mig.

Men, som sagt var, höstlovet närmar sig och under detta kommer jag att åka upp till Luleå för att träffa släkt och vänner. Snön har enligt uppgift kommit till Luleå och jag har inte ens några vinterskor för tillfället - så jag lär nog bli illa tvungen att göra lite skoshoppande innan jag åker ... jag som hatar att shoppa kläder och sådana saker ... men mina blåa gympaskor lär inte gilla det norrbottniska underlaget. Nå, det skall bli skönt att få se sina gamla trakter igen och att träffa lille Rulle (som kanske inte känner igen mig), diverse släktingar, lite kompisar och mina skivor (skall försöka släpa med mig en del på återfärden ... skivor alltså). Dessutom lyckades jag fixa nästan misstänkt billiga tågbiljetter ... undrar om man tvingas gå ut och skjuta på???

Vad händer annars i den BeJiska tillvaron? Tja, när nöden är som störst brukar alltid något intressant hända. Jag börjar misstänka att jag trillat dit igen ... och fallit för en rödhårig lärare med en massa skivor ... nej, jag har inte blivit förälskad i min egen spegelbild - utan i en omåttligt trevlig tjej på andra sidan Atlanten. Vem har sagt att man skall göra det lätt för sig? Och naturligtvis är det alldeles för tidigt att säga vad detta skall leda till ... om det överhuvudtaget skall leda till något ... men nog är det både inspirerande och spännande. Något som kan behövas nu i höstrusket.

Sista dagen online ... på ett tag.

Ja govänner, datorn är tillbaka och fixad ... inte alltför många filförluster - förutom ett par dygns musik.

Jag vandrar mellan min gamla numera väldigt tomma lägenhet (knappast möjligt att se som 'hem' längre) och mitt tillfälliga läger i moderns lägenhet och städar ur och tömmer bort gammalt skräp. I dag kommer moderns kompis att hjälpa till med överflyttandet av de få kvarvarande tyngre sakerna (däribland säng, och diverse astunga överfulla flyttkartonger) och sedan är jag offline fram till och med flytten - då modern inte har något internetabbonemang.

Som synes har bloggen redan flyttat till Kista och snart kommer jag efter.

Rulle har redan övergivit mig vid det här laget - har inte delat min säng sedan jag tillfälligt flyttade över mitt nattläger till moderns lilla lägenhet ... men det beror förmodligen på att min hopfällbara tältsäng inte är bred nog för Rulles smak.

Tillbaka till kånkande och urstädande ...

Vi synes i cybern!

I morgon är det 28 februari ...

... om nu någon skulle undra. Och känner jag media rätt kommer det att snackas rätt så mycket Palme-mord, då det är på dagen (eller rättare sagt: på kvällen) tjugo år sedan Sverige miste sin oskuld. Jag minns själv natten mot lördagen den 1 mars 1986 och när jag första gången hörde att Palme skjutits ihjäl. På den tiden hade jag alltid i gång nattradion, då jag inte kunde sova utan att det småspelade lite i bakgrunden. Så vaknade jag till just när nyheterna kl 2.00 började läsas, och lite halvsovande hörde jag den fasansfulla nyheten ... men jag reagerade inte nämnvärt, då jag utgick från att jag drömde, då det hela var så osannolikt. Men när nyhetsutsändningen var över var jag såpass vaken att jag beslöt mig för att stiga upp och stänga av radion, då jag naturligt nog inte tyckte att den typen av nyheter var nog sövande ... :-S. Sedan vaknade jag till tidigt på morgonen och hämtade morgontidningen och fick bekräftat att jag trots allt inte drömt. Klockan 8 skulle morgonprogrammet "Go'Morron Sverige" med Fredrik Belfrage börja (det var ju endast på lördagar som det var morgon-tv på den tiden), som jag alltid tittade på (var otroligt morgonpigg som barn :-S). I stället sändes en kortfattad och mörkögd nyhetssändning om nattens händelser (med en märkbart berörd Ewonne Winblad i nyhetsankarstolen) - "Go'Morron Sverige" var inställt ... och på radion spelades det sorgemusik hela dagen. Jag kommer mycket väl ihåg det eftersom jag och min mor åkte ut till morföräldrarnas sommarstuga i Laduviken för att fika, ha det trevligt, inspektera den nybyggda vedbastun som morfar hade byggt, samt njuta av en vacker vårvinterdag ... men det var ändå en ganska dämpad stämning. Nå nog om Palme och Palmemordet nu ... det kommer att pladdras alldeles tillräckligt om den händelsen ändå i morgon.

Istället tänker jag berätta den egentliga orsaken varför vi åkte ut till sommarstugan trots att snön fortfarande låg djup ... min älskade mor fyllde nämligen år dagen före ... dvs 28 februari. Så för mig har 28 februari i stället alltid varit en dag att fira - även om hon själv inte firar särskilt mycket numera. Jag skall inte säga hur mycket hon fyller, men hon brukar alltid påstå att hon fyller 25 (och blir sååå belåten när folk tror på henne - och måste naturligtvis alltid påpeka just detta för sin härdade son). Jag kunde dock kontra häromveckan då en (troligen ganska skumögd) chatbekant tyckte att jag såg ut som om jag var 22 år gammal. Nåja, webbkameror har ju ingen vidare upplösning :-S. Nå, sk-t samma, modern brukar alltid påstå att hon fyller 25 år, och i år stämmer det nästan ... siffrorna är rätt, men ordningen på siffrorna är lite eljest ... tänker alltså inte avslöja hennes ålder, då man inte talar högt om sådana saker. Men, men, men ... känner man sig som 25 så är man välan för böfvelen 25!

Det är naturligtvis omöjligt att med korta ord beskriva vad modern betytt under alla dessa år, men hon är en fighter som jag beundrar och respekterar på alla möjliga sätt. Det har nog inte alltid varit så lätt ... under mina tidiga uppväxtår fick hon lära sig att uppfostra en son helt på egen hand utan ens en antydan till hjälp från min smitare till far - ofrid över hans minne, eller hans inskränkta släkt. Hon fick stå ut med en son som hittade på både ett och annat under några ganska tuffa år, men å andra sidan har de senaste 20 åren varit tämligen harmoniska. Eftersom hon var ung när jag föddes har vi aldrig egentligen haft det där vanliga moder/son-förhållandet, utan vi är snarare världens bästa kompisar. Hon har alltid ställt upp i alla väder och jag litar hundraprocentigt på henne och vi kan föra en fullständigt uppriktig och öppenhjärtig dialog om alla möjliga ämnen - vilket tyvärr inte alla kan göra med sina mödrar - jag blir ofta förskräckt över hur spända förhållanden mellan vuxna och deras föräldrar kan vara. Men så är inte fallet mellan oss ... inte på något sätt.

Snart flyttar jag in tillfälligt hos henne då jag tömt lägenheten och skall hålla på med den trevliga sysselsättningen "städa ur" - innan det är dags att åka vidare i livet till sydligare breddgrader. Jag har också fått lov att förvara skivsamlingen (och lite andra grejor) hos henne, innan det blir möjligt att i portioner skicka även den söderut. Hon klagar inte. Hon har däremot tidigare klagat på att JAG har alla bra skivor i familjen, så nu får hon vara barnvakt åt dem ett tag. Dessutom flyttar ju Rulle till henne när jag reser söderut och det är en mycket bra lösning, då Rulle var 'hennes' katt ('min' katt var Alban) innan jag flyttade till Hedenäset för att gå utbildning där och jag flyttade till min nuvarande adress. Hennes katter Killen och Jolie (i knät på modern på fotot) lär reagera annorlunda inledningsvis: Killen = "Oj, va skoj! Farbror Rulle är här!" och Jolie = "MORR! Ännu en kattherre man inte har någon nytta av!". Men efterhand lär även Jolie smälta för gentlekatten Rulle, ty det gjorde hon när han bodde hos dem när jag var i Kista.

Nä ... nu får jag sluta blogga för i kväll! Och jag passar på att i förväg utropa ett femfaldigt 'lefve' till världens bästa morsa! Hon lefve ... HURRA HURRA HURRA HURRA HURRA!!!!!

