P. D. Q. Bach (1807-1742)

Om någon besökt min webbkamerasida denna kväll och sett mig sitta och fnittra och le vid datorn så beror det inte på att jag hittat någon sällsynt roande sida på det förlovade nätet, utan på att jag lyssnat på dubbel-LP:n "The Wurst of P. D. Q. Bach with Professor Peter Schickele" som jag köpte härom veckan. Jag har länge hört talats om men aldrig tidigare hört denne musikprofessor och musikparodiker och hans skötebarn, Johann Sebastians okände son P. D. Q. Bach - Bachfamiljens svarta får. Släkten Bach (som var stor) försökte förneka att PDQ var son till Johann Sebastian genom att på PDQ:s gravsten påstå att han föddes 1807 (och därmed inte kunde vara som till JS som dog 1750) och dog 1742 - i själva verket var det tvärtom. Anledningen till att han var så illa omtyckt bland Bacharna var det enkla faktum att PDQ var en usel kompositör som stal idéer och plagierade andras musik hejvilt utan någon som helst skamkänsla - allt i från tidiga madrigaler till rapmusik (jag älskar anakronismer!). Han kallades för 'en kvissla i musikens ansikte' och 'den värsta musiker som någonsin trampat ett par orgelpedaler'.

Tänk en sådan tur att professor Peter Schickele gjort det till sin uppgift att väcka intresset för P. D. Q. (förkortningen lär stå för 'Pretty Damn Quick') Bach och hans musik ... nä, naturligtvis är PDQ en fiktiv figur som Schickele själv hittat på - vilket han naturligtvis ivrigt förnekar - liksom ryktet att det i själva verket är Christopher Marlowe som skrivit PDQ Bachs musik. Schickele har nu presenterat nya musikfynd från PDQ Bachs musikkammare i över 40 år och jag kommer definitivt att utforska såväl Schickeles som PDQ Bachs musik även i framtiden. Dels är jag en musikälskare, men jag är även en humorälskare och de som lyckas förena dessa två saker har min största respekt.

Skivan som jag nu lyssnar på (för övrigt en fyrkanalsutgåva) innehåller den bisarra "Concerto for Horn and Hardart", "New horizons in music appreciation - Beethoven's fifth symphony" (komplett med idrottskommentatorer som ivrigt och kunnigt kommenterar det välkända stycket), "Unbegun Symphony" (en lekfull orgie i plagiarism), madrigalen "My Bonnie Lass she smelleth" osv osv osv - en underbar portion musikaliskt vansinne. Något att plocka fram dagar när det känns så lagom roligt - det lär t o m få en surströmming på gott humör.

MOZART OCH JAG

Det vore väl själva hundan om jag inte skrev något om dagens födelsedagsbarn ...

... men först en hälsorapport:

Jag är skithes. Jag låter värre än någonsin. MEN jag mår bättre än på mycket länge. Mindre host, mindre hack och mindre yrsel i knoppen. Jag håller på att bli frisk - halleluja! Men som sagt var: jag är hes som en korp, men det är för att jag inte kunde låta bli att sjunga några nykomponerade låtar i går kväll. Om inte annat var det så roligt att höra den speciella sångröst jag har - som en korsning mellan Totta Näslund och Vysotskij ... och jag som alltid tyckt att jag haft alldeles för snäll röst - men nu har viruset gjort mig till en rocker. Naturligtvis borde jag vila rösten, eftersom jag vet att den kan ta allvarligt skada av att ansträngas när den är i detta skicket, men det var ändå kul att sjunga lite. Jag känner mig utsliten i halsen efter allt detta hostande under snart två veckors tid. Kände mig dock lite glad i går och: "Är du glad skall du sjunga" (Janne Loffe Carlsson). Jag lär nog vara ganska återhämtad nästa vecka när det är ett ABSOLUT måste att jag är någorlunda pigg - med tanke på så många saker jag MÅSTE göra.

----

Annars tror jag på musikens helande kraft och eftersom såväl SVT som SR (P2) bjuder på Mozart under hela dagen, så lär jag nog må bra vid dagens slut. Dessutom sänder SVT en konsert med en av favoriterkompositörerna Philip Glass kl 16.20. Goda förhoppningar till ytterligare bättring finnes alltså.

NÅ!

Mozart, Mozart, Mozart, Mozart ... vart börjar jag? Well, för det första: mannen var ett geni - nästan från första början. Betänk att han bara blev 35 år gammal och hann med att skriva så mycket odödlig musik. Helt otroligt! Kan inte låta bli att citera en annan av favoriterna Tom Lehrer: "Det är dystert att tänka sig att när Mozart var lika gammal som jag är nu ... så hade han varit död i två år!".

