LULEÅ VINYL RECORDS DECEMBER 2014

ÄNGESBYN RECORDS

EN ANNAN ANNANDAG ....

För tio år sedan var det en annan annandag och en annandag som många minns med sorg och förtvivlan. Min annandag 2004 handlade mest om att jag och min mor besökte min mormor i Råneå, en tradition för oss den dagen. På vägen dit hördes det tal om en katastrof i Asien, dels på stan men också i radiosändningar, men jag kan inte påstå att jag direkt tänkte på det hela innan jag återvänt hem till min lägenhet på Abborrgränd på Hertsön i Luleå. När jag knäppte igång den gamla trogna fjortontummaren av märket Philips och den något nyare (men dock gamla) datorn och den nyare internetuppkopplingen så började jag förstå att något förfärligt hade hänt på andra sidan planeten. Veckorna innan hade jag och min studentkamrat Maria T ägnat en massa energi åt att få vårt examensarbete någorlunda färdigt och redo för opponeringen i början av januari 2005. Marias dotter skulle resa till Thailand och plötsligt visste Maria inte om hennes dotter hade råkat ut för tsunamin. Efter många om och men fick hon tag på henne, men då befann hon sig på andra sidan Thailand och hade inte ens sett vad som hänt på nyheterna. Det var bara MTV som betittades på den TV:n som fanns i hennes närhet. Det måste dock ha varit några väldigt oroliga timmar innan det stod klart att inte hon blivit drabbad. Vad jag vet har ingen jag känt dött i katastrofen, även om jag inte kan veta säkert än i denna dag. Dansbandet Flamingokvintettens relativt färske pianist Fredrik Strelvik dog i katastrofen och även hans familj, men det var ju bara en av ett otal katastrofer och tragedier som drabbade oss i samband med tsunamin. 

En annan annandag, sex år senare, på morgonen dog min mormor på ett vårdhem i Råneå. Det var väl ingen chock, särskilt som jag redan på julafton fått rapporter om att slutet närmade sig, men döden tar en ändå alltid på sängen när den drabbar en. 

Idag har det varit en annan annandag, och jag vet inte vilka tragedier som drabbat landet idag, då jag inte direkt brytt mig om nyhetsrapporteringen nu under min julledighet. En kall annandag och på eftermiddagen började lovikkavantar ramla från himlen i form av stora snöflingor. Själv kryper jag nu i under täcket och konstaterar att ännu en annan annandag har passerat. Detta var väl inte en av de mest minnesvärda, men den har åtminstone inte orsakat några tårar. Det kan man inte säga om de tidigare annandagarna jag skrev om. 

JUL I NORR

Jag sitter just nu på nattåget som rullat ut från Stockholms Centralstation för en stund sedan och bör snart vara i Uppsala. Det är dock inte målet med resan utan det är till Luleå jag ska. Ja, surprise, surprise, det är ju bara dit jag brukar åka. Det är dock länge sedan jag åkte i juletid, senaste gången var faktiskt 2006, samma år jag flyttat till Stockholm. Då beställde jag resan redan innan höstlovet, men med facit i hand så kanske jag skulle ha stannat hemma. Jag blev i vilket fall som helst inget trevligt sällskap då jag ägnade i stort sett två veckor åt att sova. Efter mitt första alltför köriga halvår så var jag helt enkelt utmattad. Därför har jag sedan dess hållit mig hemma och vilat över julhelgen sedan dess, men i år tänkte jag att det var dags att uppleva julen norröver igen. Jag är trött den här gången också men inte lika utmattad till kropp och själ. Tvärtom har det varit en bra och stimulerande höst och jag har trivits bra med mitt jobb och då gör det mindre att det ibland blir tröttsamt i höstmörkret. 

Jag fyllde 40 för några dagar sedan och det är ju i sanning en pseudohändelse men det var ändå en dag jag kommer att minnas länge, så jag blev ordentligt firad av elever och kollegor. Då jag och min kollega ordnat ett juluppträdande med fyra årskurser och då uppträdandet ägde rum den sk högtidsdagen så genomförde min kollega en kupp och lät alla elever på skolan och all personal sjunga "Ja må han leva" samtidigt som jag stod kvar på scenen och försökte undvika att dels flyga in i bakre scenväggen av draget och samtidigt undvika att fälla en rörelsens tår. Mäktigt var det i alla fall. 

Känner jag mig gammal då? Nja, det kan man väl inte påstå. Jag känner mig inte ung, men det har jag väl aldrig gjort, men jag känner mig inte redo för graven heller. 

RING KLOCKA RING INTE OSS, VI RINGER ER ...

Det är lustigt att poeten Alfred Lord Tennysons mest kända dikt i Sverige är Nyårsklockan då den alls inte innehar samma ställning bland Tennysons verk i andra länder, hemlandet England inkluderat. När man studerar "Ring Out, Wild Bells" som originalet heter, så kan man konstatera att översättaren tagit sig ganska stora friheter med Tennysons dikt. Edvard Fredin hette översättaren och han var en dramatiker, översättare, skådespelare och teaterrecensent som under sin korta livstid (han var bara 32 år när han dog 1889) hann med åtskilligt med översättningar. Han översatte också bland annat Marseljäsen till svenska. När jag läser Tennysons original så kan jag inte säga att jag får samma känsla som när jag läser (eller hör) Fredins svenska version. Förmodligen för att den av gammal tradition blivit en av de mest kända dikterna i Sverige under de senaste 100 åren. Anders de Wahl som började läsa dikten på Skansen redan på 1890-talet var då en lovande ung skådespelare och när han läste dikten för sista gången från en radiostudio på 1950-talet, räknades han som en av Sveriges mest firade skådespelare genom tiderna. Jag har inte blivit klok på om traditionen att läsa Nyårsklockan fortsatte efter de Wahls död, men det verkar som om det var i samband med att SVT började sända från Skansen på 1970-talet som Nyårsklockan återupplivades. Då med den magnifike skådespelaren Georg Rydeberg, som efter sin död ersattes av Jarl Kulle, en annan av svensk skådespelarkonsts stora röster. När han gick bort minns jag att jag tänkte, att den perfekte ersättaren vore Jan Malmsjö. Nu fick istället Margareta Krook uppdraget, och naturligtvis var det ett inspirerat val, men när även hon lämnat oss fick Jan Malmsjö chansen. Hittills har alla Nyårsdiktsuppläsare avgått med döden, men nu har Jan Malmsjö meddelat att han vill att någon annan tar över, och det får man ju respektera. Min första tanke blev: vem ska nu ta över? Jag insåg att utbudet av skådespelare och artister av de Wahls, Rydebergs, Kulles och Malmsjös kaliber är begränsat. Egentligen fick jag bara två namn i huvudet: Johan Rabaeus och Tomas Bolme. De skulle jag mycket väl kunna tänka mig skulle göra ett alldeles utmärkt jobb. Tyvärr är det väldigt glest bland de riktigt stora svenska skådespelerskorna och jag kan inte komma på någon som skulle kunna göra ett lika bra jobb som Margareta Krook. Hur som helst, vad läser jag då i tidningen? De har givit uppdraget till den stelt uppblåste och okänslige Loa Falkman. De kunde lika gärna ha valt Blondin-Bella.

FLITIG HELG!

Ja, detta bör nog ses som en av mina flitigare helger på länge. Varför inte avsluta den med att dessutom skriva ett blogginlägg? Sagt och även gjort! 

Var rätt så rejält trött på fredagskvällen och sov ganska oroligt och hade en rätt så imponerande huvudvärk framåt morgonen, men den botades snart, så jag tog mig en långdragen sovmorgon - sömn brukar hjälpa. På lördagen hade jag egentligen tänkt vara plikttrogen och rätta prov, uppdatera matriser, bedöma inlämningsuppgifter - och annat arbetsrelaterat, men jag fick istället ett ryck och tog en sväng in mot Hornstull där jag fått höra att det skulle finnas en skivaffär jag inte kände till, och jajamen på Hornsgatan fanns MJ Retro - inte konstigt att jag missat den då jag aldrig varit på den delen av Hornsgatan tidigare. Rätt så nöjd med vad jag hittade vandrade jag sedan tillbaka mot Hornstulls tunnelbanestation, och utanför bageriet som gör brottsligt gott bröd satt Janne Schaffer och fikade och pratade med en kamrat. Att se en idol på det sätt är naturligtvis inspirerande så jag beslöt mig för att ägna lite tid åt mitt pågående projekt med nya låtar. 

Innan jag gjorde det så slutförde jag ett videoprojekt som jag arbetat med sedan oktober månad, en uppräkning av mina 50 främsta favoriter på skiva - ett arbete som tar tid att såväl planera och spela in och redigera, men jag hade bara fem-sex videor kvar att göra så jag gjorde det först. När jag skriver detta har jag kvar att ladda upp ca 20 videor i serien. Nå, efter detta plockade jag fram inspelningsapparaturen, mikrofoner, kablar, iPaddan, elgitarren Hagström Viking och elbasen Höfner. Jag hade tidigare redan spelat in ungefär 32-34 minuter musik, så jag hade hunnit en bra bit på vägen. Jag satt och jobbade med låtar och inspelningar ända fram tills att min oäkta hälft kom hem från jobbet. 

På söndagen fortsatte jag med att skriva och spela in låtar efter att mitt arbetsrelaterade arbete var avklarat - tack och lov inte mycket kvar att göra nu innan det är dags för jullov - framåt kvällen började jag mixa ned allt material och bestämma i vilken ordning låtarna skall presenteras. Elva låtar, sammanlagt 62 minuter och det hela skall få heta "Rubber Heart" efter en av låtarna. Då krävs nu bara lite tid att ladda upp allt till Soundcloud, uppdatera hemsidan och förpesta tillvaron för bekanta med att göra dem uppmärksamma på att nu finns det nytt musikmaterial tillgängligt från herr Jakobsson. Nu är det bara "pissågeligg" kvar antar jag. 

RECORD COLLECTION UPDATE DECEMBER 6, 2014

NYTT ALBUM: RUBBER HEART

Så var det dags för en ny samling låtar. Det tog nästan ett och ett halvt år sedan förra albumet, och denna samling låtar har väl inget sammanhållande tema - kanske skulle ett tema vara att jag försöker ta ut svängarna lite musikaliskt, vilket gör att några av låtarna är lite längre än vanligt. Sångerna handlar om livet, döden, medelåldern, kärlek - levande såväl som krossad, sorg, saknad och njutning.

LYSSNA HÄR

"Jaa ... NIKKALUOKTA!"

Nu ska inte detta enbart vara en blogg där gamla minnen gås igenom, men jag kom ihåg ett tillfälle för kanske 10 år sedan när jag och Roger spelade ett brädspel som hette "Sverige" som i stort sett var en variant av spelet "Geni" fast med frågor som alla på något sätt behandlade Sverige. Vi hade dock lagt till regeln att när man inte kunde svaret skulle man försöka svara så roligt eller räligt som möjligt. När Roger då fick frågan vilken svensk drottning som givit sitt namn till en ort i Lappland. Rätt svar var Dorotea som fick sitt namn från Gustav IV Adolfs hustru drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina (många norrländska småorter där på en gång) av Baden. Roger grunnade en liten stund innan han flinade till och trumpetade ut sitt svar: 

- Jaa ... NIKKALUOKTA!
Behöver man lägga till att det tog några minuter för oss att komma igång med spelandet igen?
....
Drottning Nikkaluokta ....

KASSETTBANDSNOSTALGI

Ja, nog är man nostalgisk, det är inget snack om det, men jag tror nog att detta är en av de mer nostalgiska återseenden jag har upplevt på länge. Jag köpte denna tiopack oöppnade kassettband och varför gjorde jag det? Spelar jag fortfarande in blandband? Är det särskilt högkvalitativa band? Svar: Nej ack nej. Detta är dock samma sorts band som var de första som vi hade och jag har inte sett modellen sedan dess. Nu talar vi om hösten 1980 och min mor hade just köpt en enkel monobandspelare av märket Hitachi och (förmodligen) ett tiopack oinspelade C60-band från Audio-butiken Jakobs Radio som drevs av min mormors lillebror Henry Jakobsson (gick bort 2000). Det rör sig alltså om Audio-butikernas egna kassettmärke, notera loggan med ett stort A i en TV. Senare bytte butikerna namn till Audio Video och kedjan finns än i dag även om det är närmare 20 år sedan Jakobs Radio lade ned verksamheten. De har ingen representant i Luleå längre men däremot i Älvsbyn. Det finns dessutom en i Hallunda inte alltför långt från där jag bor. Nå, strunt samma, de lär ändå inte ha dessa tjusiga kassettband till salu längre. Då är frågan, vad skall jag nu göra med dessa? Tja, det är väl bara att sätta igång och spela in.

SANYO SUPPORT KC-66

BIBELLÄSNINGSMARATON I HALLSTAHAMMAR (ett minne från 80-talet)

"Så, vad tycker du då om bibelläsningsmaraton som nu genomförs i Hallstahammar?"

"Ja, det ..."

Vad som sades därefter kommer jag inte ihåg och det var heller inte av någon större vikt. Jag och min kompis Roger satt i hans pojkrum i villan på Förargatan i Notviken och rattade på måfå på mellan radiostationerna på Rogers bergsprängare. Det var någon gång i slutet av 80-talet och en av våra stora nöjen var att spela in mer eller mindre humoristiska improvisationer på kassettband. Vi gjorde så att vi hämtade idéer för improvisationerna från tidningar, böcker, TV och radio, och denna gång hade ett förstrött sökande bland stationsfrekvenserna på Rogers radio lett till att vi fått ett riktigt guldkorn att hugga tänderna i. När vi hörde den torra oengagerade radiorösten ställa frågan om bibelläsningsmaraton i Hallstahammar så stirrade vi först på varandra som om vi inte trodde att vi hört rätt, och nästa sekund började vi skratta. Vi garvade långt och länge åt hur löjligt det hade låtit. Det var bara att rafsa fram ett ledigt kassettband, trycka in det i kassettbandspelaren, koppla in den enkla mikrofonen, trycka igång inspelningen och tuta och köra. Vad det blev av vår inspelning av bibelläsningsmaraton i Hallstahammar minns jag inte och tyvärr finns inte heller inspelningen kvar så vitt jag vet. 