Grattis!

Rulle leker konståkning.

Ikväll har jag sannerligen gjort mig förtjänt av mitt lördagsgodis ... om jag får säga det själv ... och det får jag. Hela dagen har jag burit hela vinylsamlingen och alla mina stenkakor (enligt aktuell diskografisk statistik: 1678 LP, 612 singlar/EP, 704 stenkakor) ned för mina trappor (eller rättare sagt min trappa - bor en trappa upp) och in i kompisens bil - sedan ur kompisens bil och upp för moderns två trappor och sedan placera skivorna i lagerbokhyllan jag burit över (utan bilhjälp - f-n vad många parenteser det blev här - min svensklärares enda klagomål på det jag skrev var att jag överanvände parenteser ... hmm ... vart var jag?) tidigare i veckan. Detta var samma lagerbokhylla som försökte ta livet av mig i måndags, men nu är nya och ordentliga krysstag införskaffade och fastskruvade.

Nu får jag se om jag får vinylabstinens. Apropå abstinens, så höll jag på att få Luleabstinens för några dagar sedan (vilket är lite oroande då jag ännu inte har lämnat Luleå), när jag såg en härlig dokumentär om den förståndshandikappade Luletjejen Sara Granström som gick på TV - ni kanske såg den? Om inte missade ni en värmande och välgjord dokumentär. Vid sidan av att bli förtjust i den mysiga flickan (som jag känner igen från Luleås gator) så fick man se åtskilligt av Luleå i bakgrunden (hoppas inte Munin såg dokumentären för då fick hon väl spunk), däribland Gammelstad med kyrkbyn och medeltidskyrkan, men jag såg även den viadukt där jag själv promenerat över hundratals gånger och där Galina och jag halkade runt samma kväll hon kom till mig i Luleå. Luleå är ibland så oerhört vackert ... men man kan inte leva på skönhet allena ... och det känns som om Luleå gör det, och som om Luleå så småningom kommer att bli Sveriges vackraste vrak. Så himla synd. Luleå förtjänar bättre.

Nå ... Skivorna borta alltså ... Dessutom har jag fimpat såväl min nedsuttna gamla dunderfula läderfåtölj som mitt gamla tunga och fula köksbord och även min gamla och (visserligen sköna, men ändå tämligen) slitna soffa - vilket gjort att Rulle stirrat på mig aningen förfärat. Nå, jag har soffkuddarna kvar som han kan få sova på om han vill. Men de senaste dagarna har Rulle kommit på att det är riktigt roligt att rusa omkring som en galning (mina fingrar höll på att skriva 'galina' automatiskt, vilket inte var meningen - visar bara vart alla mina tankar ligger) i hela lägenheten, jama högt, skutta omkring, leka med sina möss, springa och tvärnita, osv osv osv ... så mycket golv att leka på utan att en massa dumma möbler står i vägen. Särskilt köksgolvet som är lite glatt är populärt hos den evigt unge Rulle-Bulle. Jag vet inte om han försöker låtsas att han är Irina Slutskaya eller vad han sysslar med, men roligt det har han ... och jag blir så glad varje gång han får sådana här kattfnattryck, eftersom det är ett gott tecken på att det fortfarande finns vitalitet i kattrackarn. Glädjen blir inte alltför mycket mindre bara för att han får kattfnattryck halv fem på morgonen - det bjuder jag på ... Rulle busar och leker alltid på ett sådant sätt att han inte stör den som vill sova.

Vinylen borta alltså, men å andra sidan har jag fått tillbaka min hett saknade minidisc som gick sönder i slutet på förra året och som har legat inne för service sedan dess. Utdömd. Men tack vare min försäkring har jag fått en ny som fungerar. Det enda jag behövde betala var självrisken på 195 kr - no problem! Den minidiscen är ett av mina bästa köp, då jag dels använder den till mina inspelningar och även använder den som extra hårddisk till datorn. Att jag saknat den är m a o inte helt omöjligt att förstå.

Nä, nu lägger jag ned skrivandet för ikväll, tittar på bronsmatchen och smaskar lösviktsgodis.