Mitt första möte med Mozart skedde naturligtvis bland moderns skivor, närmare bestämt en LP utgiven av bokförlaget Bra Böckers tämligen kortvariga skivbolag "Bra Musik". När jag nu rotat fram plattan och tittar närmare på titlarna (spelade av English Chamber Orchestra och dirigerade av Daniel Barenboim - by the way), så märker jag att det är de mest kända titlarna man bjudes på: "Eine Kleine Nachtmusik", "Pianokonsert nr 21 i C-dur" (komplett med "Elvira Madigan"-temat). Vacker musik som även en ...

...

...

...

...

Ursäkta dröjsmålet. Jag har just suttit och chattat med min kusin Malin och äntligen har jag fått webbkameran att fungera tillsammans med Messenger - det var på tiden! Och KUL var det!

...

Var var jag någonstans?

Ja, just det! Vacker musik som även en liten snorunge som hellre vill höra på Trazan och Banarne kan uppskatta. När jag var nio år såg jag filmen 'Amadeus' och den gjorde stort intryck på mig - till viss del pga skådespelaren Tom Hulces gnäggande skratt, men även pga den mörka stämningen som Mozarts (i filmen) fiende Salieri skapade. När jag har sett filmen på senare år har jag kunnat uppskatta den på ett lite djupare plan, men jag är samtidigt lite förvånad att jag som nioåring gillade 'Amadeus' - i vanliga fall föredrog jag nog hellre Jönssonligan på den tiden.

Nåväl, så många har redan skrivit om Mozarts storhet (och särskilt mycket har det nog blivit skrivet idag kan jag tänka mig) så det blir väl bara tjatigt om jag gör det också. Mozart var ett strålande geni, men han var enligt min åsikt inte den främste kompositören - den platsen är vikt åt Johann Sebastian Bach. Mozart rörde sig som fisken i vattnet när det gäller att komponera inom alla möjliga genrer, men jag tycker inte att han var särskilt nyskapande - till skillnad från Bach. Dessutom ... Mozarts musik är strålande vacker och välkomponerad, men den svänger inte - därför har heller inte särskilt många försök att jazza upp Mozarts musik genomförts - även här till skillnad från Bach och hans svängiga musik.

Likafullt!

Leve Mozart!

Jodå, än lever gubben.

Så här långt en vecka med mediciner, biverkningar och tack och lov även lite verkningar. Dagsformen varierar något gräsligt från morgon till kväll, från förmiddag till eftermiddag, från natt till dag. Jag vågar inte skriva att det känns bättre ... just nu känns det i och för sig så, men så har jag känt många gånger tidigare denna vecka - bara för att må sämre en stund senare ... jag mådde t ex mycket bättre kring torsdag-fredag förra veckan bara för att bli riktigt dålig på lördagen ... men vissa goda tecken börjar skönjas vid horisonten. Jag har börjat återfå aptiten (som har varit puts väck) och jag har börjat få sova kortare stunder på nätterna när jag känner att jag har genomfört dagens hostningspass. Det känns som om medicineringen börjar få effekt - tack och lov ... ni kan inte ana vad less jag är på att vara sjuk - och jag skulle ljuga om jag påstod att jag hade tid att vara sjuk. Om jag är frisk (vilket jag verkligen hoppas) i början på nästa vecka kommer jag att få en jäkla massa viktiga ärenden att genomföra i början av veckan - ärenden som skulle ha gjorts denna och förra veckan ...

Ibland har jag haft igång webbkameran bara för att jag inte skulle känna mig alldeles ensam ... i och för sig är jag helst ensam när jag är sjuk. Jag har pratat med Galina flera gånger om de olika människotyper som finns, de som vill ha uppmärksamhet när de är sjuka och de som vill vara ifred vid sjukdom - anledningen till det samtalsämnet är Galinas två söners olikhet på denna punkt. Den ene sköter sig själv och den andre vill bli ompysslad. Jag hör nog, webbkameran till trots, till den gruppen av sjuklingar som helst vill vara i fred. Ho-hum!

Nej, nu är det dags att sluta prata sjukdomar. Jag minns en skön gammal gubbe på ett äldreboende som vägrade lämna sitt rum under dagarna. Han ville inte träffa några av de andra gamlingarna som bodde där. Anledningen var: "Ääääsch! Di där gamlingarna pratar bara om sina jäävla sjukdomar!". Som sagt var: skön gubbe ... tyvärr död idag.

----

Jag har börjat så smått samla idéer, skriva lite och klura lite kring ett nytt musikaliskt projekt. Jag fick idén sent i höstas och började utforma en struktur kort före nyår. Än är det för tidigt att säga alltför mycket om projektet, men jag tror nog att det blir mitt sista musikprojekt - men jag kan säga så mycket att det rör sig om en sångcykel (har alltid velat skriva en sådan) med arbetsnamnet "Nattfrieri".

