Jag blev häromdagen för första gången i mitt liv kallad ”Gubbjävel” … och det av en herre som är tjugo år äldre än jag.
Nå, man kanske ska ta historien från första början. Det finns en man som inte riktigt men nästan heter Schithög i efternamn – jag vill inte skriva hans riktiga namn, då jag i grunden tycker synd om honom. Denne man delar (eller åtminstone trodde jag det) mitt intresse för äldre svensk underhållningskultur och lär även vara en flitig samlare av ett idag utdött musikmedium. För drygt tjugo år sedan lyckades han med hjälp från Statens Kulturråd (dvs skattepengar) ge ut en LP med inspelningar från sin samling av annars otillgängliga inspelningar med svenska bondkomiker. Det tycker jag var mycket bra gjort, då jag är av åsikten att äldre tiders kultur och underhållare måste finnas tillgängliga i nyare medier för att de inte skall glömmas bort helt och hållet. Det är därför jag alltid gillat framlidne Uno ”Myggan” Ericssons intresse av att utbilda och berätta om äldre tiders scen- och musikkonst. Därför trodde jag inte heller att denne nyss nämde Herr Schithög skulle ta illa vid att jag lånade ett tvåminuters spår från den ovan nämnda LP:n till en video i min youtubekanal ”78rpmblog” samtidigt som jag författade en informerande text om bondkomikern som hördes på inspelningen. Inspelningen gjordes för övrigt någon gång runt 1905, vilket gör att inspelningen i sig var fri när Herr Schithög gick i blöja. Hur som helst så reagerade han mycket aggressivt och skickade ett privat meddelande till min Youtubekanal där han bl a kallade mig just ”Gubbjävel”. Jag trodde ju att Herr Schithög ville att kunskapen om äldre tiders artister skulle leva vidare och att det var det som var tanken till att han spenderade skattepengar på att ge ut en LP med dem. Nu var det tydligen inte så, eftersom Herr Schithög reagerade så aggressivt och obalanserat. I själva verket verkar det som om Herr Schithögs syfte med att använda skattepengar till att ge ut gamla fria inspelningar på LP och sedan hävda att han har copyright på inspelningarna. Eftersom han icke mig veterligt sålt särskilt mycket av den ovan nämna LPn – då den är väldigt sällsynt – och heller inte ansträngt sig för att göra den tillgänglig i nyare format, så kan min enda slutsats vara att Herr Schithög gav ut LP:n – inte för att sprida kunskap om äldre tiders artister utan att för evigt begrava dem i glömskans träsk. Jag trodde ju att Herr Schithög var en kulturbevarare, när han i själva verket bara är en girig kulturföraktare. Som sagt var, ibland missbedömer man folk.
Slutligen … Herr Schithög, om ni nu mot förmodan läser detta. Var inte orolig. Jag skall aldrig någonsin spela er LP igen – vare sig på Youtube eller någon annan stans. Jag har redan slängt ut den från min samling, eftersom det i min samling bara skall finnas skivor som är till för att spelas. Med vänlig hälsning, från en som faktiskt älskar musik och svensk underhållningshistoria – PÅ RIKTIGT.
