SEMLAN

Under sommaren har vi fått hjälpa till att ta hand om hamstern Semlan, och det är egendomligt att under alla dessa år har jag aldrig tidigare haft en hamster som husdjur - annars har jag ju betat av kanin, hund, katter, akvariefiskar, undulater ... och på senare år en och annan silverfisk. Men det är ändå fantastiskt hur fäst man kan bli i en liten hamster när han klättrar uppför en när man sitter på golvet och hur man bara blir glad i själen när man ser han knata omkring dels i sin hamsterboll men även på fri fot i vardagsrummet på sina korta korta ben. Dagen innan jag skulle åka till Luleå så dog dock lille Semlan helt utan att någon var förberedd på det. Han bara låg helt stilla i sin bur och det var otroligt vilken sorg man kunde känna för ett litet djur som bara varit en del av familjen under en kortare tid. Hur som helst, jag har nu inte haft något husdjur sedan jag flyttade till Stockholm då min käre katt Rulle flyttade till min mor och bodde sina sista fyra år där (han dog 2010, sexton år gammal) men jag skall erkänna att det snart börjar vara dags för en ny familjemedlem. Om det dröjer ett år eller fem vet jag inte, men lille Semlan gav mersmak för att återvända till de som har ett husdjur som vän och sällskap.

RIP JOLIE 2004-2019

Min mamma berättade för mig på telefon att den söta kattdamen Jolie som fångade våra hjärtan när vi första gången träffade henne våren 2005 hade somnat in. Det var en mycket sorglig nyhet även om hon hade nått upp en aktningsvärd ålder på minst 14 år (vi vet inte om hon var född 2004, men vi har antagit det då hon var vuxen när hon flyttade till min mor). Hon hade uppsökt min mor när min mor väntade vid busshållplatsen nära sin lägenhet och det var uppenbart att hon rymt hemifrån och gått vilse. Hon fick komma in i värmen och vi gjorde några halvhjärtade (måste erkännas nu) försök att hitta hennes ursprungliga ägare. Nu blev det istället så att hon skulle tillbringa resten av sitt liv hos min mor och det var alltid trevligt att träffa henne när jag besökte min mor. Jolie var mycket sällskaplig mot människor men var däremot mycket tuff mot hundar som hon inte alls gillade. I somras tog jag denna bild av henne och jag ångrade att jag inte tog någon bild av henne i julas då jag inte kunde ana att det skulle bli sista gången jag skulle få se henne. Vila i frid söta Jolie och tack för allt.

RIP JERRY WILLIAMS (1942-2018)

Hej då Troja

Min gamla badkompis, hunden Troja lämnade oss idag. En fantastiskt fin hund, som mitt geni till kusin Malin gjorde storverk med. Här är vi den där varma sommardagen i Laduviken några somrar sedan. Tack för allt. 

JOSEFIN NILSSON (1969-2016)

Någon gång runt 1986 lyssnade jag och spelade på band in ett radioprogram om lokalrevyer, och i det programmet hörde jag första gången talas om Lasse Brandebys Kurt Olsson (detta var något år innan han blev riksbekant med Kurt Olssons Television). I samma program fanns ett längre inslag om showen "Händerna på täcket" med kvartetten Ainbusk Singers. Där fick jag första gången höra Mari Nilssons roliga och tänkvärda texter och lillasyster Josefin Nilssons melodiska och lite ömtåliga röst. Och nu har jag fått höra att hennes röst har tystnat. Alldeles för tidigt tycker jag.

RIP DAVID BOWIE

till minne av Roger Carlsson (1974-2011)

I september 2011 gick min bästa kompis Roger bort. Vi träffade varandra första gången i augusti 1980 på Kristallens förskola och sista gången i juli 2011 hemma hos honom i Luleå. 