----

"SUPERNAKEN"

Jag älskar ju nya ord och lägger alltid nyskapelser på minnet, och jag kan inte låta bli att bjuda på denna ovan citerade nyskapelse som en liten oemotståndlig fyraårig flicka som heter Nilgun lanserade under min vecka i Husby. Jag och Galina kunde sedan inte låta bli att använda ordet då och då i olika sammanhang - så är det med bra ord!

----

Jag ser nu fram emot en lugn veckoavslutning med avkoppling, krafthämtning och tillfrisknande. Kanske spela någon skiva, se någon film, chatta lite, blogga lite och eventuellt göra något nyttigt också ... äsch, 'nyttigt' är ju inte lika nödvändigt, när jag nu tänker efter :-). En sak jag måste göra är att rengöra datormusen (NU IGEN?! Gjorde jag inte det bara för några månader sedan?!), eftersom den fungerar irriterande dåligt just nu.

Kramdagen!

Lång och tung natt utan sömn, vilket berodde på att jag fick rethosta när jag befann mig i liggande ställning. F-rbannat trött idag alltså. Jag skall försöka sova halvsittande kommande natt - vilket jag gjort många gånger. När jag led av bronkit i en hel månad för lite drygt två år sedan ägnade jag nätterna åt att sova sittandes - så det skall nog funka bra den här gången. Bara jag får upp lite mer av slemmet i luftrören kommer det nog att kännas lättare och bättre. Men så här kan det inte fortsätta ...

Så natten som var låg jag och vred mig fram och tillbaka och lade mig senare i soffan utan någon sömnframgång. Till slut (klockan halv fem tror jag) gav jag f-n i alltihop och steg upp och fixade frukost - ovanligt morgonpiggt för att vara en lördagsmorgon. Tydligen låg och och snurrade så mycket i min säng framför webbkameran att en okänd figur (med en hotmailadress som inkluderade orden 'cam' och 'sex' - hrrrrmm) i Italien ville chatta med mig :-S. Jag kan inte påstå att jag mitt i natten var på humör att chatta med okända.

Nå, sk-t samma!

För några dagar sedan fick jag detta ryska vykort från Galina:
Texten lyder (enligt Galinas översättning):
"Älskling, med dig är det varmt och ljust, och jag inser vilken tur jag haft..."

Samtidigt berättade Galina att det enligt ryska traditioner är den internationella kramdagen idag den 21 januari. Utmärkt! Det finns få saker som är så fina och trevliga som att kramas. Pekka och Bibbi Langer var kramandets apostlar under många år, men jag tycker inte att några direkt har axlat deras mantlar. Lite synd tycker jag, för det kramas alldeles för lite rent generellt. Det är därför jag har spammat många bloggar med mina cyberkramar idag. Jag tyckte att det var på sin plats en dag som denna ... så kan vi fortsätta vårt närhetsfattiga vanliga liv i morgon.

----

Nu har jag bestämt mig. Om ingen väldigt stor förbättring inträder före måndagen kommer jag att uppsöka närmaste vårdcentral och få mig någon medicin så jag blir av med den här sk-ten. Jag har inte uppsökt någon läkare sedan 1997 - och brukar helst vara halvdöd innan jag uppsöker en läkare. Men nu har jag inte tid att vara sjuk, och det 'vanliga' tillfrisknandet borde ha skett vid det här laget. Urk!

Lite självbelåten idag ...

Rulle är gosesjuk - tidig torsdagskväll ...

Visst! Jag erkänner! Jag är en aningens självbelåten idag och det efter att ha löst ett tekniskt problem med datorproblem, och eftersom jag inte har något sinne för tekniska frågor i samband med datorer har jag all rätt (enligt mina egna strikta regler) att vara en aning självbelåten. I går kväll, strax före jag och Galina satte oss ned och tittade på T2 tillsammans (vilket gick alldeles utmärkt trots att det är 921 km mellan våra soffor - vi pratades vid per telefon under reklampauserna - tack och lov för reklamkanaler - det sista var en mening jag aldrig trodde att jag någonsin skulle skriva) hade min webbkamerasida börjat krångla och när jag satte mig och tog mig an problemet efter filmen kraschade webbkameraprogrammet helt och hållet. Så började en lång och tröstlöst irriterande process med avinstallationer av diverse program, omstart efter omstart och först när jag installerade en äldre (eller möjligen nyare) version av samma program lyckades jag få liv i min webbkamerasida igen ... Äh PUH! Och när jag tittade på klockan såg jag att klockan var två och att jag borde gått och lagt mig för länge sedan ... men jag är den typen som inte kan gå och lägga ett problem åt sidan innan jag har löst det. Medfödd defekt antar jag.