G'afton.

RULLE FYLLER 12 ÅR!

Nu vet jag inte det exakta födelsedatumet, men jag vet att det var någon gång i mitten av februari 1994 som Rulle föddes. Han föddes hos grannarna i lägenheten ovanför den jag bodde i och flyttade vid två månaders ålder till grannarna i lägenheten mittemot. Han blev redan från första början bästa polare med 'min' katt Alban som var ett år äldre. Tyvärr flyttade Rulles familj till Göteborg kort därefter, men de flyttade tillbaka till Luleå ett år senare. Då hade dottern i familjen blivit allergisk mot katter och modern tog med glädje hand om honom. När hon sedan flyttade till Hedenäset 1998 tog jag hand om Rulle - vilket inte var några besvär alls, eftersom han gick så bra ihop med Alban - och sedan dess har Rulle bott hos mig. Snart flyttar Rulle åter till min mor, eftersom han inte vill följa med när jag flyttar söderut. Inga problem för Rulle - han trivs bra bara det är någorlunda lugnt, han får mat och gos och det lär han utan tvivel få även i framtiden hos sin matte.

...

Vad jag ville komma till är att: Rulle fyller i dagarna 12 år, men han har kvar sin ungdoms hälsa och mjukhet och ser inte ut att vara en dag över fem år. Bilden jag lagt in i bloggen har jag tagit med kameran i min mobiltelefon och jag använder den som bakgrundsbild ... eftersom det är ett så fint motiv.

Grattis Rulle!

Gräddtårta med tonfisk och köttfärs är beställd hos Holms konditori.

Lite självbelåten idag ...

Rulle är gosesjuk - tidig torsdagskväll ...

Visst! Jag erkänner! Jag är en aningens självbelåten idag och det efter att ha löst ett tekniskt problem med datorproblem, och eftersom jag inte har något sinne för tekniska frågor i samband med datorer har jag all rätt (enligt mina egna strikta regler) att vara en aning självbelåten. I går kväll, strax före jag och Galina satte oss ned och tittade på T2 tillsammans (vilket gick alldeles utmärkt trots att det är 921 km mellan våra soffor - vi pratades vid per telefon under reklampauserna - tack och lov för reklamkanaler - det sista var en mening jag aldrig trodde att jag någonsin skulle skriva) hade min webbkamerasida börjat krångla och när jag satte mig och tog mig an problemet efter filmen kraschade webbkameraprogrammet helt och hållet. Så började en lång och tröstlöst irriterande process med avinstallationer av diverse program, omstart efter omstart och först när jag installerade en äldre (eller möjligen nyare) version av samma program lyckades jag få liv i min webbkamerasida igen ... Äh PUH! Och när jag tittade på klockan såg jag att klockan var två och att jag borde gått och lagt mig för länge sedan ... men jag är den typen som inte kan gå och lägga ett problem åt sidan innan jag har löst det. Medfödd defekt antar jag.

Så det var med trött huvud men ganska belåtet hjärta som jag kröp i säng och sov som en stock en bra bit in på förmiddagen - och det känns faktiskt lite bättre idag. Fortfarande ganska hostig (men nu börjar slemfanskapet komma upp i alla fall) och småtrött, men det går definitivt åt rätt håll. Min sovmorgon gjorde mig nog gott tror jag ... eller så är det "raringen" Arnolds förtjänst (epitetet knyckt från luden kolja).