Roger var en lugn och pålitlig kille som kanske inte alltid öppnade sig direkt för främlingar men de som lärde känna honom kunde konstatera att han både var en intressant och humoristisk människa. Han gillade musik, trav, ishockey och det är utan tvivel så att det är hans förtjänst att jag själv en gång i tiden började intressera mig för ishockey. Jag vet att jag också fick hans musikintresse att växa och det är många gånger vi lånade skivor av varandra för att spela över på band när det begav sig. Ja, spela in ... som många kanske vet har jag alltid var intresserad av att göra inspelningar, ända sedan mamma köpte hushållets första kassettbandspelare 1980. Roger och jag gjorde otaliga inspelningar tillsammans från 1985 fram till två månader före hans bortgång 2011. Jag hade med mig inspelningsutrustning, vi talade igenom vad vi skulle göra för inspelning och så körde vi igång. Det handlade oftast om humoristiska mer eller mindre improviserade inspelningar. Många gånger blev det riktigt roligt, andra gånger blev det inte lika roligt, men VI hade enormt roligt varje gång. Därför finns det mycket material bevarat och jag har ofta lyssnat på våra inspelningar när jag då och då saknat honom sedan jag flyttade till Stockholm. 

Vi har sedan träffats ungefär två gånger om året och jag har konstaterat att de sista åren inte var så roliga för Roger. Jag vill inte gå in på några detaljer, men han var väldigt otursförföljd, men han beklagade sig aldrig utan konstaterade att det och det hade hänt och så var det inte så mycket mer med det. I januari 2011 gick hans mor Margit bort och då kunde han konstatera efteråt att "då var det tungt". Då visste jag att han menade det. 

Roger gillade musik och hade faktiskt en musikalisk talang även om han nog själv inte insåg det. Han spelade inget instrument och hade väl en hjälplig sångröst, men han skrev några sångtexter som jag senare tonsatte och där var det tydligt att han hade sinne för takt och betoning. Han hade också ett enormt minne när det gällde detaljer och kunde återberätta saker som vi två gjort in i minsta detalj även om det hade hänt kanske 15-20 år tidigare. Jag tror att det var 2000 (i samband med att det var 20 år sedan vi först träffades) som jag tog fasta vid detta och vi gjorde en inspelning där vi bara pratade minnen och nu i efterhand inser jag hur bra det var att jag tog detta initiativ. 

Om jag skulle skriva några ord om hans humor. Den låter sig inte lätt beskrivas då den var såpass speciell. Den var surrealistisk och snabb och om man skall göra en jämförelse med någon annan mer bekant humorist så skulle jag nämna Kalle Sändare (som Roger beundrade stort och även introducerade för mig) och engelske komikern Spike Milligan (som nog Roger aldrig hörde talas om - han hade lite svårt för engelska). Om jag skulle dra ett exempel på hans humor så blir det svårt, eftersom så mycket också hänger på hans sätt att berätta, och även på vårt samspel vid mikrofonen, men en gång så berättade han en historia om en man som var ute och åkte bil och råkade ut för att en älg klev framför bilen och hur mannen tvingades väja ned i diket. Så långt en dramatisk historia, men den stämningen ställdes helt på ända då Roger berättade att det turligt nog var en Röda Kors-utbildad älg som genast hämtade förbandslådan och kunde plåstra om bilens passagerare. Sådana surrealistiska saker dök alltid upp i de tokigheter som Roger och jag improviserade fram. Jag har aldrig publicerat någon av de inspelningar vi gjorde tillsammans eftersom jag visste att Roger var mycket mån om att inspelningarna var VÅRA nöjen som inte berörde någon annan. Jag har alltid respekterat detta. Roger bjöd mig ofta in i en fantasifull och galen värld och jag är stolt över att ha varit en av hans bästa vänner. 

Tack ska du ha!

RIP LEVON HELM

Den sista rösten från tidernas band "The Band" har tystnat. Levon Helm har lämnat oss. Världen blev lite mindre musikalisk, och Levon's spelglädje, trumspel, sångröst, gitarr och mandolinspel var alltid hjärtat i the Band, samtidigt som Robbie Robertson var hjärnan. Jag föredrar att lyssna på hjärtat. Hej då och hälsa Richard Manuel och Rick Danko. Vila i frid!

SORG

Tack för den här tiden. Jag är glad och tacksam över att ha varit din vän men sönderslagen inombords över att du är borta.