Det var ju inte någon särskilt unik händelse eftersom vi gjorde inspelningar av mer eller mindre liknande slag till och från under 26 års tid, fram till ett par månader före Rogers bortgång i september 2011, men av någon anledning vaknade minnet av denna enskilda händelse som ägde rum för säkerligen 26-27 år sedan när jag i morse stod under mitt paraply i ösregnet och väntade på bussen som skulle ta mig till mitt arbete. Jag insåg även att jag fortfarande inte hade en aning om vad "bibelläsningsmaraton" innebär, även om jag minns att vi lät fantasin flyga fritt den gången - en kombination av att springa maraton samtidigt som man läser bibeln eller hur vi nu tänkte. Jag insåg även att jag knappt ens visste var Hallstahammar låg och att jag garanterat inte kände till något om denna ort förutom att det tydligen någon gång under 1980-talets senare del ägt rum ett bibelläsningsmaraton där. Jag skriver i imperfektform eftersom jag nu använt en känd website för att läsa på lite om Hallstahammar, men jag inser nu att inget som jag läser där är lika intressant som det jag redan visste. Så kanske det är dags att svara på frågan vad jag tycker om bibelläsningsmaraton i Hallstahammar? Jo, med tanke på all den glädje denna fråga väckte en gång i min späda (nåja) ungdom så får jag säga att jag ställer mig fullständigt positiv till bibelläsningsmaraton i Hallstahammar. 

FÅNTRATTAR!

Efter det pinsamma valresultatet (Ja, jag tycker att det är pinsamt för Sverige att 13% röstade på ett av partierna) så har det varit intresserat (även för en i vanliga fall politiskt ointresserad) att följa krumbukterna som politikerna pysslat med för att få ihop en regering. Vad har jag dessutom läst om? Jo, inslag som uppfattas som rasistiska i Pippi Långstrump skall tas bort och då kommer frågan: 

Vad fan är det med er?! VARFÖR bekymrar ni er om rasistiska inslag i 40 år gamla TV-serier och närmare 70 år gamla böcker. Det är ju rasismen vi har IDAG som ni borde bekymra er över!

Fåntrattar!

PLAYING THE ELECTRIC BASS WITH THE VENTURES (INSTRUCTION RECORD)

RECORD COLLECTION UPDATE, OCTOBER 4, 2014

TREVLIG HELG MED KUSIN MALIN

FORTBILDNING UTOMHUS

ABOUT MONO

JAG HAR RÖSTAT IDAG.

Idag var jag och röstade, och det var inte helt självklart att jag skulle göra. För det första har jag varit dunderförkyld de sista dagarna och kände mig inte direkt hågad att lämna hemmet för några äventyr. För det andra så anser jag inte att några av partierna förtjänar mina röster, då i stort sett hela deras politik verkar handla om vem som skall ha makten, hur dåliga de andra partierna är och i stort sett ingenting vad man själv skulle göra med makten om de nu finge få den. Då är det inte så konstigt att allt färre röstar, och det är tragiskt att våra politiska partier inte har insett detta och att de förstår att anledningen att färre röstar inte beror på att det är fel på väljarna utan på politikerna. Detta är ju inget nytt och är främsta anledningen varför jag struntade i att rösta 1998, 2002 och 2006. År 2010 lyckades min sambo muta mig till att gå och rösta men i år tog jag eget initiativ. För nu är det på allvar. Att inte rösta är att ge en röst åt representanter för hat, våld och rasism, och det vill jag inte vara medskyldig till. Därför har jag idag varit och röstat, trots att våra politiker garanterat inte förtjänar det och trots att det knappast kommer att spela någon större roll vilket av de två blocken som vinner - vad vi nu ska med blockpolitik till som bara hindrar svensk politiks utveckling och framför allt svenska politikers utveckling. Jag har röstat idag, TROTS att representanter för ett av de politiska partierna ägnat sig åt att telefonterrorisera och sms-störa sina väljare (iaf undertecknad) för att vi ska rösta .... på dem naturligtvis. Så, jag har röstat idag, men inte på något/några parti/partier som jag tror på, utan på de jag tror gör minst skada om de får makt. Så var det sagt. 