Så det var med trött huvud men ganska belåtet hjärta som jag kröp i säng och sov som en stock en bra bit in på förmiddagen - och det känns faktiskt lite bättre idag. Fortfarande ganska hostig (men nu börjar slemfanskapet komma upp i alla fall) och småtrött, men det går definitivt åt rätt håll. Min sovmorgon gjorde mig nog gott tror jag ... eller så är det "raringen" Arnolds förtjänst (epitetet knyckt från luden kolja).

*asg* By the way, jag blev full i skratt när jag steg upp i morse/förmiddags och kollade om någon fotat mig under natten (vilket man gör genom att klicka på ikonen som ser ut som ett vykort), och det fanns två nya foton i fotoalbumet. Ett trivsamt där jag låg med bar rygg åt kameran och sov med Rulle liggandes bredvid - så sött och fint ... schå dan (jämtländska, betyder ung. 'titta här'):
... men så fanns ett annat som jag kände mig tvungen att censurera (det är ju trots allt en barntillåten webbkamerasida): ett där jag kliar höger skinka och därmed exponerar ett stycke herrarsel. Inte för att jag är särskilt pryd, men det finns ju en chans att någon bigott amerikan anmäler min webbkamerasida för att vara osedlig - och eftersom det är en amerikansk server som webbkamerasidan ligger på, så tog jag det säkra före det osäkra och raderade bilden från sidan (naturligtvis efter att först ha sparat den på min dator ;-P). Man kan se hur många som har tittat på fotot i fotoalbumet, och en kul detalj (som visar vad som går hem bland webbkamerafluktarna) var att det förstnämnda fotot hade kanske ca 10 personer tittat på, men den numera bortplockade bilden hade ett fyrtiotal personer hunnit titta på innan jag plockade bort den. Destination Moon ...

Det har snackats om ett superkallt (kallare än minus tjugo) och superblåsigt (över tiosekundmeter) veckoslut. Tur att man är sjuk och slipper gå ut ...

---

RIP Östen Warnerbring.

Å GALINAS VÄGNAR ...

Galina har skickat en rysk julhälsning riktad till alla vänner i cybern och bett mig publicera den i min blogg ... okey dokey!: "Alla mina och BeJis fina cybervänner, jag önskar er en riktigt God Jul: må alla era önskningar slå in (ju, Soulway - ALLA!:D). Kramar till er, ni är - i ryska termer uttryckt - salt på mitt livs bord.:)"

Ja, varför inte? Ännu är det ju inte tjugondag Knut, så än behöver väl inte julen dansas ut.

Det har varit en lång dag fylld med pappersexcersis och diverse ärenden, och just nu sitter jag (nyvaknad efter att ha somnat till 'Färdknäpp' - vilket visar att jag var trött, eftersom jag gillar farser) och räknar kallt med att kommande natt kommer att bli en tämligen sömnlös sådan. Jag räknar med att ligga och vrida mig och vara full av diverse tankar hela natten - många nätter har varit på det sättet de senaste månaderna, men det gör inget eftersom det är så glada tankar som snurrar runt - så passa på att sitta förtrollade och studera världen genom det tittöga som min webbkamera utgör i kväll, i natt och i morgon - för sedan blir det av naturliga skäl en paus i webbkamerandet ... och det beror inte enbart på att Galina är rädd för att jag kommer att bli tvungen att ändra inställningarna i min webbkamera till 'adult', utan snarare på att hennes dator nog skulle få ett slaganfall om jag försökte använda det systemkrävande webbkameraprogrammet på den - dessutom saknas den fordrade usb-ingången. Ajaj. Men så här såg jag ut i går när jag pratade med G. på telefon - naturligtvis med Rulle vid min sida.


Webbkameran lyckades fånga in ganska mycket harmoni och lycka tycker jag nog ...

Jag känner mig lite ensam eftersom den gode Rulle har åkt till modern och hennes katter Killen och Jolie, men den ensamheten är ju tämligen tillfällig. När jag läste Galinas 'anonyma' kommentar till förra bloggposten insåg jag på nytt vilken sanslöst fantastisk kvinna jag har träffat och vilken otrolig tur jag har haft - och om bara ett och ett halvt dygn får jag åter träffa henne. Denna gång känns det inte lika nervöst som förra gången, utan denna gången är jag redan nu helt säker på att det blir en fantastisk vecka - och det kommer ganska lägligt. Resan blir lång, men jag är säker på att den inte kommer att kännas lång, eftersom jag vet vad som väntar. Eller hur, producenten? :-).

Inget egentligt 'schema' över vad som kommer att hända kommande vecka finns (åtminstone vad jag vet - jag vet inte vad G. har tänkt - I'll just go by the flow...) men visst vore det roligt att träffa någon eller några av er IRL, och om någon kommer har något ett konkret förslag om datum, tid och plats eller dylikt så går det bra att vända sig till mailadressen som finns på min 'egentliga' hemsida. Alltid skall väl något gå att ordna - skam vore väl annars.

