NÄR JAG FICK HANDLA MOT MINA PRINCIPER

När jag under julhelgen åkte norrut till Luleå så såg jag till att jag hade packat allt jag behövde, dvs mestadels kläder som inte såg alltför vidriga ut då man skulle trots allt umgås med andra människor, men när jag kom fram så insåg jag att jag till min stora förvåning hade glömt ett viktigt klädesplagg, nämligen långkalsonger. Nu var det ganska milt i Luleå när jag anlände 23 december och det skulle så vara även under julafton, juldagen och annandag jul, men sedan dagen innan jag skulle återvända söderut skulle den iskalla kylan komma och då skulle definitivt långkalsonger komma att behövas.

Julafton gick fint utan att jag behövde frysa tillsammans med modern och kusin Lina och hennes söta katter, men på juldagen så insåg jag att jag nog behövde åka in till staden för att inhandla ett par. Anledningen varför jag inte kände att det kunde vänta till annandagen var att jag den dagen redan var uppbokad för ett annat ärende, nämligen ett skivsamkväm med min vän Falkis. Alltså tog jag bussen från Hertsön in till Luleå centrum på juldagen. Jag insåg att antalet öppna affärer skulle vara begränsat men hade ändå förhoppning att hitta vad jag sökte efter. Mitt ursprungliga mål Dressmann där jag brukar köpa de flesta av mina gubbkläder var dock stängt, men efter många om och ännu flera men så såg jag att Åhléns faktiskt hade öppet. Yes! Det var nog den enda butiken i hela Luleå centrum som hade öppet verkade det som.

Att hitta herrkläder inne i den stora Åhléns-butiken var dock inte det lättaste, men efter att ha vandrat förbi otaliga damkläder så hittade jag ett utrymme stort som en städskrubb där det såldes resväskor på ena sidan och herrkläder på andra sidan. Jag insåg att det skulle röra sig om ett begränsat utrymme. Jag hade rätt. Det fanns ett smärre antal herrunderkläder till salu och bara ett par långkalsonger som med god vilja skulle passa mig och det paret var av märket Björn Borg.

Jag skall erkänna att jag aldrig har gillat Björn Borg. Alltså tennisspelaren. En anledning bland många andra är att jag så ofta fått slängt "Ahhh, BJÖRN BORG!" i ansiktet på mig när jag berättat vad jag heter i förnamn. Om de ändå slängt "Ahhh, BJÖRN SKIFS!" så hade det varit en annan sak, men det hände ju aldrig. Därför har jag heller aldrig känt någon vilja att köpa tennisgubbens kallingar men nu hade nöden ingen lag, då det var det enda som fanns att köpa i hela Luleå. Jag tog ned paret från hängaren och kontrollerade priset och fick ett apoplektiskt anfall. Jag hade kunnat köpa många andra roligare saker för de pengarna om jag bara inte varit så klantig att jag glömt packa ned långkalsonger. Men som sagt var, nöden har ingen lag. Jag köpte mitt livs första par Björn Borg-kalsonger. Så irriterande att tvingas handla mot sina principer. Ytterst irriterande.

Det som dock irriterar mig ännu mer är att de faktiskt både är bekväma och bra.

Jävligt irriterande.

Faktiskt.

TIO ALBUM JAG HÄMTADE I LULEÅ

HÄRLIG DAG I LADUVIKEN BLAND ANNAT, JULI 2019

Är åter på besök norrut och det har de senaste åren hört till att ta en tur ut till Laduviken där jag spenderade stora delar av min barndoms somrar - och även sport- och påsklov. Lina körde ut oss och min mor och jag fick en fin dag därute tillsammans med morbror Åke och hans fru Maud. Lina som alltid gillar selfies ville precis som förra sommaren ta badselfies när vi badar i Sundomsfjärden, men hon tyckte att det var lite kallt i vattnet så det blev ett kort bad för henne, men det blev åtminstone badarselfies. Nästa dag åkte jag och min mor hem till henne och vi tog även en liten tur till Gammelstan. Jag ägnade också min tid i Luleå åt att besöka min vän Andreas som hade gjort en liten klocka av en vinylsingel och jag skivshoppade också lite och tillbringade mycket tid med min kära mor. Resan hem blev precis som förra årets hemresa drabbad av långa förseningar, men nu satt jag i alla fall i min tågkupe och kunde ta det lugnt. Det var det heta sommarvädret som gjorde det lite jobbigt då det var som att sitta i en bastu och vänta på svalare tider. Nå, SJ betalade tillbaka hela biljettpriset så jag förlåter dem, men nog är det anmärkningsvärt att det nu två somrar på raken har varit sådana problem med att ta sig tillbaka hem från Luleå till Stockholm.