ERIKSDALSHALLEN RECORD FAIR etc

INTRESSANT TUR MED BUSS 55 MOT HJORTHAGEN

Dagens egentliga huvudpunkt var väl snarast skivmässan i Eriksdalshallen och nog var den bra. Jag kom hem med pungen tom och säcken full vilket väl var meningen, men det är snarast det som hände efter mitt skivmässande var över som är det jag kommer att minnas från denna dag. 

Just när jag kom fram till en busshållplats rullade buss 55 mot Hjorthagen in och då tänkte jag blixtsnabbt: "Varför inte? Jag har inte bråttom någonstans och om jag åker med den här bussen så kommer jag att få se delar av Stockholm som jag inte ser så ofta - då jag sällan åker buss och aldrig åker bil - och dessutom är ändhållplatsen i Hjorthagen vilket ligger vid tunnelbanestationen Ropsten. Sagt och gjort, jag hoppade på bussen och satte mig och började studera husen och människorna utanför. 

Då klev det på en man som dels gjorde en högljudd hånfull kommentar om att bussradion spelade lättare operamusik. Efter ett tag började han tala högt, och här var det uppenbart att inte alla hästar var hemma i stallet. Han anklagade bussens passagerare för att vara medlemmar i sekten som låg bakom att hans bror torterats till döds. "Supertrevligt", tänkte jag. Han hoppade dock av vid Mariatorget och fortsatte väl sin vilsna tillvaro där. Efter ett tag så fastnade trafiken och genast började flera av passagerarna av typen "stockholmare modell äldre som knappast borde ha så otroligt bråttom någonstans en söndag" att gnälla högt och klaga. Själv passade jag på att studera den intressanta arkitekturen utanför bussen extra noga, det är sällan man har tillfälle till det. Så efter ett tag dök det upp två kvinnliga ridande polisen som stoppade trafiken i en korsning i närheten av Norrmalmstorg (vill jag minnas), och då började man ju undra vad som hade hänt. Efter en kort stund hördes dock musik spelas och så kom en väldigt välpolerad vaktparad till häst marscherande förbi bussen. De surmulna stockholmarna sken upp en smula, även om de fortsatte gnälla efteråt när trafiken åter kommit igång. Lite senare än vanligt kom bussen fram till Hjorthagen och jag passade på att äta lunch där innan jag tog tunnelbanan hem igen. 

Men så här i efter hand undrar man ju: Den där sekten som skulle vara ansvarig för att bussmannens bror torterats till döds och som han anklagade bussens passagerare (mig inkluderad) att vara medlemmar av .... vilken sekt kan det ha varit? Postkodlotteriet?

Nå, vem vet. Jag läste nu när jag kommit hem att en buss beskjutits i trakten av Rinkeby, så det verkar vara en dag då SL:s bussar drar till sig många dårfinkar - bland annat undertecknad som bara tyckte att det skulle vara kul att uppleva bussvägen till Hjorthagen för en gångs skull. 

TEN INCH ALBUMS

NEW RECORDS, LATE AUGUST 2014

HAT, HAT, HAT, VÄX UPP ....

Det var värst vad det hatas nuförtiden. Jag tycker mig märka att ordet "hat" används mer och mer för varje år, och det har till och med blivit så att hatet tas för givet. Alla ska hata något och det anses konstigt om man inte hatar. Den inställningen märks åtminstone bland de yngre - ett slarvigt begrepp som jag använder när jag beskriver de som är yngre än jag. För några år sedan diskuterade några av mina elever vad de "hatar" och så frågade de, naturligt och okonstlat vad jag hatar och när jag svarade att jag inte hatar blev de förvånade. Jag fick ju lära mig att "hat" var ett starkt ord som man inte skulle använda om man absolut inte menade det. Att ogilla, eller irriteras över, eller att inte känna sympati för, är ju icke detsamma som att hata. Att hata är en aktiv handling som enbart drabbar en själv, för ska vi verkligen vara så blåögda att vi tror att den vi hatar verkligen bryr sig ett dugg? Det går bara en massa onödig energi som skulle kunna användas till något vettigare. 

Om vi sedan talar om hatbrott och att hata vissa människogrupper så är det ju bara ordet "hat" som används felaktigt igen. De som i de fallen säger sig hata är i själva verket bara rädda men har inte nog med ryggrad att erkänna det. Istället för att hata kan man ju försöka bli vuxen istället - oavsett biologisk ålder. 

NY EGEN HEMSIDEDOMÄN!

Ny egen domän till min hemsida.