Nu avslutar jag denna bloggposten med att säga att det KANSKE blir någon bloggpost skriven i storstaden - det beror till viss del på hur mycket tålamod jag orkar ha med värdinnans gamla dator, men också naturligtvis på att jag förmodligen kommer att ha en del annat att pyssla med. ;-)

Anyway ... vi synes så småningom igen i cybern ... IRL också?

TRE DAGAR KVAR ...

Nu börjar resfebern sätta igång ordentligt. De senaste dagarna har jag haft fullt upp av små och stora bekymmer (mest mycket som skall göras på VÄLDIGT lite tid) som tagit upp alla mina tankar så mycket att jag inte ens hunnit med att fundera så mycket på helgens och nästa veckas äventyr. Dessutom har jag mer eller mindre lovat min mormor i Råneå att besöka henne idag, och det skall jag göra också. Tidigare har jag kännt mig stressad över mitt tidigare löfte, men nu känns det helt okej. Mycket av det som skulle göras är nu gjort (en del är ogjort också, men det kommer ju alltid en morgondag ... och förhoppningsvis inte bara EN). Nu ser jag min (och moderns) bussresa till Råneå om mindre än en timma som lättare stretching inför mitt reseäventyr till helgen - så jag inte stukar bussmusklerna. Jag tänker hälsa till mormodern från er alla (vare sig ni vill det eller inte).

Nu har jag haft över 2200 besök på min webbkamerasida ... inte riktigt klokt! Kul att några av er skriver några rader i webbkameragästboken - när nu sådan finns. Och Munin ... du behöver inte oroa dig för att Rulle gjorde något 'olämpligt' i min säng. Han skulle nog hellre kasta sig i famnen på en rabiesgalen schäfer än att göra något 'olämpligt' - ty Rulle är en katt med stil och finess. Jag börjar känna mig alltmer bekväm med kameran och är alltmer ogenerad inför den - är alltmer mig själv inför den. Den enda förändringen i mitt beteende jag kan komma på just nu är att jag sover en aning mer påklädd än vad jag oftast brukar göra - jojo! Kanske den sista hämningen släpper också (det var väl något sådant en viss Saladam hoppades på) vad denna detalj beträffar så småningom. Det gör det lättare att slappna av och vara sig själv när man trots allt vet att bilderna är lågupplösta och inte särskilt detaljerade.

Fast nu blir jag ju offline under en veckas tid när jag reser bort - nåja, jag lär ju inte lida någon nöd av det ;-). Jag har sett att man om man har en egen webbkamera (som är igång) och är betalande medlem i 'camerades' som jag tror att det heter (sidan där jag har webbkameran) så kan man tydligen ta sk 'snapshots' av den sidan man tittar på, och dessa 'snapshots' läggs automatiskt in i ett fotoalbum på samma sida som jag tror att endast medlemmar (betalande och gratismedlemmar - som mig) kan komma åt. Nio gånger har jag blivit fotograferad så här långt. Två gånger vid datorn, en gång i soffan (i morse när jag drack kaffe och tittade på morgonnyheterna) och SEX gånger vid eller i sängen. Mest intressant blev det tydligen i morse efter uppstigningen när jag endast iklädd kalsonger bäddade sängen - då blev jag avbildad hela fyra gånger på mindre än en minut. Nåja, det gör ju ingenting - dels är det tämligen mörkt och murrigt och dels ser man inte så mycket mer än min rygg på dessa mörka lågupplösta bilder. Och för er icke-medlemmar och ickeägare av webbkamera som vill se hur det ser ut när jag bäddar sängen - håll till godo:

Inte särskilt märkvärdigt alltså.

Nej, nu måste jag kila till bussen! Hej svejs!

---

Är nu tillbaka och mormodern hälsar tillbaka!

FEM DAGAR KVAR ... (vänta lite ... har jag inte redan skrivit en bloggpost med det namnet en gång i tiden?)

I mörkret skymtar en Björn på mage och en Rulle som trängs om soffutrymmet.

