... och det är jag minst sagt glad för. Anledningen varför det inte har skrivits så mycket i denna blogg är inte för att jag i likhet med Linda Skugge lagt ned bloggverksamheten ... jag har haft - inte bara fullt upp - utan ÖVERFULLT upp. Det är prov som ska skrivas, rättas och bedömas och allehanda betyg som ska sättas och planering inför nästa termin osv osv osv. Nå ... jag klagar inte, eftersom det är bra att ha ett någorlunda vettigt jobb att gå till varje dag ... eller rättare sagt åka tunnelbana till. Det hade blivit jobbigt att gå varje dag - med tanke på att tunnelbaneresandet upptar ca två timmar av min tid varje dag. Hur som helst så har det gått ganska bra. Jag har skaffat rätt så rejält med erfarenhet - att nu stoltsera med vid sidan av de formella meriterna.
Det mesta som har hänt sedan jag senast skrev har på ett eller annat sätt varit jobbrelaterat, och eftersom jag helst inte skriver om jobbsaker i denna blogg - åtminstone inga intressanta detaljer så har det heller inte blivit så mycket nedplitat. Jag har dock för första gången i mitt liv åkt Ålandsfärja. Jag var lite orolig för hur jag skulle reagera. Visserligen har jag aldrig någonsin drabbats av sjösjuka och dessutom suttit i många båtar under årens lopp, men jag hade aldrig åkt med en såpass stor båt tidigare. Tolv våningar hög ... som en flytande skyskrapa alltså. Det var dock aldrig några problem, men det kan också bero på att det var ett sällsynt stillsamt väder och ingen sjögång alls.
Vad gäller stegräknaren (som jag skrev om i en tidigare bloggpost) så har jag numera enligt hemsidan tappa.se passerat Amsterdam och närmar mig med stormsteg Rotterdam. Dagen jag nådde Amsterdam var jag för övrigt på Ålandsbåten ... hur det nu kan komma sig ... Kaptenen måste ha styrt lite fel.