CAROLINES VINYLPROJEKT

WEBB-TV OM VINYLSKIVOR

I början av april fick jag ett mail från en ung dam som presenterade sig som Caroline Wallén och hon berättade att hon nyligen hittat min Youtube-kanal "78rpmblog" och prisade vad hon sett och så berättade hon att hon håller på med ett projekt om vinylsamlingar, och tanken är att hon ska hälsa på hos olika samlingar och bli guidad bland deras skivor och även få veta lite hur intresset för musik och vinylskivor började. Detta skulle sedan, berättade hon, bli en webb-TV-serie för SVT och om jag var intresserad föreslog hon att vi skulle träffas så hon kunde berätta mera. 

Min första reaktion var lite blandad, då jag egentligen inte är så förtjust i tanken att filmas i mitt hem, vilket kan tyckas konstigt då jag spelat in flera hundra videor för min Youtube-kanal, men där har jag ju själv haft 100% kontroll på innehåll och hur det hela skall framställas. Samtidigt så kände jag mig mycket smickrad över förslaget, att det var just mig hon frågade, och jag svarade att jag ville veta mera om projektet. En tid senare träffades vi i Skärholmen där vi fikade på ett café vid Skärholmstorget. Hon berättade entusiastiskt om projektet, att ett pilotavsnitt skulle först spelas in och klippas ihop för att presenteras för SVT och om SVT gillade de dem fick se och gav tummen upp för en hel programserie skulle Caroline och hennes team få besöka fler skivsamlare runt om i landet och spela in avsnitt hemma hos dem. Jag kunde inte låta bli att ryckas med i hennes entusiasm kring projektet och lovade att ställa upp. Hon visade under samtalets gång att intresset för vinylskivor var genuint och att hon redan hade stora kunskaper kring ämnet. 

Så bestämdes under sommaren att det hela skulle genomföras den 9 augusti, och jag kan lova att jag natten innan sov ganska "begränsat". Jag var såväl nervös och spänd som förväntansfull inför det hela. Klockan 9 kom hela teamet som bestod av sammanlagt fyra personer och alla hade bestämda uppgifter, t ex ljud, film, anteckningar etc. Det har ju varit en varm sommar och denna dag var väl om än inte superhet så garanterat varm, och trots att lägenheten jag bor i är ganska sval så blev det ändå en svettig arbetsdag. Mellan tagningarna satte vi igång en ju längre dagen gick mycket populär bordsfläkt som sprutade ut luft över vardagsrummet där vi höll till. När de var färdiga med allt, så bad jag om att få göra en inspelning för min Youtube-kanal för att dels dokumentera händelsen men också för att hjälpa till att projektet blir känt bland de som kan tänkas vara intresserade. 

När detta skrives har videon fått drygt 130 visningar (så här nästan två dygn efter publiceringen) och ett 50-tal sk "likes" på Facebook. Idag när jag bara har några dagar kvar till det är dags att jobba igen kommer jag ju på att jag absolut borde skriva om det hela här också i min stackars gamla bortglömda nioåriga blåblogg. Sagt och gjort.

ABOUT MOVING WITH RECORDS

RÖKIGT UPPVAKNANDE

Lagom kul att dels vakna vid sextiden av åskknallar och dels av röklukt i hela lägenheten, men det kändes lite lugnare när det var tydligt att det var röken från den västmanländska skogsbranden som nått ända hit. Man får se det positiva, man hjälps att börja stiga upp normal tid några dagar innan det är dags att börja jobba igen.

SUMMER RECORDS

Tåg mot Uppsala

Ja, jag brukar ju ta en sväng till Uppsala vid den här tiden så jag tyckte att det kändes som ett bra tillfälle idag när det inte är så otroligt varmt som det varit större delen av sommaren. För en vecka sedan var jag i Luleå och det var närmast en tropisk upplevelse. Temperaturer kring 30 hela tiden och de första dagarna var luften så fuktig att det kändes som att sitta i en bastu, men å andra sidan så fick de mina krånglande luftrör att må mycket bättre så det finns alltid något positivt med sådant som upplevs som jobbigt.

Vad annars? Jo, jag har blivit inblandad i ett intressant online-TV-projekt om vinylskivor och skivsamlande och jag har lovat hjälpa tjejen bakom projektet med att prata om lite skivor och spela lite favoriter i mitt hem. Sedan blir det deras knepiga uppgift att göra det intressant för andra. Det skall åtminstone bli ett pilotavsnitt och det är det som jag ska hjälpa dem. Det kan bli hur kul som helst, även om det är lite pirrigt.

Till hösten skall jag och en kollega ta hand om musikundervisningen på min skola vilket kommer att bli intressant. Åtminstone skall vi få igång en fungerande musikundervisning vilket väl saknats tidigare. Jag är dock glad att jag inte behöver göra det själv. Det kan dock bli ganska tacksamt då vi dels börjar från noll och därmed inte förväntas utföra mirakel direkt, men det är roligt att skolan vill satsa på ämnet så att vi kan förbättra och förstärka elevernas kreativa sidor.