*asg* By the way, jag blev full i skratt när jag steg upp i morse/förmiddags och kollade om någon fotat mig under natten (vilket man gör genom att klicka på ikonen som ser ut som ett vykort), och det fanns två nya foton i fotoalbumet. Ett trivsamt där jag låg med bar rygg åt kameran och sov med Rulle liggandes bredvid - så sött och fint ... schå dan (jämtländska, betyder ung. 'titta här'):
... men så fanns ett annat som jag kände mig tvungen att censurera (det är ju trots allt en barntillåten webbkamerasida): ett där jag kliar höger skinka och därmed exponerar ett stycke herrarsel. Inte för att jag är särskilt pryd, men det finns ju en chans att någon bigott amerikan anmäler min webbkamerasida för att vara osedlig - och eftersom det är en amerikansk server som webbkamerasidan ligger på, så tog jag det säkra före det osäkra och raderade bilden från sidan (naturligtvis efter att först ha sparat den på min dator ;-P). Man kan se hur många som har tittat på fotot i fotoalbumet, och en kul detalj (som visar vad som går hem bland webbkamerafluktarna) var att det förstnämnda fotot hade kanske ca 10 personer tittat på, men den numera bortplockade bilden hade ett fyrtiotal personer hunnit titta på innan jag plockade bort den. Destination Moon ...

Det har snackats om ett superkallt (kallare än minus tjugo) och superblåsigt (över tiosekundmeter) veckoslut. Tur att man är sjuk och slipper gå ut ...

---

RIP Östen Warnerbring.

Sjukdomsbloggpost nr 2

OK, jag lovade ju för ett drygt halvår sedan att ge tusan i att skriva bloggar om sjukdomar och sådana saker, men när jag skrev en sådan för ett drygt halvår sedan konstaterade jag ju att: en gång är ingen gång. Nåväl ... två gånger: GÅNG GÅNG! Uselt och åldrigt skämt, jag vet ...

Först och främst: Krånglet är inte borta, men får anstå till slutet av månaden. Just nu är det inget jag kan göra. Jag spenderar dagarna framför min dator och söker arbete och planerar inför framtiden och försöker låta bli att känna efter alltför mycket hur det känns. Min älskling har via telefon givit mig order att bara ta det lugnt och inte sitta så mycket framför datorn, men om jag bara skall sitta (eller ligga) still och vänta på att bli frisk kommer jag att bli tokig.

En sak är dock säker, denna förkylning är nog en av de kraftigare jag har haft. Inte för att jag snorar eller nyser särskilt mycket, feber och yrsel kan jag också ta, men rethostan och luftrörsproblemen är inte roliga. Och jag tror knappast att en simpel bacillusk kunnat ställa till det så här, utan det är säkerligen ett virus ... synd att man inte kan ha lika bra virusskydd på sig själv som man har på datorn. OK - inget mer sjukdomsgnäll nu ... folk som gnäller när de är sjuka skall man: "bunta ihop och slå ihjäl bara ... en ska int va blöt!" (Gamlin & Wolgers, 1968).

Några tröster (hur i allsin dar lyder pluralformen av substantivet 'tröst'?) i bedrövelsen är att jag vet att det finns en framtid ca 921 km längre söderut och att jag är efterlängtad och saknad där. Att höra min älsklings röst per telefon är som balsam för själen (sliten liknelse, men ändå adekvat) och dessutom fick jag igår återigen träffa min kära katt Rulle som de senaste tolv dagarna bott hos modern och tydligen trivts bra. Han verkade dock väldigt glad att vara tillbaka och sover på sin älsklingsplats på sängen ... strax söder om huvudkudden.
Skönt att inte vara totalt ensam efter att ha spenderat en vecka i ständigt trevligt och livligt sällskap. Nu skall jag titta runt lite i era bloggar och kanske skriva något litet här och var om jag känner att jag orkar.

Återigen ... ni är bäst!

Å GALINAS VÄGNAR ...

Galina har skickat en rysk julhälsning riktad till alla vänner i cybern och bett mig publicera den i min blogg ... okey dokey!: "Alla mina och BeJis fina cybervänner, jag önskar er en riktigt God Jul: må alla era önskningar slå in (ju, Soulway - ALLA!:D). Kramar till er, ni är - i ryska termer uttryckt - salt på mitt livs bord.:)"

Ja, varför inte? Ännu är det ju inte tjugondag Knut, så än behöver väl inte julen dansas ut.