Ja, för alla som ännu inte räknat ut det, så kan jag tala om att jag under natten mellan lördag och söndag (eller kanske rättare sagt: när det ännu inte riktigt är morgon ... varför skulle annars Himlens Ljus muttra?) anländer jag till Stockholms Central efter en lång resa som inleds med bussfärd mellan Luleå och Sundsvall, och sedan blir det tågande från Sundsvall till Stockholm. Tågresan ser jag fram emot, eftersom jag alltid tyckt om att åka tåg (och dessutom inte gjort det särskilt ofta), men bussresa på åtta timmar är ingenting som jag drömmer om ... (jag minns med lätt fasa en inte särskilt skön bussresa mellan Luleå och Härnösand för drygt tio år sedan) ... men med tanke vad som väntar vid ankomsten ... med tanke på guldet som väntar vid regnbågens slut så lär nog denna resa bli trevligare. Frågan är vad jag skall ta mig för under bussresan. Tyvärr är min älskade minidisc inlämnad på service, så den kan jag inte använda ... sova borde jag väl göra, men jag känner på mig att jag kommer att vara alldeles för uppspelt för att kunna sova ... och dessutom sover jag alltid dåligt på resor. Läsa kanske? Tja, då får det nog vara något lättare i så fall ... Krapotkins 'En Anarkists Minnen' som länge stått och stirrat uppfordrande på mig från bokhyllan får nog stå kvar även denna gång ... ... ... undrar om jag inte kommer att sitta och skriva, för DET är något som jag kan göra även om jag sitter på en lite skakig buss ... och med skriva menar jag FÖR HAND ... inget laptoppande här inte ... jag har några idéer som jag kanske skulle passa på att skriva ned. Eller kanske jag bara njuter av utsikten ... problemet är att utsikten ända fram till Umeå är så otroooooligt tråkig, och när jag kommer till underbart vackra Höga Kusten har det nog redan blivit mörkt. Tja ... det löser sig nog. Men visst har jag resfeber ... jag är ingen berest människa (har aldrig ens varit utanför Skandinavien/Norden) och senaste gången jag befann mig söder om Norrland (som nota bene tar upp två tredjedelar av Sveriges yta) tror jag var 1992 då jag under några dagar befann mig i pittoreska Horred. I Stockholm har jag inte satt min fot sedan 1990, och stannat längre än en dag i Hufvudstaden har jag inte gjort sedan 1985 ... så då är det väl dags nu. Jag har i dagarna kommit att tänka på att jag aldrig varit i södra Sverige vintertid ... så det skall bli intressant. Nå, nog om detta.

Det här med webbkameror är egentligen inte riktigt klokt. Jag skaffade min webbkamera för en halv vecka sedan och sedan jag lade in en sk besöksräknare på min webbkamerasida (besök bara ... era fluktisar ;-P) sent igår kväll har jag fått över 750 (!!!!!!) besök till sidan ... och med tanke på vad lite som händer på sidan (jag sitter och jobbar vid datorn, jag pratar telefon, jag tittar på tv, jag sover, jag gosar med Rulle etc) så är det ganska häpnadsväckande ... dessutom såg jag idag att det fanns en gästbok på webbkamerasidan. Det hade jag inte sett tidigare, och jag såg att såväl Soulway som Aniara och dessutom en fransman och en amerikan varit inne och kommenterat mina inte särskilt intressanta (eller fotogeniska) sysslor. Jag som alltid månat om mitt privatliv har nu blivit en riktig webblinslus ... varthän skall det bära? Numera verkar jag göra allt för att få uppmärksamhet ... rena rama Linda Rosing ... :-S ... Tja, jag antar väl att jag ledsnar så småningom ...

Slutligen några kommentarer till några av mina älskade bloggarvänner. Först och främst: JAG ÄLSKAR ER! (Galinas vana att skriva 'I love you' till höger och vänster har smittat av sig tror jag). Utan er vore jag bara en uttråkad och halvdöd torrboll.

Och så några kommentarer till kommentarer (jag hinner inte och orkar inte svara i respektive bloggar just nu i alla fall, så då tar jag det här istället):

Soulway önskar sig ett utvik, och verkade hoppa till i datorstolen i sin skrivarlya när det skymtade lite bröstbehåring mellan skjortsnibbarna på mitt dimmiga nyårsfoto. Jag får erkänna att det är ganska fint för egot att bli lite betraktad som köttstycke då och då. Visst, visst, visst blir jag glad när någon tycker att jag skriver bra och så, men det har jag redan papper på att jag kan, och visst blir jag glad när någon tycker om min musik, men det är något alldeles extra med kommentarer om utseendet - kanske för att jag definitivt inte är van vid att få dem ... fast av någon anledning har jag börjat vänja mig så smått. Underbara Soulway har ingen skam i kroppen (och det är precis så det skall vara) och har kommit med lite skamliga förslag under månadernas gång (bl a förslag om att byta sängplats med Rulle - detta var FÖRE Galinas och min kärlek var 'officiell'). Efter att ha läst Soulways utviksförhoppning föreslog Galina när hon och jag pratade i telefon att jag skulle skicka ett nakenfoto till Soulway ... och jag kan ju inte gärna säga något annat än att hon vid det här laget sannerligen har gjort sig förtjänt av ett sådant ... jag skall fundera lite närmare på saken ... fram tills dess får hon väl kika på min webbkamerasida när den är 'online' ... det kanske snabbt skymtar förbi några kvadratcentimeter naken hud då och då på de blurriga videobilderna ... men sitt inte klistrad framför datorn HELA tiden och flukta. Ut och njut av den underbara naturen, gärna medelst brädlappar på fötterna (sk skidor).