I höjd med Märsta (detta skrives som sagt på min iPad på tåget mot Uppsala) så kan jag väl också nämna att jag är sk gräsänkling då resten av familjen rest till Ryssland för att träffa släktingar. Att åka till Ryssland verkar vara ett litet helsicke om man ser till all pappersexercis som måste genomlidas, ibland får jag intrycket att Ryssland inte gärna vill ha några turister, men de kanske inte behöver några. 

Nå, det var några halvsorterade tankar om vad som försigått i mitt liv sedan den senaste blogguppdateringen. Nu ska jag snart avnjuta Uppsala, gå till Open Mind Records och gräva lite och eventuellt fika lite gott på Ofvandahls.

VARM SOMMARDAG I LADUVIKEN

Jag hade en heldag tillsammans med min kusin Lina och vi besökte Åke och Maud i Laduviken och hunden Troja. Vi hade en underbar dag och i den här rekordvärmen var det extra skönt i vattnet. Det här var det varmaste Lulebesöket hittills sedan jag flyttade söderut ... SMHI sa i förväg: halvmulet kring 19 grader ... SMHI hade fel. 

TYSKLAND VÄRLDSMÄSTARE

Tyskland vann VM, vilket var både välförtjänt och på tiden. För en gångs skull tippade jag rätt okej. Jag trodde att Argentina skulle gå långt och att Brasilien skulle duka under för pressen. Roligt målrikt VM, och extra trevligt var det att slippa se Zlatan i varje sändning.

DAGENS CITAT

Allan som uppenbarligen håller på Elfenbenskusten i VM-matchen mot Grekland skrek just: 

"STICK TILLBAKA TILL ANTIKEN!"

NEW RECORDS, June 6, 2014

SEAMOS AMIGOS!

Jag lyssnar sällan på kassetter men plockade nu ikväll fram denna spanska Elvis-kassett, inköpt åt mig av mina morföräldrar, förmodligen på Gran Canaria eller Teneriffa eller någon liknande plats för närmare 35 år sedan. Den unge Björn blev mycket glad vilket knappast behöver påpekas. Nu är både morfar och mormor borta sedan några år tillbaka, men såväl kassetten som många glada minnen finns kvar.

NORWAY CONSTITUTION DAY SPECIAL

NEW ALBUMS, MAY 17, 2014

Kvick elev!

Mina niondeklassare håller på med ett slutarbete i ämnet engelska och en av mina elever har haft den goda smaken att välja att skriva om John Lennon, och vi kom in på ämnet Beatlemania och det faktum att många av Beatles unga kvinnliga fans öppet grät när de hörde att Paul McCartney skulle gifta sig med sin Linda. Några tyckte att det var överdrivna reaktioner, men då gjorde jag en jämförelse med dagens idolhysteri kring One Direction och så frågade jag en flicka i klassen som är en die-hard 1D fan om hon skulle gråta om hon fick höra att någon ur One Direction skulle gifta sig och då kom svaret blixtsnabbt: "Varför skulle jag gråta på mitt eget bröllop?!"

Jag bara älskar sådana kvicka kommentarer

Tammy's I Love Music Tag

EASTER BREAK AND NEW RECORDS

HOBBYSKADA

När jag på väg till jobbet hörde regnets smattrande mot paraplyt likt ett ihärdigt skivknaster blev min spontana tanke: G+ ... på sin höjd VG-

VILKET DATUM ÄR DET IDAG?

Fem veckors obligatorisk sommarskola för de elever som får betyget F i något ämne? 

Jodå, den blåsningen gick hem.

Lång mars mot våren

Man hade lika gärna kunnat skriva lång mars som långmars och det hade varit lika rätt. För det första kändes det som en ovanligt lång månad på jobbet med en drös nationella delprov (eller tre i alla fall - det sista blir nu på onsdag men då är det redan april), utvecklingssamtal, rättningar, sammanträden, möten med skolinspektionen, fortbildning och fan och hans mormor. Häromdagen fick jag möjlighet att beta av en skivmässa i Åsö Gymnasium som en slags motvikt till allt arbetsrelaterat, och det kändes som en ovanlighet att göra något som INTE har med jobbet att göra. 

Lång marsch mot våren kan man också kalla det, då våren nästan verkar ha bestämt sig för att nästan infinna sig, då den då och då blir avbruten av höststormar och snöfall. Dock har pollensäsongen kommit igång rekordtidigt och jag har fått inhandla pollenmediciner tidigare än någonsin. Snön är borta ute, men den kan säkert få för sig att göra ett sista gästspel så där någon vecka innan midsommar, det är ljusa dagar och det är lite lättare att komma på fötterna på morgnarna då man får naturlig ljusterapi. Tack och lov för det, för det är mörkret som är vinterns värsta inslag, inte snöstormar och höga elräkningar utan mörkret. 

