Helt slut! Har skruvat hela dagen!

Igår var vi en långsväng till Ikea i Barkarby och shoppade loss en hel del. Det blev såväl badrumsgarderob, badrumsbyrå, köksbord, köksstolar och soffbord och idag var det den stora ihopskruvardagen. Jag gillar att skruva ihop möbler, då det får mig att känna mig som en riktig hantverkare ... den där typen med blåställ och valkiga nävar. Därför är det bra att Ikea finns och kan erbjuda oss lättihopsatta möbler till helt okej priser ... lättihopsatta ja. Det var väl lite si och så med den biten till och från, och ibland så ville det jävlas men till slut efter en lång dag så var allt ihopsatt och det blev dessutom vad det skulle bli. Köksbordet blev t ex INTE en garderob.

Så nu sitter jag med lite ont i högerhandsingen då jag inte nyttjat sådana latmansverktyg som elektrisk skruvdragare utan hederlig gammal skruvmejsel ... vilket inte beror på att jag ser ner på elektriska hjälpmedel utan snarare på att jag inte hade något sådant i min verktygslåda. Det är väl dock träningsvärk som lär gå över, även om det nu känns som om jag spelat gitarr utan avbrott i fyra dygn - men samtidigt blandas smärtan ut med lite stolthet över vad jag hunnit med under dagen.

... och jodå, jag är fullt medveten om att bloggrubriken skulle bli MYCKET mer spännande om jag skrivit den på engelska! De oskyldiga stackare som även om de förstår engelska inte förstår vad jag menar med det får leva vidare i sin rörande ovisshet.

Hade en fin helg ...

Efter en lång men inte alltför betungande dag på jobbet inser jag att det banne mig torde vara dags för en ny bloggpost. Helgen som tog slut igår var synnerligen lyckad, och det började extra lyckat redan före helgen hade startat, då min skolklass, min mentorskollega och undertecknad i stället för att genomföra en rad träliga och träiga lektioner tog oss ut till Tattby naturreservat och fick oss en skön dag i den friska luften. Olyckskorparna på SMHI hade kraxat om regn, men regndropparna lyste med sin frånvaro hela dagen. Lördagen tillbringades i sällskap med såväl goda vänner som utmärkt god middag - när var något min älskade INTE utmärkt gott? Söndagen gav sig min älskade och jag ut på en skön långpromenad till Barkarby (där vi hamnade - vilket hänt många gånger tidigare och som jag många gånger tidigare vittnat om, så jag behöver inte skriva mer om det - på Ikea). Mycket skönt och mycket trevligt. Avslutningen på helgen blev också mycket fin, men den är jag alltför finkänslig för att beskriva här ... lite får ni väl tänka själva.

Min söndag

Tja, visserligen är det måndag idag och jag har nyligen avslutat dagens arbete inom, 'the wonderful world of education business'. Där rullar allt på ungefär som vanligt, på gott och ont och är knappast något att blogga hem till mamma om. Nå, i söndags promenerade såväl jag som sambon hela vägen från Husby till Ikea i Barkarby. Till viss del var det för promenadens skull, men även för att jag skulle införskaffa ett par plastbackar som är specialgjorda för att passa in i min bokhylla av märket 'Expedit'. Vad som skulle placeras i dessa backar vill jag inte säga, men jag kan ju nämna att de är platta, runda och snurrar allra bäst 78 varv i minuten. Nå, hur som helst, har man hamnat på Ikea så blir man gärna där ett längre slag, särskilt med en sambo som under promenaden längs pilarna då och då utbrister: "Älskling, en sekund ...", för att sedan susa iväg mot något okänt mål och någon okänd möbel. Nå, hur som helst, så småningom lämnade vi det stora blågula huset (som dock alltid verkar mycket större på insidan), undertecknad med två ännu ej hopmonterade plastbackar under armen. Då jag tycker om att sätta ihop saker brukar jag alltid ta mig an sådana uppgifter med stor iver, men den här gången blev det oväntat krångligt. Dessutom passade grannens femåriga dotter på att titta över för att hjälpa mig med diverse förnumstiga kommentarer, samtidigt som undertecknad blev svettigare och alltmer frustrerad över de egendomliga konstruktioner plastbackarna utgjorde. Samtidigt försöker man ju vara ett föredöme inför di unga, genom att undvika att svära och bära mig åt på annat sätt än exemplariskt, men nog var det väldigt nära ett antal gånger att det undslapp mig en och annan ed. Nå, så småningom gav plastbackarna upp och slutade motsätta sig att bli hopsatta och fyllda med tunga skivor. Själv var jag nästan tröttare efter denna kamp, än vad jag varit efter långpromenaden till Barkarby och strosandet på Ikea.

BLIXTAR OCH DUNDER

Det snurrar åskvädersmoln över delar av Sverige, bl a över Stockholm. Igår tog dessa åskvädersmoln undertecknad rejält på sängen. Jag har under veckan snabbpromenerat som en galning för att om möjligt vara i lite bättre form när det är dags att plåga kroppen med arbete, och många av mina promenixturer har gått Husby - Kista - Barkarby - Husby. I går hade jag glädjen att åtföljas av min käraste älskarinna och livskamrat då hon skulle arbeta ett eftermiddags- och kvällspass i Barkarby. När vi bepussat varandra till avsked så vände jag åter fören mot Husby. När jag hade några kilometer kvar till viadukten som leder stegen mot Akalla bröt ett våldsamt åskväder loss. När jag var där det var som mest öppet slog blixten ner väldigt nära mig. Det smällde utav bara helvete och ögonen bländades, en het pust blåste mot mitt ansikte och mina armar domnade bort under en kortare stund. Man kan lugnt säga att jag fick ganska bråttom mot viadukten där jag trots allt skulle kunna skynda mig mot det piskande regnet. Jag hastade ca 1 km bland blixtar och dunder innan jag kunde ta skydd. Efter denna urladdande upplevelse har jag haft huvudvärk till och från - och i dag känns det som om man blivit överkörd av en ångvält. Nå, det är inte första gången jag varit i närkontakt med åskan - men det är första gången jag haft så långt till närmaste ställe att ta skydd. Senare på kvällen gick ett våldsamt åskväder över Husby och idag har det också dundrat till och från. Inte mig emot.


Nå, det var väl allt jag hade att säga, förutom att jag (om tekniken och nätet tillåter) lägger ut mitt sommarprogram för nedladdning här på denna sida 1 augusti. Om de efterlängtade bloggarsommarprogrammen kan man också läsa i denna bloggpost på Millrolls sida.

Vad är att vänta annars den närmaste tiden? Tja, nästa lördag får jag besök av min älskade moder som skall stanna en dryg vecka fram till dess det är dags för mig att börja jobba. Vi ska titta på Stockholm tillsammans och leka turister. Det ser jag verkligen fram emot. Särskilt som min sambo, som jag älskar mer än något eller någon annan, trots att hon är det underbaraste som finns, är tråkig eftersom hon arbetar/studerar hela tiden.

Jag har för övrigt konstaterat att min gamla blogg snart håller på att somna in. Jag skriver här sällan, helt enkelt för att jag inte tycker att jag har något att skriva om längre och när jag börjar arbeta kommer jag inte att ha tid att skriva här. Men jag kör väl vidare ett par veckor till - i mån av tid och lust, och sedan får jag väl se hur jag gör.

Husby - Barkarby tur och retur

När en tids sjukdomsbekymmer hållit mig på mattan (eller var den nu har hållit mig) så kan jag bara konstatera att det är lätt att lägga hälsobekymmer åt sidan och må bättre av allt det gröna vackra där ute. Jag struntade till slut i att hålla mig hemma och 'invänta' tillfrisknande och istället ge mig ut på långpromenad i den vackra naturen som finns i Stockholms norra utkanter. När jag i går gick under en trafikerad bro märkte jag plötsligt att jag hade hamnat på landsbygden - bara så där utan att veta hur det gick till. Min första tanke var: "Hur långt har jag promenerat egentligen? Det ser ut som i Sundom, men så långt kan jag väl inte ha gått?!?". Mycket riktigt, jag hade kommit till utkanten av Hansta naturreservat. Möcke natur va're och möcke hästar i hagarna va're. Inte illa alls, dit kommer jag att gå fler gånger. Efter detta fynd promenixerade jag till lilla Barkarby ... och hämtade ett exemplar av gratistidningen "Stockholm City" ... ja va tusan, något ärende måste man väl ha?! Efter detta ärende var jag lat och tog bussen tillbaka till Husby.

Idag promenerade jag till Barkarby igen och det var underbart. På ditvägen hade jag sällskap av en underbar ryska som jag eventuellt nämnt i denna blogg tidigare, då denna ryska arbetar i Barkarby och gärna vill (liksom undertecknad) promenera för att få igång konditionen. Så mitt sällskap dit var alldeles ypperligt. Jag beslöt mig för att promenera tillbaka för att ha fått en härlig tvåtimmarspromenad. På hemvägen hade jag också ett ypperligt sällskap, men denna gång behövde jag inte själv använda talorganet så mycket. Jag hade nämligen med mig min bärbara CD-spelare med det mycket efterlängtade albumet "Surprise" med den musikaliske husguden nr 1: Paul Simon. Varje ny platta med honom är en fest (en inte alltför flitigt förekommande fest, förra albumet släpptes hösten 2000) för mina öron, men samtidigt kräver varje ny Paul Simon-skiva att man lyssnar minst fem gånger innan man bildar sig en riktig uppfattning av vad man tycker. Jag har ännu bara hunnit med tre avlyssningar så ännu kan jag inte plåga er med någon fullödig analys - men en sak kan jag säga: den mannen upprepar sig aldrig och söker alltid nya vägar och det är därför hans musik låter yngre än alla andra jämnåriga pop- och rockgubbar.


Samtidigt som jag njöt av musiken och bengymnastiken njöt jag av naturen och avbildade denna lilla blomma (Anemone Nemorosa?) med kameran i min mobiltelefon.