Det har varit en lång dag fylld med pappersexcersis och diverse ärenden, och just nu sitter jag (nyvaknad efter att ha somnat till 'Färdknäpp' - vilket visar att jag var trött, eftersom jag gillar farser) och räknar kallt med att kommande natt kommer att bli en tämligen sömnlös sådan. Jag räknar med att ligga och vrida mig och vara full av diverse tankar hela natten - många nätter har varit på det sättet de senaste månaderna, men det gör inget eftersom det är så glada tankar som snurrar runt - så passa på att sitta förtrollade och studera världen genom det tittöga som min webbkamera utgör i kväll, i natt och i morgon - för sedan blir det av naturliga skäl en paus i webbkamerandet ... och det beror inte enbart på att Galina är rädd för att jag kommer att bli tvungen att ändra inställningarna i min webbkamera till 'adult', utan snarare på att hennes dator nog skulle få ett slaganfall om jag försökte använda det systemkrävande webbkameraprogrammet på den - dessutom saknas den fordrade usb-ingången. Ajaj. Men så här såg jag ut i går när jag pratade med G. på telefon - naturligtvis med Rulle vid min sida.


Webbkameran lyckades fånga in ganska mycket harmoni och lycka tycker jag nog ...

Jag känner mig lite ensam eftersom den gode Rulle har åkt till modern och hennes katter Killen och Jolie, men den ensamheten är ju tämligen tillfällig. När jag läste Galinas 'anonyma' kommentar till förra bloggposten insåg jag på nytt vilken sanslöst fantastisk kvinna jag har träffat och vilken otrolig tur jag har haft - och om bara ett och ett halvt dygn får jag åter träffa henne. Denna gång känns det inte lika nervöst som förra gången, utan denna gången är jag redan nu helt säker på att det blir en fantastisk vecka - och det kommer ganska lägligt. Resan blir lång, men jag är säker på att den inte kommer att kännas lång, eftersom jag vet vad som väntar. Eller hur, producenten? :-).

Inget egentligt 'schema' över vad som kommer att hända kommande vecka finns (åtminstone vad jag vet - jag vet inte vad G. har tänkt - I'll just go by the flow...) men visst vore det roligt att träffa någon eller några av er IRL, och om någon kommer har något ett konkret förslag om datum, tid och plats eller dylikt så går det bra att vända sig till mailadressen som finns på min 'egentliga' hemsida. Alltid skall väl något gå att ordna - skam vore väl annars.

Nu avslutar jag denna bloggposten med att säga att det KANSKE blir någon bloggpost skriven i storstaden - det beror till viss del på hur mycket tålamod jag orkar ha med värdinnans gamla dator, men också naturligtvis på att jag förmodligen kommer att ha en del annat att pyssla med. ;-)

Anyway ... vi synes så småningom igen i cybern ... IRL också?

FEM DAGAR KVAR ... (vänta lite ... har jag inte redan skrivit en bloggpost med det namnet en gång i tiden?)

I mörkret skymtar en Björn på mage och en Rulle som trängs om soffutrymmet.

Ja, för alla som ännu inte räknat ut det, så kan jag tala om att jag under natten mellan lördag och söndag (eller kanske rättare sagt: när det ännu inte riktigt är morgon ... varför skulle annars Himlens Ljus muttra?) anländer jag till Stockholms Central efter en lång resa som inleds med bussfärd mellan Luleå och Sundsvall, och sedan blir det tågande från Sundsvall till Stockholm. Tågresan ser jag fram emot, eftersom jag alltid tyckt om att åka tåg (och dessutom inte gjort det särskilt ofta), men bussresa på åtta timmar är ingenting som jag drömmer om ... (jag minns med lätt fasa en inte särskilt skön bussresa mellan Luleå och Härnösand för drygt tio år sedan) ... men med tanke vad som väntar vid ankomsten ... med tanke på guldet som väntar vid regnbågens slut så lär nog denna resa bli trevligare. Frågan är vad jag skall ta mig för under bussresan. Tyvärr är min älskade minidisc inlämnad på service, så den kan jag inte använda ... sova borde jag väl göra, men jag känner på mig att jag kommer att vara alldeles för uppspelt för att kunna sova ... och dessutom sover jag alltid dåligt på resor. Läsa kanske? Tja, då får det nog vara något lättare i så fall ... Krapotkins 'En Anarkists Minnen' som länge stått och stirrat uppfordrande på mig från bokhyllan får nog stå kvar även denna gång ... ... ... undrar om jag inte kommer att sitta och skriva, för DET är något som jag kan göra även om jag sitter på en lite skakig buss ... och med skriva menar jag FÖR HAND ... inget laptoppande här inte ... jag har några idéer som jag kanske skulle passa på att skriva ned. Eller kanske jag bara njuter av utsikten ... problemet är att utsikten ända fram till Umeå är så otroooooligt tråkig, och när jag kommer till underbart vackra Höga Kusten har det nog redan blivit mörkt. Tja ... det löser sig nog. Men visst har jag resfeber ... jag är ingen berest människa (har aldrig ens varit utanför Skandinavien/Norden) och senaste gången jag befann mig söder om Norrland (som nota bene tar upp två tredjedelar av Sveriges yta) tror jag var 1992 då jag under några dagar befann mig i pittoreska Horred. I Stockholm har jag inte satt min fot sedan 1990, och stannat längre än en dag i Hufvudstaden har jag inte gjort sedan 1985 ... så då är det väl dags nu. Jag har i dagarna kommit att tänka på att jag aldrig varit i södra Sverige vintertid ... så det skall bli intressant. Nå, nog om detta.