Jenny! Visst vet jag att en viss bloggiblogg bor i Stockholm - till och med ungefär VAR i Stockholm, och det vore faktiskt enormt roligt med ett IRL-möte också - man kan lugnt säga att jag haft väldigt goda erfarenheter av att möta bloggare IRL (visserligen har jag bara träffat EN - men som jag träffade ... :-O). Jag får erkänna att jag kännt mig LITE isolerad som bloggare här uppe i norr, eftersom jag bara kommit i cyberkontakt med TVÅ andra bloggare i Norrbotten under den här tiden, men i 'Knapsujänkää' verkar bloggare växa på trän. Nå, för att återgå till Jenny (som var en av de första som regelbundet skrev kommentarer i min blogg) så kan jag bara återgälda komplimangerna: Du är en sällsamt trevlig tjej, som alltid har något fint att skriva både i din bloggiblogg och i kommentarer. Du verkar alltid vara glad och entusiastisk och lika glad som jag blir av dina kommentarer i min blogg, lika glad blir jag av att besöka din blogg. Jenny har också varit en av de som gladast applåderat när jag lagt in något nytt foto av mig själv (vad var det jag sa om denna medicin för egot?) och jag kan bara säga att jag applåderar lika glatt (men lite tystare, för jag är dock fortfarande en ganska blyg person - tro't eller ej!) när Jenny numera tämligen lägger in en bild av sig själv i sin blogg - för hon är en mycket grann tjej! Jag tackar för första 2006-kramen och bugar för de fina orden, och nog tusan borde det väl kunna ordnas att några bloggare i Stockholmstrakten kunde mötas. Galina och jag har redan för några månader sedan småpratat om att träffa bloggare IRL när jag kommer till Stockholm - och när Galina blir sugen på IRL-möten, då brukar de äga rum också. Fråga t ex Mattlo.

Naturligtvis kunde jag ha menat Munin när jag valde en söt brunett som väderflicka, men om sanningen skall fram var mitt val väl mer inspirerat av en annan söt brunett (som inte kan kallas fd Lulebo, men dock fd Älvsbybo - alltid något). Jag skulle kunna skriva lika mycket glatt om Munin som jag gjort om Jenny och Soulway - Munin och jag - we go waaaaaaaay back - ända till februari 2005 - eller vi kanske till och med sprang ihop på området Tuna i Luuule någon gång för fruktansvärt länge sedan. "Snyggaste och bästaste Lulebon" .... ÄSCH! Jag törs ju inte käfta emot när Munin kommer med komplimanger för då slutar det med att man får en hård cyberkänga i nacken (tro mig, jag har gjort misstaget en gång i tiden - före bloggareran). Det var alltså Munin som lärde mig att ta emot komplimanger - något jag var dålig på tidigare (pga ovana), även om jag aldrig haft svårt för att GE komplimanger. Så ... Munin ... så här i efterhand ... tack för den cyberkänga du gav mig för ungefär åtta-nio månader sedan - jag behövde den! Och nog vore det väl skam om inte ett IRL-möte skulle gå att ordna här också så småningom!

Det finns många andra som förtjänar att få ta emot mitt utrop: JAG ÄLSKAR ER! Men nu är det så sent och jag skulle ha lagt mig för läääääääääääääääääääääääääääääääääääääääänge sedan. Dessutom har datorn krånglat något guförbannat och varit trögare än en Kalixbo i en tunna sirap under tiden jag skrivit denna bloggpost ... jag misstänker att datorn fått oönskat besök ... nej, inte Jehovas vittnen, men eventuellt något virus. Men nu är jag tröttare än en Göteborgsvits och håller på att ramla ihop av matthet. Så därför slutar jag här och kryper till kojs ... skall upp tidigt i morgon bitti för det är mycket som skall göras.

Som sagt var ... fem dagar kvar!

2005 - de ruckade principernas år

en liten bildillustration - nyårsnatten - liiiiiite simmig

Jag har funderat lite på vad det är som har gjort att detta år har blivit så otroligt annorlunda än mina tidigare år - framför allt om man jämför med de tidigare åren efter millennieskiftet (tillkrånglat sätt att säga 2000-2004!). De är inte bara det att jag börjat leva på riktigt efter att ha fungerat som en studerande zombie under många års tid ... det är naturligtvis en del av förklaringen, men långt ifrån hela. Under 2000-2004 hände nästan ingenting vid sidan av studierna, men i år när jag närmat mig slutet på min akademiska bana har jag på något sätt slappnat av och börjat titta ovanför skolböcker och poäng och andra akademiska fjanterier - och så har saker och ting hänt som jag aldrig trodde skulle hända. När jag för ganska exakt ett år sedan bestämde mig för att läsa vidare till gymnasielärare tänkte jag att: 'det här är nog ett förbannat dumt beslut, med tanke på hur less jag är på att studera'. Nu blev det ändå en lyckad vårtermin som var riktigt stimulerande, men det var helt och hållet tack vare min dåvarande studiekamrat Maria (numera i Edinburgh och trivs där). Tidig vårvinter började jag bli lite cybersocial efter att ha använt mitt Internetabbonnemang främst till att söka information om olika saker, och under senvåren öppnade jag min hemsida och på sommaren började jag blogga.