Galina var en vecka i Turkiet tillsammans med ett par väninnor, och hon hade det trevligt, även om det inte var utrymme för mycket slappande under den veckan. Beskrivningen lät mer som ett rally än som en semester, men till och med det hade varit trevligare än detta ständiga jobbande. Men man ska ju egentligen inte klaga, det kommer stunder när man säkert önskar mer än något annat att man har ett jobb och en fast inkomst (jag har redan upplevt sådana stunder åtskilliga gånger i min ungdom) och då önskar man att man fick bli utarbetad. Nog är det konstigt att man antingen skall vara utarbetad eller arbetslös - har vi avskaffat begreppet "lagom"?

Dessa tankar saknar struktur märker jag nu, och vore jag min egen lärare skulle jag ha uppmanat mig själv att först göra en tankekarta innan jag sätter igång och skriver, men jag är inte ute efter att få något betyg, inte ens efter att få ett nobelpris i litteratur; jag vill nog bara skriva för att visa att jag lever - TROTS allt jobbande. 

answer to travisrobinson179's video "SHOW ME SOME ELVIS"

SOME RECENT RECORD PURCHASES, February - March 2014

GAMMAL DIGITAL TROTJÄNARE

Min gamla pålitliga CD-spelare Pioneer PD-S505, inköpt sensommaren 1997 har stått undanställd i en hylla hos morsan hos 2006. Nu äntligen har han fått följa med hem och det behövdes inte så mycket jobb att få den att fungera igen, det var bara släden med skivtallriken som först var lite ovillig att samarbeta, men det var kvickt fixat.

Dual P 51 with Dual 430 turntable

Tankar inför kommande Lulesväng (den sjuttonde)

Mindre än en vecka kvar till jag ska ta tåget norrut och träffa släkt och vänner i Luleå igen. Sedan jag flyttade söderut i mars 2006, blir det nu sjuttonde svängen norröver. Det har blivit en vana att åka en gång på sportlovet och en gång i juli, åtminstone sedan 2008 har schemat sett ut på det sättet. Undantaget är 2011 då jag åkte norrut tre gånger, först för mormors begravning i slutet av januari, nästa sväng tog jag på påsklovet i stället och så den vanliga svängen på sommaren. Sommarbesöken brukar vara mer avslappnade, då min sommarledighet har varat ett par veckor och jag har hunnit varva ned, men sportlovsbesöken har alltid varit mer efterlängtade då en längre tid gått sedan senaste besöket. Ibland får jag frågan om jag inte känner för att flytta tillbaka norrut igen, men jag är inte riktigt där än - jag vet inte om jag någonsin kommer att känna för att göra en sådan flytt, men å andra sidan trodde jag inte att jag skulle bli stockholmare heller.

Kanske en vacker dag jag reser någon annanstans också, jag världens mest obereste människa. Vem vet.

Tebax!

TEBAX!!!!!

Så hvad hafver hänt sedan sist? Jag har samma sambo, samma styvsöner och samma jobb som tidigare, samma jobb som jag haft sedan augusti 2006. En lång tid inser man när ens elever blir äldre och äldre och lämnar grundskolan för att plugga sig vidare i livet. 

Den 19 december 2012 (min 38-årsdag) avled min farmor och därmed var den sista mor- eller farföräldern borta. Av olika orsaker hade jag ingen kontakt med min farmor eller några representanter för släkten på min fars sida. Skall man söka efter orsaker så hittar man sådana men det är inte så viktigt att diskutera i nuläget, däremot så är det viktigt att berätta att jag i samband med bouppteckning äntligen fick kontakt med min farbror och faster med respektive familjer i Ängesbyn utanför Luleå. Under sportlovet 2013 knöts kontakterna åter och så var det som om man gick på plus igen efter att råkat ut för en krympande släkt under de senaste åren. Det kändes fint och genuint, som om gamla sår äntligen fick läka och bli hela igen. det hade ju varit bra om det hänt tidigare naturligtvis, men bättre sent än aldrig. Så det har nog varit det viktigaste som hänt mig sedan den senaste bloggposten.

Nu sitter jag i min soffa och lyssnar på en Beatles-LP, kastar kärleksfulla blickar mot min nyinköpta  Höfner elbas och Hagström Viking elgitarr och det är som om de sa till mig: Lägg bort iPaden nu och jamma med Beatlarna och oss istället! Nå, kanske senare ...

ACHTUNG! SICKLA UDDE!

DÖNICKE

Jag hittade skolans förre NO-lärare. Han sa att han var hungrig!

FIRST RECORD COLLECTION UPDATE VIDEO OF THE YEAR