Det här med webbkameror är egentligen inte riktigt klokt. Jag skaffade min webbkamera för en halv vecka sedan och sedan jag lade in en sk besöksräknare på min webbkamerasida (besök bara ... era fluktisar ;-P) sent igår kväll har jag fått över 750 (!!!!!!) besök till sidan ... och med tanke på vad lite som händer på sidan (jag sitter och jobbar vid datorn, jag pratar telefon, jag tittar på tv, jag sover, jag gosar med Rulle etc) så är det ganska häpnadsväckande ... dessutom såg jag idag att det fanns en gästbok på webbkamerasidan. Det hade jag inte sett tidigare, och jag såg att såväl Soulway som Aniara och dessutom en fransman och en amerikan varit inne och kommenterat mina inte särskilt intressanta (eller fotogeniska) sysslor. Jag som alltid månat om mitt privatliv har nu blivit en riktig webblinslus ... varthän skall det bära? Numera verkar jag göra allt för att få uppmärksamhet ... rena rama Linda Rosing ... :-S ... Tja, jag antar väl att jag ledsnar så småningom ...

Slutligen några kommentarer till några av mina älskade bloggarvänner. Först och främst: JAG ÄLSKAR ER! (Galinas vana att skriva 'I love you' till höger och vänster har smittat av sig tror jag). Utan er vore jag bara en uttråkad och halvdöd torrboll.

Och så några kommentarer till kommentarer (jag hinner inte och orkar inte svara i respektive bloggar just nu i alla fall, så då tar jag det här istället):

Soulway önskar sig ett utvik, och verkade hoppa till i datorstolen i sin skrivarlya när det skymtade lite bröstbehåring mellan skjortsnibbarna på mitt dimmiga nyårsfoto. Jag får erkänna att det är ganska fint för egot att bli lite betraktad som köttstycke då och då. Visst, visst, visst blir jag glad när någon tycker att jag skriver bra och så, men det har jag redan papper på att jag kan, och visst blir jag glad när någon tycker om min musik, men det är något alldeles extra med kommentarer om utseendet - kanske för att jag definitivt inte är van vid att få dem ... fast av någon anledning har jag börjat vänja mig så smått. Underbara Soulway har ingen skam i kroppen (och det är precis så det skall vara) och har kommit med lite skamliga förslag under månadernas gång (bl a förslag om att byta sängplats med Rulle - detta var FÖRE Galinas och min kärlek var 'officiell'). Efter att ha läst Soulways utviksförhoppning föreslog Galina när hon och jag pratade i telefon att jag skulle skicka ett nakenfoto till Soulway ... och jag kan ju inte gärna säga något annat än att hon vid det här laget sannerligen har gjort sig förtjänt av ett sådant ... jag skall fundera lite närmare på saken ... fram tills dess får hon väl kika på min webbkamerasida när den är 'online' ... det kanske snabbt skymtar förbi några kvadratcentimeter naken hud då och då på de blurriga videobilderna ... men sitt inte klistrad framför datorn HELA tiden och flukta. Ut och njut av den underbara naturen, gärna medelst brädlappar på fötterna (sk skidor).