Nu inser jag att 2005 kommer att i mitt inre alltid vara 'de ruckade principernas år' - ett år som var nödvändigt för att genomföra vad som förmodligen blir 'den stora nystartens år' - dvs 2006. Att skriva om mig själv och låta andra få ta del av mina personliga tankar var för ett år sedan helt emot mina principer. Att skriva blogg var helt emot mina principer. Att lägga ut bilder på mig själv som andra för mig helt okända människor kunde se hur lätt som helst var emot mina principer. Att jag skulle visa bilder från mitt hem via en sk webbkamera .... ojojojoj GLÖM DET ... man kan nästan inte komma längre bort från mina principer ... ... ...

Men ... ändå har jag gjort alla dessa saker ... när jag öppnade min hemsida i våras hade jag inte tänkt skriva om något annat än mina skivor, men nu upptar samlingen en ganska liten del av hemsidan och min musik, mina texter och mina bloggar står helt i fokus ... så var det inte tänkt ... mot mina principer, you see ... jag tror att jag har ruckat på många av mina principer, helt enkelt för att jag märker att det är riktigt roligt ... och framför allt för att detta ruckande har givit mig många nya vänner i cybern och IRL. Det har till och med gått så långt att jag sedan fyra månader tillbaka är 'långsiktig' som det så puttenuttigt heter i MSNs profiler. Under mina mest intensiva studieår lade jag alla tankar på förhållanden åt sidan ... eftersom jag tvingade fram ett tunnelseende som enbart var fokuserat på studierna - och jag skall inte säga att jag ångrar något, eftersom det trots allt ledde till ett bra studieresultat.

Ändå är jag fortfarande en väldigt principfast tjurskalle som hellre äter gift än låter mig övertalas att göra något som jag absolut inte vill göra - men nog har många av mina gamla principer ruckats i år och nog har den gamle überführern fått sig ett antal törnar i år ... Bra ... det kan han gott ha!

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år!
Björn.

PS. Jag hittade en hemsida där man kan ordna en väderfigur som presenterar det lokala vädret i ens blogg eller på ens hemsida, genom att figurens bakgrund får illustrera det lokala vädret och figurens kläder ändras beroende på vädret. Väderuppgifterna kommer från flygplatser runt om i världen och min väderfigur hämtar alltså sina uppgifter från Kallax flygplats. Man kunde välja hur väderfiguren skulle se ut, och jag tänkte först lägga in en figur som såg ut som mig, men ingen av figurerna var särskilt lika mig (är man estetiskt unik så är man) - så istället fick det bli en tjej - en söt brunett. DS.

...

...

...

Ja, just det! (harklar mig) ... ÅTTA DAGAR KVAR!

Minus Tjugofem!

Minus 25 grader ute. Nu börjar det likna nåt! OK då! Nu är det bara futtiga minus 16 – rena rama blidvädret med andra ord. Dock tvingade jag mig ut i vintervädret eftersom jag hade diverse ärenden att utföra i centrala Luleå – och det är sådana här dagar man förbannar att man är slätrakad i ansiktet. Under min mustaschera var det aldrig några frusna överläppar, men nu var det nästan så jag behövde en värmedyna i ansiktet när jag kom hem.

Ett av mina ärenden i centrala Luleå var att betala min julklapp till mig själv – tågbiljetter till den soliga och tropiska södern en vecka in på det nya året … eller tropiska kanske var att ta i, men idag känns det som om alla temperaturer varmare än minus 10 är tropiska. Under eftermiddagen kopplade jag in min nya enkla webbkamera och lyckades till och med hitta en webbplats för den – så nu finns det en webbplats för alla BeJi-voyeurer runt om i världen. Den är inte alltid i gång, eftersom den får min dator att bli väldigt slö när den är online – men ändå: Här är den.

Har ni riktigt otur kanske ni kan se mig sitta vid datorn och se missmodig ut – ett vanligt ansiktsuttryck när jag sitter vid den förplånkade skräpburken. Kanske jag riktar in den mot andra mer intressanta motiv så småningom, men webbkamerans möjligheter är begränsade … pga kort sladd.

Nu har resfebern börjat gnaga ordentligt inombords … men det är ju skönt att ha något underbart att se fram emot en veckas tid – innan man återvänder till den trista och gråa vardagen.