Mobil blogg?

Tja, med tanke på att jag inte skrivit något här på länge länge så kanske det är dags för ett kort inlägg. Det var inte tänkt att det skulle bli något heller om det inte vore för att jag laddat ned en sk blogger-app till min nya mobiltelefon. Så jag passar på att önska God Jul så här på julaftonskvällen. Gul Jod!

FÅGEL MED KRUT I

Lekte med appen "20 questions" på min iFån. Jag har alltid varit road av den gamla leken och blev imponerad över att min iFån lyckades lista ut såväl "snöflinga" som "samurajsvärd" innan den ställt 20 frågor. Desto roligare var det när den gick bet. När jag tänkte på ordet "bomb" så slängde den till slut (20:e frågan) ut en desperat och ack så felaktig gissning. Vad gissade den? Jo ... "kyckling"!

Mellandagsrapport

Ja nu var det ju ett tag sedan jag skrev här senast, men jag tycker väl att jag inte haft så mycket nytt att tillföra. Jag jobbade fram till min födelsedag den 19 december (tackar för alla gratulationer och beklaganden) och har medvetet hållit en låg profil under julhelgen. Julfirandet har varit stillsamt – för att inte säga stillastående – men inte mig emot. Med åren har jag blivit alltmer ointresserad av ”Tippetippetippetipptapp” och allt annat som hör julen till. Min kära sambo har fått ta hand om julpyntandet, även om hon en månad före jul, irriterad över all tidig julreklam fräste att i år blir det minsann inget julpynt överhuvudtaget. Nå … någon vecka före jul kom dock julgardinerna upp och lite glitter här och där … samt duschförhänge och badrumsmatta med jultema … och … nu kommer det … toalettpapper med snögubbar på. Jag köpte själv en sådan här löjlig liten plastgran som man kan plugga in i USB-ingången på datorn och så tindrar den i alla möjliga färger. Även om den är löjlig och smaklös så är den ganska fin … jag har nog en viss fäbless för det löjliga och smaklösa trots allt – kanske för att jag själv är ganska löjlig och smaklös.

Häromdagen bytte jag ut min gamla mobiltelefon av märket Sony Ericsson som hängt med mig under ett antal år och blivit fruktansvärt gammalmodig … mina elever fattar inte att man kan ha en så pass gammal mobiltelefon … herre jestanes – TRE år gammal! Fast jag tycker att den har varit bra och användbar och det är bara på sistone då knapparna krånglat på ett irriterande sätt som jag funderat på att byta ut den (fasen, det känns ju som om det var i går jag skrev en bloggpost om när jag köpte den). När Sony Ericsson själv skickade reklammail där de undrade om det inte var dags att byta mobil snart, så surnade jag till och konstaterade att det i så fall INTE skulle bli någon ny Sony Ericsson – höjden av fräckhet … Det blev istället en Nokia med mer finesser än vad gamle Bell själv kunnat fundera ut. Nya leksaken har en 5 megapixlars kamera, vilket är ganska bra för att vara en mobil, och dessutom GPS. Eftersom jag lätt går vilse … eller rättare sagt är förtjust i att planlöst irra runt … har jag länge funderat på någon typ av GPS. När jag nu igår promenerade runt i vår vackra men något kalla stad roade jag mig med att testa såväl kamera som GPS många gånger – och jo, det fungerade. Promenaden blev extralång eftersom jag hade ett par nyinköpta rejäla vinterskor som behöver gås in – och så gillar jag ju att strosa runt. Då blev nästan promenaden igår i längsta laget och jag känner mig faktiskt lite ledbruten så här dagen efter. Strunt samma, man behövde komma igång och röra lite på sig. Jag har varit alldeles för slö med sådana saker i höst och ser det som ett inofficiellt nyårslöfte att bli bättre i det avseendet.

Så … avslutar med några bilder från gårdagens promenad. Fler bilder kan ses här.

Järntorget, Gamla Stan













Riddarholmen, sedd från en utkikspunkt på Monteliusvägen, Södermalm

På väg ned från Skinnarviksberget i riktning mot Zinkensdamm och Hornstull - man skymtar topparna på Högalidskyrkans "tvillingtorn" bakom ett av husen.

Gott nytt år om vi inte hörs igen innan dess!

PS. Hörde idag att en av mina favoritkompositörer, Lars Hollmer (känd för sin medverkan i gruppen Samla Mammas Manna och för sin komposition "Boeves Psalm") har gått bort. Mycket sorgligt. DS.

Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff!

...

...

...

-Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff!

...

-?!?

Jag vaknade yrvaket av att mobiltelefonen (som jag även använder som väckarklocka och därmed förvarar nära sängen) gav ifrån sig en tonkaskad som påminner ganska mycket om rubrikens försök till onomatopoetisk tolkning. Den svensk-japanska mobilen brukar låta ungefär på samma sätt när jag får ett sms - och min första tanke var just att jag fått ett sådant - mitt i natten ... vilket inte är särskilt vanligt, men det har dock hänt ett par gånger. Men inget sms hade jag fått - och klockan visade tiden "1:12" ... verkligen ingen tid att sitta och sms:a - särskilt inte till den som surmulet måste masa sig upp halv sex för att hinna vakna nog mycket för att hitta till tunnelbanestationen strax före sju för att SL ska kunna föra mig till min arbetsplats så att jag är framme strax före åtta. Som sagt var, inget sms hade jag fått och heller ingen förklaring på varför min mobil hade sagt: "Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff!". Min kärlek hade inte märkt något utan sov lugnt vidare på min högra sida. Kanske jag bara hade drömt det där ljudet ...

...

...

...

...

...

...

...

...

...

-Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff!!!

Jag satte mig yrvaket upp i sängen och konstaterade att klockan visade 2:12! Och inget sms så långt ögonen nådde ... detta började bli irriterande. Jag vill inte vakna en gång i timmen för att mobiltelefonen känner för att påminna om sin blotta existens, med sitt påstridiga: "Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff"! Men jag vågade inte heller stänga av ljudet - eller för den delen mobiltelefonen eftersom jag kände på mig att om jag så gjorde utan tvivel skulle försova mig ... särskilt när jag inte fått sova ut ordentligt eftersom mobilen en gång i timmen känner för att säga: "Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff". Ändå var jag för trött för att tänka klart eller göra något åt saken. Jag bara rullade in mig i täcket stängde ögonen och lyssnade en stund på min kärleks andetag innan jag ramlade in i samma trall ...

...

...

...

...

-Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff!!!

Ämmen vaffaaan!!!! Jag blir inte lätt förbannad, men akta sig den som stör min dyrbara sömn!!! Den här gången lät inte mobiltelefonen bara påstridig utan även vädjande. Dessutom gjorde den något som jag inte visste att den kunde göra (och jag har ändå haft den sedan februari 2006) ... den blinkade i rött! Den ville utan tvivel tala om något för mig ... och DÅ (inte förr märk väl) såg jag på batterimätaren att den stackars mobilen bara var några sekunder från att ha helt laddat ur batteriet. Det var alltså DET som fattades! Lite ström! Jag brukar alltid ladda den regelbundet så den har inte laddat ut tidigare, ej heller har jag fått veta hur den beter sig när batteriet nästan är urladdat - men NU fick jag veta!

Hade detta skett under dagen hade jag förhoppningsvis inte varit lika trögfattad utan omedelbart insett att här krävdes krafttillskott i form av lite 200 volts ström. Men nu var det natt och min hjärna inte bara sov utan låg till och med i koma ... och jag klarade, mitt hyfsade språksinne till trots inte av att tolka: "Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff".