Jag sitter och tittar på Anja Pärson, Janica Kostelic och övriga slalombrudar som åker hejvilt i dagens slalomtävling och hör på Björns och Stigs kunniga kommenterande.
Jag är uppvuxen med utförsåkning på TV - jag är till och med född två dagar efter Ingemar Stenmarks första seger i en världscupstävling (vilket skedde i italienska Madonna di Campiglio den 17 december 1974). När Stenmark åkte under 70- och 80-talet stannade Sverige och jag var en av alla som satt klistrad framför TV:n, tittade på åkarnas ursinniga forcering mellan käpparna och lyssnade på Sven Plex Peterssons engagerade kommentarer (gubben grät nästan när Stenmark körde ur). Än idag kommer jag ihåg massvis av åkare från den tiden, bl a de amerikanska enäggstvillingarna Phil och Steve Mahre, den österikiske fartfantomen Franz Klammer, lichtensteinaren Andreas Wenzel - som mamma tyckte var så snygg, bulgaren Peter Popangelov som nästan alltid körde ur, den alltför tidigt bortgångne ryssen Alexander Zhirov. Senare lärde jag mig namn som: schweizaren Pirmin Zurbriggen, den österikiske luxemburgaren Marc Girardelli, den farträdde amerikanen Wild Bill Johnson, den italienske playboyen Alberto Tomba (som firar födelsedag samma dag som undertecknad), osv osv osv ... jag kan hålla på att räkna upp namn i evighet amen.
På senare år har jag hängt med dåligt när det gäller herrarnas åkande, men det är ju inte så konstigt med tanke på att det är på damsidan som Sverige haft flest framgångar. Under många år tittade jag inte på utförsåkning överhuvudtaget, eftersom jag tappade smak för den ädla sporten sedan jag i direktsändning sett österikiskan Ulrike Maier köra i hjäl sig i ett störtlopp, men sedan Anja Pärson började åka har intresset börjat vakna igen - även om intresset ligger på en mer lagomnivå än vad det gjorde under det glada 70- och 80-talet - då jag kunde ALLT om ALLA åkare. Jag gillar Anja Pärson, en sann friskus från Stenmarks Tärnaby. Jag förstod tidigt att hon skulle bli mycket bra, men jag tror inte att jag kunde föreställa mig att hon skulle bli så bra som hon blev.
Min favorit under många år var dock schweiziskan Sonja Nef, som inte bara åkte snyggt utan som såg riktigt bra ut - men nu har hon dragit sig tillbaka.
---
Ute är det underbart vacker vinter och MYCKET kallt. Minus tjugofem säger min väderflicka just nu, men min termometer säger att det bara är minus tjoget. Håller mig alltså helst inne, men kan inte komma ifrån att det är väldigt vackert ute. Klarblå himmel och gnistrande snö. Tjusigt!
Jag är uppvuxen med utförsåkning på TV - jag är till och med född två dagar efter Ingemar Stenmarks första seger i en världscupstävling (vilket skedde i italienska Madonna di Campiglio den 17 december 1974). När Stenmark åkte under 70- och 80-talet stannade Sverige och jag var en av alla som satt klistrad framför TV:n, tittade på åkarnas ursinniga forcering mellan käpparna och lyssnade på Sven Plex Peterssons engagerade kommentarer (gubben grät nästan när Stenmark körde ur). Än idag kommer jag ihåg massvis av åkare från den tiden, bl a de amerikanska enäggstvillingarna Phil och Steve Mahre, den österikiske fartfantomen Franz Klammer, lichtensteinaren Andreas Wenzel - som mamma tyckte var så snygg, bulgaren Peter Popangelov som nästan alltid körde ur, den alltför tidigt bortgångne ryssen Alexander Zhirov. Senare lärde jag mig namn som: schweizaren Pirmin Zurbriggen, den österikiske luxemburgaren Marc Girardelli, den farträdde amerikanen Wild Bill Johnson, den italienske playboyen Alberto Tomba (som firar födelsedag samma dag som undertecknad), osv osv osv ... jag kan hålla på att räkna upp namn i evighet amen.
På senare år har jag hängt med dåligt när det gäller herrarnas åkande, men det är ju inte så konstigt med tanke på att det är på damsidan som Sverige haft flest framgångar. Under många år tittade jag inte på utförsåkning överhuvudtaget, eftersom jag tappade smak för den ädla sporten sedan jag i direktsändning sett österikiskan Ulrike Maier köra i hjäl sig i ett störtlopp, men sedan Anja Pärson började åka har intresset börjat vakna igen - även om intresset ligger på en mer lagomnivå än vad det gjorde under det glada 70- och 80-talet - då jag kunde ALLT om ALLA åkare. Jag gillar Anja Pärson, en sann friskus från Stenmarks Tärnaby. Jag förstod tidigt att hon skulle bli mycket bra, men jag tror inte att jag kunde föreställa mig att hon skulle bli så bra som hon blev.
Min favorit under många år var dock schweiziskan Sonja Nef, som inte bara åkte snyggt utan som såg riktigt bra ut - men nu har hon dragit sig tillbaka.
---
Ute är det underbart vacker vinter och MYCKET kallt. Minus tjugofem säger min väderflicka just nu, men min termometer säger att det bara är minus tjoget. Håller mig alltså helst inne, men kan inte komma ifrån att det är väldigt vackert ute. Klarblå himmel och gnistrande snö. Tjusigt!