Vy från sommarstugan i Laduviken. Paradiset på jorden?

Badkrukan Lina i bikini. Jag utan.

Bryggselfie - badkrukan Lina på bryggan och jag i vattnet hållandes i bryggan. Blev ju bra.

Relaxar på altanen. Laduviken.

Selfie. Tittar ut från Linas bil.

Ännu en bryggselfie.

Badbjörnen. 

 Tåget som skulle genomföra den varma resan från Luleå till Stockholm.

 Svettig Björn utanför tåget innan resan och svettigare skulle det bli. Tågvärden sa åt mig att vänta med att gå ombord för det var så varmt i vagnarna att brandlarmet gått. Han överdrev inte.

 Detta tåg tog mig trots allt tillbaka till Stockholm. Även om det tog tid.

Andreas klocka nu hängandes på väggen i mitt musikrum. 

LULEBILDER JULI 2018

Lulebilder juli 2018

SKIVJAKT PÅ KRONAN ANDRA RAKA 18 JULI

Jag undrar just om jag inte är något av en vanemänniska. I morse påminde mig Fejsbock om att jag för ett år sedan uppsökte Kjells loppmarknad på Kronan i Luleå som har en stor och rätt så bra skivavdelning. Anledningen varför jag undrar huruvida jag är en förutsägbar vanemänniska eller inte är att dagens plan var att just åka ut till samma ställe för att se om jag kunde finna lite skojig vinyl. Till skillnad från fjolårets somriga väder öste dock regnet ned och en stund kände jag en lätt tvekan om jag skulle ge mig ut eller inte, men då resten av min Lulevistelse redan blivit uppbokad så insåg jag att om det skulle bli någon skivjakt i Lule denna gång så fick det bli idag. Sagt och gjort, gav mig ut med mitt veka fjantiga Stockholmsparaply med en fäbless för att vända sig ut och in. Lyckades ta mig till Kronan, hittade åter igen en trevlig hög med intressanta skivor, bästa fyndet var nog ett exemplar av "Elda med Höns" med censurerat omslag. Tog mig hem igen utan att drunkna trots att Lule visar upp sitt mest regniga humör för mig. Kanske för att Lule har hört att jag snackat skit om staden ganska många gånger. 

Hertsön Hertsön Hertsön Hertsön Hertsön

Hmmm jag undrar vart bussen går...

LULEÅ SOMMARSVÄNG 2016

AMINA ANNABI - I STILL LOVE YOU!