Jenny! Visst vet jag att en viss bloggiblogg bor i Stockholm - till och med ungefär VAR i Stockholm, och det vore faktiskt enormt roligt med ett IRL-möte också - man kan lugnt säga att jag haft väldigt goda erfarenheter av att möta bloggare IRL (visserligen har jag bara träffat EN - men som jag träffade ... :-O). Jag får erkänna att jag kännt mig LITE isolerad som bloggare här uppe i norr, eftersom jag bara kommit i cyberkontakt med TVÅ andra bloggare i Norrbotten under den här tiden, men i 'Knapsujänkää' verkar bloggare växa på trän. Nå, för att återgå till Jenny (som var en av de första som regelbundet skrev kommentarer i min blogg) så kan jag bara återgälda komplimangerna: Du är en sällsamt trevlig tjej, som alltid har något fint att skriva både i din bloggiblogg och i kommentarer. Du verkar alltid vara glad och entusiastisk och lika glad som jag blir av dina kommentarer i min blogg, lika glad blir jag av att besöka din blogg. Jenny har också varit en av de som gladast applåderat när jag lagt in något nytt foto av mig själv (vad var det jag sa om denna medicin för egot?) och jag kan bara säga att jag applåderar lika glatt (men lite tystare, för jag är dock fortfarande en ganska blyg person - tro't eller ej!) när Jenny numera tämligen lägger in en bild av sig själv i sin blogg - för hon är en mycket grann tjej! Jag tackar för första 2006-kramen och bugar för de fina orden, och nog tusan borde det väl kunna ordnas att några bloggare i Stockholmstrakten kunde mötas. Galina och jag har redan för några månader sedan småpratat om att träffa bloggare IRL när jag kommer till Stockholm - och när Galina blir sugen på IRL-möten, då brukar de äga rum också. Fråga t ex Mattlo.

Naturligtvis kunde jag ha menat Munin när jag valde en söt brunett som väderflicka, men om sanningen skall fram var mitt val väl mer inspirerat av en annan söt brunett (som inte kan kallas fd Lulebo, men dock fd Älvsbybo - alltid något). Jag skulle kunna skriva lika mycket glatt om Munin som jag gjort om Jenny och Soulway - Munin och jag - we go waaaaaaaay back - ända till februari 2005 - eller vi kanske till och med sprang ihop på området Tuna i Luuule någon gång för fruktansvärt länge sedan. "Snyggaste och bästaste Lulebon" .... ÄSCH! Jag törs ju inte käfta emot när Munin kommer med komplimanger för då slutar det med att man får en hård cyberkänga i nacken (tro mig, jag har gjort misstaget en gång i tiden - före bloggareran). Det var alltså Munin som lärde mig att ta emot komplimanger - något jag var dålig på tidigare (pga ovana), även om jag aldrig haft svårt för att GE komplimanger. Så ... Munin ... så här i efterhand ... tack för den cyberkänga du gav mig för ungefär åtta-nio månader sedan - jag behövde den! Och nog vore det väl skam om inte ett IRL-möte skulle gå att ordna här också så småningom!

Det finns många andra som förtjänar att få ta emot mitt utrop: JAG ÄLSKAR ER! Men nu är det så sent och jag skulle ha lagt mig för läääääääääääääääääääääääääääääääääääääääänge sedan. Dessutom har datorn krånglat något guförbannat och varit trögare än en Kalixbo i en tunna sirap under tiden jag skrivit denna bloggpost ... jag misstänker att datorn fått oönskat besök ... nej, inte Jehovas vittnen, men eventuellt något virus. Men nu är jag tröttare än en Göteborgsvits och håller på att ramla ihop av matthet. Så därför slutar jag här och kryper till kojs ... skall upp tidigt i morgon bitti för det är mycket som skall göras.

Som sagt var ... fem dagar kvar!