Tänka sig att det har gått 25 år sedan jag såg den fransk-tunisiska sångerskan Amina Annabi sjunga "C'est le dernier qui a parle" för Frankrike i Eurovision Song Contest. Jag var 16 år ung och förmodligen ganska lättpåverkad, men hon gjorde ett djup intryck på mig med sin vackra röst - och en typ av sångstil som jag aldrig tidigare hört - och så var hon enorm vacker också, framför allt mörka ögon man kunde drunkna i. För drygt tio år sedan gjorde jag en låt där jag hade med frasen "hon hade ögon som en tunisisk natt" och där var jag nog inspirerad av Amina Annabi. Jag letade som fan för att hitta hennes skiva men det var inte det lättaste i redan då kulturellt utarmade Luleå. Jag hittade en samlings-CD med Eurovision-låtarna sjungna av originalartisterna .... förutom det franska bidraget som sjöngs av en falskt galande sångerska vid namn "Anisa" - hm vad är falsk marknadföring för något? Några månader senare hittade jag äntligen singeln, och något år senare CD:n. Hon gjorde ett album något år senare "Wa di ye" som var ännu bättre, men sedan tappade jag lite fokus på Amina Annabi och hennes fortsatta musikaliska äventyr. Hon gav ut ytterligare ett album i slutet av 90-talet som gick mig förbi, och så läste jag många år senare sedan jag flyttat till den kungliga hufvudstaden på ett välkänt och ökänt internetforum att hon flyttat till Kiruna av alla jäkla ställen. Nå, hur som helst, när jag nu besökt Lule igen så läste jag förstrött igenom vilka artister som skulle uppträda under hamnfestivalen, och så såg jag: Amina Annabi. Saken var biff, biffen var klar, naturligtvis skulle jag gå på konserten och det gjorde jag också. Det var en timmes konsert där himlen först såg lite hotfull ut, men lagom till konsertens start hade regnmolnen skingrats. Amina och hennes medmusikanter hade lite bekymmer med krånglande mikrofoner och musikinstrument men medan de fixades  improviserade Amina nya sånger till höres uppkomna i stunden. Ju längre konserten pågick desto närmare uppmanade Amina sin publik att komma scenen och i slutet när jag tog fotona stod jag rakt framför en av högtalarna. Det visslade lite "i pallet" men det var en skön smärta och förmodligen sommarens bästa upplevelse. Min kärlek till Amina och hennes musik är oförminskad så här 25 år senare. 

BACK FROM LULEÅ WITH NEW RECORDS

LULEBILDER SOMMAREN 2015

Det blev inte så många som jag tänkt mig, då jag oftast inte kom mig för att höja kameran. Men min kära mor fick åtminstone vara med på ett hörn. 

LULEÅ VINYL RECORDS DECEMBER 2014

ÄNGESBYN RECORDS

JUL I NORR

Jag sitter just nu på nattåget som rullat ut från Stockholms Centralstation för en stund sedan och bör snart vara i Uppsala. Det är dock inte målet med resan utan det är till Luleå jag ska. Ja, surprise, surprise, det är ju bara dit jag brukar åka. Det är dock länge sedan jag åkte i juletid, senaste gången var faktiskt 2006, samma år jag flyttat till Stockholm. Då beställde jag resan redan innan höstlovet, men med facit i hand så kanske jag skulle ha stannat hemma. Jag blev i vilket fall som helst inget trevligt sällskap då jag ägnade i stort sett två veckor åt att sova. Efter mitt första alltför köriga halvår så var jag helt enkelt utmattad. Därför har jag sedan dess hållit mig hemma och vilat över julhelgen sedan dess, men i år tänkte jag att det var dags att uppleva julen norröver igen. Jag är trött den här gången också men inte lika utmattad till kropp och själ. Tvärtom har det varit en bra och stimulerande höst och jag har trivits bra med mitt jobb och då gör det mindre att det ibland blir tröttsamt i höstmörkret. 

Jag fyllde 40 för några dagar sedan och det är ju i sanning en pseudohändelse men det var ändå en dag jag kommer att minnas länge, så jag blev ordentligt firad av elever och kollegor. Då jag och min kollega ordnat ett juluppträdande med fyra årskurser och då uppträdandet ägde rum den sk högtidsdagen så genomförde min kollega en kupp och lät alla elever på skolan och all personal sjunga "Ja må han leva" samtidigt som jag stod kvar på scenen och försökte undvika att dels flyga in i bakre scenväggen av draget och samtidigt undvika att fälla en rörelsens tår. Mäktigt var det i alla fall. 

Känner jag mig gammal då? Nja, det kan man väl inte påstå. Jag känner mig inte ung, men det har jag väl aldrig gjort, men jag känner mig inte redo för graven heller. 

VARM SOMMARDAG I LADUVIKEN

Jag hade en heldag tillsammans med min kusin Lina och vi besökte Åke och Maud i Laduviken och hunden Troja. Vi hade en underbar dag och i den här rekordvärmen var det extra skönt i vattnet. Det här var det varmaste Lulebesöket hittills sedan jag flyttade söderut ... SMHI sa i förväg: halvmulet kring 19 grader ... SMHI hade fel. 

Tankar inför kommande Lulesväng (den sjuttonde)

Mindre än en vecka kvar till jag ska ta tåget norrut och träffa släkt och vänner i Luleå igen. Sedan jag flyttade söderut i mars 2006, blir det nu sjuttonde svängen norröver. Det har blivit en vana att åka en gång på sportlovet och en gång i juli, åtminstone sedan 2008 har schemat sett ut på det sättet. Undantaget är 2011 då jag åkte norrut tre gånger, först för mormors begravning i slutet av januari, nästa sväng tog jag på påsklovet i stället och så den vanliga svängen på sommaren. Sommarbesöken brukar vara mer avslappnade, då min sommarledighet har varat ett par veckor och jag har hunnit varva ned, men sportlovsbesöken har alltid varit mer efterlängtade då en längre tid gått sedan senaste besöket. Ibland får jag frågan om jag inte känner för att flytta tillbaka norrut igen, men jag är inte riktigt där än - jag vet inte om jag någonsin kommer att känna för att göra en sådan flytt, men å andra sidan trodde jag inte att jag skulle bli stockholmare heller.

Kanske en vacker dag jag reser någon annanstans också, jag världens mest obereste människa. Vem vet.

BJARNICKS 1995-97

Jag hittade detta gamla fotografi från våren 1996 av amatördansbandet Bjarnicks som jag startade och spelade med 1995-97. Vi spelade en hel del i Luleå med omnejd, främst på äldreboenden och diverse dagcentra, sammanlagt kring 60 spelningar under ett drygt års tid. TV4 Norrbotten gjorde också ett reportage om oss, som även sändes i resten av Sverige, vilket ledde till en hel del extra spelningar. Från vänster: Jannike Tjärnlund Burman (sång), Christer Fors (sång), Björn Jakobsson (keyboards, bas, sång), Kerstin Fors (gitarr, sång). Jannike som var en mycket begåvad sångerska och trevlig tjej avled 2005, bara 41 år ung.

Måndagsfunderingar

Återkom från en ny tur norrut för några dagar sedan, om jag räknat rätt, den fjortonde sedan jag blev stockholmare. Denna sväng hann jag också med det mesta jag föresatt mig att göra då jag var några dagar längre. Det är ju i sanning bara i semestertider som man egentligen hinner koppla av och njuta av tillvaron. Jag hann träffa kompisen Andreas två gånger och även släkt i form av modern, kusinerna, morbror med fru och även ett antal husdjur av olika slag. Kompisen Roger fick jag inte träffa, men jag lyssnade en hel del på våra gamla inspelningar som jag fört över till iPoden. Jag undrade först hur det skulle kännas att lyssna på dem, men upplevelsen var enbart positiv. Man blev på gott humör, man fick glada minnen, trots att inspelningarnas andra deltagare (förutom undertecknad alltså) inte längre är med oss.

Sammanfattning Luleveckan sportlovet 2012

Sådärja. Ikväll återvänder jag söderut hemöver och kan sammanfatta veckan på så sätt att vissa saker inte riktigt blev som jag tänkt mig, men att andra positiva saker övervägt. Till de positiva räknas att jag fått tillbringa kvalitetstid tillsammans med min mor, min kompis Andreas, min kusin Lina (+ hennes kompis Malin), att vädret har varit milt, att jag har adopterat några nya bra skivor till min skivfamilj och att jag på det hela taget inte har varit uttråkad utan harmonisk trots de negativa sakerna som jag inte tänker beröra här. En annan sak som kan vara värd att nämna är att jag fick läsa en del intressanta texter om Linas morfar Helge Markström (1919-2011) och morfars bror Almer Markström (född 1921) från Holmsund som var verksamma som musiker under hela 75 års tid(!) samt om deras farbror Gottfrid Markström (1902-88) som var multiinstrumentalist, tecknare, akvarellmålare och träsnidare. Det är ett fylligt och intressant material som lockar till ännu djupare forskning i framtiden.

KVALITETSTID MED LINA

PIP-LISA